Kategoriarkiv: Var dag

Grattis på födelsedagen Timmie

 

Idag fyller Timpa och hans syskon i Deen’s T-kull 9 år 😀 Trots sina 9 år och trots att han arbetat hårt sedan han var unghund så är han fortfarande pigg och fräsch i kroppen, om det inte hade varit för ledbandsskadan i tassen som han lyckades få till under en skogspromenad för några år sedan så är jag övertygad om att han fortfarande hade kunnat prestera grymt bra på tävlingsbanorna. Nu får han istället lära ynglingarna hur det ska gå till, vilket vi spenderat morgonen med att göra 🙂 Extra mat, träning och gos i soffan, en helt perfekt dag enligt Timmie <3

Viggo 2 år

För ett par dagar sedan blev vår lilla fiskmås, Viggo,  2 år <3 Naturligtvis blev resten av hans syskon också 2 år, och tänk att det redan gått 2 år sedan jag och Karin satt och tog emot valp efter valp efter valp. Och när vi trodde att det var slut, när vi hade tvättat av Aco och satt å åt pizza, ja då kom det ännu en! Totalt 11 valpar som nu på olika ställen runt om i Skandinavien retar gallfeber på sina ägare 😉 Men som också skänker dem mycket glädje och kärlek med sina upptåg.

 

Förut själva grejen att Viggo fyller 2 år så markerar också hans 2-års dag ett slutdatum för en plan som jag satte upp för honom för lite mer än ett år sedan. Det började med att jag för drygt ett år sedan satte jag ut Maya på foder och även om det var helt rätt beslut så funderade jag på vad jag egentligen gjorde. Jag hade två unghundar varav en var en riktigt naturbegåvning på den sporten som jag vill satsa på och en som var, ja, inte jättebra. Milt sagt. Och vem sålde jag? Jo den hunden som var bäst enbart för att vi inte klickade.

I samband med att Maya flyttade så satte jag upp en plan för Viggo. En mer strukturerad plan än att ”bara åka ut och träna” med ett slutdatum att arbeta mot och för att då kunna göra en utvärdering. Det har bestått av flera delmål men det övergripande målet kan sammanfattas med att jag ville se en förbättring i dragarbetet med slutdatum på hans 2-års dag.

Nu är Viggo 2 år och jag kan väl säga att han har fått godkänt på det övergripande målet, delmålen och även de där små ”plus i kanten” grejerna som jag satte upp, saker som jag kände var i överkant nu men som är ett delmål längre fram i hans utbildning. Viggo har gått från att 80% av tiden inte alls förstå vad jag vill till att ha full koll på vad jag vill, inte bara på barmark utan även framför skidorna och framför släden. Han kan gå i olika positioner, med olika hundar och har visat att omkörningar av både folk och fä inte är någon stor grej. Han har dessutom visat prov på lite ledaregenskaper och är den som stöttar upp när parkompisen börjar bli trött. Det trodde jag inte att han skulle göra för ett år sedan!

Vindelälvsdraget blev något av ett test för Viggo, där jag kunde se hur väl han tagit till sig träningen och vad vi behövde fokusera på här näst. Han överträffade alla mina förväntningar med råge och nu är det bara att jobba vidare och ge honom mer erfarenheter. Vi har ett mål längre fram som vi får se om vi når, det krävs inte bara en del träning av Viggo utan även en del träning av hon den där som släpar bakom 😉

Utanför arbetet så är han en himla lättsam hund. Alltid glad, busar mer än gärna och är en hund som fullkomligt älskar att mysa, så där supermycket att han nästan blir besvärlig då han vill vara nära, nära,  nära. Med sina 70+ är han den största i flocken men han är också den hunden i flocken som har störst hjärta, både för sina två- och fyrbenta vänner.

Mentalbeskrivning A+B

Idag var det dags för ytterligare ett uppfödar-MH och denna gång var det en lite mer brokig skara som gjorde entré på Hammarö bhk. Billie, Birk och Ymer från B-kullen gick banan, Nikki fick komma ut och lattja lite samt Viggo och Ziri från A-kullen som båda var under karens när övriga A-barn gjorde sitt MH i höstas.

Det var kul att träffa Fröken Rosa igen, hon har verkligen utvecklats sedan i höstas och ser nu ut som en riktigt snygg tös! Även Axxa tittade förbi och också hon har börjat sätta sig och ser ut som en riktig pingla <3 Vad det gäller själva provet så gick Ziri som husse och matte hade tänkt sig och jag kan väl säga att även Viggo gjorde ungefär som jag trodde. Två trevliga och sociala hundar med bra leklust och inga konstigheter på skotten. Viggo har ett bra gripande men enda anledningen till att gripa tag i något enligt Viggo är för att han sedan ska kunna använda frambenen för att leka med det, ungefär som en utter. Han tog lite tid på sig att ta sig fram till dumpen och skramlet men efter en kontroll insåg han snabbt att detta var ju inget.

