Kategoriarkiv: Avel

Viggo 2 år

För ett par dagar sedan blev vår lilla fiskmås, Viggo,  2 år <3 Naturligtvis blev resten av hans syskon också 2 år, och tänk att det redan gått 2 år sedan jag och Karin satt och tog emot valp efter valp efter valp. Och när vi trodde att det var slut, när vi hade tvättat av Aco och satt å åt pizza, ja då kom det ännu en! Totalt 11 valpar som nu på olika ställen runt om i Skandinavien retar gallfeber på sina ägare 😉 Men som också skänker dem mycket glädje och kärlek med sina upptåg.

 

Förut själva grejen att Viggo fyller 2 år så markerar också hans 2-års dag ett slutdatum för en plan som jag satte upp för honom för lite mer än ett år sedan. Det började med att jag för drygt ett år sedan satte jag ut Maya på foder och även om det var helt rätt beslut så funderade jag på vad jag egentligen gjorde. Jag hade två unghundar varav en var en riktigt naturbegåvning på den sporten som jag vill satsa på och en som var, ja, inte jättebra. Milt sagt. Och vem sålde jag? Jo den hunden som var bäst enbart för att vi inte klickade.

I samband med att Maya flyttade så satte jag upp en plan för Viggo. En mer strukturerad plan än att ”bara åka ut och träna” med ett slutdatum att arbeta mot och för att då kunna göra en utvärdering. Det har bestått av flera delmål men det övergripande målet kan sammanfattas med att jag ville se en förbättring i dragarbetet med slutdatum på hans 2-års dag.

Nu är Viggo 2 år och jag kan väl säga att han har fått godkänt på det övergripande målet, delmålen och även de där små ”plus i kanten” grejerna som jag satte upp, saker som jag kände var i överkant nu men som är ett delmål längre fram i hans utbildning. Viggo har gått från att 80% av tiden inte alls förstå vad jag vill till att ha full koll på vad jag vill, inte bara på barmark utan även framför skidorna och framför släden. Han kan gå i olika positioner, med olika hundar och har visat att omkörningar av både folk och fä inte är någon stor grej. Han har dessutom visat prov på lite ledaregenskaper och är den som stöttar upp när parkompisen börjar bli trött. Det trodde jag inte att han skulle göra för ett år sedan!

Vindelälvsdraget blev något av ett test för Viggo, där jag kunde se hur väl han tagit till sig träningen och vad vi behövde fokusera på här näst. Han överträffade alla mina förväntningar med råge och nu är det bara att jobba vidare och ge honom mer erfarenheter. Vi har ett mål längre fram som vi får se om vi når, det krävs inte bara en del träning av Viggo utan även en del träning av hon den där som släpar bakom 😉

Utanför arbetet så är han en himla lättsam hund. Alltid glad, busar mer än gärna och är en hund som fullkomligt älskar att mysa, så där supermycket att han nästan blir besvärlig då han vill vara nära, nära,  nära. Med sina 70+ är han den största i flocken men han är också den hunden i flocken som har störst hjärta, både för sina två- och fyrbenta vänner.

Den som väntar på något gott…

… väntar ibland förgäves.

Planen var att para Aco nu under våren men eftersom Aco fortfarande inte löpt så har jag beslutat att inte para henne på det här löpet. Om hon skulle paras nu kommer det bli en väldigt sen födsel och efterföljande tid här för valparna vilket krockar med min, något korta men väldigt intensiva, tävlingssäsong. Förhoppningsvis får vi ett vinterlöp vilket vi istället kommer att försöka para henne på.

 

Ni som varit intresserade av en valp efter Aco nu till sommaren är välkomna att höra av er igen om det är så att ni fortfarande är intresserade, annars önskar jag er lycka till i ert fortsatta letande efter just ert skägg <3

Mentalbeskrivning A+B

Idag var det dags för ytterligare ett uppfödar-MH och denna gång var det en lite mer brokig skara som gjorde entré på Hammarö bhk. Billie, Birk och Ymer från B-kullen gick banan, Nikki fick komma ut och lattja lite samt Viggo och Ziri från A-kullen som båda var under karens när övriga A-barn gjorde sitt MH i höstas.

