Alla inlägg av admin

Crossdraget

Vad får man om man har en crossbana och lägger till stora mängder regn? Jo, lera. Massor av lera 😀

I helgen var vi i Rättvik för att tävla på Sv. Dalmatiner sällskapets barmarkstävling Crossdraget. En lite annorlunda tävling då den ägde rum på just en crossbana! Banan var lite drygt 1,6 km vilket innebar att tävlingsklasserna körde två varv för att få ihop 3,2 km. Kort kanske ni tänker, ja men tillräckligt långt med tanke på underlaget för helgen.

 

Det arrangerades inga klasser för större spann utan det var 1 eller 2 hundar som gällde. För mig innebar det då att jag inte körde med 2,5 hund i 4-spann utan istället körde 2 hundar i 2-spanns klassen. Där kan man antingen köra kickbike/scooter eller en lättare trehjuling. Jag äger inte någon kickbike längre och om jag gjorde det så skulle jag aldrig ställa mig på en bakom två riesens ändå, därför körde jag min trehjuling efter mina skägg. Var själv i grupp B men hade fyra C-ekipage som jag kunde matcha mina tider med under helgen 🙂


Tiderna för helgen blev som följande:
Lördag
varv 1 – 5:28
Varv 2 – 5:45
total tid – 11:13

Söndag
varv 1 – 4:55
varv 2 – 5:32
total tid – 10:26
Snabbaste tid av alla 2-spann

Total tid lördag + söndag: 21:39
Andra snabbaste tid av alla 2-spann

 

Grabbarna jobbade på bra i gyttjan och gillade tydligen underlaget då de dag 2 gick helt banans medan vi väntade på vår tur! Mina killar som alltid tidigare stått tyst och ganska lugnt medan framförvarande ekipage startar stod nu och hoppade, skällde och drog i kopplet som galningar när vi väntade i startkön :O Banan var ju väldigt öppen och enbart avgränsad med plastband vilket inte var något problem då de är lätta att dirigera om det behövs, oftast hittar de dock rätt väg själv. På lördagens första varv hittade Timmie dock en, enligt honom bättre väg, och eftersom jag såg typ nada så hann jag inte dirigera honom rätt utan han och Ebbe hamnade på fel sida avspärrningen. Tog mig lite drygt 20 sekunder att backa och få dem rätt men sen var vi på väg igen! Resterande varv och dagen efter gick den passeringen helt problemfritt 🙂 Lördagen fick de jobba på i princip helt själva medan jag hjälpte till lite över krönen på ett par av hoppen på söndagen. Fröken Aco var också på plats och släpade runt husse på en bra tid! Det var två andra B-ekipage på plats men dessa bröt tyvärr.  Duktiga Skägg!

IMG_6417-3

IMG_6421-3

 

Så, lite om banan! Det var en spännande bana att köra där man fick vara alert hela tiden. Det var inga höga backar direkt men de kullar som fanns var branta och leran gjorde de dessutom bitvis hala, inte så mycket för hundarna men för oss tvåbenta. Regnet hade även gjort att vissa ställen på banan var som kvicksand, så helt plötsligt försvann halva däcket ner i sörjan, så det gällde att försöka läsa underlaget. Det hade kanske varit något lättare om man såg något öht, leran täckte glasögonen tämligen fort efter att man gett sig ut på banan.

Personligen ser jag gärna fler tävlingar på liknande banor eftersom de faktiskt är gjorda att köra fordon på jämfört med många motionsspår som man annars drar tävlingarna på. På en crossbana finns inga rötter, inga stenar och inga stubbar samt ett bra underlag för tassarna. Det finns inga galna spetsvinklar som man ska försöka ta sig genom på ett säkert sätt och framför allt så är kurvorna doserade på rätt sätt. Det enda negativa, eller kanske utmanade, är de riktigt branta hoppen där det nästan krävs att man hoppar av och springer/kickar lite själv precis över krönet, alternativt att man är en jäkla duktig cyklist som orkar ta sig över där ståendes på cykeln.
Nu var banan väldigt lerig vilket såklart inte är optimalt men jag hoppas att Prickarna eller någon annan arrangör vågar testa att köra en tävling på en crossbana igen och att vi då har en något torrare banan! Bra arrangerat av Dalmatinerklubben och trots vädret så var stämningen på topp bland deltagarna!
Och ja, man blev rätt så geggig efter ett race 😀

