Kategoriarkiv: Mästerskap

SM Sprint och Medeldistans 2017

Jaha, SM slutade inte riktigt som vi hade tänkt oss i år. Under mästerskapets andra dag höll inte riktigt spåret när Timmie trampade ifrån och han halkade vilket gjorde att han skadade sig. Jag såg inte hur han halkade till då utan märkte på slutet av sträckan att han började bete sig underligt, han sprang inte på ordentligt och tittade bakåt flera gånger. Funderade på om han behövde bajsa, då kan han nämligen börja springa lite dåligt, men trots att jag saktade ner så att han hade möjlighet att stanna så gjorde han inget utan ville pinna på framåt. Vi kom i mål och körde bort till bilen där jag under nedvarningen såg att något inte alls stod rätt till, Timmie använde inte vänster bakben ordentligt 🙁 Efter att ha sett filmen såg jag att han hade halkat till och gjort sig illa. Väl hemma hos Håkan och Karin så blev det vila och värme i en förhoppning om att det kanske bara var ett litet felsteg som kunde vilas bort men på morgonen stod det klart att han inte skulle kunna tävla, han haltade, knät var svullet och jag fick lyfta in honom i bilen.

16729355_10154991697353057_1724347341927409336_n

När vi kom till Nornäs tog jag kontakt med veterinären som gjorde en undersökning och kunde konstatera att han troligtvis har en skada på korsbandet men att det förhoppningsvis inte är av. Redan på lördag kväll hade jag dock förberett mig för att inte kunna tävla på söndag och efter undersökningen hos veterinären gick jag till domarna för att stryka mig, för där var vårt SM över. Surt. Men domarna sa att jag fick köra med en hund om jag ville men jag var ytterst tveksam. Hade det varit tvärtom, att Ebbe blivit skadad och Timmie varit hel så hade jag inte tvekat en sekund men nu var det inte så. Ebbe är jätteduktig på att dra men han har gått själv på tävling en gång, och då var han 16 månader och vi körde canicross. Sedan dess har han egentligen bara sprungit i wheel eller i lead men då tillsammans med en annan rutinerad hund. Efter lite peppning från vänner så bestämde jag mig för att iallefall testa och ta det som en träningsrunda, om vi över huvudtaget skulle ta oss ut från startområdet dvs, för det var jag inte alls säker på om vi skulle göra.

 

Här på bloggen har det under åren blivit många inlägg om hur fantastiskt Timmie är, hur jag alltid kan lita på honom, om vår relation och hur han gör som jag säger innan jag ens sagt något. Vi har något som jag inte har med de andra hundarna och jag litar på honom till 200%, både i vardagen, träning och tävling. Han är nog min once-in-a-lifetime-dog, och jag är helt ärligt mycket tveksam till om jag någonsin kommer att få en hund till som honom. Ebbe är iallefall inte den hunden, han är en trotsig pajas och han har gett och ger mig många och långa gråa hår. Många gånger har jag funderat på vad det var som gjorde att jag blev helt kär i den där valpen, Valp-grön, som ibland triggar mitt tålamod till bristningsgränsen. Men någonstans där inne, bakom de korta luggstråna och de uppkäftiga ögonen , så finns det ett par hjärnceller som verkligen kan skina starkt när jag minst anar det.

När Nikki ballade ur på SM i barmarksdrag 2015 så var det Ebbe som fick kliva fram, gå ensam i led och föra oss in i mål, en uppgift som han aldrig tidigare fått och som han fixade med bravur. Trots att han inte är särskilt förtjust i andra hundar i vardagen så är han på tävling fullt fokuserad, svarar aldrig upp om någon muckar och kan springa förbi löptikar utan problem. Och nu i helgen fick han springa helt själv på SM, och som han gjorde det.

 

Han började med en rivstart ut från området och hade sedan fullt fokus ut från start och hela vägen in i mål. Inte minsta tvekan vid korsningar, övergångar eller möten. När en förbipasserande hund ville kolla in Ebbes fina skägg så ville Ebbe inte ha någon kontakt utan tog ett skutt i sidleds från den andra hunden. Han hade galopp från början till slut, vilket gav oss en snitthastighet på 22km/h på den 5,5 km långa/korta banan. När vi kom i mål och varvade ner så var Ebbe lika galen som vanligt och tyckte att det var ett utmärkt tillfälle att kampa sönder ett koppel. Och det fick han <3

Vi tappade naturligtvis vår ledning som vi hade från dag 2 och därmed guldet. Visst hade det varit himla kul att vinna guldet tre år i rad och med en frisk Timmie hade utgången nog blivit annorlunda. Men nu vann vi ett mycket välförtjänt silver istället, jag fick ett kvitto på att träningsupplägget har gett önskad resultat och Ebbe visade vilken kämpe han är. Jag är riktigt, riktigt stolt över honom.