Det var kul att träffa Fröken Rosa igen, hon har verkligen utvecklats sedan i höstas och ser nu ut som en riktigt snygg tös! Även Axxa tittade förbi och också hon har börjat sätta sig och ser ut som en riktig pingla <3 Vad det gäller själva provet så gick Ziri som husse och matte hade tänkt sig och jag kan väl säga att även Viggo gjorde ungefär som jag trodde. Två trevliga och sociala hundar med bra leklust och inga konstigheter på skotten. Viggo har ett bra gripande men enda anledningen till att gripa tag i något enligt Viggo är för att han sedan ska kunna använda frambenen för att leka med det, ungefär som en utter. Han tog lite tid på sig att ta sig fram till dumpen och skramlet men efter en kontroll insåg han snabbt att detta var ju inget.

 

Nikki fick också gå då hon aldrig kom med på något MH när hon var i MH-mogen ålder, så hon är ju såklart lite färgad av sina erfarenheter från livet men det var ändå intressant att se henne! Hon körde ex IPO/IGP-style under leken där hon självmant släppte och satte sig på bevakning när figgen blev passiv, himla fin bevakning hade hon också 😀 Hon visade ett intresse på skotten då hon associerar skott med vilt, hon fick därmed en trea vilket inte innebär någon som helst rädsla men däremot en låsning mot skytten. Genomgående för alla fyra långöron var att de är väldigt, väldigt intensiva och har stor leklust med fullt bett. Neutrala i sin kontakt med andra människor och rätt så förarbundna. Mina tre var mer intresserade av att söka vilt i vegetationen utanför plan än av avståndsfiggen när denne försvunnit ner i gömslet, hanarna hade lättare att slappna av än tikarna och Birk behövde mer stöd av sin förare än övriga hundar, vilket inte kom som någon överraskning då han är mycket mjukare, mindre självständig och mer förarbunden än övriga tre.

 

(Klicka på bilderna för att få dem i större format)

 

Det var väldigt intressant att se B-kullen och jämföra den med A-kullen. Generellt så var trion långöra mer lika varandra än vad  syskonskaran skägg var, hos skäggen spretade det mer. Nu är visserligen skäggen 8 antalet och långöronen bara 3 stycken men ändå, intressant! Något som jag uppmärksammade var att spanielsarna inte har samma behov som skäggen av att fysiskt röra något när de avreagerar eller undersöker saker. Skäggen vill gärna ha fysisk kontakt när de avreagerar medan spanielsarna är klarar långt innan de nått fram till objektet, kan det bero på att riesen överlag är en väldigt brötig och fysisk ras?

 

Sammantaget så är jag nöjd med mina små ”valpar” och även deras ägare är mycket nöjda med sina hundar vilket ändå är det viktigaste. Oavsett vad ett MH visar så åker man ju hem med samma hund som man kom dit med och vilken ruta som är ”rätt” sitter i betraktarens ögon.

Tack Hammarö bk för ett bra arrangerat MH, som vanligt 🙂

When hard work pays off

I söndags var vi iväg till Hällefors för att tävla och träna på Dubbeldraget, som likt tidigare år alltid är bra arrangerat och himla trevligt. Med oss hade vi Ymer och hans matte som spenderat helgen här med träning och prat, förhoppningsvis blir det ännu en drag-springer på tävlingsbanorna i framtiden 😉

Upplägget för dagen blev enligt följande:

Neo och Nikki
Bikejoring, 2,8 km. träning innan tävlingen satte igång, Ymer körde med sin matte.

Viggo
Canicross, motionsklass 2,8 km

Nikki och Billie
Bikejoring efter tävlingens slut, 2,8 km

Neo och Birk
Bikejoring efter tävlingens slut, 2,8 km

Timmie och Ebbe
Bikejoring efter tävlingens slut, 3,8 km

Skärmavbild 2018-10-08 kl. 22.59.28

Billie och Birk är vana att köra på ställen där det sällan eller aldrig är andra ekipage så detta var första gången de fick köra på en bana där det kört andra ekipage före, och där det fanns lite folk ut efter banan. De går verkligen från klarhet till klarhet och fixar utmaningar på löpande band. Intensiva i sitt arbete men samtidigt lyhörda för mina signaler. Starterna börjar se riktigt riktigt bra ut och de tar kommandon himla bra, trots att vi precis börjat öva på dem, vilka fantastiska små hundar! De vuxna hundarna körde på precis som förväntat och speciellt Timmie var väldigt nöjd över att få komma ut och sträcka på benen ut med en tävlingsbana igen.

