Kategoriarkiv: Var dag

Vad hände med tiden?

Helt plötsligt är det vinter för att sedan bli vår. I november skrev jag senaste och nu är det april (!?) Vart tog tiden vägen? I november kom sambon hem från sitt jobb och jag såg fram emot att få spendera mer tid med honom och att få lite hjälp i vardagen med kidsen. 4 månader skulle han vara hemma. Och nu har han åkt iväg igen. Så fort gick det :O Han är ju inte borta 8-9 månader i sträck, han kommer fortfarande hem på helgerna men det är ändå lite skillnad emot att ha haft honom hemma dygnet runt i 4 månader.

Jag brukar alltid skriva en liten text av året som gått för att summera ihop vad vi har gjort men som alla vet så kom Corona och ställde hela världens på ända. Ärligt talat. Om någon hade sagt till dig för 2 år sedan att det skulle komma ett virus som stängde hela världen, skulle du trott på det? Jag är övertygad om att vi är många som inte hade trott att världen skulle kunna förändras så här extremt mycket som den gjort.

Så, vad gjorde vi under 2020? Ja på det icke-hundmässiga planet så blev jag klar med min utbildning till Barnspecialiserad undersköterska och pandemin gjorde att jag redan innan min examen fick möjlighet att börja arbeta på en vårdavdelning för barn och ungdomar. Sedan i somras jobbar jag dock främst på barnakuten där jag tillsammans med mina underbara kollegor försöker hjälpa barn i alla åldrar med både stora och små skador. En helt fantastisk arbetsplats som dock brukar ge upphov till ett ”åh nej, är det inte fruktansvärt jobbigt att arbeta på barnakuten med massa sjuka barn?” när man berättar för någon utomstående vart jag jobbar. Jo, vi har många sjuka barn och det kan bitvis vara jobbigt men de allra allra flesta barn lämnar oss i betydligt bättre skick än vad de kom in i eller så skickas de till operation eller vårdavdelningen.

Hundigt då? Om man tittar på tävlingssäsongen så var den ju väldigt annorlunda. Ett SM i slädhundsstil hann vi med innan det mesta stängdes ner. Nikki och Billie i led tillsammans med Birk och Viggo i wheel tog hem ett SM-guld i 4-spann B!

Två barmarkstävlingar blev det under hösten där spanielsarna fick kötta på i 4spann respektive 2-spann scooter medan Viggo och jag canicrossade. Bra träning för mina unga hundar!

Något som likt coronan var rätt oväntat var det faktum att vi fick tillökning i maj 2020 då Birk och Penny tydligen haft sig en liten kärleksdans trots att fröken P inte visat några tecken på löp. Det resulterade i 9 fantastiska valpar <3 Tre valpar blev kvar. En hane var självklar redan vid bara ett par veckors ålder, en hane blev liksom mest över och fick vara kvar medan en av tikarna var tvungen att stanna eftersom hon hade sån jäkla härlig attityd. Vi hade planerat för en sommar utan valpar, där vi skulle göra en del grejer men så kom corona och sedan valparna så kidsen fick ännu en sommar med valp(ar) och ja, det kanske inte är så pjåkigt ändå?

Så vad händer resten av året? Vem vet? Vi hoppas väl alla att vi ska få bukt med corona så att vi får ses igen, att vi får umgås, kramas och bara vara tillsammans. Som Moa sa häromdagen: ”Jag hatar corona, jag vill bara kramas och tävla hund!”. Jag håller med 🙂

En kort barmarkssäsong

Det blev ett par barmarkstävlingar ändå! Något som jag inte trodde när jag sist skrev i september då alla tävlingar ställdes in. På grund av jobb så fick vi iallefall till två tävlingar, en start i 4-spann i Borlänge samt en start i scooter 2-spann och en start i canicross i Karlstad.