16708580_1212551155507132_4118411133035965043_n16602737_1212551165507131_1735538310287236144_n

Några som jag också är sjukt stolt över är Håkan sina tjejer Singha och Aco. De har i helgen visat både sin husse och andra som tvivlat på dem vilka små kämpar de är och att de faktiskt har rätt bra med fart under tassarna. De har förbättrat sin tid från dag 1 till dag 3 med två minuter (!!), gjort snygga omkörningar och kommit i mål pigga å glada. Håkan har dessutom stått ut med mig tre dagar i rad, vilket är en prestation i sig 😉 Tack för att jag och flocken alltid får bos hos er <3
16708438_10154553316919139_3704088914600988834_n

16508229_1210402779055303_3323772831852809126_n

16708411_1212550668840514_1876282434759285323_n16683980_1212550808840500_4827013354317807538_n

Med lite mer erfarenhet hos både hundar och förare så kommer de bli riktigt tuffa konkurrenter! Får nog sluta ge dem träningstips om jag inte vill få dem hack i häl på tävlingarna numera…  16729369_1212551098840471_8212814006953615736_n

 

 

Tack till SPHK GävleDala och Nornäs som fixat till en himla bra tävling! Trevlig stämning, god mat och bra spår! För oss väntar nu ett besök hos ortopeden med Timmie för en mer noggrann undersökning för att se hur det står till i knät egentligen.

16681605_1212551082173806_4028060578781476394_n

 

 

Resultatet från Sp2 B blev som följande (Klicka för större bild).
Skärmavbild 2017-02-14 kl. 12.54.15

Dag 1 SM Sprint och Medeldistans 2017

Då så, första dagen avklarad på SM! Är nöjd med mina skägg som presterade som förväntat med tanke på hur träningsläget sett ut den senaste månaden med all is 🙂 Absolut inte alls vår snabbaste tid på den banan men de jobbade bra med de förutsättningar som vi haft.

16640854_10154551243959139_1655962068323720744_n

Imon startar vi 10:42!

Snart dags för SM!

På fredag kör vi, första tävlingen på ett år och det är SM som gäller! Planen var att få kört iallefall två tävlingar innan SM men vädret var, och är, inte på arrangörernas sida så tävlingarna ställdes in. Men inget ont som inte har något gott med sig, då en tävling ställdes in så innebar det att vi fick tid att åka och titta på en avelshane 😉

 

Till skillnad från de två senaste SM i 2-spann som jag deltagit i så har vi i år en B-klass! Woho!! Hur häftigt är det inte att ännu fler insett att ja, släde är skitkul och ja, det går att köra med B-hundar även på snö! Vet inte vem som är gladast, jag eller huskyfolket som slipper mig i deras C-klass nu! Som det är nu så är vi fem i B-klass, fyra riesenteam och ett malle-team. Alla har tävlat i drag förr och är mer eller mindre rutinerade, dock är det lite si och sådär med slädtekniken hos vissa förare så det kommer att bli spännande, på flera sätt 😀 AC Nornäs3Foto: Josefin Andersson. Nornäs 2016

 

Nu är det alltså ett år sedan jag var ute och tävlade och nytt för förra året var att vi gjorde om träningsupplägget lite jämfört med tidigare år. Dels för att jag inte kunde tävla under hösten pga att jag liknade en flodhäst och därmed satsade på vintersäsongen och dels då det är svårt att köra vissa typer av träning när man är själv med ett litet barn. Att t.ex. köra tempoträningar på cykel är svårt, att ha ungen på ryggen när man sitter på en cykel med två riesens framför sig är väl inte en helt bra idé kanske. Sen blev det ju inte bättre av att vi nu levt i en isvärld i flera veckor och många av de inplanerade fartpass har fått göras om till annan träning. När tävlingarna blev inställda så innebar det dessutom att jag inte kunde testa hundarna och då se om träningen gett önskat resultat eller om jag borde ändra på något. Till råga på allt så har vi även bytt foder, och de tre hörnstenarna för en bra prestation är ju träning – vila – foder, så nu hoppas jag att vi fått till en ännu bättre balans mellan de tre. Så hur det går på SM blir som sagt väldigt intressant!

