Kategoriarkiv: Mästerskap

SM i barmarksdrag 2019

 

”Man avlar inte på meriter” var det någon som sa till mig för länge sedan. Och ja, det är en sanning med modifikation för meriter nedärvs ju inte (det hade ju varit enkelt att bedriva avel på tävlingshundar då). Men förutsättningarna som krävs av hunden för att plocka meriterna kan vara av ärftlig karaktär, exempelvis arbetsmotor, samarbetsvilja, fokus, jävla anamma samt en exteriör som lämpar sig och fixar fysiskt arbete. Får man dessutom ut valparna till folk som vet vilka knappar de ska trycka på och som dessutom har ett intresse för tävling så kan meriterna vara i hamn.

 

Förra veckan avgjordes SM i barmarksdrag och i år var platsen för mästerskapet Gävle. SM avgjordes under fyra dagar där cykel och canicross tävlade torsdag och fredag medan scooter och vagn kördes lördag + söndag. Ett upplägg som är både positivt och negativt, för min egna del så innebär det att nästan alla mina vänner har åkt hem när jag själv tävlar då de flesta med B-hund kör cykel och canicross :/ Ett ihärdigt regnande hade gjort banan rätt så blöt men tack vare lite uppehåll under veckans första halva så var det inte så farligt torsdag och fredag, lite prickiga ansikten var det som rullade över målgången hos cyklisterna men inte mer än så. Värre var det lördag men framförallt söndag då det började regna på lördag kl 18 och sedan regnade nonstop heeeela helgen.

För kennelns del blev det ett himla bra SM måste jag säga med 6 ekipage som startade varav fyra stod på pallen!

Håkan och Abbe gjorde en helt lysande insats i gubb-klassen och slog till med ett SM-guld på deras första mästerskap! De har startat på ett par tävlingar i höst och alltid haft bra tider. Om de hade tävlat bland seniorerna på SM så hade de cyklat in på en andra placering, så än finns det krut i Göbben 😉 Syrran Maya tävlade med Staffan i samma klass och efter torsdagens första heat låg de på en fjärde plats med en ynka sekund upp till brons och 6 sekunder upp till silvret, spänningen inför dag två var stor! Tyvärr halkade de ner på en 5:e plats efter dag 2, husse är en löpare och inte en cyklist och hade lite problem med tekniken utefter banan vilket gjorde att de tappade tid men de kämpade på bra!

I damernas veteranliga körde Aco och Karin för att försöka förbättra förra året prestation, ett SM-brons i Lida. Första dagen såg det himla bra ut när de körde in på en första plats dag 1 och det slutade på en fantastiskt andra plats och SM-silver efter två dagars tävlande. Bodil och Atom startade ut i samma klass tillika deras första tävling tillsammans men fick tyvärr avbryta tävlingen då de kraschade ordentligt dag 2 och inte kunde fullfölja heatet.

Johanna och Ymer körde också cykelklass damer men senior där de körde mot malinois, schäfer, (mellan)pinscher och aussie. Ymer är visserligen större än båda sina syskon och sin mamma men han var tillsammans med pinschern de minsta i sin klass, ändå lyckas han springa till sig ett Silver, dessutom med fredagens bästa tid i bikejoring kvinnor B senior + veteran!

Jag startade 4-spann med Nikki, Neo, Billie och Birk, och vi var faktiskt hela sju ekipage i 4-spann B! I vår klass fanns, förutom mitt spanielspann, malinois, lapsk vallhund, älghund, working kelpie, staffordshire bullterrier samt ett helt gäng med samojeder, B-hundgruppen är inte den snabbaste men variationen är helt klart svårslagen!  😀

Gänget jobbade på bra och trots en något underlig startordning så flöt lördagens heat på bra för oss. Fick ett stopp med tillhörande lintrassel när jag inte uppmärksammade att Nikki behövde bajsa och inte hann bromsa ner så att linorna hölls sträckta. Så vi tappade lite över 30 sekunder där men ja ja. Strax därefter blev vi omkörda av ett malinois-spann och körde kort därefter om ett spann med samojeder. Hundarna kämpade på bra i leran och var väldigt pigga när vi kom i mål!

Om lördagen var bitvis lera så var söndagens heat dygnsurt från början till slut. Efter nästan 18 timmar med antingen regn eller ösregn så var banan blöt, riktigt, riktigt genomblöt och tung! Det märktes på hundarna som verkligen fick kämpa. Inte blev det bättre av att Neo hatar regn och bitvis hade lera ända upp till magen, han var rätt nöjd över att få lägga sig i sin mjuka, varma box i bilen efter avslutat race. Söndagens tid blev långsammare än lördagens men de fick sig iallefall ett rejält träningspass och vi behöll vår andra plats och fick med oss ett silver hem! Vilka fantastiska små hundar jag har!