Foto: Jesper Tarander

Tävlingen i Borlänge var beläget i Mellsta, en bana som jag kört ett par gånger men för många år sedan. Bred, bitvis kuperad och fin, fint underlag för hundtassar. Det blev premiär för mitt springer-spaniel-spann med Nikki och Billie i led medan Birk och Penny fick agera wheeldogs och därmed alltså Pennys tävlingspremiär! Det är alltid spännande att testa unga hundar på tävling för även om de är genomtränade så är det en helt annan sak att harva runt själv i skogen och att sedan köra på träning. Det är plastband, åskådare runt om och ibland även i spåret, hundar i spåret och bredvid spåret, vägval, högtalare och annat spännande. Nikki med sina 8 år höjer inte på ögonbrynet för något utan kör på, Billie och Birk börjar också få tävlingsrutin och vet vad som förväntas av dem. För Penny så blev det en ny erfarenhet men då hon är coolheten själv så var det inte något som störde hennes fokus, inte ens när det låg ungar längs med avspärrningarna och hejade så eller när en hund som vi körde om bestämde sig för att försöka hälsa på oss. Så, en bra premiär för Penny alltså!

Racing Giants Abbe med Håkan
Racing Giants Ceasar

Tävlingen i Karlstad var, precis som tidigare, en mindre tävling men ack så trevlig. Jag körde Billie och Birk i scooter 2-spann och sprang med Viggo. Förutom lite förvirring i en 90-graders kurva huruvida vi verkligen skulle svänga rätt in i skogen eller inte så gick det väldigt bra och BoB körde den strax över 4 km långa banan på med ett snitt på 18,5 km/h, grymt nöjd med mina små springare! Viggo kämpade på bra, han är väldigt behaglig att springa med då han lärt sig att hon där bak inte är så snabb och om man springer för fort så börjar hon låta väldigt konstigt 😉 Så därför är det bra att springa lagom fort så att matte hänger med!

Hundarnas träning tuffar på. Springrarna körs tillsammans och ligger på distanser mellan 10-20 km medan Viggo numera är min canicross-kompis som släpar runt på mig medan Timmie och Neo springer lösa eller drar ungarna. Viggo får även springa lösa när springrarna körs för att han ska få lite vettig träning, att springa med mig ger honom inte så mycket, så att han ska kunna hoppa in som reserv utifall att nån spaniel blir skadad inför tävling.

Valparna då? De har fått ett par lös-spring-pass där de fått springa lösa ett par km medan jag joggat på. Mest för att de ska lära sig hur man ska bete sig när jag springer, dvs inte jaga mig eller bita mig, samt att få lite team-känsla. Att springa över stock och sten tillsammans skapar flock-feeling och är något kul som vi gör tillsammans, det är grunden för vår framtida träning! I veckan ska de dessutom få testa på att gå i sele för första gången här hemma. Annars går vi en grundkurs i specialsök vilken kan sammanfattas med att ytsöket går fint medans behållarsöket känns rätt onödigt enligt valparna, och jag får nog vackert erkänna att de tre små musketörerna är rätt bra på att spegla mina känslor 😉

Höstträning påbörjad

Så kom äntligen hösten! Visserligen hänger sommaren i lite på dagtid men nu är det temperaturer både tidigt på morgonen och sent på kvällen för att kunna köra hund!

Gänget har fått ett par pass framför ATV’n och Penny har fått testa på att gå i led tillsammans med Timmie vilket gick väldigt bra. Hon har ett otroligt driv framåt och jobbar stenhårt, det ska bli spännande att se hur hon utvecklas och jag ser fram emot vinterns slädkörning. Övriga hundar jobbar på bra och är ivriga när selarna plockas fram, dock så är Billie i vila just nu då hon kastrerades för ett par veckor men då alla tävlingarna i höst är inställda så spelar det ingen större roll att hon missar ett par veckor.

Vi tränar på och kör nu i ett par veckor framåt med ATV i trav där vi bygger muskler, stabilitet och förbereder leder och senor för hårdare träning. ATV-körningen kommer senare att blandas med cykeldrag med cykelvagn bakom med Moa och Max i för mer tyngd för och i förlängningen blir det även lätta cykelpass. Träningen blandas med skritt-träning för att bland annat stärka rygg samt sedvanliga långpromenader i skogen för koordination, balans och allmänt skojigt hundliv.