21558995_1411847438910835_494148704438732651_n21557467_1411847415577504_7522939741661813929_n
Tack Karin och Håkan för husrum och mat 🙂

IMG_6405-3    IMG_6428-3

Tidsträning i Hällefors

Idag har vi varit på vift, det är ju den tiden på året nu när vi far omkring en del. Dock har vi inte varit så långt, vi har varit i Hällefors där de haft träningsläger hela helgen! Lägret avslutas med en tidsträning som är öppen för alla och då passade vi på att vara med 🙂

 

Skärmavbild 2017-09-03 kl. 21.22.45Skärmavbild 2017-09-03 kl. 21.10.31

Körde mitt lilla trespann och är nöjd med deras insats som ligger i linje med den fas de är i träningen, så nu fortsätter vi med vår plan 🙂 I år ser jag dock mer fram emot vintertävlingarna än barmarkstävlingarna, det är allt något väldigt speciellt med att köra släde så enkelt är det bara 🙂 Det känns som om hela barmarkssäsongen mer är som en träningsperiod inför vintern än själva tävlingsperioden. Sen är ju valparna mogna för att testa på lite drag när vintern kommer och det ser jag ju verkligen fram emot 😀

 

Skärmavbild 2017-09-03 kl. 20.25.19 Skärmavbild 2017-09-03 kl. 20.26.27

Gjorde en spontananmälan med Neo i canicross, så 10 minuter senare for vi iväg! Mest för att vi ändå var där, Neo var redo och jag ändå behövde träna lite själv. Neo hade lite annat för sig, som att jaga en fågel, ta ett skitstopp och fånga en kotte som låg och spejade på vägen 😉 Hade även tre självvalda stopp då cykelekipage kom ikapp oss, där jag stannade helt och tog in Neo till sidan. Han har blivit påhoppad så många gånger av större hundar (med ursäkten från föraren att ”han ser ut som en hare” eller att ”han är så söt”) och då jag dessutom inte hade koll på vilka ekipage det var som startade efter oss så tog jag det säkra före det osäkra. Nu gick det alldeles utmärkt och de omkörande ekipagen fick en säker och bra omkörning att lägga till erfarenhetsbanken 🙂

 

Små-skäggen var med och minglade lite, hälsade på folk och fä, tittade på skällande hundar och sov gott i bilen. Duktiga valpar som tar allt med ro <3

 

Till helgen drar vi till Rättvik för att tävla på Dalmatiner-sällskapets tävling, Crossdraget. Tävlingen arrangeras på en crossbana och det ska bli himla intressant att köra, dels med tanke på underlaget och dels med tanke på banans utformning. Dock blir det inte 4-spann då den klassen inte arrangeras utan det blir istället 2-spann vilket jag kommer att köra med min trehjuling då jag inte är galen nog att ställa mig på en scooter med 2 riesens framför :O

21246224_10155162846759139_6907285728608772942_o

 

Lilla S gör det igen!

Timmies dotter S (Bardlands S) är flitig ute på banorna tillsammans med matte Mikaela! De har hittills fixat diplom i både lydnad – Startklass och i rallylydnad – nybörjare med höga poäng samt ett par fullpottare! Nu har de slagit till igen, två starter i rallylydnad, fortsättningsklass, gav två stycken 100poängs rundor! 13,5 månad gammal :O Vart ska det här sluta?! Vi är mäkta imponerade!!

21078431_10211893538186080_8252652370885779215_n
Bilden ärligt snodd från FB

Valparna 11 veckor

Nu har nästan alla valpar åkt till sina nya hem förutom Anton och kvar på gården finns Viggo och Maya, hane lila och tik röd, två ganska så olika valpar.