Sammanfattningsvis:

Bikejoring män veteran
1:a plats Håkan och Abbe
5:e plats Staffan och Maya

Bikejoring kvinnor veteran
2: plats Karin och Aco
DNF Bodil och Atom

Bikejoring kvinnor senior
2:a plats Johanna och Ymer

4-spann
2:a plats Anna-Carin med Neo, Nikki, Billie och Birk

Fattas på bilden gör Bodil och Atom

 

Alltså, seriöst. Hur fantastiskt var inte detta då?! :O När jag stod vid startsträckan för att ta bilden här nedanför så var det allt nära att det föll en liten tår då samtliga av ”mina” valpar hade startat för dagen. Det är sånt här, när hundarna gör något de älskar tillsammans med sin förare, och man ser samarbetet, glädjen och ivern, som gör att man känner att det är värt allt slit som en valpkull innebär. För när man står där kl 05 på morgonen med kissiga tidningar, nån har lagt en bajskorv upptryckt mot väggen och ett helt gäng alldeles för pigga valpar som SKRIKER så funderar man allt på om det verkligen var en så bra idé med kennel. Vilka valpar och vilka valpköpare <3

 

Så, går det att då att avla på hundar som har dragmeriter och då få valpar som plockar meriter inom samma sport?  Kanske 😉

 

Tack till Gävle skidkamrater som gjorde det bästa av de förutsättningarna som gavs och som trots lite strul fixade ett trevligt mästerskap! Nu hoppas vi på att de öppnar upp för en vintertävling där även Sp2 och Sp4 är välkomna 😀

 

Fler bilder från SM finns här!

Bra helg för paret Ljudén med (Racing Giants) Abbe och hans mamma Aco (Dinafix’s Taco) som är dotter till Timmie!

Tävlingshelg med rasmästerskap

Lördag
Dags för Lilla Draget på Sörmon, arrangerat av Sörmons Hundklubb. En rolig bana som delvis gick på motionsspår och delvis på stig, dvs där gällde det att ha tungan rätt i mun samt ha god lydnad på sin hund. Då jag körde Viggo så innebar det att vi saknade det sistnämnda, lydnad. Han är inte en hejare på varken höger eller vänster och på en bana med massor av vägval så blev det en utmaning 😉 En himla kul bana som blev till superbra träning för Viggo både när det gäller att ta kommandon och när det gäller att ha publik. Är det något som Viggo gillar så är det folk, och ännu bättre är det ju med folk som hejar på honom! Han var under avspärrningar både en och två gånger för att hälsa på sin fanclub. Men ja ja. Vi fick en bra omkörning och han pinnade på i förväntat tempo 🙂

Moa var också på plats för att köra barnrace tillsammans med Neo. Hon börjar få riktigt bra koll på det här med draghundsport, hon vet att hunden måste vattnas, värmas upp och gås av. Hon gjorde dessutom en helt korrekt redogörelse för vad de olika skyltarna betyder, vilket är mer än vad många vuxna deltagare kan 😉

 

Även Abbe med husse Håkan var på plats för att debutera i cykelklassen och vilken debut! Då tävlingen endast var motionsklass så innebar det att vi som körde fordon körde i samma klass oavsett om du körde A, B eller C hund, 1 eller 2 hundar, var man eller kvinna. Håkan och Abbe körde in på en fjärde plats med bara sekunder upp till första placeringen!

Söndagen spenderades hemmavid i Molkom där Svenska Riesenschnauzerklubben arrangerade SRSK-barmark som även var rasmästerskap för Riesenschnauzer. En uppskattad tävling som flöt på bra! Moa och Max körde barnrace vilket var första gången för Max, två vurpor blev det på vägen men inget gnäll utan han var snabbt uppe igen efter att ha borstat bort böset på knän och händer.           

Då jag själv var med och arrangerade tävlingen så fanns det ingen tid för mig att tävla utan jag körde hundarna tidigt på morgonen innan de tävlande var på plats. Men även om jag inte själv körde så fanns det ett par av ”mina” hundar på på plats som alla gjorde fantastiska resultat!

Johanna med Ymer (Racing Giants Brage) gjorde sin debut inom sporten och startade i bikejoring. Där slog de till med dagens nästa snabbaste tid i B-hundgruppen oavsett kön och ålder! Helt awesome!!

 

Riesen-SM avgjordes i två klasser, bikejoring och canicross, där damer och herrar slogs ihop. Överst på pallen i båda klasserna stod det RG-hundar! Håkan och Abbe vann RM – bikejoring medan Staffan och Maya vann RM – canicross 😀 Som grädde på moset kom Karin med mamma Aco trea i RM – bikejoring. Vilken familj!

 

Nu är det två veckor kvar till nästa tävling vilket är i Hällefors. Där är det äntligen dags för spanielsarna att komma ut och testa sina vingar på tävling 🙂

 

 

SM Barmarksdrag 2018

Jag velade länge om jag skulle starta på barmarks-SM eller inte. Den klass som jag tycker är absolut roligast är 4-spann men i år har jag inget spann vilket gjorde att den klassen inte ens var på tapeten. Funderade på om jag skulle starta spanielsarna i DS2 (scooter-2spann) eller Viggo i DCM (canicross) men det sistnämnda är jag väldigt glad att jag inte gjorde då jag på plats insåg att det dels var skitlångt (4,5 km) och dels superjobbigt (hej slalombacke!). Jag är ingen löpare vanligtvis och absolut inte nu när jag inte ens har tränat 😉

43879750_1070293806463626_4236969161441411072_oFoto: Niklas Sjölund – Härnösand drag

Spanielsarna hade jag kunnat ställa upp med, hade till och med hört mig för så att jag kunde lånat en kickbike då jag inte har någon själv, men kickbike med så små hundar är inte optimalt, det blir alldeles för ryckligt för dem när man sparkar. När jag på lördagen körde ett varv med springrarna innan tävlingen startade så ångrade jag mig rätt snabbt att jag inte ställde upp, det var en bana som hade passade dem perfekt! Fast och fint underlag och inte särskilt kuperat. Någon vinst hade det inte blivit med långöronen men vi hade absolut inte kommit sist heller. När jag klockade rundan som jag körde med Billie, Birk och Nikki så kom jag fram till att jag hade kunnat ge Helen, som vann R4-B, en riktigt match om första placeringen men dessvärre är ju B o B för unga för att starta i år.