16891550061_d720978504_o

Startlistan för Sp2 B på fredag ser ut som följande:

10:34:00 Jonathan Berglund Värmdö Brukshundklubb
10:35:00 Anna-Carin Lönn Sv.Riesenschauzerklubben
10:36:00 Ylva Jonasson Sv.Riesenschauzerklubben
10:37:00 Håkan Ljudén Sv.Riesenschauzerklubben
10:38:00 Bodil Lundell Sv.Riesenschauzerklubben

Årets SM i slädhundsstil sprint och medeldistans går i Nornäs, ett par mil norr om Sälen, och det är absolut värt ett besök om ni har vägarna förbi! SM:et har en fb-sida som jag hoppas kommer att uppdaterats regelbundet, annars ska jag försöka att uppdatera på vår fb-sida och instagram. En längre uppdatering på bloggen kommer senare 🙂

 

 

Skäggiga resultat – Dag 1 – Sm 2016

Dagens skäggiga resultat på SM i Barmarksdrag:

Canicross herrar grupp A.
Gustav och Rex ligger på en 4:e plats med fyra sekunder upp till bronset, 19 sekunder till guldet men bara fem sekunder ner till den som ligger 5:a. Rysligt spännande inför morgondagen!

Cykel herrar grupp B.
Första platsen prenumererar som vanligt Anders och Egon på och de har lite drygt en minut ner till tvåan. På 3:e plats finns Hans P med Snoddas och på en 5:e plats har vi Hans G med Snabba!

Cykel Damer grupp B.
På 4:e plats hittar vi Andrea och Edwin som kämpat på bra i klassen med hela 16 startande ekipage! De har 25 sekunder upp till bronset så imon gäller det att kötta på!

Kickbike 1 hund, herrar grupp B.
Joakim och Major ligger 5:a i sin klass med lite drygt 30 sekunder upp till fyran. Allt kan hända i draghundsport så det är bara att fortsätta kämpa imon.

Bodil och Egon var anmälda till cykelklassen men fick dessvärre stryka sig då Egon lyckats skada sig på morgonen 🙁

Sundsvalls Bk sänder live från start/målområdet och första start är kl 08:40! Kolla https://www.facebook.com/events/231943147164898/

Megastort lycka till alla skägg-ekipage!!

Film från SM 2016

En film från dag 2 på SM. Filmerna från SM är inte så där jätteintressanta eftersom det inte händer så mycket och banan inte är teknisk. Men jag vet att det finns nördar där ute som gärna ser på filmer från tävlingar så därför kommer här som sagt dag 2 i sin helhet. Dag 1 och 3 ser likadana ut förutom att vi då inte hade någon omkörning 🙂

SM slädhundsstil 2016

Årets SM kan beskrivas med ett fåtal ord, feber, hosta från helvetet och duktiga hundar 🙂

På torsdagen började jag känna mig lite sjuk och under natten eskalerade det. När jag vaknade på fredagmorgon kände jag mig mer död än levande. Feber, en hosta som slet i lungorna och riktigt ont i kroppen. Urk. Hundarna skulle alltså få jobba helt själva under det här SM:et.

 

Dag 1
Efter en natt med minusgrader och ett riktigt bra jobb av spårpatrullen hade spåren frusit på riktigt ordentligt. Spåren gick från att inte ens bära en cocker till att vara hårda, riktigt hårda!

Vi startade ut först i vår klass och killarna jobbade verkligen på ordentligt. De fick ingen vidare hjälp från mig utan jag försökte bara hålla mig på släden och ställa till med så lite besvär som möjligt 🙂 Loppet gick fint och hundarna kändes bra! Dock insåg jag ganska så snabbt att jag inte fått till någon riktigt bra fart-träning. Killarna är vana vid tunga och lösa spår, de är riktigt starka men har inte riktigt samma topphastighet som vi hade förra året. Men så kan det vara ibland, det är bara att gilla läget 🙂

Vi gick iallefall i mål med lite drygt 1 minut ner till tvåan!

AC_SM1_litenFoto: Josefin Andersson

 

Dag 2.
Vaknar och har ännu mer ont i kroppen och det blåser typ storm! Vovvarna är pigga och glada som tur är 🙂 Kommer till tävlingsplatsen, grejar med allt som ska grejas med. Står i startkön och till å med domaren frågar om jag verkligen mår bra och ska köra 😉 Lite trögare spår idag i och med att det snöat hela natten. Spårteamet har gjort ett grymt jobb men det blir lite mer motstånd för hundarna.

Utökar ledningen och är riktigt nöjd med vovvarna som dessutom gör en fin omkörning av ett A-ekipage!

 

Dag 3.
Sista dagen och febern består! Timmie firade gårdagens tid med att trycka i sig 2 kg färskfoder på kvällen och jag var lite fundersam över hur eller om vi skulle kunna starta på söndagen. Av någon anledning hade de valt att kasta om starterna på söndagen vilket gjorde att vi inte startade förens kl 12. Då hade Timmie bajat 8 ggr och var precis lika hungrig som vanligt 😀 Tur att man ger färskfoder som tas upp ganska snabbt i kroppen!