20664636_10155106027589139_2164468320922969210_n
20769993_10155106027574139_9154479730953020888_n 20664771_10155106027559139_6588788158450582034_n

Maya och Viggo är i många avseenden varandras motsatser. Pälsmässigt så är de kullens ytterligheter, Maya med sin extremt sträva och korta päls, och Viggo med sin briardpäls. I veckan ryckte jag ner både Maya och Anton, något som var gjort på ett ögonblick. Viggo har jag ryckt i omgångar och vi är långt ifrån klara :I Men nu börjar man faktiskt kunna skönja att han är en riesen, och när mycket av fluffet är borta så ser han inte så fet ut jämfört med Maya och Anton heller. Jag tycker han är fin, trots sina terrieröron 😛

20728370_10155108883084139_2691818865335590494_n

Mentalt så är Maya och Viggo också rätt så olika. Viggo vart ju kvar här eftersom jag inte riktigt tyckte att han passade hos någon av valpköparna och istället för att sälja honom och riskera att få tillbaka honom som jobbig unghund eller få en missnöjd valpköpare så fick han vara kvar. Vad är det då som gjorde honom ”oplacerbar”? Ja, jag vet inte riktigt. Det går inte att sätta fingret på det och jag vet inte hur jag ska förklara det heller, det var en känsla som gjorde att det inte kändes rätt att sätta ut honom. De andra valparna är ju ganska så galna, minst sagt, och kanske är det bara det att han varit lite mindre galen som gjort att han kändes udda när han var 6-7 veckor. Nu har han dock utvecklats väldigt under de sista veckorna så kanske är han bara en sån som blommar ut lite senare? Han är väldigt lätt att ha å göra med, han undviker konflikter och startar aldrig bråk, bästa belöningen är att få mys, han kommer bra överens med Moa och lyssnar på hennes signaler, han gör aldrig några ryggöverfall vilket somliga andra valpar sysslar med… En snäll och behaglig kille helt enkelt.
20526169_10155082276774139_5522461842314863343_n 20620941_10155082276874139_4774456059424740315_n

Maya blev kvar då hon är allt jag vill ha, förutom att hon är just en hon och inte en han. Maya hade jag nog kunnat sätta ut hos vilken valpköpare som helst utan några tveksamheter, snäll och trevlig med extra allt. Precis som Viggo så undviker hon konflikter och startar inga bråk, något som är viktigt för mig som har mina hundar i flock. Skillnaden mellan Maya och Viggo är att Maya är betydligt mer intensiv i allt hon gör och henne har vi fått berätta för att ”nu händer det inget, då sover vi” medan Viggo själv inser att det är dags att chilla. Maya är en riktig virvelvind, biter som en krokodil, fruktansvärt lättbelönad och kvick i både knopp och kropp. Hon påminner faktiskt rätt mycket om Nikki, vilket är roligt nu men kanske inte om ett tag då hon är tre gånger så stor.

 

20708444_10155108990389139_3372497833322506521_n

Kvar här finns som sagt även Anton som åker till Norge nästa vecka för att bo tillsammans med sin morfars bror, Turbo. Han visade att han verkligen har en avknapp på gårdagens veterinärbesök där han inte hade några som helst problem att lägga sig på golvet i väntrummet hos veterinären och slappna av, trots att det fanns både hundar och katter där.

20727945_1386902368072009_6956154094405400389_n

20708209_10155105186179139_5920067290604352725_n

Förutom diverse valp-aktiviteter här på gården så har vi kört igång med ATV-träningen. Ett par pass har vi hunnit med och hundarna har velat hålla ett högre tempo redan från pass 1 jämfört med förra året. Jag bromsar ner dem och håller passen i trav än så länge för att på så sätt bygga styrka och stabilitet, när den finns ökar vi farten. Till skillnad från förra året så har hundarna i år fått simma rätt mycket, och då inte bara simmat fritt utan även drag-simmat. Kanske har det gjort att de fått en bra grund att stå på inför ATV-träningen. Ett par barmarkstävlingar kommer vi att köra under hösten men den här säsongen satsar vi mer på snötävlingarna än på barmark, vilket gör att barmarkstävlingarna hamnar mer i uppbyggnadsperioden än i tävlingsperioden. Kanske blir det inte ens 4-spann i höst då tanken är att Nikki ska paras och då har jag bara två körbara hundar kvar, om hon nu tänkt att löpa dvs. Så ja, detta blir något av en mellansäsong med för unga hundar, en hund som börjar tappa fart pga ålder och, förhoppningsvis, dräktiga hundar 🙂

IMG_5536
Typiskt Nikki! här ska man ta ett snyggt kort på en trio skägg så kommer det in en spaniel!