IMG_3041

För Viggo var det andra gången han startade i motionsklass och nu verkar det som om polletten äntligen har börjat trilla ner, för jäklar vad den polletten har suttit fast hårt. Starterna måste tränas på mer och jag måste komma på en rutin som fungerar för honom så att vi kan få bort skitstoppen som har gör efter några hundra meter. Han drar i princip inget alls innan han fått stanna och skita.

När han väl gjort ifrån sig så körde han på, precis som om han aldrig gjort annat. Viggo sprang och låg på i selen som han aldrig gjort tidigare, vi sprang förbi ett annat ekipage vilket han visade lite intresse för (en söt cockerflicka) men som han ändå släppte rätt fort. Svampplockarna i skogen viftade han glatt på svansen åt men det var inga problem att få tillbaka fokuset åt rätt håll. Och de sista 800 metrarna händer det, hunden börjar lägga ännu mer vikt i selen och galopperar!! Om jag inte hade haft fullt upp med att försöka att få ner luft i lungorna och hålla mig på benen så hade jag kommit gråtandes in i mål, för det här har vi kämpat för länge.

IMG_3049

Vad många kanske inte vet om är att Viggo var död när han föddes. Han kom ut helt livlös utan fosterhinnor, nagelsträng eller moderkaka. Det tog en liten stund innan vi fick igång honom och frågan är hur länge han varit utan syre i livmodern. När Viggo var ett par veckor gammal när jag första gången märkte att han inte riktigt var som de andra valparna, han är inte den valp jag planerade att behålla men samtidigt ville jag inte sälja en valp som inte kändes helt hundra så han blev kvar. Jag har lite svårt att förklara precis vad som är fel men man kan säga att han i många situationer inte kopplar, han förstår helt enkelt inte vad man vill eller vad som händer runt omkring honom. Det som inte kommer naturligt för honom tar otroligt lång tid att lära in. Viggo en väldigt snäll kille som alltid är pigg och glad men han är lite efter och visst, han skulle bara kunna vara extremt omogen men jag skulle snarare gissa på att han fått någon form av hjärnskada på grund av syrebristen. . Jag har flera gånger funderat på om jag gjorde rätt som försökte få honom att överleva, att det kanske varit bättre att låta naturen ha sin gång. Men det är en sak att säga det och en helt annan när man står där med en nyfödd och livlös valp.

Jag försöker leva efter tanken att ”allt händer av en orsak” och att de hundar som korsar vår väg genom livet gör det av en anledning. Det finns ett talesätt som säger att man kan få en hund för sina synder skull och jag tror att jag fått Viggo för mitt (korta) tålamods skull. Det mesta man ska lära Viggo tar tid, och då menar jag verkligen tid. En enkel sak, som t.ex. sitt vilket tar några repetitioner att lära en normal valp, kan ta veckor eller månader att lära Viggo. Att köra in honom och att träna andra dragrelaterade moment som tar ett par veckor att lära in och få riktigt bra befäst hos andra hundar har tagit nästan ett år att få till på Viggo.

Skärmavbild 2018-10-09 kl. 12.37.05

Men skam den som ger sig. Jag har möjlighet att ge Viggo den tid han uppenbarligen behöver, för plötsligt kopplar det och när han väl förstår så sitter det som berget. Han är alltså inte den mest intelligenta hund jag haft men han är en otroligt trevlig och lärorik hund.

