Alla inlägg av admin

Födelsedags-vinter

Januari, februari och mars är ett enda långt födelsedagskalas i vår familj både när det gäller tvåbenta och fyrbenta! Bara nu i början av februari så har vi tre födelsedagsbarn, Nikki fyllde igår den 10:e (ja jag får krypa till korset och erkänna att jag glömde av det), min bror fyller den 12:e och Liam skulle fyllt den 13:e.

Så, eftersom jag glömde av Nikki så kommer nu ett försenat grattis till världens härligaste och häftigaste spaniel – Nikki! Som, som syns nedan, gillade att hänga med Liam <3

Grattis Neo!


Idag fyller Neo tvåsiffrigt. Den lilla kampcockern som mäter knappa 40 cm över markytan blir idag 10 år <3 Trots sin PL så är han pigg och glad, härjar och hittar på sattyg 🙂 Han är en fantastisk liten hund som aldrig upphör att förvåna och tänk att jag fått privilegiet att dela över 9 år av mitt liv tillsammans med honom!

Lycka är…

…. att ha egna spår att träna på hemma!


Jag kan köra när jag vill och hur mycket jag vill, hur fantastiskt är det inte?! Slingan är visserligen inte så lång men det är bättre än inget och man kan köra flera varv och på sätt samtidigt träna på att varva 🙂 Det är så klart vår husse som fixat spåret med hjälp av våra fantastiska grannar som lånar ut mark och skoter till oss. Imon ska jag ut och trampa upp ett spår på den stora myr som ligger strax bortanför oss, bra träning för mig samtidigt som jag kan ha hela flocken springandes lös runt mig.

 

En till hund med fart under tassarna är Maya som i helgen drog runt husse Staffan på tävling i Gävle! Husse rapporterade att racet gått bra och att Maya gick som det lilla tåg hon är. Ekipaget vann veteranklassen, inte illa för att vara debuten! Megastort grattis!

 

Söndagstur till Dalarna

Upp kl 05:30 för att fodra hundarna. Packa bussen, äta lite själv, rasta alla hundar, lasta hundar och sedan åka väg.

Över 3 timmars bilfärd på slingriga värmlands/närke/dala-vägar med diverse bussar, lastbilar och andra långsamgående fordon för att komma fram till tävlingsplatsen.

Träffa och peppa skägg-släkten som debuterar på skidtävling. Vattna egna hundar, rasta egna hundar, träna egna hundar efter tävlingen (B o B var för unga för att tävla) , mata egna hundar, rasta egna hundar igen och sen packa in egna hundar.

Köra de 21 milen hem igen, som även nu tog över 3 timmar pga snöfall, plogbilar och livrädda bilister. Väl hemma strax efter kl 18 = Rasta hundar, fodra hundar, packa ur bilen samt skrubba mittgången + 1 bur då Birks mage tydligen inte gillat min körning på vägen till tävlingen.

 

Mycket jobb och förberedelser för mindre än 20 minuters träning på släden. Men, helt klart värt det…

Nikki – Tim
Birk
Billie – Neo

6,8 km på under 20 minuter med en jättefin omkörning av Karin och Aco. Lyckades även med konststycket att stanna hela spannet och fixa ett nacklinetrassel på Billie utan att ankra, eftersom det ändå inte hade gått. Skönt med lite lydnad på jyckarna ändå! B o B skötte sig utmärkt ute på banan med fullt ös och fokus från början till slut,  och de börjar nu även förstå hur man ska uppföra sig när man springer i spann. Koppelgåendet är det dock lite si så där med 😉

Tanken var att Viggo skulle få springa samma varv tillsammans med Timmie men det blev en kort runda på dryga kilometern då Timmie var lite trött efter slädturen, inte så konstigt kanske då han skrittat och tränat mycket tidigare i veckan . Den korta sträckan till trots så blev det ett bra träningspass för Viggo, som debuterade med skidor i torsdags, med bra fokus och fart. För övrigt så var torsdagens pass något längre och betydligt mer händelserikt där jag efter 500 meter bara ville lägga mig på marken för att grina och ge upp. Men, skam den som ger sig! Efter en del övertalning från både mig och Timmie så insåg Viggo att det här med skidåkning faktiskt inte skiljde sig så mycket från bikejoring ändå. Frustrerande och fascinerande hund, den där Viggo.