 

Nikki fick också gå då hon aldrig kom med på något MH när hon var i MH-mogen ålder, så hon är ju såklart lite färgad av sina erfarenheter från livet men det var ändå intressant att se henne! Hon körde ex IPO/IGP-style under leken där hon självmant släppte och satte sig på bevakning när figgen blev passiv, himla fin bevakning hade hon också 😀 Hon visade ett intresse på skotten då hon associerar skott med vilt, hon fick därmed en trea vilket inte innebär någon som helst rädsla men däremot en låsning mot skytten. Genomgående för alla fyra långöron var att de är väldigt, väldigt intensiva och har stor leklust med fullt bett. Neutrala i sin kontakt med andra människor och rätt så förarbundna. Mina tre var mer intresserade av att söka vilt i vegetationen utanför plan än av avståndsfiggen när denne försvunnit ner i gömslet, hanarna hade lättare att slappna av än tikarna och Birk behövde mer stöd av sin förare än övriga hundar, vilket inte kom som någon överraskning då han är mycket mjukare, mindre självständig och mer förarbunden än övriga tre.

 

(Klicka på bilderna för att få dem i större format)

 

Det var väldigt intressant att se B-kullen och jämföra den med A-kullen. Generellt så var trion långöra mer lika varandra än vad  syskonskaran skägg var, hos skäggen spretade det mer. Nu är visserligen skäggen 8 antalet och långöronen bara 3 stycken men ändå, intressant! Något som jag uppmärksammade var att spanielsarna inte har samma behov som skäggen av att fysiskt röra något när de avreagerar eller undersöker saker. Skäggen vill gärna ha fysisk kontakt när de avreagerar medan spanielsarna är klarar långt innan de nått fram till objektet, kan det bero på att riesen överlag är en väldigt brötig och fysisk ras?

 

Sammantaget så är jag nöjd med mina små ”valpar” och även deras ägare är mycket nöjda med sina hundar vilket ändå är det viktigaste. Oavsett vad ett MH visar så åker man ju hem med samma hund som man kom dit med och vilken ruta som är ”rätt” sitter i betraktarens ögon.

Tack Hammarö bk för ett bra arrangerat MH, som vanligt 🙂

En månad med Penny

Att föda upp hundar är roligt, lärorikt och jobbigt, riktigt jobbigt ibland. De första veckorna är det ju rätt lugnt, om allt går som det ska, då tiken mest sköter valparna men sen drar det igång. Det kissas överallt, det bajsas överallt och ljudet som ett gäng 6-7-8 veckors valpar är öronbedövande. Och tro inte att de är några långsovare, åh nej. A-kullen drog igång med sin skönsång innan kl 06 på morgonen och tro mig, 11 riesenvalpar låter HÖGT.

Nu har Penny varit här en månad och det slog mig rätt fort att satan vad enkelt det är att köpa valp. Man behöver inte göra något alls de första 8 veckorna förutom att vänta och titta på gulliga bilder och filmer som uppfödaren skickar. Jag som dessutom köpt/behållit 2 valpar samtidigt de senaste åren har upplevt den här första valptiden med bara en valp som rena semestern! Livet med två riesenvalpar eller två spanielvalpar har gått riktigt bra, långt över de förväntningar jag hade, men att ha en valp går ju inte att jämföra med två.

Så till lilla Penny då. Hon är en himla trevlig tik, hon väldigt trygg i sig själv, har ett bra hundspråk, kampar lika bra som mina övriga kampspaniels och väldigt hög matlust. Hon har kommit in i flocken bra och spenderar sina dagar med att terrorisera främst Nikki och Viggo. Jag trodde att Billie skulle bli superglad över att få in en till lekkamrat men hon har mest ignorerat Penny medan den jag trodde skulle ignorera henne, Nikki, har gått in i rollen som lektant.

 

Just nu går i vi väntans tider och funderar på när Aco har tänkt att börja löpa. Tänk att det alltid är så här, när man vill att de ska löpa så har de en tendens att hålla i med det 😉

 

 

Välkommen Penny

Idag anlände hon, Penny. Eller Hollyaoks Emy som hon heter i stamtavlan 🙂 Mamma är Hollyoaks Liz, vilket är en halvsyster till Nikki, och pappa är FTCH Country Sports Victory (Dubbelreggad i SKK och JSK/SJR).

 

Födelsedags-vinter

Januari, februari och mars är ett enda långt födelsedagskalas i vår familj både när det gäller tvåbenta och fyrbenta! Bara nu i början av februari så har vi tre födelsedagsbarn, Nikki fyllde igår den 10:e (ja jag får krypa till korset och erkänna att jag glömde av det), min bror fyller den 12:e och Liam skulle fyllt den 13:e.

Så, eftersom jag glömde av Nikki så kommer nu ett försenat grattis till världens härligaste och häftigaste spaniel – Nikki! Som, som syns nedan, gillade att hänga med Liam <3

Grattis Neo!