Tänker att idag ska vi ändå åka hem och då tänker jag faktiskt försöka hjälpa grabbarna lite. Så jag kickar lite och försöker springa med i den lilla branta uppförsbacken som finns, det går väl så där men jag är inte till besvär iallefall 😉

Hundarna börjar kännas lite trötta på slutet men kämpar väl ända in i mål och SM-guldet är vårt!

AC_SM2_litenFoto: Josefin Andersson

 

Våra tider:
Dag 1: 14:22
Dag 2: 15:09
Dag 3: 14:45
Total tid: 44:16

12745628_10153547832184773_4630286422527616821_n
Foto: Irené Ax

 

Efter en snabb prisutdelning började vi den 80 mil långa resan hem. Fördelen med bussen är ju att man alltid har sängen med sig, så när man kör långt och känner sig lite trött så är det bara att stanna å sova en stund! Anlände hemma på gården strax innan kl 04 och det var allt väldigt gött att lägga sig i vår stora 2,4 meter breda säng igen!

 

Efter nästan 2 veckor på vift så var det väldigt skönt att komma hem igen. Under veckorna har hundarna skött sig utomordentligt, de har ätit och druckit precis som vanligt, legat lugnt och fint i bussen trots att det stundtals varit ett jäkla liv utanför och varit bra representanter för både rasen och sporten. Förutom att jag så klart är jättenöjd med våra tider så är jag sjukt nöjd med omkörningarna! Timmie har alltid varit en klippa vid omkörningarna och även om Ebbe är snäll så har han tidigare visat intresse för de ekipage som vi kört om, vilket jag inte alls uppskattar. Jag vill att hundarna ska gå som missiler förbi andra ekipage och nu har jag inte bara en hund som gör det utan två. Duktiga Ebbe som inte bryr sig om andra hundar utan springer förbi och släpper dessutom det omkörda ekipage för att öka tempot! Det är mammas kille det!

Något som också känns extremt skönt är att min hjärnspöke ang Timmies tass nu nästan är borta. Under dessa tävlingar har Timmie aldrig visat något obehag i sin tass. När jag märkte hur hårda spåren var på SM så tänkte jag att detta blir sluttestet för Timmies tass. Och efter 3 dagar på dessa hårda spår så var Timmies tass precis som vanligt <3 Tuffare än så här blir det inte för Timmie så nu räknar jag med att skadan i tassen är helt utläkt.

 

Tack alla som stöttat och hejat på oss! Nu har vi en tävling med släden kvar, Nornäs nästa helg, och sen får vi se om det blir någon eller några barmarkstävlingar innan killarna går på semester 1 maj!

12471432_906197166142534_4509602533644317289_o

 

SM-Guld Sp2

Guldet blev vårt, för andra året idag så var vi snabbast i grupp C!

12744298_921321614630089_7501359335286467600_n

Tider:
Dag 1: 14:22
Dag 2: 15:09
Dag 3: 14:45
Total tid: 44:16

 

En längre rapport kommer när vi kommer hem!
Tack alla som hejat och stöttat oss <3

Ett dyrt träningspass

Jag ska börja med att säga att jag tävlar för att vinna, jag gillar känslan av att vinna. Det där med att det är deltagandet som är viktigast gäller inte mig, jag tävlar för att jag vill vinna. Punkt. Sen att man inte alltid gör det, det är en annan sak. Så att åka på ett SM för att delta men utan någon större förhoppning om att vinna kändes ju något underligt. För när Timmie blev struken från laget så visste jag att vår chans på medalj var väldigt liten och att jag istället skulle få ta SM som ett träningspass, ett något dyrt sån om man tänker på anmälningsavgift, boende och dieselpengarna.

 

Så, vad händer igår egentligen? Jag har egentligen ingen aning men Nikki var verkligen inte sig själv. Jag borde ha anat något när hon var så konstig på morgonpromenaden men ja, ibland tittar man väl utan att egentligen se. Och på lördagens kvällspromenad så var hon riktigt dålig i magen, det var så att det sprutade baktill. Men redan i starten igår så var något fel. Nikki var inte alls på hugget när vi väntade på vår tur och när jag gav startkommando så var hon helt off, hon drog knappt! Jag har nog aldrig känt mig så uppgiven som när jag stod på trehjulingen och det redan efter bara ett tiotal meter var trassel och krångel. Inte arg, inte frustrerad utan bara uppgiven. Jag kände mig som en total nybörjare och mitt ansiktsuttryck liknade nog en fågelholk, lite typ: men herrejisses, vad händer…? :O Ebbe fick testa att gå i led eftersom ja, det var den enda plan B jag kunde komma på i den stunden av kaos. Om inte det hade gått så jag fått bryta.