 

Det blev som sagt ingen tävlingsstart på SM för oss i år men B o B fick ett fint träningspass på SM-banan och fick träna på att bo i bussen på tävlingsplatsen. Moa och jag åkte på fredagseftermiddagen och for hemåt ett dygn senare, något möra i både kropp och knopp. Moa ställde upp i barnklass och körde som vanligt cykel med Neo vilket hon tycker är superkul! Nu hade all rädsla för nedförsbackarna försvunnit och istället för att heja på henne nedför så fick jag säga åt henne att komma ihåg å bromsa!

 43879673_1070293009797039_4578013779769425920_o 43879326_1070292986463708_308969540568481792_o43878565_1070297246463282_633388297544007680_oFoto: Niklas Sjölund – Härnösand drag

 

Rätt bra utdelning på årets SM för riesenschnauzer med flertalet medaljer i olika valörer och på stafetten jobbade laget till sig en 12:e placering av 16 startande lag! För ”mina” hundar blev det två som kom till start, Aco och Maya, varav båda placerade sig på pallen! Karin och Aco kämpade sig till en tredje plats i bike women veteran trots lite strul dag 2 och Maya med Staffan tog ett silver i klassen canicross men äldre veteran! Maya flyttade till dem i somras men de har redan fått en himla fin relation <3 Med lite mer erfarenhet och rutin så kommer de få ännu roligare ihop i spåren 😀

44128583_911825605679499_5498077765498306560_o

44065335_911905162338210_7052297825714962432_oFotograf: Åsa Lundberg – fbsida.

Tack Värmdö Bk för ett jättebra arrangerad tävling!

Barmarks-SM 2017

Även om både anmälan och boende till årets Barmarks-SM var betalt sedan länge så var det först i onsdags (!) som jag bestämde mig för att verkligen åka. Känslan och suget att tävla har inte riktigt funnits där i höst. Men jag åkte ändå och det visade ju sig vara ett bra val trots allt 🙂

 

Skärmavbild 2017-10-22 kl. 20.35.17Foto: Malin Granqvist / Villiviimas

Då jag förra veckan fick bekräftat att Nikki var dräktig och min plan B med Aco inte fungerade så fick jag ta in pensionären Neo i spannet på SM. 9 år, inte farttränad öht och pensionerad från tävlandet gick han in i spannet och briljerade, precis som han gjorde på samma plats för ett par år sedan då han var med i mitt 4-spann när vi tog guld på SM i slädhundsstil.

Enda anledningen till att jag bestämde mig för att tävla var pga banans utformning. Banprofilen för spann-klasserna kan beskrivas som A, först 3 km uppåt och sen 3 km neråt. Neo håller ett bra tempo men har inte skäggens toppfart på plan mark vilket gjorde att banan i Falun passade perfekt att köra den här typen av spann-uppställning på. Hade banan varit flack och därmed snabb så hade jag inte kunnat köra Neo, då hade det gått för fort för honom. Nu visste jag att han skulle orka med Timmie och Ebbes tempo i uppförsbackarna och jag räknade med att de skulle vara lite lagom trötta när de började gå nerför så att de inte kom upp i några topphastigheter.

Planen fungerade bra, Neo sprang på bra och höll tempot. Första dagen galopperade Timmie fint hela vägen upp medan Ebbe gick ner i trav någon enstaka gång. Fick ett bajs-stopp vilket tog tid då Neo måste hitta rätt plats att skita på, att bara stanna och göra det han ska är inget alternativ. Men sen bar det iväg igen! Körde in på 18:50. Andra dagen var det inte riktigt galopp hela vägen upp för Timmie men ändå bra fart. Bromsade dem nedför banan båda dagarna, dels för att Neo skulle känna sig trygg men även för att spara på mina stora hundar. Mina hundar är inte vana att springa så långa sträckor nedför vilket sliter på bland annat handlederna, så för att minska risken för skador fick det bli så. Under andra dagen lyckades jag till och med att få ner dem i trav under iallefall halva sträckan nedför berget. Hörde att många haft problem med skadade tassar på den här banan men själv hade jag inga problem alls med varken trampdynor eller klor vilket känns väldigt skönt!

 

Tiden dag 2 blev 19:05, sammanlagda tid blev 37:56 över två dagar (6,3 km x 2) och vi tog guld med drygt 5 minuter ner till tvåan. Vi var 5 stycken i min klass,  mitt spann, 3 samojedspann och ett spann med staffar vilket var det typ sötaste jag sett. Tidsmässigt var vår prestation inget att hurra för, jag har faktiskt aldrig kört så här långsamt men nu var förutsättningarna för mitt spann lite annorlunda med Neo, jämfört med när jag kör Nikki i spannet som är betydligt snabbare och starkare, så jag är supernöjd med mina kämpar.