Idag fyller Neo tvåsiffrigt. Den lilla kampcockern som mäter knappa 40 cm över markytan blir idag 10 år <3 Trots sin PL så är han pigg och glad, härjar och hittar på sattyg 🙂 Han är en fantastisk liten hund som aldrig upphör att förvåna och tänk att jag fått privilegiet att dela över 9 år av mitt liv tillsammans med honom!

Skägg söker nytt hem

En skäggig dam i sin bästa ålder, drygt 4 år, söker nytt hem! En snabb, energisk och arbetsvillig tik av den mindre modellen som kräver en fast hand. Det är inte min uppfödning utan jag hjälper bara till 🙂

Intresserad? Mejla till info(a) lillaliam.se så för jag det vidare!

(Gammal bild på Fläbbe, dvs ej hunden som söker nytt hem)

 

 

Duktiga vovvar

Vissa dagar är härligare än andra att köra hund på. Efter vad som känns som veckor med grått väder så tittade äntligen solen fram igen!

Då markägaren runt vårt hus fortfarande inte har röjt upp efter en storm som var för några månader sedan så kommer jag inte ut på mina vanliga träningsvägar med ATVn. Det innebär att jag inte kan träna hundarna i spann utan måste åka iväg och köra dem i par med cykeln. Det tar rätt mycket längre tid än att köra hela gänget samtidigt men å andra sidan tror jag det är nyttigt för dem att gå i mindre spann ibland också.

Man får ta det onda med det goda 🙂

Grattis till våra B-barn!

Idag fyller våra små B-barn hela 1 år! Tänk va tiden går fort 🙂 För ett år sedan visste jag inte om det skulle bli några levande valpar öht, jag visste inte ens om jag skulle ha någon springer alls faktiskt! Men vi hade tur i oturen och fick till slut behålla tre valpar och även Nikki. Om ni vill läsa om hur det gick till så går det att göra det här – B-kullen är här, När det skiter sig så är det alltid helg och Det mesta löser sig.

Jag hade inte planerat att behålla någon alls men funderade sedan på att behålla en, men på grund av olika omständigheter så slutade det med att två blev kvar. Billie och Birk är två riktiga virvelvindar och himla härliga hundar (opartisk bedömning) som liknar sin mamma Nikki i mångt å mycket. Jag kan helt ärligt säga att det är mer jobb att ha två springer-valpar samtidigt än vad det är att ha två riesenvalpar samtidigt. De är så otroligt, otroligt intensiva att det ibland känns som om de är 4 stycken istället för 2 😉 Men som tur är så är de snälla och gör, oftast, som man säger. De är på ett sätt väldigt enkla att ha medan de på andra sätt är väldigt krävande men nu börjar det faktiskt ordna upp sig på de flesta kanterna.

Deras bror Ymer har jag förmånen att få träffa lite då och då, och även han är en superhärlig hund (fortfarande helt opartiskt bedömning så klart). Han upplevs kanske som något lugnare än B o B men det är nog mest för att han har en helt fantastiskt matte som gjort ett betydligt bättre jobb med att lära honom att använda fler växlar än en, än vad jag gjort med mina 😉

Deras första år har, förutom själva födseln då, avverkats utan några större krusiduller. Birk drabbades av benhinneinflammation i våras under en riktig tillväxt-spurt men har sedan dess varit precis lika galen som tidigare. Alla tre har visat sig vara riktiga dragtokar som mer än gärna sliter framför cykeln, men även i kopplet till oss tvåbentas stora frustration 😉

Härnäst väntar röntgen och MH som redan är bokat till våren 🙂

 

 

Viggo fortsätter framåt

I våras när Viggo fick testa att köra cykel med Timmie så gick det inte särskilt bra, det gick typ inte alls så vi la det på hyllan och sedan dess har han fått springa lös när jag kört cykel med de andra hundarna. Men så efter att det verkade ha släppt efter tävlingen i Hällefors så bestämde jag mig för att testa cykel igen med Viggo.

På lite mer än en vecka har Viggo fått springa bredvid Timmie tre gånger och vilken skillnad mot hur det såg ut i våras! Han har även tagit stora steg bara från pass 1 till pass 3 och så här såg det ut i slutet av pass 3:

 

En hund som knappt har velat gå framför mig på promenader, ännu mindre fattat varför i hela fridens namn han ska gå framför mig, springer nu framför cykeln och drar! Vi har en del att jobba på men som han utvecklats på denna vecka så känns det verkligen som om det har lossnat nu för Viggo <3

 

Som synes så håller medvetet ner farten då Viggo inte har tränat ”dragmusklerna” även om han är van att springa lös betydligt längre sträckor och bitvis i högre farter än det här. Nu ska vi bygga muskler i lagom takt, senor ska vänjas och konditionen ska fortsättas utvecklas.

 

Skärmavbild 2018-10-30 kl. 14.47.26

För övrigt så fick jag en helt fantastiskt överrasknings-födelsedagspresent från husse, en resa till Island! Tack alla som bidrog och till mamma och Alibaba som tog hand om ungar, hundar och gård under tiden som vi var borta. Ett väldigt udda men samtidigt magiskt landskap!
20oktober18-5