Falke
Ebba & Ossian

Valparna växer och både Falke och Ebba ser ut att bli riktigt fina i kroppen även om Ebba är betydligt mindre än pojkarna. Ossian har alltid varit som en riktigt stabbig skogaholmslimpa med fyra tändstickor till ben, lite som en tax. Han har även varit ungefär lika smidig som en skogaholmslimpa, till skillnad från Falke och Ebbe som är likt två snabba vesslor i kroppen. Den senaste veckan har dock något hänt, han har upptäckt att han har en kropp och börjar få något som liknar ben istället för tändstickor! Så, det tar sig 🙂

När det gäller valparnas träning så gör vi lite allt möjligt. De hänger med ut i olika miljöer, både urban och andra skogsmiljöer än hemma för att bland annat testa på olika underlag. De har fått testa på lite apportering, tränat på att sova i bilen (tillsammans med mig och övriga hundar så klart) samt att kunna slappna av i stökiga miljöer. De har varit med på uteserveringar, åkt tåg i Mariebergsskogen, hängt i lekparker och hälsat på i hundbutiker. Under normala år så har den träningen kommit naturligt i och med att mina valpar fått följa med på draghundstävlingar men då alla dessa är inställda under hösten så får man hitta på annat.

Ebba

Nu hoppas vi att temperaturen fortsätter att sjunka så att jag slipper gå upp i ottan för att vattna hundarna samt att coronaskiten släpper så att vi kan få köra släde i vinter <3

De som blev kvar

Det blev en trio kvar på gården. Falke, Ossian och även lilla Ebba, den lilla kaxiga tiken. Valparna är nu 10,5 vecka och det blir mer och mer fart i dem för varje dag som går. Som de jaktspringrar de är så är det fullt ös medvetslös men de är faktiskt rätt bra på att slappna av när de härjat klart, framförallt Ossian har en välmonterad avknapp som han självmant använder vilket så klart är väldigt gött. Syskonen brun får man hjälpa lite och påminna att hallå där, ni är trötta och då ska man lägga sig och sova 🙂

Valpgänget spenderar mycket tid utomhus, precis som de vuxna hundarna, så fort vädret tillåter. Efter nån vecka med lite halvkast väder så ser det nu ut som om det ska vara fint i ett par dagar iallefall.

Snart dags för flytt

Oj vad tiden går! På tisdag har det redan gått 8 veckor sedan valparna föddes och det är då dags för vaccination, besiktning och id-märkning så att de är redo för flytt. Valparna kommer att spridas över landet och syssla med lite olika aktiviteter så som jakt, agility, drag och sök.

Valparna har utvecklats till ett gäng härliga pirayor som stor aptit på livet. Vi har byggt en liten ”miljö-hörna” med olika underlag och material vilket de mer än gärna röjer runt i. Bra erfarenhet oavsett om deras blivande ägare tänkt att köra någon form av sök i urban miljö eller inte.

Två hanar stannar på kenneln för att förhoppningsvis bli dragspringers i framtiden. Att välja valpar har inte varit helt lätt då de är väldigt jämna och få av dem sticker ut. En av hanarna har fram tills 7:e levandsveckan varit en väldigt avslappnad pojk som inte hetsat upp sig, ja han har faktiskt nästan sovit sig igenom de här veckorna. Men nu helt plötsligt har vaknat upp och är en riktigt rolig kille! En av tikarna sticker också ut tack vare hennes humör, för jisses vilket humör hon har! Hon är minst av alla valparna till sin storlek men har helt klart störst attityd av dem alla, en queen of fucking everything. En fantastiskt häftig liten tik som kommer att bli härlig att jobba med! Samma tik skulle även kunna bli ett jävla monster om hon inte får utlopp för sin arbetslust och energi.

Midsommar har kommit och gått, snart går ungarna på sommarlov, sambon kommer hem på semester och jag går upp lite i tid på jobbet. De vuxna hundarna ska startas igång ordentligt och valparna ska få hänga på alla våra äventyr! Trots covid-19 så tror jag att det kommer att bli en härlig sommar och höst, även om den kanske bli annorlunda jämfört med andra år 🙂

Valparna 2 veckor

Imon blir valparna 2 veckor gamla och de har börjat öppna ögonen så smått 🙂 De växer som ogräs och Penny har så mycket mjölk att det droppar ur tuttarna titt som tätt. Hon sköter sina små med bravur, fantastiskt med tanke på hennes unga ålder. Övriga hundar vet inte riktigt vad som pågår, de får inte träffa valparna än, förutom Nikki som har full koll på vad det är som piper i huset. Hon vill in till dem och jag har sällan sett en så lycklig hund som när hon fick hälsa på en utav dem, vilka modersinstinkter.