 

Förutom själva tävlandet så har det så klart blivit en del umgänge och prat med både gamla och nya vänner. Har träffat en del som jag följer på sociala medier och fått träffa en del som följer mig, vilket alltid är lika roligt och speciellt när de säger att vi har inspirerat dem till att köra drag! Då blir jag ju extra glad 😀 Valparna har varit med i Falun under helgen och de har skött sig helt exemplariskt, förutom att Maya kanske är lite väl flörtig med folk. De har sovit i bussen utan minsta knorr, tittat på tävlingarna, gosat med folk, tränat på att inte bry sig om andra hundar och lärt sig att gå lite bättre i koppel. Så himla nöjd med mina skäggstubb! Nu blir det en tävling på hemmaplan och sen tittar det förhoppningsvis ut lite lagom med springervalpar innan vintern är här <3

 

Tack ni som assisterat oss i starten och tack Södra Dalarnas dhk för en fantastisk tävling! Grattis alla ni som presterat i helgen, oavsett om det gett medalj eller inte 🙂

För de skäggiga ekipagen blev det enligt följande:

4-Spann B
1:a Anna-Carin Lönn

Cykel Dam äldre veteran
1:a Karin Ljudén
2:a Lena Andersson
3:a Bodil Lundell

Cykel män
3:a Mikael Karlsson
5:a Hans Gunnarsson

Cykel dam
4:a Andrea Collin
10: Annika Danielsson

Cykel män yngre veteran
1:a Ulf Wiklund
2:a Hans Pettersson
3:a Joakim Leverström

Cykel dam yngre veteran
2:a Anette Nordahl

Linlöpning män grupp A
2:a Gustav Bivstedt

Linlöpning män grupp B
4:a Fredrik Nilsson

Stafett
Sv. Riesenklubben Placering: 26/29

14 ekipage som fullföljde, 1 ekipage som bröt, 10 medaljer och jag vågar påstå att riesenschnauzer var den ras som var flest ekipage om bortsett från de raser som traditionellt sätt används som draghundar! Lite skillnad mot när jag började tävla för 7 år sedan, då var det bara jag och Hasse P som körde. Häftigt värre!

SM Sprint och Medeldistans 2017

Jaha, SM slutade inte riktigt som vi hade tänkt oss i år. Under mästerskapets andra dag höll inte riktigt spåret när Timmie trampade ifrån och han halkade vilket gjorde att han skadade sig. Jag såg inte hur han halkade till då utan märkte på slutet av sträckan att han började bete sig underligt, han sprang inte på ordentligt och tittade bakåt flera gånger. Funderade på om han behövde bajsa, då kan han nämligen börja springa lite dåligt, men trots att jag saktade ner så att han hade möjlighet att stanna så gjorde han inget utan ville pinna på framåt. Vi kom i mål och körde bort till bilen där jag under nedvarningen såg att något inte alls stod rätt till, Timmie använde inte vänster bakben ordentligt 🙁 Efter att ha sett filmen såg jag att han hade halkat till och gjort sig illa. Väl hemma hos Håkan och Karin så blev det vila och värme i en förhoppning om att det kanske bara var ett litet felsteg som kunde vilas bort men på morgonen stod det klart att han inte skulle kunna tävla, han haltade, knät var svullet och jag fick lyfta in honom i bilen.

16729355_10154991697353057_1724347341927409336_n

När vi kom till Nornäs tog jag kontakt med veterinären som gjorde en undersökning och kunde konstatera att han troligtvis har en skada på korsbandet men att det förhoppningsvis inte är av. Redan på lördag kväll hade jag dock förberett mig för att inte kunna tävla på söndag och efter undersökningen hos veterinären gick jag till domarna för att stryka mig, för där var vårt SM över. Surt. Men domarna sa att jag fick köra med en hund om jag ville men jag var ytterst tveksam. Hade det varit tvärtom, att Ebbe blivit skadad och Timmie varit hel så hade jag inte tvekat en sekund men nu var det inte så. Ebbe är jätteduktig på att dra men han har gått själv på tävling en gång, och då var han 16 månader och vi körde canicross. Sedan dess har han egentligen bara sprungit i wheel eller i lead men då tillsammans med en annan rutinerad hund. Efter lite peppning från vänner så bestämde jag mig för att iallefall testa och ta det som en träningsrunda, om vi över huvudtaget skulle ta oss ut från startområdet dvs, för det var jag inte alls säker på om vi skulle göra.

 

Här på bloggen har det under åren blivit många inlägg om hur fantastiskt Timmie är, hur jag alltid kan lita på honom, om vår relation och hur han gör som jag säger innan jag ens sagt något. Vi har något som jag inte har med de andra hundarna och jag litar på honom till 200%, både i vardagen, träning och tävling. Han är nog min once-in-a-lifetime-dog, och jag är helt ärligt mycket tveksam till om jag någonsin kommer att få en hund till som honom. Ebbe är iallefall inte den hunden, han är en trotsig pajas och han har gett och ger mig många och långa gråa hår. Många gånger har jag funderat på vad det var som gjorde att jag blev helt kär i den där valpen, Valp-grön, som ibland triggar mitt tålamod till bristningsgränsen. Men någonstans där inne, bakom de korta luggstråna och de uppkäftiga ögonen , så finns det ett par hjärnceller som verkligen kan skina starkt när jag minst anar det.

När Nikki ballade ur på SM i barmarksdrag 2015 så var det Ebbe som fick kliva fram, gå ensam i led och föra oss in i mål, en uppgift som han aldrig tidigare fått och som han fixade med bravur. Trots att han inte är särskilt förtjust i andra hundar i vardagen så är han på tävling fullt fokuserad, svarar aldrig upp om någon muckar och kan springa förbi löptikar utan problem. Och nu i helgen fick han springa helt själv på SM, och som han gjorde det.