 

12087142_10154382899848902_4143738516941085242_oFoto: Åsa Thorsell

 

Ebbes debut som ledarhund gick ju väldigt bra måste jag säga, blev förvånad över att han ändå gjorde ett så bra jobb som han gjorde! Att springa framför en släde som han gjort tillsammans med Timmie är en sak, att springa själv framför mig är en annan sak och att springa framför andra hundar som ska ledas är ännu en annan sak. Det är tre helt olika situationer så bara för att en hund springer bra själv så betyder det inte att den springa bra i spann, eller tvärtom för den delen heller. Därför är jag väldigt nöjd med att han faktiskt tog kommandot över spannet och ledde dem rätt.

 

 

När vi vaknade i morse så var Nikki mycket piggare och nästan precis som vanligt. Hon drog i kopplet på promenaden och fjäskade järnet när jag gjorde i ordning maten. Väl på plats blev hon kollad av en annan veterinär som tyckte att hon såg piggare och gladare ut än igår så jag bestämde mig för att starta henne. Då valde jag även att ta ut Ebbe från spannet och bara köra Nikki och Neo, för att få chansen att ge Nikki en positiv upplevelse vilket hon inte riktigt fick igår.

Många har idag frågat om Ebbe blivit skadad eller sjuk eftersom han inte sprang med idag men så är alltså inte fallet. Ebbe mår lika bra som vanligt men han togs ut för att jag skulle kunna få de bästa förutsättningarna för att kunna ge Nikki en positiv upplevelse. Ebbe är väldigt energisk och kan vara ganska så vass, mentalt inte fysiskt, mot andra hundar vilket gör att man ibland måste ha tummen i ögat på honom för att få honom att lägga energin åt det håll som jag vill. Så därför var det helt enkelt enklare att ta ut Ebbe för att på så sätt skapa en situation där jag kunde fokusera till 100% på Nikki än att ha med honom och riskera att behöva bråka med honom. Visst jag hade kunnat chansa att sätta Ebbe i led, spanielsarna i wheel och hoppats på att han hade gått om han gjorde igår , det hade med största sannolikhet gett mig guldet med tanke på hur snabbt det gick när jag satte Ebbe i led igår (Vi tappade över 3 minuter på alla stopp i början av loppet) men idag var det viktigare att lyckas än att vinna. Det var viktigare att bygga upp Nikkis självkänsla än att få en medalj.

 

Det beslutet kändes helt rätt och det fick jag bekräftat direkt i starten där Nikki vart lite osäker igen. Men tack vare stödet från Neo så blev hon säkrare och började springa nästan som vanligt! Om Ebbe hade sprungit bakom henne så tror jag att hon hade tvekat ännu mer och det hade varit svårare för mig att reda ut situationen och ge henne en bra upplevelse. Vi hade ett par stopp under resans gång då ekipaget som startade bakom oss skulle förbi. Nikki fick det spannet på sin sida och eftersom hon inte vill ha kontakt med andra hundar så hoppade hon över Neo vilket gav lite trassel, det omkörande spannet gjorde inget utan det är Nikki som vill ha ett stort avstånd. Det omkörande spannet fick senare problem lite längre fram och jag stannade för att hjälpa till vilket gjorde att mina hundar trasslade till sig igen. Sen gick det bra och vi höll oss bakom Lena och hennes team in i mål.

Nikki och Neo jobbade på jättebra och körde in på 20:04 vilket helt klart är godkänt för två hundar på 13-14 kg styck. Värre var det med personen som stod på trehjulingen, det krävdes inte många kickar innan jag blev trött :O Kroppen är verkligen inte som den var för ett år sedan! Jisses vad jobbigt det var! I en av backarna så tittade Nikki bakåt och tycktes tycka väldigt synd om sin flåsande matte som febrilt försökte avlasta dem genom att springa bakom trehjulingen. Men vi tog oss som sagt i mål och det viktigaste av allt var att Nikki sprang i mål och var glad, hon avslutade helgen med en positiv upplevelse!

   

Det gick alltså inte så bra i helgen rent resultatsmässigt men hundarna fick bra träning även om de överraskade åt båda hållen.  Men det är väl det som är tjusningen, att precis allt kan hända. Den hunden man tror mest på känner man helt plötsligt inte alls igen, hundens om man inte alls tror på kliver fram och visar framtassarna och man kan göra helt perfekt lopp för att sedan snubbla precis framför mållinjen.

 

it ain’t over til the fat lady sings.