Jag får fortsatt en del frågor om valparna och jag hänvisar till valpsidan för er som är intresserade av en jaktspringer. Jag vill verkligen poängtera att detta inte är samma sak som en ”vanlig” springer spaniel, det är visserligen samma ras och lika fantastiska hundar men de olika typerna står långt ifrån varandra både mentalt och exteriört.

8 veckor sedan buköppningen

Nu har det gått snart 8 veckor sedan Neos buköppning, en operation som kantades av osäkerhet. Osäker på vad de skulle hitta när de öppnade honom, osäkert om han skulle överleva själva operationen och osäkert om han skulle repa sig.

Men han överlevde och han repade sig, den lilla kampcockern <3 Han är tillbaka i träning och är egentligen precis som han var innan operationen, dock avsevärt piggare och något smalare midja så klart 🙂 Han är verkligen en fantastisk liten hund, så mycket glädje och så mycket livslust i en rätt liten kropp. Det känns som ett privilegium att få ha honom hos oss ett tag till, att livet kan ta drastiska vändningar är ju tyvärr något vi fått erfara den senaste tiden.

Vi jobbar på och förhoppningsvis blir den ett par turer norrut i vinter för att testa spanielsarna i 4-spannsklassen vilket ska bli kolossalt roligt!!

Från SM-silver till buköppning

För tre veckor sedan stod Neo på pallen för att ta emot vår silvermedalj på SM i barmarksdrag, och för tre dagar sedan låg han på operationsbordet. Från att vara galen och pigg på tisdagen till att vara något slö på onsdag morgon när vi tränade och matvägra på kvällen för att sedan behöva åka in akut till Ulvsby smådjursklinik på torsdag eftermiddag.

Hos veterinären blev det först undersökning med kläm och känn samt ultraljud där det kunde konstateras att Neos mjälte var förstorad med tumör och att det fanns någon form av vätska i buken 🙁 Blodprov togs vilket visade på diverse obalanser samt blodbrist, vilket även syntes på Neos mycket bleka slemhinnor. En mängd röntgenbilder togs för att kolla efter eventuella metastaser och även om inga hittades på bilderna så fanns det fortfarande risk att det kunde finnas metastaser i kroppen men att dessa inte syns förens man öppnar upp på operation.

 

Alltså. En snart 11 år gammal hund med en stor tumör i kroppen. Alternativen är avliva eller öppna upp och operera om det ser ”bra ut”.

 

Jag och veterinären pratade om vilka förutsättningar vi hade och vilka alternativ som fanns. Jag är av den åsikten att jag inte låter mina hundar gå igenom vad som helst, även om jag vill ha dem hos mig så länge som möjligt så måste hundens livskvalité gå före mitt behov att ha just den hunden. Om hunden inte kan leva ett fullgott och smärtfritt hundliv så är det bättre att de får somna in. Om detta hade varit en annan hund, ex Liam för två år sedan som då också snart skulle fylla 11 år, så hade jag inte ens övervägt de olika alternativen utan låtit hunden somna in. Men Neo är ingen vanlig 11-åring, vilket nog alla som träffat honom kan intyga, och trots sin ålder så är han fortfarande sjukt pigg och rätt galen. De som inte känner honom tror att han är 4-5 år och blir mycket förvånade när jag avslöjar hans ålder. För ett par år sedan trodde de flesta som träffade honom att han var en valp. Det enda som nu avslöjar hans höga ålder är hans numera mycket gråa nos <3

 

Så efter prat om förutsättningarna, riskerna och chanserna vi hade så valde jag att låta dem öppna upp Neo och om det såg ”bra ut”, dvs inte synliga metastaser, så skulle de ta bort mjälte och tumör. Om de däremot öppnade upp och såg att tumören spridit sig så skulle de inte gå vidare utan ringa till mig så att jag kunde komma in och vara med honom medan han fick somna in.