 

På plats fanns som sagt fler Racing-Skägg, Maya och Abbe debuterade i linkörning tillsammans med respektive förare. Något litet strul hade de men annars hade det gått himla fint <3

Blivande tjänstehund?

Idag testade spanielvalparna på något nytt och gjorde varsitt anlagstest till utbildningen mot patrullhund / försvarsmaktshund! Båda blev godkända och jag fick lyxproblemet att behöva välja vilken hund jag ville gå med då man bara får ha en hund per förare.

Efter en del funderande blev det Billie som skrevs in och påbörjar resan mot certprov. Både Billie och Birk hade snarlika resultat med skillnaden att Billie är mer självständig och inte så förarbunden som Birk medan han har en något högre intensitet i söket än sin syster.

Så var iallefall första steget taget, nu får vi bara se hur långt vi tar oss lilla Billie och jag 🙂 

Nyårsdrag

Sedan jag började köra hund så har det blivit något av en tradition att köra släde på nyårsafton. Traditionen har hållit i typ 8-9 år nu tror jag med undantag för något enstaka år då det inte funnits någon snö. I år blev det en tur på 9 km med enbart spaniels i spannet, som trots de något spartanska och mjuka spåren så pinnade de på riktigt bra och höll en snitthastighet på över 20km/h. Helt okej ändå med tanke på att ingen av dem ens mäter 50 cm över markytan! Riktigt nöjd med B o B som premiärsprang framför släden och dessutom något förvånad när Birk visade ledarhundstendenser, han som är mycket mer förarbunden och osjälvständig jämfört med Billie. Började med Billie och Nikki i led men fick efter nån kilometer sätta bak Billie som visade att hon inte riktigt var bekväm med att springa i led. Chansade och satte fram Birk som gick som ett spjut utan tveksamheter och tog dessutom kommandon riktigt bra.

Igår hade vi också premiär men då i form av skidor då vi tog oss en tur till Filipstad, vilket då också var en första gång för B o B. Körde först Billie och Nikki för att sedan ta Birk och Neo samma runda (5,5 km). Båda unghundarna gjorde ett strålande jobb och gjorde fina omkörningar av både folk och fä, fick även ett par head-on möten som gick fint så när som på ett där Billie vart lite obekväm. Bara att fortsätta träna och ge dem mer erfarenheter och upplevelser.

 

Både på skidturen och slädturen så agerar B o B som de brukar, Billie är självständig, väldigt miljöstark och fixar det mesta galant. Birk är mer förarbunden och uppmärksam på nya saker och ljud i sin miljö, absolut inte rädd utan mer ”åh, vad var det där som lät eller som går där!” men när han väl hört det så är det sedan bara en del av bakgrundsbruset, t.ex. som det skrapande ljud som blir när man plogar lite i nedförsbackarna med skidor vilket var ett ljud som han aldrig hört. Då tog han en snabb koll bakåt, insåg att det var jag som skapade ljudet och sedan var han färdig med det. Mina små bananer i pyjamas är verkligen fantastiska att jobba med! High-five till mig själv också som faktiskt klarade av nästan 20 km skidåkning så när som på en vurpa, i en uppförsbacke precis när jag kört förbi en skidåkare.

Efter att småttingarna fått sitt så fick Timmie komma ut och springa, vilket jag först var lite tveksam till då jag själv inte stått på skidor sedan… ja, när då tro? Undra om jag åkte några skidor förra året? Nåväl, efter att ha åkt med spanielsarna så kände jag iallefall till banan och kände mig något mer säkrare på min åkning. 8 km blev det med Timmie som sprang som vinden, eller som en något äldre vind men ändå med god fart. Märks att han börjar bli lite gammal i kroppen nu men huvudet är det verkligen inget fel på. När man kört så länge tillsammans som vi gjort så utvecklar man ett eget språk, där man stödjer, för och följer varandra nästan som en väl inövad dans. Utan ord vet vi precis vart vi har varandra och vet hur den andre agerar och vad denne behöver för att prestera sitt bästa. Jag önskar att jag någon gång får en hund som Timmie igen <3

Planen framöver är att börja köra in Viggo med skidor och även släde. Skidor hoppas jag inte blir några större fundersamheter utan förhoppningsvis kan jag bara sätta ihop honom med Timmie och köra precis som vi kan göra med cykeln. Med släde så är tanken att testa på typ tömkörning där Moa får stå på släden och jag kan gå bredvid eller snett bakom för att stötta honom om det behövs. Sen blir det till att sätta ihop honom med Timmie för sedan förhoppningsvis bygga på med fler hundar.