 

Han började med en rivstart ut från området och hade sedan fullt fokus ut från start och hela vägen in i mål. Inte minsta tvekan vid korsningar, övergångar eller möten. När en förbipasserande hund ville kolla in Ebbes fina skägg så ville Ebbe inte ha någon kontakt utan tog ett skutt i sidleds från den andra hunden. Han hade galopp från början till slut, vilket gav oss en snitthastighet på 22km/h på den 5,5 km långa/korta banan. När vi kom i mål och varvade ner så var Ebbe lika galen som vanligt och tyckte att det var ett utmärkt tillfälle att kampa sönder ett koppel. Och det fick han <3

Vi tappade naturligtvis vår ledning som vi hade från dag 2 och därmed guldet. Visst hade det varit himla kul att vinna guldet tre år i rad och med en frisk Timmie hade utgången nog blivit annorlunda. Men nu vann vi ett mycket välförtjänt silver istället, jag fick ett kvitto på att träningsupplägget har gett önskad resultat och Ebbe visade vilken kämpe han är. Jag är riktigt, riktigt stolt över honom.

16708580_1212551155507132_4118411133035965043_n16602737_1212551165507131_1735538310287236144_n

Några som jag också är sjukt stolt över är Håkan sina tjejer Singha och Aco. De har i helgen visat både sin husse och andra som tvivlat på dem vilka små kämpar de är och att de faktiskt har rätt bra med fart under tassarna. De har förbättrat sin tid från dag 1 till dag 3 med två minuter (!!), gjort snygga omkörningar och kommit i mål pigga å glada. Håkan har dessutom stått ut med mig tre dagar i rad, vilket är en prestation i sig 😉 Tack för att jag och flocken alltid får bos hos er <3
16708438_10154553316919139_3704088914600988834_n

16508229_1210402779055303_3323772831852809126_n

16708411_1212550668840514_1876282434759285323_n16683980_1212550808840500_4827013354317807538_n

Med lite mer erfarenhet hos både hundar och förare så kommer de bli riktigt tuffa konkurrenter! Får nog sluta ge dem träningstips om jag inte vill få dem hack i häl på tävlingarna numera…  16729369_1212551098840471_8212814006953615736_n

 

 

Tack till SPHK GävleDala och Nornäs som fixat till en himla bra tävling! Trevlig stämning, god mat och bra spår! För oss väntar nu ett besök hos ortopeden med Timmie för en mer noggrann undersökning för att se hur det står till i knät egentligen.

16681605_1212551082173806_4028060578781476394_n

 

 

Resultatet från Sp2 B blev som följande (Klicka för större bild).
Skärmavbild 2017-02-14 kl. 12.54.15

Dag 1 SM Sprint och Medeldistans 2017

Då så, första dagen avklarad på SM! Är nöjd med mina skägg som presterade som förväntat med tanke på hur träningsläget sett ut den senaste månaden med all is 🙂 Absolut inte alls vår snabbaste tid på den banan men de jobbade bra med de förutsättningar som vi haft.

16640854_10154551243959139_1655962068323720744_n

Imon startar vi 10:42!

Snart dags för SM!

På fredag kör vi, första tävlingen på ett år och det är SM som gäller! Planen var att få kört iallefall två tävlingar innan SM men vädret var, och är, inte på arrangörernas sida så tävlingarna ställdes in. Men inget ont som inte har något gott med sig, då en tävling ställdes in så innebar det att vi fick tid att åka och titta på en avelshane 😉

 

Till skillnad från de två senaste SM i 2-spann som jag deltagit i så har vi i år en B-klass! Woho!! Hur häftigt är det inte att ännu fler insett att ja, släde är skitkul och ja, det går att köra med B-hundar även på snö! Vet inte vem som är gladast, jag eller huskyfolket som slipper mig i deras C-klass nu! Som det är nu så är vi fem i B-klass, fyra riesenteam och ett malle-team. Alla har tävlat i drag förr och är mer eller mindre rutinerade, dock är det lite si och sådär med slädtekniken hos vissa förare så det kommer att bli spännande, på flera sätt 😀 AC Nornäs3Foto: Josefin Andersson. Nornäs 2016

 

Nu är det alltså ett år sedan jag var ute och tävlade och nytt för förra året var att vi gjorde om träningsupplägget lite jämfört med tidigare år. Dels för att jag inte kunde tävla under hösten pga att jag liknade en flodhäst och därmed satsade på vintersäsongen och dels då det är svårt att köra vissa typer av träning när man är själv med ett litet barn. Att t.ex. köra tempoträningar på cykel är svårt, att ha ungen på ryggen när man sitter på en cykel med två riesens framför sig är väl inte en helt bra idé kanske. Sen blev det ju inte bättre av att vi nu levt i en isvärld i flera veckor och många av de inplanerade fartpass har fått göras om till annan träning. När tävlingarna blev inställda så innebar det dessutom att jag inte kunde testa hundarna och då se om träningen gett önskat resultat eller om jag borde ändra på något. Till råga på allt så har vi även bytt foder, och de tre hörnstenarna för en bra prestation är ju träning – vila – foder, så nu hoppas jag att vi fått till en ännu bättre balans mellan de tre. Så hur det går på SM blir som sagt väldigt intressant!

