Kategoriarkiv: Draghund

SM i barmarksdrag 2019

 

”Man avlar inte på meriter” var det någon som sa till mig för länge sedan. Och ja, det är en sanning med modifikation för meriter nedärvs ju inte (det hade ju varit enkelt att bedriva avel på tävlingshundar då). Men förutsättningarna som krävs av hunden för att plocka meriterna kan vara av ärftlig karaktär, exempelvis arbetsmotor, samarbetsvilja, fokus, jävla anamma samt en exteriör som lämpar sig och fixar fysiskt arbete. Får man dessutom ut valparna till folk som vet vilka knappar de ska trycka på och som dessutom har ett intresse för tävling så kan meriterna vara i hamn.

 

Förra veckan avgjordes SM i barmarksdrag och i år var platsen för mästerskapet Gävle. SM avgjordes under fyra dagar där cykel och canicross tävlade torsdag och fredag medan scooter och vagn kördes lördag + söndag. Ett upplägg som är både positivt och negativt, för min egna del så innebär det att nästan alla mina vänner har åkt hem när jag själv tävlar då de flesta med B-hund kör cykel och canicross :/ Ett ihärdigt regnande hade gjort banan rätt så blöt men tack vare lite uppehåll under veckans första halva så var det inte så farligt torsdag och fredag, lite prickiga ansikten var det som rullade över målgången hos cyklisterna men inte mer än så. Värre var det lördag men framförallt söndag då det började regna på lördag kl 18 och sedan regnade nonstop heeeela helgen.

För kennelns del blev det ett himla bra SM måste jag säga med 6 ekipage som startade varav fyra stod på pallen!

Håkan och Abbe gjorde en helt lysande insats i gubb-klassen och slog till med ett SM-guld på deras första mästerskap! De har startat på ett par tävlingar i höst och alltid haft bra tider. Om de hade tävlat bland seniorerna på SM så hade de cyklat in på en andra placering, så än finns det krut i Göbben 😉 Syrran Maya tävlade med Staffan i samma klass och efter torsdagens första heat låg de på en fjärde plats med en ynka sekund upp till brons och 6 sekunder upp till silvret, spänningen inför dag två var stor! Tyvärr halkade de ner på en 5:e plats efter dag 2, husse är en löpare och inte en cyklist och hade lite problem med tekniken utefter banan vilket gjorde att de tappade tid men de kämpade på bra!

I damernas veteranliga körde Aco och Karin för att försöka förbättra förra året prestation, ett SM-brons i Lida. Första dagen såg det himla bra ut när de körde in på en första plats dag 1 och det slutade på en fantastiskt andra plats och SM-silver efter två dagars tävlande. Bodil och Atom startade ut i samma klass tillika deras första tävling tillsammans men fick tyvärr avbryta tävlingen då de kraschade ordentligt dag 2 och inte kunde fullfölja heatet.

Johanna och Ymer körde också cykelklass damer men senior där de körde mot malinois, schäfer, (mellan)pinscher och aussie. Ymer är visserligen större än båda sina syskon och sin mamma men han var tillsammans med pinschern de minsta i sin klass, ändå lyckas han springa till sig ett Silver, dessutom med fredagens bästa tid i bikejoring kvinnor B senior + veteran!

Jag startade 4-spann med Nikki, Neo, Billie och Birk, och vi var faktiskt hela sju ekipage i 4-spann B! I vår klass fanns, förutom mitt spanielspann, malinois, lapsk vallhund, älghund, working kelpie, staffordshire bullterrier samt ett helt gäng med samojeder, B-hundgruppen är inte den snabbaste men variationen är helt klart svårslagen!  😀

Gänget jobbade på bra och trots en något underlig startordning så flöt lördagens heat på bra för oss. Fick ett stopp med tillhörande lintrassel när jag inte uppmärksammade att Nikki behövde bajsa och inte hann bromsa ner så att linorna hölls sträckta. Så vi tappade lite över 30 sekunder där men ja ja. Strax därefter blev vi omkörda av ett malinois-spann och körde kort därefter om ett spann med samojeder. Hundarna kämpade på bra i leran och var väldigt pigga när vi kom i mål!