Så nu hoppas vi på kallare väder och mer snö för i skrivande stund har snöflingorna övergått i regn och morgonens minusgrader har klättrat upp över plussträcket. Hoppas att ni får ett trevligt nyår!

Skägg söker nytt hem

En skäggig dam i sin bästa ålder, drygt 4 år, söker nytt hem! En snabb, energisk och arbetsvillig tik av den mindre modellen som kräver en fast hand. Det är inte min uppfödning utan jag hjälper bara till 🙂

Intresserad? Mejla till info(a) lillaliam.se så för jag det vidare!

(Gammal bild på Fläbbe, dvs ej hunden som söker nytt hem)

 

 

Duktiga vovvar

Vissa dagar är härligare än andra att köra hund på. Efter vad som känns som veckor med grått väder så tittade äntligen solen fram igen!

Då markägaren runt vårt hus fortfarande inte har röjt upp efter en storm som var för några månader sedan så kommer jag inte ut på mina vanliga träningsvägar med ATVn. Det innebär att jag inte kan träna hundarna i spann utan måste åka iväg och köra dem i par med cykeln. Det tar rätt mycket längre tid än att köra hela gänget samtidigt men å andra sidan tror jag det är nyttigt för dem att gå i mindre spann ibland också.

Man får ta det onda med det goda 🙂

Grattis till våra B-barn!

Idag fyller våra små B-barn hela 1 år! Tänk va tiden går fort 🙂 För ett år sedan visste jag inte om det skulle bli några levande valpar öht, jag visste inte ens om jag skulle ha någon springer alls faktiskt! Men vi hade tur i oturen och fick till slut behålla tre valpar och även Nikki. Om ni vill läsa om hur det gick till så går det att göra det här – B-kullen är här, När det skiter sig så är det alltid helg och Det mesta löser sig.

Jag hade inte planerat att behålla någon alls men funderade sedan på att behålla en, men på grund av olika omständigheter så slutade det med att två blev kvar. Billie och Birk är två riktiga virvelvindar och himla härliga hundar (opartisk bedömning) som liknar sin mamma Nikki i mångt å mycket. Jag kan helt ärligt säga att det är mer jobb att ha två springer-valpar samtidigt än vad det är att ha två riesenvalpar samtidigt. De är så otroligt, otroligt intensiva att det ibland känns som om de är 4 stycken istället för 2 😉 Men som tur är så är de snälla och gör, oftast, som man säger. De är på ett sätt väldigt enkla att ha medan de på andra sätt är väldigt krävande men nu börjar det faktiskt ordna upp sig på de flesta kanterna.

Deras bror Ymer har jag förmånen att få träffa lite då och då, och även han är en superhärlig hund (fortfarande helt opartiskt bedömning så klart). Han upplevs kanske som något lugnare än B o B men det är nog mest för att han har en helt fantastiskt matte som gjort ett betydligt bättre jobb med att lära honom att använda fler växlar än en, än vad jag gjort med mina 😉

Deras första år har, förutom själva födseln då, avverkats utan några större krusiduller. Birk drabbades av benhinneinflammation i våras under en riktig tillväxt-spurt men har sedan dess varit precis lika galen som tidigare. Alla tre har visat sig vara riktiga dragtokar som mer än gärna sliter framför cykeln, men även i kopplet till oss tvåbentas stora frustration 😉

Härnäst väntar röntgen och MH som redan är bokat till våren 🙂

 

 

Viggo fortsätter framåt

I våras när Viggo fick testa att köra cykel med Timmie så gick det inte särskilt bra, det gick typ inte alls så vi la det på hyllan och sedan dess har han fått springa lös när jag kört cykel med de andra hundarna. Men så efter att det verkade ha släppt efter tävlingen i Hällefors så bestämde jag mig för att testa cykel igen med Viggo.