 

 

Jakten efter hanen med H

Att hitta trevliga och arbetsvilliga riesens från relativt friska linjer och som dessutom inte är för nära släkt med mina har visat sig vara en utmaning. Jag vet att jag i våras skrev till de som visat intresse för den planerade kullen på Aco 2019 att jag skulle återkomma med vilken hane jag hade tänkt efter sommaren, då vi skulle träffa denne under sommaren. Nu har jag träffat eller pratat med flera och tyvärr har det visat sig att flertalet av dem har hel- eller halvsyskon med EP vilket gjort att de dessvärre inte är aktuella.

Avel handlar inte om att hitta den perfekta individen eller den perfekta kullen, för de finns helt enkelt inte. Man får fundera på fördelar och nackdelar, och sedan känna efter med hjärtat. Äldre hanar har sina fördelar samtidigt som de kan vara svåra att hitta, yngre hanar är en chansning som kan spela ut väl och lika så importerade hanar eller hanar från länder där man inte kontrollerar hälsan eller bryr sig om arbetsegenskaperna som gör här.

 

Så ni som väntar på svar gällande vilken hane jag tänkt att använda på Aco får dessvärre vänta ett tag till. Tanken är att para henne på vår/sommar-löpet och förhoppningsvis har vi hittat något då 😉

23juni2017-7

 

FI VPVA

Jättestort grattis till Timmies son Timbuktu (Dinafix’s Twilight Time) som i helgen fixade sitt tredje cert och därmed blev
Finsk Vattenräddningschampion!

Skärmavbild 2018-09-05 kl. 19.53.40
Vi håller tummarna för fortsatt framgång på tävlingsbanorna!!

Mentalbeskrivning

I helgen har vi haft glädjen att få samla 8 av de 11 valpar som föddes hos oss för lite drygt 15 månader sedan. På fredagen fylldes gården snabbt och på lördagen var Gizmo, Esther, Maya, Axxa, Abbe, Atom, Ziri och Viggo så klart, på plats ute på Hammarö bk där vi hade bokat tid för mentalbeskrivning. Viggo och Ziri kunde dock inte delta pga skada och karens men jag tyckte att det var jättekul att Ziris ägare ändå tog sig tiden att köra de många milen hit upp för att hänga med oss <3

MH’t avlöpte utan större konstigheter och för mig som sett dem sedan födelsen så var det så klart väldigt intressanta att se hur de utvecklats sedan de flyttade vid 8 veckors ålder. Vilka egenskaper som de hade utvecklat och förstärkt och vilka hade minskat, hur mycket påverkas de av sina förare och hur mycket påverkas de av tidigare träning. På vissa punkter var de sig väldigt lika som 8 veckors valpar medan andra saker var helt förändrade. Intressant!

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det var ett skottfast gäng med hög leklust, som fixade hantering fint och avreagerade bra. Skramlet var det ingen som hetsade upp sig för medan overallen klassades som något skum men som vid närmare inspektion snabbt kunde avskrivas från listan över suspekta saker. En del jaktlust fast det också även om nån hund fick dubbel 1:a då han faktiskt inte såg haren men med tanke på de rapporter om kattjakt vi fått hemifrån så vet vi att det även där finns en del vilja att förfölja saker som rör sig.

40623242_10156061384134139_6688987332420304896_o

Det var så klart kul att se alla vovvar men speciellt roligt var det ju att se Maya, min piraya.  Maya blev så klart glad över att se mig men hon visade också att det numera var Ann som var hennes matte och hem. Hon har knappt bott hos Ann i två månader men att se dem längs med banan gjorde det uppenbart att den där flytten var helt rätt vilket känns fantastiskt bra för mig. De har redan utvecklat en relation och kontakt som jag och Maya aldrig hade och jag ser verkligen fram emot att se vad de där två kommer att hitta på tillsammans.
Tusen tack till Hammarö Bk som alltid arrangerar med bravur! Megastort tack till er fantastiska valpköpare som hade möjlighet att komma! För övriga valpar så kommer det att finns plats för dem till våren då det är dags för B-valparna att göra sina MH’n.