Om lördagen var bitvis lera så var söndagens heat dygnsurt från början till slut. Efter nästan 18 timmar med antingen regn eller ösregn så var banan blöt, riktigt, riktigt genomblöt och tung! Det märktes på hundarna som verkligen fick kämpa. Inte blev det bättre av att Neo hatar regn och bitvis hade lera ända upp till magen, han var rätt nöjd över att få lägga sig i sin mjuka, varma box i bilen efter avslutat race. Söndagens tid blev långsammare än lördagens men de fick sig iallefall ett rejält träningspass och vi behöll vår andra plats och fick med oss ett silver hem! Vilka fantastiska små hundar jag har!

Sammanfattningsvis:

Bikejoring män veteran
1:a plats Håkan och Abbe
5:e plats Staffan och Maya

Bikejoring kvinnor veteran
2: plats Karin och Aco
DNF Bodil och Atom

Bikejoring kvinnor senior
2:a plats Johanna och Ymer

4-spann
2:a plats Anna-Carin med Neo, Nikki, Billie och Birk

Fattas på bilden gör Bodil och Atom

 

Alltså, seriöst. Hur fantastiskt var inte detta då?! :O När jag stod vid startsträckan för att ta bilden här nedanför så var det allt nära att det föll en liten tår då samtliga av ”mina” valpar hade startat för dagen. Det är sånt här, när hundarna gör något de älskar tillsammans med sin förare, och man ser samarbetet, glädjen och ivern, som gör att man känner att det är värt allt slit som en valpkull innebär. För när man står där kl 05 på morgonen med kissiga tidningar, nån har lagt en bajskorv upptryckt mot väggen och ett helt gäng alldeles för pigga valpar som SKRIKER så funderar man allt på om det verkligen var en så bra idé med kennel. Vilka valpar och vilka valpköpare <3

 

Så, går det att då att avla på hundar som har dragmeriter och då få valpar som plockar meriter inom samma sport?  Kanske 😉

 

Tack till Gävle skidkamrater som gjorde det bästa av de förutsättningarna som gavs och som trots lite strul fixade ett trevligt mästerskap! Nu hoppas vi på att de öppnar upp för en vintertävling där även Sp2 och Sp4 är välkomna 😀

 

Fler bilder från SM finns här!

Bra helg för paret Ljudén med (Racing Giants) Abbe och hans mamma Aco (Dinafix’s Taco) som är dotter till Timmie!

Debut 4-spann spaniels

Då var det gjort, spanielsarna har debuterat i 4-spann!Foto: Niklas Sjölund

 

Årets upplaga av Dubbeldraget är över och som vanligt var det ett arrangemang av rang. Nytt för i år var dock banan som dragits om pga skogsavverkning på den ordinarie banan så istället för strax över 4 km kuperad bana så blev det 5,7 km kuperad bana med bitvis mycket sugande underlag. Kul och utmanande!

Långöronen körde banan på 17:48 första dagen, en nästintill perfekt runda så när som på precis innan upploppet då ledarparet Nikki och Billie får för sig att svänga in på en gångväg som går från spåret och tillbaka till starten. Så vi fick göra ett litet stopp för att trassla ut dem innan vi körde de sista 100 m till mål. Så kan det gå 😀 Dag 2 hade vi inte några som helst problem, förutom att vänsterbroms hade frusit fast och inte var brukbar förens efter ett par kilometer.

Första dagen så höll de galopp nästan hela vägen upp i alla backar men det märktes lite dag 2 att de var lite trötta i just backarna där de slog över till trav något tidigare än dagen innan vilket gjorde att jag fick hjälpa till lite. På de lite flackare partierna kändes det som om de hade bra fart under tassarna och vi körde banan på 17:12 dag 2.

Jag är sjukt nöjd med mina små krigare som sprang på så bra och ser fram emot utmaningen på SM!