 

 

 

We love food

Sponsrat inlägg i samarbete med Granngården

 

När jag säger att jag ger mina hundar BARF (biologisk anpassad rå föda), och nu även valparna, så brukar frågor kring hur man gör komma upp. Många tror att det är svårt att råutfodra hundar men det är egentligen inte så himla svårt. Det finns ett par olika ”grundregler” att gå efter beroende på om man vill ge vegetabilier eller inte, men man brukar säga att man ska variera antalet djurslag till minst 3 och för mig som inte ger vegetabilier så kör jag efter fördelningen 80% kött, 10% ben och 10% organ, varav lever ska vara hälften av mängden organ.

19510119_10154970691324139_4011819222508614511_n

Om man inte har tillgång till vilt, slaktrester eller en stor matbutik med ett bra sortiment så går det utmärkt att barfa sin hund ändå! Granngården säljer MUSH BARF, vilka har en produktserie med färdigkomponerad barf. Granngården har över 100 butiker, finns i nästan hela landet och med hjälp av deras webbshop har många möjlighet att utfodra sina hundar med barf.

 

Min valpkull på 11 små huliganer äter MUSH Vastio Puppy vilket är ett helfoder sammansatt av kalkon, kyckling, gris, spenat, broccoli, sallad, kallpressad solrosolja och ägg. Fodret produceras i Finland och består av kött från Finland, vilka precis som Sverige har ett starkt djurskydd och hårda restriktioner kring antibiotika. Just Puppy finns i två olika förpackningar, 800 gram och 10 kg.

9852990849054_1243313_a_32867_jpg

Om man har en hund som är allergisk emot något djurslag eller om man vill mixa ihop hundens mat själv så finns även en produktserie med olika barf-komponenter som t.ex. grönsaker, gris-nöt, nötvom, kycklingorgan osv. Något som även fungerar bra om man har en hund som äter torrfoder där man vill ge hunden något extra.

8877631537182_1241575_a_24465_jpg

Om du är lite nyfiken på barf så finns det en artikel att läsa på Granngårdens blogg – Grannliv 🙂

 

 

Baksidan av sociala medier

När jag började med drag för 7-8 år sedan så blev jag förvånad över att så få bloggade eller på andra sätt delade med sig av sin träning, sin vardag och sina framgångar med draghundar och draghundsport. Inom agility, lydnad och bruks fanns det otaliga bloggar där det friskt skrevs om olika träningssätt, filosofier och vardagsknep inom de olika sporterna. På facebook förundrades jag över hur få kommentarer och inlägg som gjordes att de där riktigt duktiga utövarna. När nybörjare frågade om råd i draghundsgrupper så var det extremt sällan som eliten svarade utan oftast var det andra nybörjare som tog ton. Efter lika många år av bloggande och några färre år med instagram och facebook så förstår jag varför, sociala medier har nämligen en baksida.

 

När man pratar med duktiga och framgångsrika förare inom sporten så är svaret det samma, de undviker att dela med sig om sina träningsupplägg och hur deras vardag ser ut med hundgårdar, hundgruppsdynamik och utrustning. De syns inte på sociala medier och inte heller i tidningar eller annan massmedia. En anledning är så klart att man inte vill dela med sig av för mycket till sina konkurrenters fördel men en stor del är också för att folk letar efter anledningar att snacka skit, sprida rykten och i vissa fall anmäla till SKK eller Länsstyrelsen.