16891550061_d720978504_o

Startlistan för Sp2 B på fredag ser ut som följande:

10:34:00 Jonathan Berglund Värmdö Brukshundklubb
10:35:00 Anna-Carin Lönn Sv.Riesenschauzerklubben
10:36:00 Ylva Jonasson Sv.Riesenschauzerklubben
10:37:00 Håkan Ljudén Sv.Riesenschauzerklubben
10:38:00 Bodil Lundell Sv.Riesenschauzerklubben

Årets SM i slädhundsstil sprint och medeldistans går i Nornäs, ett par mil norr om Sälen, och det är absolut värt ett besök om ni har vägarna förbi! SM:et har en fb-sida som jag hoppas kommer att uppdaterats regelbundet, annars ska jag försöka att uppdatera på vår fb-sida och instagram. En längre uppdatering på bloggen kommer senare 🙂

 

 

Skäggiga resultat – Dag 1 – Sm 2016

Dagens skäggiga resultat på SM i Barmarksdrag:

Canicross herrar grupp A.
Gustav och Rex ligger på en 4:e plats med fyra sekunder upp till bronset, 19 sekunder till guldet men bara fem sekunder ner till den som ligger 5:a. Rysligt spännande inför morgondagen!

Cykel herrar grupp B.
Första platsen prenumererar som vanligt Anders och Egon på och de har lite drygt en minut ner till tvåan. På 3:e plats finns Hans P med Snoddas och på en 5:e plats har vi Hans G med Snabba!

Cykel Damer grupp B.
På 4:e plats hittar vi Andrea och Edwin som kämpat på bra i klassen med hela 16 startande ekipage! De har 25 sekunder upp till bronset så imon gäller det att kötta på!

Kickbike 1 hund, herrar grupp B.
Joakim och Major ligger 5:a i sin klass med lite drygt 30 sekunder upp till fyran. Allt kan hända i draghundsport så det är bara att fortsätta kämpa imon.

Bodil och Egon var anmälda till cykelklassen men fick dessvärre stryka sig då Egon lyckats skada sig på morgonen 🙁

Sundsvalls Bk sänder live från start/målområdet och första start är kl 08:40! Kolla https://www.facebook.com/events/231943147164898/

Megastort lycka till alla skägg-ekipage!!

Film från SM 2016

En film från dag 2 på SM. Filmerna från SM är inte så där jätteintressanta eftersom det inte händer så mycket och banan inte är teknisk. Men jag vet att det finns nördar där ute som gärna ser på filmer från tävlingar så därför kommer här som sagt dag 2 i sin helhet. Dag 1 och 3 ser likadana ut förutom att vi då inte hade någon omkörning 🙂

SM slädhundsstil 2016

Årets SM kan beskrivas med ett fåtal ord, feber, hosta från helvetet och duktiga hundar 🙂

På torsdagen började jag känna mig lite sjuk och under natten eskalerade det. När jag vaknade på fredagmorgon kände jag mig mer död än levande. Feber, en hosta som slet i lungorna och riktigt ont i kroppen. Urk. Hundarna skulle alltså få jobba helt själva under det här SM:et.

 

Dag 1
Efter en natt med minusgrader och ett riktigt bra jobb av spårpatrullen hade spåren frusit på riktigt ordentligt. Spåren gick från att inte ens bära en cocker till att vara hårda, riktigt hårda!

Vi startade ut först i vår klass och killarna jobbade verkligen på ordentligt. De fick ingen vidare hjälp från mig utan jag försökte bara hålla mig på släden och ställa till med så lite besvär som möjligt 🙂 Loppet gick fint och hundarna kändes bra! Dock insåg jag ganska så snabbt att jag inte fått till någon riktigt bra fart-träning. Killarna är vana vid tunga och lösa spår, de är riktigt starka men har inte riktigt samma topphastighet som vi hade förra året. Men så kan det vara ibland, det är bara att gilla läget 🙂

Vi gick iallefall i mål med lite drygt 1 minut ner till tvåan!

AC_SM1_litenFoto: Josefin Andersson

 

Dag 2.
Vaknar och har ännu mer ont i kroppen och det blåser typ storm! Vovvarna är pigga och glada som tur är 🙂 Kommer till tävlingsplatsen, grejar med allt som ska grejas med. Står i startkön och till å med domaren frågar om jag verkligen mår bra och ska köra 😉 Lite trögare spår idag i och med att det snöat hela natten. Spårteamet har gjort ett grymt jobb men det blir lite mer motstånd för hundarna.

Utökar ledningen och är riktigt nöjd med vovvarna som dessutom gör en fin omkörning av ett A-ekipage!

 

Dag 3.
Sista dagen och febern består! Timmie firade gårdagens tid med att trycka i sig 2 kg färskfoder på kvällen och jag var lite fundersam över hur eller om vi skulle kunna starta på söndagen. Av någon anledning hade de valt att kasta om starterna på söndagen vilket gjorde att vi inte startade förens kl 12. Då hade Timmie bajat 8 ggr och var precis lika hungrig som vanligt 😀 Tur att man ger färskfoder som tas upp ganska snabbt i kroppen!

Tänker att idag ska vi ändå åka hem och då tänker jag faktiskt försöka hjälpa grabbarna lite. Så jag kickar lite och försöker springa med i den lilla branta uppförsbacken som finns, det går väl så där men jag är inte till besvär iallefall 😉

Hundarna börjar kännas lite trötta på slutet men kämpar väl ända in i mål och SM-guldet är vårt!