Förutom mitt egna team så kom ett par andra RG-hundar till start! Riktigt duktiga hundar med fantastiska förare som alltid lyckas ta fram det bästa i sina hundar <3

RG’s Abbe körde bikejoring med Håkan.
RG’s Axxa debuterade i barmarksdrag / canicross där hon lånades ut till en annan förare och sprang likt vinden.
RG’s Brage körde bikejoring med Johanna.
Dinafix’s Taco körde även hon bikejoring med matte Karin.

 

      

Bilderna är ärligt snodda av Sophie, Axxa’s matte 🙂

Tävlingshelg med rasmästerskap

Lördag
Dags för Lilla Draget på Sörmon, arrangerat av Sörmons Hundklubb. En rolig bana som delvis gick på motionsspår och delvis på stig, dvs där gällde det att ha tungan rätt i mun samt ha god lydnad på sin hund. Då jag körde Viggo så innebar det att vi saknade det sistnämnda, lydnad. Han är inte en hejare på varken höger eller vänster och på en bana med massor av vägval så blev det en utmaning 😉 En himla kul bana som blev till superbra träning för Viggo både när det gäller att ta kommandon och när det gäller att ha publik. Är det något som Viggo gillar så är det folk, och ännu bättre är det ju med folk som hejar på honom! Han var under avspärrningar både en och två gånger för att hälsa på sin fanclub. Men ja ja. Vi fick en bra omkörning och han pinnade på i förväntat tempo 🙂

Moa var också på plats för att köra barnrace tillsammans med Neo. Hon börjar få riktigt bra koll på det här med draghundsport, hon vet att hunden måste vattnas, värmas upp och gås av. Hon gjorde dessutom en helt korrekt redogörelse för vad de olika skyltarna betyder, vilket är mer än vad många vuxna deltagare kan 😉

 

Även Abbe med husse Håkan var på plats för att debutera i cykelklassen och vilken debut! Då tävlingen endast var motionsklass så innebar det att vi som körde fordon körde i samma klass oavsett om du körde A, B eller C hund, 1 eller 2 hundar, var man eller kvinna. Håkan och Abbe körde in på en fjärde plats med bara sekunder upp till första placeringen!

Söndagen spenderades hemmavid i Molkom där Svenska Riesenschnauzerklubben arrangerade SRSK-barmark som även var rasmästerskap för Riesenschnauzer. En uppskattad tävling som flöt på bra! Moa och Max körde barnrace vilket var första gången för Max, två vurpor blev det på vägen men inget gnäll utan han var snabbt uppe igen efter att ha borstat bort böset på knän och händer.           

Då jag själv var med och arrangerade tävlingen så fanns det ingen tid för mig att tävla utan jag körde hundarna tidigt på morgonen innan de tävlande var på plats. Men även om jag inte själv körde så fanns det ett par av ”mina” hundar på på plats som alla gjorde fantastiska resultat!

Johanna med Ymer (Racing Giants Brage) gjorde sin debut inom sporten och startade i bikejoring. Där slog de till med dagens nästa snabbaste tid i B-hundgruppen oavsett kön och ålder! Helt awesome!!

 

Riesen-SM avgjordes i två klasser, bikejoring och canicross, där damer och herrar slogs ihop. Överst på pallen i båda klasserna stod det RG-hundar! Håkan och Abbe vann RM – bikejoring medan Staffan och Maya vann RM – canicross 😀 Som grädde på moset kom Karin med mamma Aco trea i RM – bikejoring. Vilken familj!

 

Nu är det två veckor kvar till nästa tävling vilket är i Hällefors. Där är det äntligen dags för spanielsarna att komma ut och testa sina vingar på tävling 🙂

 

 

Mot tävlingssäsongen 2019/2020

Då var brytdatumet här, den 1/7 har passerat och det innebär att hundarnas semester är slut 😀 Under majmånad kördes hundarna bara 3 pass och under juni har de inte sprungit ett enda pass i sele. De har mest fått vara hundar, sprungit i terräng, skrittat och vibbat. Förra året hände ju inget särskilt den 1 juli då det dels var alldeles för varm att träna hund men främst på grund av att jag inte direkt hade några hundar att träna, iallefall inte mot tävling.