På lite mer än en vecka har Viggo fått springa bredvid Timmie tre gånger och vilken skillnad mot hur det såg ut i våras! Han har även tagit stora steg bara från pass 1 till pass 3 och så här såg det ut i slutet av pass 3:

 

En hund som knappt har velat gå framför mig på promenader, ännu mindre fattat varför i hela fridens namn han ska gå framför mig, springer nu framför cykeln och drar! Vi har en del att jobba på men som han utvecklats på denna vecka så känns det verkligen som om det har lossnat nu för Viggo <3

 

Som synes så håller medvetet ner farten då Viggo inte har tränat ”dragmusklerna” även om han är van att springa lös betydligt längre sträckor och bitvis i högre farter än det här. Nu ska vi bygga muskler i lagom takt, senor ska vänjas och konditionen ska fortsättas utvecklas.

 

Skärmavbild 2018-10-30 kl. 14.47.26

För övrigt så fick jag en helt fantastiskt överrasknings-födelsedagspresent från husse, en resa till Island! Tack alla som bidrog och till mamma och Alibaba som tog hand om ungar, hundar och gård under tiden som vi var borta. Ett väldigt udda men samtidigt magiskt landskap!
20oktober18-5

SM Barmarksdrag 2018

Jag velade länge om jag skulle starta på barmarks-SM eller inte. Den klass som jag tycker är absolut roligast är 4-spann men i år har jag inget spann vilket gjorde att den klassen inte ens var på tapeten. Funderade på om jag skulle starta spanielsarna i DS2 (scooter-2spann) eller Viggo i DCM (canicross) men det sistnämnda är jag väldigt glad att jag inte gjorde då jag på plats insåg att det dels var skitlångt (4,5 km) och dels superjobbigt (hej slalombacke!). Jag är ingen löpare vanligtvis och absolut inte nu när jag inte ens har tränat 😉

43879750_1070293806463626_4236969161441411072_oFoto: Niklas Sjölund – Härnösand drag

Spanielsarna hade jag kunnat ställa upp med, hade till och med hört mig för så att jag kunde lånat en kickbike då jag inte har någon själv, men kickbike med så små hundar är inte optimalt, det blir alldeles för ryckligt för dem när man sparkar. När jag på lördagen körde ett varv med springrarna innan tävlingen startade så ångrade jag mig rätt snabbt att jag inte ställde upp, det var en bana som hade passade dem perfekt! Fast och fint underlag och inte särskilt kuperat. Någon vinst hade det inte blivit med långöronen men vi hade absolut inte kommit sist heller. När jag klockade rundan som jag körde med Billie, Birk och Nikki så kom jag fram till att jag hade kunnat ge Helen, som vann R4-B, en riktigt match om första placeringen men dessvärre är ju B o B för unga för att starta i år.

 

Det blev som sagt ingen tävlingsstart på SM för oss i år men B o B fick ett fint träningspass på SM-banan och fick träna på att bo i bussen på tävlingsplatsen. Moa och jag åkte på fredagseftermiddagen och for hemåt ett dygn senare, något möra i både kropp och knopp. Moa ställde upp i barnklass och körde som vanligt cykel med Neo vilket hon tycker är superkul! Nu hade all rädsla för nedförsbackarna försvunnit och istället för att heja på henne nedför så fick jag säga åt henne att komma ihåg å bromsa!

 43879673_1070293009797039_4578013779769425920_o 43879326_1070292986463708_308969540568481792_o43878565_1070297246463282_633388297544007680_oFoto: Niklas Sjölund – Härnösand drag

 

Rätt bra utdelning på årets SM för riesenschnauzer med flertalet medaljer i olika valörer och på stafetten jobbade laget till sig en 12:e placering av 16 startande lag! För ”mina” hundar blev det två som kom till start, Aco och Maya, varav båda placerade sig på pallen! Karin och Aco kämpade sig till en tredje plats i bike women veteran trots lite strul dag 2 och Maya med Staffan tog ett silver i klassen canicross men äldre veteran! Maya flyttade till dem i somras men de har redan fått en himla fin relation <3 Med lite mer erfarenhet och rutin så kommer de få ännu roligare ihop i spåren 😀

44128583_911825605679499_5498077765498306560_o

44065335_911905162338210_7052297825714962432_oFotograf: Åsa Lundberg – fbsida.

Tack Värmdö Bk för ett jättebra arrangerad tävling!