 

Men inget ont som inte har något gott med sig, och som en av domarna sa: kanske var det bra att det här hände för då får du känna på hur det känns, när inget fungerar och man måste hitta på något helt annat. Det kan stämma, det var bara synd att det hände på ett SM 😉

 

Ewa-Marie sa på föreläsningen om mental träning att man skulle fråga sig själv vad har jag gjort för något bra? Vanligtvis brukar vi vara väldigt snabba på att berätta att hundarna gick bra, de sprang bra, tog kommando bra och bla bla bla när någon frågar om det gick bra på en tävling. Men vi glömmer bort att även vi tvåbenta är en del av teamet. Vad gjorde vi för något bra för att det skulle gå bra? Så vad gjorde jag för bra för att vi skulle lyckas idag? Jo, jag vågade gå ur min komfort-zon där jag kör hund där jag har kontroll på i princip allt (läs: kör med Timmie som ledarhund, himlen skulle kunna ramla ner och han hade ändå löst situationen) och istället starta utan att ha någon som helst kontroll. Idag var jag mer nervös än vad jag någonsin varit på en tävling tidigare, inte för att jag skulle få dålig tid, för att ramla, göra bort mig eller något liknande utan för att jag inte hade en aning om vad som skulle ske, jag hade ingen kontroll på jyckarna framför mig.

Så, duktiga mig som vågade gå emot känslan att stryka mig och istället starta spannet utan att ha någon som helst aning om vad de skulle göra! Det kommer fler SM och nu fokuserar vi stället på att få ordning på Timmies tå, närmast väntar en träff med ortopeden på torsdag så håll tummarna!

 

Några som det gick bättre för var Timmies dotter Aco som tillsammans med Håkan cyklade in på en fjärde placering i herrarnas cykelklass! Det är Acos och Håkans andra dragtävling! Så duktiga!

12074909_866151720147079_3085443979562194754_n

 

Tack Nybro Draghundsklubb för en bra arrangerad tävling! Det var en rolig bana och jag ser fram emot att få köra den med hela mitt spann, och då i full fart! Med tanke på att vi på säsongens tidigare tävlingar kört nästan lika fort som det snabbaste C-spannet så tror jag att jag hade haft riktigt kul bakom hundarna i den farten på helgens banan!

Tack Karin, Håkan, Hasse och Linn för en jättetrevlig helg och all hjälp 😀

Det går inte riktigt som man tänkt sig

Dagens race:
Trassel, Nikki vill inte springa, trassel igen, Nikki springer bakom Ebbe, trassel. Sätter Ebbe som ledarhund, trassel igen. Trassel, trassel, trassel!

 

Planen var att köra Nikki som ledarhund, eftersom Ebbe inte tidigare gått som ledarhund i spann och Neo inte går som ledarhund. Men, det sket sig kan man säga. Nikki ville verkligen inte springa först, eller ja, hon ville nästan inte springa öht. På de 2 första km hade jag stannat 5 ggr, pga trassel och för att byta ledarhund, och då blev vi dessutom omkörda av de andra tre ekipagen medan jag stod där och bytte hundar.

   
Ja, Nikki ville verkligen inte springa först så Ebbe fick testa att springa först. När han väl fattade grejen så gick det faktiskt ganska så bra! Han kämpade på, även om han bitvis kanske inte var 100% fokuserad. De tre ekipagen som körde om oss kom vi ikapp och kunde köra om utan några konstigheter även om vi nån gång fick testa 2 ggr då Ebbe inte riktigt orkade dra förbi första gången. Men vi kom till slut i mål med en tid på 20:14, och ligger faktiskt inte sist 😉 Nikki drog inte riktigt ordentligt förens sista km, innan dess sprang hon mest bara.

 

Suck.

 

Efter lite funderande och diskuterande med husse så började vi fundera på allt var okej med Nikki. Nikki är alltid minst 110%, jämt. Men inte idag, inte heller i morse när vi gick promenad. Då gick hon fint i kopplet, vilket hon aldrig gör, och hon hade varit lite halv-loj hela dagen vilket jag trodde på att hon kanske inte var helt bekväm med tävlingsmiljön. (varför nu det skulle blivit ett problem helt plötsligt?) Så jag tog kontakt med veterinären för att be henne titta på Nikki, vilket hon gjorde. Hon misstänkte att hon kanske hade livmoderinflammation på gång och ska hållas under uppsikt för att se om läget förändras >_<  Så ja, det kan ju vara en förklaring.