I år det dock lite annorlunda då jag har tre unghundar som ska få komma ut och testa vingarna lite på tävling. Innan semestern visade Birk fallenhet för att gå som ledarhund medan Billie hellre köttar på längre bak, det ska bli himla spännande att se hur syskonen utvecklas under sommaren och hösten! Några vinster i form av pallplaceringar på tävlingarna räknar jag inte med då det är tufft för små spaniels att konkurrera med stora riesens, mallar och schäfrar men däremot hoppas jag på vinster i form av bra erfarenheter och trevliga tävlingar för mitt gäng. Viggo ska också få komma ut och jobba lite på tävling, dock har jag själv blivit satt på ett rehabträningsprogram och har springförbud ett tag och utan en vettig cykel så känns det inte realistiskt med någon riktad satsning för honom i höst, men det kommer fler säsonger.

 

Trots att det är mitt i sommaren så ser det faktiskt ut som om vi kommer att få till de tre passen som jag planerat för veckan! Jag undviker att träna om det kryper över 10 grader men både igår och idag har det hållit sig under 10 graders sträcket vid 8-tiden på morgonen. När jag varit ute och vattnat hundarna några timmar tidigare så har termometern visat 5 grader men med en sambo som jobbar borta och två små barn som nu äntligen lärt sig att sova längre än till kl 05 så tänker jag inte riskera att förstöra den rutinen genom att slita upp dem kl 05 för att köra hund. Så därför kommer vi inte ut förens vid kl 8 🙂

Vi kör på det upplägg som vi haft tidigare år vilket har passat oss väldigt bra. Kortfattat så läggs den första tiden efter semestern på att bygga upp styrka och förbereda kroppen på den belastning som kommer att komma längre fram och på tävling. Tassar, senor och ligament ska vänjas och stärkas så att de fixar den påfrestning som hög fart innebär. Vi kör med tunga fordon, iallefall jämfört med cykel/trehjuling, som ATV och har en bra, balanserad trav som fokus medan hastigheten är oviktigt just nu. Vi fortsätter att skritta och vibba för att träna alla gångarter och muskelgrupper men även för att få en ordentligt nedvarvning efter varje pass. Gänget har sedan tidigare en god grund att stå på både när det gäller muskelmassa och kondition då de går lösa varje dag i terräng.

 

Som sagt, denna vecka får vi troligtvis ut de planerade passen men man vet ju aldrig, helt plötsligt kan högsommarvärmen komma tillbaka och då får träningen ställas in men ja, sånt är livet 🙂

Så var värmen här

Ett säkert tecken på att sommaren är här är att frågor kring dragträning och temperatur ploppar upp, både öppna frågor på facebooks hundgrupper men även privat direkt till mig via mejl, hemsida och sociala medier.

Vid vilken temperatur slutar ni träna era hundar?

Svaren varierar allt från de som inte kör om temperaturen överstiger 5 grader till de som kör som vanligt även när termometern passerat 20 grader men generellt uppfattar jag det som om gränsen för de flesta ligger på 10-15 grader. Själv kör jag inte särskilt ofta det är över 10 grader och om jag gör det så anpassas träningen därefter, ex så kan jag ta en canicrosstur eller skippa fartträning och istället ta en travrunda. Men oftast struntar jag i att köra drag och tränar istället något annat mer lågintensivt som skritt-träning, lätt dw eller löskörning eller något där risken för överhettning är låg som ex simning.

Det är dock inte alltid temperaturen i sig som är avgörande utan luftfuktigheten spelar också in. Hundar kan nämligen inte svalka sig själva genom att hässja när det är hög luftfuktighet. (http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00000307/01/KlartExjobb.pdf). När luftfuktigheten är över 80% så sker ingen avdunstning överhuvudtaget och redan vid en luftfuktighet på över 35% så minskar hässjningens effekt om lufttemperaturen är högre än kroppstemperaturen, vilket det utan problem kan bli en sommardag i solen. (Bruchim et al 2006, Heat stroke in dogs: a retrospective study of 54 cases ). Så därför kan det vara mer riskfyllt att fysträna hunden vid +8 grader och hög luftfuktighet än vid +15 grader och klar luft.