 

Själv har jag fått hot om anmälan till länsstyrelsen då jag bland annat tydligen har för små hundboxar och utövar djurplågeri när jag tränar hundar på löpband och har riesens som inte ser ut som riesens ”ska” göra. För ett litet tag sedan fick jag även ett samtal där man ifrågasatte om det inte var så att den kullen som jag har hemma inte är en blandraskull, för jag har tydligen fortfarande blandraser hemma? Jag ska ha dopa mina hundar med blodpulver under flera år och anledningen till att Timmie har en helt grym start ut på banan är för att jag har slagit honom till lydnad. Jag har även fått höra, på omvägar så klart, massa olika anledningar till varför jag omplacerade Loke och Freja så därför skriver jag det för säkert tionde gången – de omplacerades eftersom de inte kom överens med flockens övriga hundar och då i synnerhet Ebbe. Så, kan ni släppa det nu? Bäst av allt är nog ändå de nedsättande kommentarer jag fått om vilken typ av riesenägare jag är och hur mina hundar ser ut, ett tag hade jag ett par såna kommenterar i veckan på lillaliam’s facebook. Riesenschnauzern är nämligen inte gjord för att vara draghund, de ”ska” inte se ut som mina gör och jag är en dålig ägare och rasrepresentant som håller vinthunds-riesen.

 

Folk har åsikter, förbannat mycket åsikter. Och de största experterna är de som sysslat med sporten i typ en vecka, aldrig sysslat med fysträning öht, inte har riesen själva eller de som bara har en hund och därmed vet allt om hur en flock fungerar och byggs upp på ett bra sätt. Jag följer ett par hundkonton på instagram som har över 100.000 följare och många gånger slås jag hur mycket folk tolkar in i de olika inläggen och hur mycket folk stör sig på. Om hunden är i hundgård i X antal timmar så är det för mycket enligt någon medan en annan anser att hunden är för lite. Svarar instagramägaren inte på en kommentar inom den närmsta timmen så är hon/han dryg och otrevlig, och om en hund inte syns minst en gång per dag på en bild så måste den vara avlivad och det påbörjas nästan en häxjakt på kontoinnehavaren. Jag är inte perfekt, jag stör mig också på saker! Men jag struntar i att lägga mig i, som t.ex. när folk låter sina hundar jobba i helt felaktig utrustning utan de får tro på sig sak om jag får tro på min. Om det inte är mina nära vänner för de får höra min åsikt vare sig de bett om den eller inte 😉 Men å andra sidan är det nog en av anledningarna till att just de vännerna är nära vänner, för att man kan framföra sin åsikt även om man inte håller med varandra.

 

På min blogg märks baksidan främst genom att antalet inlägg per månad minskar kraftigt med åren och istället så delar jag mest bilder på instagram med en kort text till. Jag kommenterar väldigt sällan inlägg i de olika hundgrupperna på facebook och delar inte med mig av min träning på samma sätt som jag gjorde förut. Nästan varje gång jag lägger ut kort eller film på när hundarna arbetar så får jag höra att det är något fel. Löpbandet är för kort ( ändå har det en löpyta på nästan 2 m), löpbandet är för människor och därmed direkt livsfarligt för hundar med tanke på dämpning och materialval (intressant eftersom löpband inom humanhälsan klassas som ett mjukt underlag och hundbanden görs av samma material som humanbanden) hundarna får inte ut något av simträning om de har flytväst på (okej, så de ligger helt orörliga med flytväst på i vattnet då, tack då vet jag) eller så springer de för fort, för långsamt, för kort, för långt, för brant eller för platt framför fyrhjulingen (inget är bra).

Men skitsnacket påverkar mig även i livet utanför bloggen, kommentarer och instagrambilder. Några riktigt vassa knivar i ryggen har gjort att jag numera sällan släpper in folk i mitt liv för att hjälpa dem med deras hundar. Jag tränar i princip aldrig med nya människor och diskuterar sällan träningen mer ingående eller hållningen av hundar med folk jag inte känner nära. De jag pratar med är folk som jag känner sedan många år tillbaka och som jag vet vart jag har. Egentligen är det rätt så tragiskt att det blivit så för man väljer bort idioterna så missar man samtidigt även många nya härliga vänskaper och inputs men ja, jag är dessvärre inte ensam om att tänka så.