Jag lämnade Neo, åkte hem för att ta hand om resten av det pälsade gänget och väntade. De fyra timmarna var inte roliga, minuterna sniglade sig fram. Att gå här hemma och vänta på att antingen åka och hämta Neo på kvällen eller att få ett samtal där de säger att det inte finns något att göra. Jag vet faktiskt inte om jag skulle fixa att svara om telefonen ringde och jag såg att det står Ulvsby på skärmen.

Nu slapp jag få det samtalet och jag kunde åka och hämta min hund på avtalad tid. Där fick jag med mig en mycket förvirrad och hög Neo och mobilnummer till veterinären utifall att han skulle bli sämre så att han skulle behöva avlivas på natten. Neo hade förlorat mycket blod då mjälten hade fallit isär när veterinären skulle avlägsna det så man kan väl säga att operationen gjordes i grevens tid, minst sagt. Tänk om mjälten hade brustit innan vi kommit in, skrämmande tanke.

Som ni förstår så blev det inte mycket sömn den natten utan det blev mycket kontroll av Neos andning och färg på slemhinnor. Men han överlevde natten och spenderade fredagen sovandes i soffan. På lördagen började han äta lite och nu på söndagen är han betydligt piggare än i fredags. Vi tar en dag i taget och även om det är en bit kvar så känns det ändå skönt att det mest kritiska är över.

Veterinärernas prissättning har varit på tapeten ett tag och jag har fått flera frågor gällande vad det här kalaset kostade. Nu var inte kostnaden en faktor som togs med i beaktning huruvida operationen skulle göras eller ej, detta trots att Neo faktiskt är oförsäkrad (Nu har större delen av läsarna ett förfärat uttryck – har hon hunden oförsäkrad?!?! Det är en av dödssynderna som hundägare har jag förstått). Det som betydde något var prognosen samt Neos fysiska och mentala status, dvs om han hade goda chanser att fixa operationen och tiden efter och då komma tillbaka till ett värdigt liv (oavsett om det är som pensionär eller tävlingshund).

Innan jag avslöjar priset så kan man fundera på vad jag fick för priset:

– Undersökning
– Ultraljud
– Blodprovstagning och analys
– Massa röntgenbilder
– Bukoperation med allt vad det innebär t.ex. narkos, diverse förbruksmaterial, mediciner osv
– Biopsi
– Allt utfört av högutbildad personal med många års erfarenhet på en modernt utrustad klinik.
– Dessutom gjordes det akut och på eftermiddag/kväll (Neo hämtades hem 19:30).

 

 

 

Slutnotan landade på dryga 21.000 kr. Känns det dyrt eller orimligt? Fundera då på vad samma operation skulle kosta inom humanvården.

 

 

Tusen tack Ulvsby Smådjursklinik som alltid levererar högklassig vård till mina fyrbenta vänner <3

En vecka kvar till första tävlingen

Med en vecka kvar till säsongens första tävling så känns det som om vi är på rätt spår. Vi har hittills kört mycket lågintensiv träning med fokus på att bygga muskler, stärka leder, senor och ligament, härda tassar och klor. Löskörning har varvats med träning där de dragit omkring på kedjor eller körts i sele framför ATVn. Ett par gånger i veckan har de skrittat och vibbat på vibbplattan för att få en bra återhämtning.

För någon veckan sedan var det dags att släppa lite på bromsen och låta dem få sträcka ut något framför cykeln. Egentligen borde jag kanske kört min trehjuling men då det är enklare att transportera en cykel så blev det cykel. Eftersom jag har bra kontroll och lydnad på hundarna så att köra 4 st framför cykel är inte något större problem. Det är inget jag skulle göra om jag inte visste att jag hade kontroll för även om hundarna är små så är de starka och det går inte att stanna dem genom att enbart bromsa utan de måste stannas med kommando.