 

Anledningen till att jag oftast väljer något annat är dels pga djurskyddsskäl, jag vill inte riskera att få en överhettad hund vilket kan förstöra hunden men framförallt kan riskera dennes liv. Men det är även för att jag inte riktigt ser någon mening med det. Om det är så pass varmt eller fuktigt att jag måste korta ner rundan till 2-3 km, vad är då syftet med passet? Då blir det mer en fråga om att låta hunden/hundarna bränna energi än om att förbättra hundarnas fysik. Att bränna bort energi eller träna för att bibehålla den fysiska förmågan kan göras på andra sätt som inte riskeras hundens hälsa, som ex simning eller skitt (vilket är betydligt jobbigare än vad många tror).

Sen så bor vi ju i Sverige där det, förutom förra sommaren, faktiskt inte brukar vara långa perioder med hög värme att man inte kan låta hunden vila ett par veckor 😉

 

Vindelälvsdraget 2019

Så var det över, Vindelälvsdraget 2019. När jag anmälde ett lag i mars 2018 så kändes vecka 11 – 2019 som ljusår bort men, som ni vet så har tiden en tendens till att springa iväg!

Ett tag trodde jag inte att det skulle bli något drag då resans första dag gick så där, för att uttrycka sig milt sagt. Det hela började med att bussen gled ner i diket när sambon skulle backa ut från gården… Sen var både grusvägen och stora vägen oplogad hela vägen ner till motorvägen. Mellan Örebro och Gävle tänds en varningslampa på bussen och den går ner i felsäkertläge vilket bland annat innebär att turbon inte fungerar = bussen går knappt i 70 km/h. I Gävle får jag tag i en felkodsavläsare, men efter en omstart av bussen så är felkoden borta (?) och vi kan köra vidare. Mellan Gävle och Sundsvall är det snöstorm och bitvis oplogat, fick sladd ett par gånger men som tur var så gick det rätt långsamt och jag kunde styra på rätt spår igen. Efter bron i Sundsvall var det stopp i över en timme då flertalet lastbilar inte kom uppför backarna där. Tuffade på norrut när köerna äntligen släppte men fick nog i Ö-vik då jag bara var allmänt less efter dagen, så där stannade vi över natten. Dag 2 på vår resa uppåt gick däremot mycket bättre 🙂

För er som inte känner till Vindelälvsdraget så är det en stafett där totalt 32 mil ska avverkas över tre dagar med 9-11 mil per lag och dag. Sträckorna varierar men ligger till största del mellan 9-14 km med några kortare och några längre sträckor. Ekipagen kan antingen bestå av en skidåkare med 1-2 hundar, kickspark 1-2 hundar eller släde 2-8 hundar. Alla tävlar i samma klass, oavsett stil, kön eller grupptillhörighet på hundar. Det innebär alltså att ett skidekipage med en riesen tävlar på samma villkor som ett 8-spann med A-hundar. Det här är alltså ingen tävling man vinner med riesens, schäfer, malle eller någon annan icke-draghundsras, här är det blandraser eller fågelhundar som gäller om man vill vinna.

Men även om man inte tänker vinna så kan man kan ju delta mest för att det är kul och för att hela spektaklet är en upplevelse i sig 🙂 I år var det dessutom en kraftansträngande upplevelse då någon där uppe dessutom fått för sig att fullkomligt dumpa ner ett par dm, på vissa ställen 50 cm, snö dagarna före tävlingen. Spårgruppen gjorde ett fantastiskt jobb med att få till spåret men de kan inte trolla utan spåret var ”rätt” tungkört. Men alla våra ekipage fick valuta för pengarna i både körtid och fysisk utmaning 😉

I år var första året som mitt ”kennel-lag” stod med på startlinjen och med mig fick jag fyra av mina valpar från A-kullen, Viggo, Maya, Abbe och Gizmo! En plats i laget på Vindelälvsdraget är nämligen en av sakerna som ingår när man köper valp från oss, dragnörd som man är så vill man ju så klart sporra valpköparna att köra hund! Eftersom vi ännu inte är tillräckligt många RG-ekipage så fick jag plocka in lite andra ekipage så förutom skägg och spaniels så fanns det även hoffar, bc’s, münsterlander, vorsteh, blandraser samt icke RG-skägg i laget!