 

 

Varför är det så här då? Ja, jag vet inte. Kanske bottnar det i den svenska avundsjukan eller kanske är det för att folk anser sig vara skyddade bakom skärmen och därmed kan skriva vad de vill? Min pappa sa för många år sedan att ju bättre du blir, desto mer skitsnack om dig själv kommer du att få höra.  Och det stämmer.

 

 

Så här avslutningsvis vill jag kommer med ett par tips, så kanske vi alla får en trevligare miljö på nätet och i verkliga livet.

1 – läs och läs om, ibland kanske du tolkar in något i det som skrivs.

2 – en bild eller en film säger inte allt! Vinklar, ljus och ljud kan förvränga mycket.

3 – är det något du funderar på eller verkar oklart? Fråga! Du får nästan alltid ett svar tillbaka och inga falska rykten sprids! Är det någon som tränar på ett sätt som jag inte förstår så frågar jag, kanske får jag en aha-upplevelse?

4 – du ser bara en liten, liten, liten del av vår vardag, tänk på det! Bara för att jag inte t.ex. skriver att vi värmt upp i 20 minuter så innebär det inte att jag struntat i det.

5 – Ser du något du inte gillar? Det gör inget, man kan inte älska allt och alla. Andas och scrolla vidare 😉

 

För att förtydliga lite så vill jag skriva att ni fortsatt jättegärna får skicka frågor och funderingar till mig, det är så kul att läsa! Kritik är så klart också välkommet för fullärd är man ju aldrig. Men skitsnacket kan ni bespara mig, vem som har bäst hundar kan vi göra upp om ute på tävlingsbanan istället 🙂

 

 

 

Dags att lämna boet

För lite drygt en vecka sedan blev valparna 8 veckor. Redan? Ja, redan. Jisses vad tiden har gått fort, men samtidigt långsamt! På deras 8-veckors-dag åkte vi iväg till veterinären för att få dem besiktade, vaccinerade samt dela ut ett par pass. Alla valpar gick genom veterinärbesiktningen och det dröjde inte många timmar från det att vi kom hem tills dess att första valpen åkte 🙂

20139986_1366911563404423_2333933253656820099_n

Valparna kommer att vara lite utspridda i norden, från Umeå till Växjö, från Norge till Finland. Några valpköpare är nyfunna vänner men de flesta är vänner från förr varav några har släktingar till valparna. Alla hanar förutom en kommer att gå som draghundar först och främst och ett par av tikarna har tänkt att testa på drag, annars är det lydnad, bruks och nosework som verkar vara planen för många 🙂

20155712_1366911556737757_6994232065663335484_n20258052_1367461283349451_3177422603446667176_n

I dagsläget har jag tre valpar kvar som inte riktigt ska flytta än, två åker på söndag medan lille Anton blir kvar tills mitten av augusti ungefär. Kvar på gården blir hane lila, Viggo, och tik röd, Maya. Ja, en tik. Vet inte riktigt hur det gick till? Det enda felet på den valpen är att hon inte har snopp, tikar är inte riktigt min grej. Förutom Nikki då, men hon är ju mer hane än några av mina riktiga hanar 😉 Men kanske hittar jag den perfekta ägaren till henne och kan sätta ut henne på halvfoder istället 🙂

20245616_10155053399144139_5301813852502988417_n

Jag har fått många frågor om jag inte tycker att det är jobbigt nu när de flyttar. Och helt ärligt, nej, det är inte jobbigt. Valparna i sig har inte varit särskilt jobbiga, det har faktiskt gått betydligt smidigare och lättare än vad jag någonsin kunnat tro. Det hade jag aldrig kunnat drömma om den där dagen för lite över 8 veckor sedan då det kom ut valp efter valp, efter valp, efter valp 😉 Jag såg framför mig valpskrik dygnet runt, totalförstörd trädgård och en söndertuggad tvättstuga. En lådknopp är det enda de har gnagt lite på :O

IMG_3086

Det är kanske för att jag känner mig så bekväm med mina valpköpare som gör att det känns väldigt lugnt att lämna iväg dem? Jag är faktiskt mest taggad över att lämna iväg dem då jag är spänd på vad köparna kommer att hitta på med sina hundar och hur de kommer utvecklas, dels som hundar men även som ekipage! Flera kommer som sagt att köra drag och vi kommer då att tävla mot varandra om ett par år och DET ser jag verkligen fram emot!!