 

Iallefall. Vi har hunnit med flertalet pass med cykeln och de har verkligen tagit till sig av träningen. De håller god fart trots sugande underlag, jobbar fint tillsammans och är lyhörda. En dag tog jag med ungarna i cykelkärra bakom för att få till ett tungt cykelpass och tänkte samtidigt köra en längre sträcka så att de verkligen skulle få jobba. Och som de jobbade! De höll faktiskt till och med något högre snitthastighet jämfört med våra tidigare cykelpass trots att de nu körde med nästan dubbla vikten. Underbara små vovvar!

Så, vovvarna känns bra och uppladdningen inför SM är på rätt väg och nästa vecka är första tävlingen i Skåne. Sista anmälan gick ut igår men med tanken var att anmäla men på grund av sjukdomsutbrottet i Norge blev det ingen anmälan även om tävlingen ingick i vår planering. Förhoppningsvis är det inget smittsamt och förhoppningsvis får de snart bukt på det men med en 11 åring, en 9 åring och en unghund på 7 månader så vill inte jag ta risken. Unghundarna hade visserligen verkligen behövt träningen med publik, start/målområde och funktionärer inför SM men ja ja, det kommer fler tävlingar och om det skiter sig i höst så kommer alltid vinterns äventyr och fler tävlingssäsonger.

Kennelträff 2019

I helgen samlades ett gäng skägg från A-kullen och ett långöra från B-kullen hemma på gården för att umgås och träna tillsammans på vår Kennelträff! På schemat stod diverse skogsarbete på lördagen, spår, sök, uppletande och fågelhundsträning avklarades under en en blå himmel med strålande sol. Söndagens väder bestod av ösregn så den spenderades i hundhallen där den fantastiskt duktiga mångsysslaren Kristina Svensson drillade oss i lydnad. Trots, eller kanske tack vare, ekipagens olika nivåer och utmaningar så var det mycket givande och alla åkte därifrån mycket taggade inför vidare träning och tävling.

Några av valparna träffar jag rätt regelbundet och några träffar jag mer sällan så att ha flera av dem samlade en hel helg var himla kul. Att dessutom få se dem i arbete och i samspel med sina förare är ju helt fantastiskt! Jättehärliga hundar och duktiga förare som för och stöttar sina hundar på ett underbart sätt 😀

 

Lika fort som de invaderade gården, lika fort försvann de igen. Tiden går fort när man har kul, alldeles för fort tyvärr men jag hoppas att jag får se dem snart igen <3

 

 

Den gudarna älskar dör ung

Som en blixt från klar himmel slår den till, olyckan. Ett misstag, en missbedömning är allt behövs, ett snedsteg kan vara skillnaden mellan att leva och att dö.

Fredagen den 19 juli fick Ebbe somna in som följd av att ha blivit påkörd ett par veckor tidigare. Först verkade det som om han hade haft tur och att skadorna av krocken inte blivit så stora men efter ett tag stod det klart att så inte var fallet. Då Ebbe inte kunde få ett värdigt liv tog jag beslutet att låta honom fara till himlen. Ett beslut som känns helt rätt men samtidigt så otroligt orättvist att behöva ta redan nu. 6 år är ju ingenting, det är ju bara ett halvt liv.

”Ebbe är ett mansnamn med flera möjliga ursprung. Dels är det en gammal dansk kortform av Esbjörn eller Asbjörn, där förleden es- eller as- betyder ”gud”, dels är det (liksom Ebba) en forntysk kortform av det gamla tyska namnet Eberhard som är sammansatt av orden Eber ”vildsvin” och hard ”hård”, ”stark”.”

 

 

Spring fritt och vila mjukt älskade Ebbe

Grattis på födelsedagen Timmie

 

Idag fyller Timpa och hans syskon i Deen’s T-kull 9 år 😀 Trots sina 9 år och trots att han arbetat hårt sedan han var unghund så är han fortfarande pigg och fräsch i kroppen, om det inte hade varit för ledbandsskadan i tassen som han lyckades få till under en skogspromenad för några år sedan så är jag övertygad om att han fortfarande hade kunnat prestera grymt bra på tävlingsbanorna. Nu får han istället lära ynglingarna hur det ska gå till, vilket vi spenderat morgonen med att göra 🙂 Extra mat, träning och gos i soffan, en helt perfekt dag enligt Timmie <3