 

Som sagt, man är hyfsat sårbar när man inte har en pool med hundar att ta ifrån när någon blir sjuk. I synnerhet när ens ledarhundar är de som inte mår bra 🙁

 

Så ja, vi får se om det blir nån start imon eller inte. Allt beror helt på hur Nikki är i morgon så klart. Om man ska försöka se något positivt så är det att Ebbe var duktig och pallade omkörningarna fint, och höll bra fart. Och det gick faktiskt bra för övriga skägg också!

Canicross herrar A
Gustav Bivstedt – 3:a

Canicross herrar B
Fredrik Nilsson – 8:a

Canicross damer veteran
Kerstin Knobloch – 5:a

Cykel herrar
Anders Johansson – 1:a
Hans Pettersson – 2:a
Håkan Ljudén – delad 4:a
Hans Gunnarsson – 8:a

Cykel damer
Andrea Collin – 1:a
Karin Ljudén – 4:a
Nina Finstad – 8:a
Ylva Jonasson – 9:a

 

Så, imon ska vi heja på våra skäggiga vänner!!

Dag 3, SM i Slädhundsstil sprint, 2015

Ja, som tidigare inlägg beskrev så sprang hundarna på rätt så bra även på lördagen och vi vann vår klass 😀 Men helt duktiga var de faktiskt inte, nej, för den lilla djäveln (läs: Ebbe) tjuvstartade :O Jo men visst. När det bara är sekunder kvar tills jag ska starta, och jag är lite ofokuserad på hundarna, så drar Ebbe iväg och får med sig Timmie. Vi får stopp efter bara nån meter men när funktionärerna hjälper mig att dra tillbaka släden så trasslar hundarna in sig och jag får springa fram och flytta rätt dem. Vi kom iväg 5 sekunder efter vår start-tid och då kan jag säga att det var vääääldigt gött att veta att vi ledde med över 2 minuter, men när man annars ligger och jagar sekunder så har man inte tid med sånt! Blir bakläxa på det där med starter med hög retning för Ebbe, det är något som vi får jobba med tills nästa säsong helt enkelt.

16891550061_d720978504_o

Iallefall! Spåret var lika hårt och isigt på lördagen som det var på fredagen, och det handlade mer om att försöka hålla sig kvar på släden än att försöka köra den. För er som inte kör släde så kan jag berätta att de lätta aluminiumslädar man oftast ser på tävling har sk aktiv styrning vilket gör att släden kan styras på ett helt annat sätt än en stum träsläde. Istället för att åka släde som man gör med en träsläde så kan man styra släde med aktiv styrning. Men när det är isbana så gör släden i princip som den vill, vilket även syns på filmerna. Ibland går spåret helt rakt och ändå kränger och slänger släden bakom hundarna, så på helgens tävling så gällde det verkligen att vara fokuserad hela tiden.

 

Förutom tjuvstarten så jobbade killarna på riktigt bra. De kändes kanske en aningens långsammare än vad de gjorde på fredagen men å andra sidan körde vi faktiskt 6 sekunder snabbare på lördagen, enligt tidtagningen blev det naturligtvis bara 1 sekund snabbare eftersom vi inte startade på vår starttid utan senare. Jag bromsade lite mindre under lördagen och försökte istället att planera körningen lite bättre och kommendera hundarna bättre så att de kunde dra mig ur kurvorna lättare. Sluttiden på lördagens heat blev 11:18 och totalttiden blev 34:49, med lite drygt 3 minuter ner till tvåan 😀

11046730_770703796358539_2016764943513603497_o

Killarna har verkligen jobbat bra i helgen och Ebbe fortsätter att samla på sig bra erfarenheter. Jag glömmer ibland att han faktiskt inte ens är helt vuxen än och att han bara fyller 2 i juni. Timmie gör en ju aldrig besviken utan är fullt fokuserad när vi väl kör, han går ju bara på rutin numera. De har även varit helt strålande utanför tävlingsbanan och krossat lite fördomar om att riesens är otillgängliga och inte går att hantera, vilket naturligtvis är jätteroligt att höra då det där med hanterbarheten är superviktigt för mig, hundarna SKA kunna hanteras av alla och på alla möjliga (schysta) sätt. Det är så himla roligt med hundar som är så fulla med energi och som verkligen ger allt när jag ber dem men som både innan och efter racet har en lugn som jag bara älskar, det gör hela cirkusen runt tävlingen så mycket enklare när man åker iväg själv som jag oftast gör. Under tävlingsdagarna så har jag verkligen njutit av att vara på tävlingen och att få tävla tillsammans med mina goa killar, vi har så himla roligt och det gör mig helt varm inombords när de ger allt, lyssnar så bra och jobbar så fint tillsammans!