40525806_10157667786090130_475482553596248064_o 40493949_10157667786425130_4575974645261402112_o
(Bilderna är ärligt snodda av Ziris matte Emelie)

På söndagen bar det av på nya äventyr och då till Norge för att titta på en hane att ev använda i avel, med mig hade jag så klart Karin och tänk, den här gången behövde vi inte bryta mot lagen en ända gång 😉

40603754_10156061384059139_2500521829358108672_o

Maya mot nya äventyr

När mina riesenvalpar föddes för över ett år sedan var tanken att behålla en hanvalp, absolut ingen tik! Trots att jag inte annonserat om kullen så var intresset stort och valparna såldes i en rasande fart, förutom lilla Maya. Vi hade massor av intressenter som var superbra men inget hem kändes rätt för just henne, så hon blev kvar. Jag har aldrig varit en tik-människa men tänkte att det aldrig är för sent för att ändra sig och tänkte att om inte rätt hem dök upp inom ett par veckor så skulle hon bli kvar.

20245616_10155053399144139_5301813852502988417_n

DSC_3689-1

Maya är en fantastiskt hund. Hon är fullt ös medvetslös, alltid glad och otroligt trevlig mot både folk och fä. Jobbar bra, har hög intensitet och visar stor potential i draget, större än brorsan faktiskt, men trots det så klickade vi inte. Jag vet inte egentligen vad det är men av någon anledning så trivs jag inte alls med tikar, förutom spanieltikar som jag kan tänka mig att ha ett helt gäng av men inte tikar av andra raser. Efter en tids grunnande kom jag till insikt om att jag inte är den bästa ägaren för Maya  så därför la jag ut ett inlägg på fb om att Maya sökte hem, och oj vilken respons vi fick! Efter mycket funderande och diskuterande så fick Maya åka iväg på prov till en familj som jag kände till sedan ett par år tillbaks för att se om de kunde trivas med varandra, och det gjorde de!

37776827_10156778953373028_7263795621826396160_oSå nu har Maya flyttat permanent till Ann och Staffan med familj där hon lever loppan. Det känns helt rätt och jag är så glad över att de fann varandra <3

 

Grattis lilla S!

I helgen tog Timmies dotter S, Bardlands S, sitt sista cert i rallylydnad och är numera Svensk Rallylydnadschampion!

31154083_10213748052107769_5234112268674910282_n

Megastort grattis till S och Mikaela som lyckats fixa championatet innan fröken skägg ens fyllt 2 år! Vilket fantastiskt ekipage!!

Skäggstubb på gång?

DSC_3374-1

A- och B-valparna hann knappt lämna gården innan jag började få frågor om när vi planerar nästa valpkull. I år blir det inga valpar här på gården, eller ja inga nya iallefall utan det räcker med de vi har 😉 Däremot så planerar vi att para Aco under vintern/våren 2019.

Precis som med A-kullen så är tanken att få fram friska hundar med en exteriör och mentalitet som lämpar sig för arbete och som passar in i en familj, under förutsättning att de får sina arbetsbehov tillfredsställda! Mer info om hane kommer längre fram.

23juni2017-1 23juni2017-16svart

När det gäller jaktspringer så är inget planerat. Tanken var ju att para Nikki ännu en gång med det satte tyvärr en livmoderinflammation stopp för då hon numera är kastrerad. Vi får helt enkelt se om Billie är något att avla vidare på 🙂

23915599_10155377189769139_2643209905370983198_n
Om någon är nyfiken eller har frågor gällande valpplanerna så släng iväg ett mejl till info (a) lillaliam.se

Det mesta löser sig

23915599_10155377189769139_2643209905370983198_n

Sista bakterieodlingen visade att Nikki inte behövde äta den starka antibiotikan utan kunde fortsätta den ”valp-vänlig” och vi kunde hämta hem valparna efter bara några dagar. Nikki tog sig ann sina valpar direkt och skötte om dem som om de aldrig varit ifrån varandra. Såret ser idag, en vecka sedan operationen, jättefint ut och Nikki är oförskämt pigg. Valparna växer och frodas, de började gå omkring i lådan för ett par dagar sedan och i helgen började de öppna ögonen. Och de är sjukt söta. Alltså, jag vill bara äta upp dem <3 Hade lätt kunnat behålla alla tre!

23795798_10155374892949139_8804169387662340789_n 23844492_10155374892939139_295010751076828582_n