AC_SM2_litenFoto: Josefin Andersson

 

Våra tider:
Dag 1: 14:22
Dag 2: 15:09
Dag 3: 14:45
Total tid: 44:16

12745628_10153547832184773_4630286422527616821_n
Foto: Irené Ax

 

Efter en snabb prisutdelning började vi den 80 mil långa resan hem. Fördelen med bussen är ju att man alltid har sängen med sig, så när man kör långt och känner sig lite trött så är det bara att stanna å sova en stund! Anlände hemma på gården strax innan kl 04 och det var allt väldigt gött att lägga sig i vår stora 2,4 meter breda säng igen!

 

Efter nästan 2 veckor på vift så var det väldigt skönt att komma hem igen. Under veckorna har hundarna skött sig utomordentligt, de har ätit och druckit precis som vanligt, legat lugnt och fint i bussen trots att det stundtals varit ett jäkla liv utanför och varit bra representanter för både rasen och sporten. Förutom att jag så klart är jättenöjd med våra tider så är jag sjukt nöjd med omkörningarna! Timmie har alltid varit en klippa vid omkörningarna och även om Ebbe är snäll så har han tidigare visat intresse för de ekipage som vi kört om, vilket jag inte alls uppskattar. Jag vill att hundarna ska gå som missiler förbi andra ekipage och nu har jag inte bara en hund som gör det utan två. Duktiga Ebbe som inte bryr sig om andra hundar utan springer förbi och släpper dessutom det omkörda ekipage för att öka tempot! Det är mammas kille det!

Något som också känns extremt skönt är att min hjärnspöke ang Timmies tass nu nästan är borta. Under dessa tävlingar har Timmie aldrig visat något obehag i sin tass. När jag märkte hur hårda spåren var på SM så tänkte jag att detta blir sluttestet för Timmies tass. Och efter 3 dagar på dessa hårda spår så var Timmies tass precis som vanligt <3 Tuffare än så här blir det inte för Timmie så nu räknar jag med att skadan i tassen är helt utläkt.

 

Tack alla som stöttat och hejat på oss! Nu har vi en tävling med släden kvar, Nornäs nästa helg, och sen får vi se om det blir någon eller några barmarkstävlingar innan killarna går på semester 1 maj!

12471432_906197166142534_4509602533644317289_o

 

SM-Guld Sp2

Guldet blev vårt, för andra året idag så var vi snabbast i grupp C!

12744298_921321614630089_7501359335286467600_n

Tider:
Dag 1: 14:22
Dag 2: 15:09
Dag 3: 14:45
Total tid: 44:16

 

En längre rapport kommer när vi kommer hem!
Tack alla som hejat och stöttat oss <3

Ett dyrt träningspass

Jag ska börja med att säga att jag tävlar för att vinna, jag gillar känslan av att vinna. Det där med att det är deltagandet som är viktigast gäller inte mig, jag tävlar för att jag vill vinna. Punkt. Sen att man inte alltid gör det, det är en annan sak. Så att åka på ett SM för att delta men utan någon större förhoppning om att vinna kändes ju något underligt. För när Timmie blev struken från laget så visste jag att vår chans på medalj var väldigt liten och att jag istället skulle få ta SM som ett träningspass, ett något dyrt sån om man tänker på anmälningsavgift, boende och dieselpengarna.

 

Så, vad händer igår egentligen? Jag har egentligen ingen aning men Nikki var verkligen inte sig själv. Jag borde ha anat något när hon var så konstig på morgonpromenaden men ja, ibland tittar man väl utan att egentligen se. Och på lördagens kvällspromenad så var hon riktigt dålig i magen, det var så att det sprutade baktill. Men redan i starten igår så var något fel. Nikki var inte alls på hugget när vi väntade på vår tur och när jag gav startkommando så var hon helt off, hon drog knappt! Jag har nog aldrig känt mig så uppgiven som när jag stod på trehjulingen och det redan efter bara ett tiotal meter var trassel och krångel. Inte arg, inte frustrerad utan bara uppgiven. Jag kände mig som en total nybörjare och mitt ansiktsuttryck liknade nog en fågelholk, lite typ: men herrejisses, vad händer…? :O Ebbe fick testa att gå i led eftersom ja, det var den enda plan B jag kunde komma på i den stunden av kaos. Om inte det hade gått så jag fått bryta.

 

12087142_10154382899848902_4143738516941085242_oFoto: Åsa Thorsell

 

Ebbes debut som ledarhund gick ju väldigt bra måste jag säga, blev förvånad över att han ändå gjorde ett så bra jobb som han gjorde! Att springa framför en släde som han gjort tillsammans med Timmie är en sak, att springa själv framför mig är en annan sak och att springa framför andra hundar som ska ledas är ännu en annan sak. Det är tre helt olika situationer så bara för att en hund springer bra själv så betyder det inte att den springa bra i spann, eller tvärtom för den delen heller. Därför är jag väldigt nöjd med att han faktiskt tog kommandot över spannet och ledde dem rätt.

 

 

När vi vaknade i morse så var Nikki mycket piggare och nästan precis som vanligt. Hon drog i kopplet på promenaden och fjäskade järnet när jag gjorde i ordning maten. Väl på plats blev hon kollad av en annan veterinär som tyckte att hon såg piggare och gladare ut än igår så jag bestämde mig för att starta henne. Då valde jag även att ta ut Ebbe från spannet och bara köra Nikki och Neo, för att få chansen att ge Nikki en positiv upplevelse vilket hon inte riktigt fick igår.