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERATrots att vädret inte varit till arrangörens fördel med mildväder veckan innan tävlingen så har de verkligen gjort allt i sin makt för att ge oss tävlande en så bra upplevelse som möjligt. Vädret går inte att styra och de kan inte trolla fram mer snö utan man får ju jobba utefter de förutsättningar som finns. Det finns de som jobbat dag och natt, bokstavligt talat, för att fixa spår och banor, funktionärer har varit på plats långt innan solen gått upp och dygnet runt på de platser där långdistanstävlingen, som samtidigt pågick medan vi tävlade sprint, gick förbi. Trots mycket jobb och säkert ganska mycket sömnbrist så var det alltid glada funktionärer som frågade om man behövde hjälp i starten och som tog emot en när man kommit i mål. Tusen tack till alla som varit med och bidragit till en trevlig tävling, det var absolut värt de 75 milen enkel väg! Nästa år kommer vi förhoppningsvis igen 😀

 

Här är filmen från sista heatet. Om ni grunnar på varför kameran hoppar lite ibland så är det för att fästet inte riktigt ville sammarbeta med mig och det gick inte att sätta fast den ordentligt. Men men, bättre än inget 🙂

Dag 2, SM i slädhundsstil sprint, 2015

Idag var det varken regn eller slush-puppy! Nej, idag var det minusgrader och ishårda spår! Tänk, aldrig är man riktigt nöjd 😉 Blev till att sätta ett par sockar bak på Ebbe som efter gårdagens race fått två små små rivsår, bättre att mota Olle i grind direkt, samt en strumpa på Timmie av samma anledning. Dessvärre gör strumporna att det bli något mindre fäste för hundarna när det är så här isiga spår men å andra sidan vill man ju inte att de springer sig blodiga, inte så mycket att göra alltså!

Idag använder jag bromsen betydligt mer än igår för att få ner farten på killarna lite pga de snabba och knixiga spåren, jag vill verkligen inte krascha rätt ut i skogen så det kändes bättre att köra lite safe idag. Grabbarna jobbade på fint och eftersom vi ledde vår klass från igår så startade vi idag först istället för sist som igår, och med A-spann framför oss så vi hade fri väg före oss! Banan gick fint förutom att jag nästan välte med släden i sista partiet ute på kalhygget, höll på att välta och fick ner ena knät så att släden inte tippade över och det tog någon sekund innan jag kom upp igen. Killarna är ju väldigt lyhörda och uppfattade direkt att något inte stod rätt till där bak och de började sakta ner för att titta bakåt så att jag verkligen var med, vilket faktiskt syns även på filmen 🙂 Körde banan ca 50 sekunder snabbare än igår vilket är helt okej med tanke på hur mycket jag bromsade ner dem, tiden blev 11:19 med ett snitt på 26,5 km/h. Nu har vi ca 2 minuters ledning inför morgondagens sista heat!

 

Våra sockar kommer från Micke på Non-Stop och skyddar tassarna väldigt bra och väl i mål var de små risporna på killarnas fötter lika fina som innan trots 5 km på det mycket hårda föret!

 

 

Dag 1, SM i Slädhundsstil sprint, 2015

Första dagen avklarad! Började med en sovmorgon då vår start inte var förens kl 12:12, gött att slippa gå upp kl 5-6 som man annars ofta gör på tävlingarna. Vaknade till regn (!) och kände att ja, det här var ju inte så kul… men men, bara att göra det bästa av saken. Regnet gav sig dock och det blev istället plusgrader. Vilket underligt väder vi har nu för tiden.

Hundarna kändes taggade och jag fick se till att vattna upp dem ordentligt pga värmen, i synnerhet Ebbe som började snappa snö redan på uppvärmningen. Inte bra! Men när det var vår tur att starta så var lill-skägget fullt fokuserad på att springa istället! Vi gjorde tre omkörningar och alla gick utan större problem, den sista fick jag ligga bakom och bromsa en stund eftersom spåret var lite smalt precis då.

11061776_769897353105850_9043653415171844533_nBanan var 5 km och spåret var bitvis som slush-puppy och bitvis is, lite småspännande alltså! Det gäller att ha tungan rätt i mun och att hundarna ligger på bra så att man kan ta den kurviga banan utan att köra ut. Det är nämligen lite dåligt med snö även här i Norråker så på vissa ställen har de bokstavligt fått skotta ut snö på banan och utanför spåret var det barmark.

Killarna jobbade på riktigt bra och vi körde banan på 12:12, vilket ger ett snitt på 24,5 km/h, och leder alltså vår klass med lite över en minut tillgodo. SM är en tredagarstävling så nu gäller det att fortsätta köra bra under fredag och lördag för att behålla ledningen 🙂

11081203_10155323197690321_4905099541773678631_n

Imon startar vi 11:33!

 

Från dagens race: