Välkommen till lillaliam.se – big, black and BAD!

Det har änna blivit dåligt med uppdateringar den här veckan, inte så konstigt kanske eftersom vi haft fullt upp – som vanligt!

Veckan har bestått av blandad kompott - fysträning, sök, skydd och lydnad. Liam gick som tåget i den kuperade sökrutan trots att han då de senaste 24 timmarns fått 2,5 mils fysträning (drag blandat med lösspring vid cykeln). Neo har fått agera vallningshund och lekfarbror till tollarvalpen Pippi samt mallevalpen Fasa. Båda grabbarna har i veckan fått köra skydd, Liam har fått träna inskick samt bevakning och Neo har fått bita i både svenskärm och skinn. Lydnadspassen har mest bestått av saker grabbarna redan kan men med ökad störningsgrad, ofta i form av snygga brudar

Fysträningen i veckan har gått bra, som vanligt har det blivit lite krävande träning på morgonen när temperaturen legat under 15 graders sträcket och lättare fys på eftermiddagen. Just nu blandas simning med korta belastningspass med långa pass utan belastning. De korta passen är antigen dw, drag eller intervaller/galoppkörning med cykeln medan de längre är cykelturer där hundarna springa i snabb trav bredvid mig (även om vi ibland inte kan hålla oss utan måste gasa på lite när det är raktstäckor).

Grabbarna har jobbat riktigt fint på fyspassen trots att jag gått minst ett psykbryt på varje längre cykeltur pga andra hundar. Enbart den här veckan så har tre utställningslabbar, en rokkokoavlad staff samt två små trassel-i-snöret-hundar gjort utfall emot oss, en utav de sistnämnda small rakt in i framhjulet på min cykel i sitt försök att plocka Liam som sprang på andra sidan – självmordsbenägen? Politikerna som vill förbjuda ”kamphundar” kanske ska följa med mig på mina cykelturer för jag tycks mig se en helt annan typ av hund eller ägare som inte kan kontrollera jyckarna.

I fredagskväll packades riesenrajden för en snabbvisit på Riesenlägret i Dalarna. Att få en veckas semester när man är anställd som sommarjobbare är inte att tänka på så får att lite lägerkänsla, träffa vänner och träna så blev det riesenläger á la 24 timmar för mig och grabbarna i år. I bilen på vägen dit hade jag en känsla av att jag glömt nåt, nästan framme så kommer jag på att jag varken hade någon mat med mig eller lakan att ligga på. Men vad gör det när man har en stor adoptivfamilj som fixar fram det mesta? Mats försvarade den svenska stoltheten och visade att det inte bara är norska män som kan laga mat!

Lördagen började med en härlig promenad i underbara Kopparbo, Dalarna har helt klart en speciell plats i mitt hjärta. Grabbarna ömsom badade, ömsom röjde i skogen – gött!

Efter frukost var det dags för träning och jag hittade en bekväm stol vid IPO-planen där jag kunde fotografera Stor-skägg som lekte rövare. Efter att gruppens hundar tränat så fick även mina grabbar komma ut och leka lite! Neo fick bita i trasan medan vi introducerade softstocken. Lite läskigt i början tyckte långörat som släpte men ett par minuter senare så insåg han att det inte var någon fara på taket. Liam fick också bita trasa och var väldigt nöjd med det! Själv tyckte jag inte det gick så bra men tydligen hade jag fel eftersom jag sedan fick frågan varför jag i allsindar inte tänkt tävla IPO med Liam. Den som lever får se, just nu är det mest fokus på de SM som väntar oss! Fler bilder från lägret kommer senare i veckan, det blev en hel del som måste gås igenom och redigeras innan de kan läggas ut, tills dess får ni nöja er med dessa:

Innan det var dags för hemfärd fick Liam genomgå exteriörbeskrivning trots att pälsen kanske var i kortaste laget. Skägget blev iallefall godkänd och har nu titeln KORAD! Tur var väl det för nu behöver jag inte spara på pälsen utan kan nu alltid hålla grabben snaggad.