Många har idag frågat om Ebbe blivit skadad eller sjuk eftersom han inte sprang med idag men så är alltså inte fallet. Ebbe mår lika bra som vanligt men han togs ut för att jag skulle kunna få de bästa förutsättningarna för att kunna ge Nikki en positiv upplevelse. Ebbe är väldigt energisk och kan vara ganska så vass, mentalt inte fysiskt, mot andra hundar vilket gör att man ibland måste ha tummen i ögat på honom för att få honom att lägga energin åt det håll som jag vill. Så därför var det helt enkelt enklare att ta ut Ebbe för att på så sätt skapa en situation där jag kunde fokusera till 100% på Nikki än att ha med honom och riskera att behöva bråka med honom. Visst jag hade kunnat chansa att sätta Ebbe i led, spanielsarna i wheel och hoppats på att han hade gått om han gjorde igår , det hade med största sannolikhet gett mig guldet med tanke på hur snabbt det gick när jag satte Ebbe i led igår (Vi tappade över 3 minuter på alla stopp i början av loppet) men idag var det viktigare att lyckas än att vinna. Det var viktigare att bygga upp Nikkis självkänsla än att få en medalj.

 

Det beslutet kändes helt rätt och det fick jag bekräftat direkt i starten där Nikki vart lite osäker igen. Men tack vare stödet från Neo så blev hon säkrare och började springa nästan som vanligt! Om Ebbe hade sprungit bakom henne så tror jag att hon hade tvekat ännu mer och det hade varit svårare för mig att reda ut situationen och ge henne en bra upplevelse. Vi hade ett par stopp under resans gång då ekipaget som startade bakom oss skulle förbi. Nikki fick det spannet på sin sida och eftersom hon inte vill ha kontakt med andra hundar så hoppade hon över Neo vilket gav lite trassel, det omkörande spannet gjorde inget utan det är Nikki som vill ha ett stort avstånd. Det omkörande spannet fick senare problem lite längre fram och jag stannade för att hjälpa till vilket gjorde att mina hundar trasslade till sig igen. Sen gick det bra och vi höll oss bakom Lena och hennes team in i mål.

Nikki och Neo jobbade på jättebra och körde in på 20:04 vilket helt klart är godkänt för två hundar på 13-14 kg styck. Värre var det med personen som stod på trehjulingen, det krävdes inte många kickar innan jag blev trött :O Kroppen är verkligen inte som den var för ett år sedan! Jisses vad jobbigt det var! I en av backarna så tittade Nikki bakåt och tycktes tycka väldigt synd om sin flåsande matte som febrilt försökte avlasta dem genom att springa bakom trehjulingen. Men vi tog oss som sagt i mål och det viktigaste av allt var att Nikki sprang i mål och var glad, hon avslutade helgen med en positiv upplevelse!

   

Det gick alltså inte så bra i helgen rent resultatsmässigt men hundarna fick bra träning även om de överraskade åt båda hållen.  Men det är väl det som är tjusningen, att precis allt kan hända. Den hunden man tror mest på känner man helt plötsligt inte alls igen, hundens om man inte alls tror på kliver fram och visar framtassarna och man kan göra helt perfekt lopp för att sedan snubbla precis framför mållinjen.

 

it ain’t over til the fat lady sings.

 

Men inget ont som inte har något gott med sig, och som en av domarna sa: kanske var det bra att det här hände för då får du känna på hur det känns, när inget fungerar och man måste hitta på något helt annat. Det kan stämma, det var bara synd att det hände på ett SM 😉

 

Ewa-Marie sa på föreläsningen om mental träning att man skulle fråga sig själv vad har jag gjort för något bra? Vanligtvis brukar vi vara väldigt snabba på att berätta att hundarna gick bra, de sprang bra, tog kommando bra och bla bla bla när någon frågar om det gick bra på en tävling. Men vi glömmer bort att även vi tvåbenta är en del av teamet. Vad gjorde vi för något bra för att det skulle gå bra? Så vad gjorde jag för bra för att vi skulle lyckas idag? Jo, jag vågade gå ur min komfort-zon där jag kör hund där jag har kontroll på i princip allt (läs: kör med Timmie som ledarhund, himlen skulle kunna ramla ner och han hade ändå löst situationen) och istället starta utan att ha någon som helst kontroll. Idag var jag mer nervös än vad jag någonsin varit på en tävling tidigare, inte för att jag skulle få dålig tid, för att ramla, göra bort mig eller något liknande utan för att jag inte hade en aning om vad som skulle ske, jag hade ingen kontroll på jyckarna framför mig.

Så, duktiga mig som vågade gå emot känslan att stryka mig och istället starta spannet utan att ha någon som helst aning om vad de skulle göra! Det kommer fler SM och nu fokuserar vi stället på att få ordning på Timmies tå, närmast väntar en träff med ortopeden på torsdag så håll tummarna!

 

Några som det gick bättre för var Timmies dotter Aco som tillsammans med Håkan cyklade in på en fjärde placering i herrarnas cykelklass! Det är Acos och Håkans andra dragtävling! Så duktiga!

12074909_866151720147079_3085443979562194754_n

 

Tack Nybro Draghundsklubb för en bra arrangerad tävling! Det var en rolig bana och jag ser fram emot att få köra den med hela mitt spann, och då i full fart! Med tanke på att vi på säsongens tidigare tävlingar kört nästan lika fort som det snabbaste C-spannet så tror jag att jag hade haft riktigt kul bakom hundarna i den farten på helgens banan!

Tack Karin, Håkan, Hasse och Linn för en jättetrevlig helg och all hjälp 😀