Just nu är jag så tacksam över att allt har gått bra, från födsel till leverans. Valpningen gick nästan helt prickfritt, ingen valp har varit dålig, alla har utvecklats bra, de äter bra, leker bra, rör sig bra, har bra päls och ser ut att få en bra exteriör.

Nu ser jag fram emot att kylan kommer så att jag kan börja träna hundarna inför höstens tävlingar men framför allt inför vinterns tävlingar vilket numera är det stora målet 🙂  20046504_1357758590986387_6194769319285264750_n

Timmie x Fräcka valpar 1 år

I förrgår fyllde Timmie och Fräckas valpar, dvs Bardlands S-kull, hela 1 år! Och som grädde på moset så slog valpen S till med ett första pris i startklass dagen innan, med 176 poäng och en tredje placering av 22 ekipage! Hon har sedan tidigare tagit titeln RLD N, vilket innebär att hon har tre godkända resultat i nybörjarklass rallylydnad.
19748372_10211450874279759_5938847142313471604_n
Stort grattis till alla S-valparna! Vi syns i höst när ni ska göra ert MH 🙂

 

Valpfilmer

 

Out on #adventure in the #garden 😁 #lillaliam #racinggiants #riesenschnauzer #giantschnauzer

Ett inlägg delat av Racing Giants – Lillaliam (@lillaliam)

Eveningplay 😁

Ett inlägg delat av Racing Giants – Lillaliam (@lillaliam)

Intensiv vecka

I torsdags blev valparna fem veckor gamla och hela veckan veckan som gått kan beskrivas med besök, besök och åter besök 😀 Vi har haft folk här varje dag förutom i fredags, då var vi lediga 😉 Det har fikats, pratats, gullats med valpar, pratats mer, titta, klappats och gosats i mååååånga timmar den här veckan. Valparna har sedan förra helgen fått en stor valphage utomhus med tillhörande leksaker, hinderbana och koja. Där spenderar de dagarna, från tidig morgon till sen kväll, innan de får komma in och sova. Jag hoppas att det här braiga valp-vänliga vädret håller i sig för det underlättar verkligen att kunna ha de små terroristerna utomhus hela dagarna.

DSC_3374-1

Valparna har nu börjat visa mer och mer av sina personligheter och bland både tikarna och hanarna så finns det en valp av respektive kön som är riktiga små pain in the ass. Attityd de lux… De kommer ha skitroligt tillsammans med sina kommande ägare men de valparna kommer att ge ägarna många, och långa, gråa hårstrån 😉 Annars känns valparna, än så länge, rätt så jämna, men de utvecklas för varje dag och det är ännu ett litet tag kvar innan det bestäms helt vem som ska flytta vart.

19437324_10154959954404139_9100821953239159107_n19510119_10154970691324139_4011819222508614511_n

Som tur är så har jag haft hjälp hela veckan då min underbara mamma varit här och tagit hand om ungarna samt fixat all markservice. När man är van att ta hand om precis allt och ständigt serva alla andra så är det riktigt skönt att ibland bara kunna släppa det. Inte behöva tänka på matlagning, tvätt, städ, diskning och allt annat. Att istället kunna börja varje morgon kunna gå i skogen, utan 25 kg barn hängandes på sig, och få tid till att andas och tänka.  Eller att kunna äta i lugn å ro, kunna gå på toa i tysthet eller kunna duscha utan att nån rycker upp dörren och innan man hinner protestera står mini-människan i duschen, fullt påklädd och genomblöt.

Tack mamma! Du är bäst!

IMG_3996

Idag är det för övrigt Timmies födelsedag! 7 år blir han och hans olyckor till syskon, tänk att något så oplanerat kan bli så bra 🙂 Jag vill ju ha en till Timmie, så kanske att det finns en mini-Timmie bland hans elva barnbarn här hemma.

15672960_10154408832809139_5571491645018751471_n