Den här resan var tänkt som bra träning för mina unghundar, Billie, Birk och Viggo varpå det enbart var det sistnämnda som hade åldern inne för att köra. Billie och Birk har jag kört innan eller efter tävlingen för att få lite tävlingslika förhållanden vilket de fixade helt okej! Drivet i de där små hundarna är helt jä-la otroligt! Varje gång jag selar på dem och kör så kan jag inte sluta förundras över vart dessa små pansarvagnar får sin energi och kraft i från. Fantastiska hundar <3

Jag agerade markservice på tävlingens första dag, körde en sträcka dag 2 och två sträckor dag 3. Mitt gäng med hundar jobbade på som förväntat efter den träning de fått och skötte sig väldigt bra ute på spåret med omkörningar av både folk och fä. Jag blev riktigt imponerad av Viggo som verkligen visade att han har både huvudet och kroppen (trots att han just nu ser ut som något som mer liknar en giraff än en riesen) som krävs för att utföra ett bra dragarbete! När de övriga hundarna i spannet börjar bli trötta så lägger Viggo öronen bakåt, böjer ner huvudet och kör på ännu mer! Att springa i  mål efter 13,5 km och dessutom göra det i galopp var inga problem för ynglingen <3

 

Resultatet då?
Jo laget kom sist, föga förvånande 😉 Men å andra sidan har vi, till skillnad från flertalet andra lag, inte brutit eller avstått någon sträcka samt haft alla hundar som varit med från start med oss in i mål och det är en prestation i sig 🙂 Alla ekipagen var nöjda med sin prestation och även om det kanske inte alltid gick så bra som man tänkt sig så har vi haft väldigt kul tillsammans!

För mig personligen så blev resultatet plats 25, 25 och 26 av 29. Känns helt okej med tanke på att vi nästan uteslutande kört mot draghundsraser och det faktum att jag stått på skidor kanske 6-7 gånger i vinter. Mest nöjd är jag som sagt med Viggo men även med min egna förmåga att läsa och köra mina hundar. Det diffade inte många minuter mellan vår faktiska tid ute på spåret och den tiden som jag räknat med att vi skulle köra på! Vidare har hela flocken skött sig oerhört bra på resan och under tävlingens gång, att åka så långt och dessutom bo i bussen i närmare en vecka kan vara påfrestande men de har tagit det hela med ro.

”Mina” övriga valpar gjorde också himla bra ifrån sig och alla förarna var nöjda med sina småskägg som inte ens fyllt 2 år. Det värmer ju så klart lite extra i hjärtat att se tredje generationen ”drag-riesen” ute på spåret och det bådar gott inför framtiden.

 

Nästa år hoppas jag kunna lura med mig några fler RG-ekipage så att vi blir ännu fler som kör! Om inte annat så är Billie och Birk körmyndiga då vilket jag verkligen ser fram emot. Kanske att det blir ett 4-spann med spaniels som står på startlinjen i Ammarnäs 2020?

Tack Karin, Håkan, Lena, Gunilla, Pentti, Helena, Helen, Henrik, Ann, Staffan och Erika för att ni ville vara med och köra med oss!

 

Foto: Vindelälvsdraget / Bonnie Wall

Lycka är…

…. att ha egna spår att träna på hemma!


Jag kan köra när jag vill och hur mycket jag vill, hur fantastiskt är det inte?! Slingan är visserligen inte så lång men det är bättre än inget och man kan köra flera varv och på sätt samtidigt träna på att varva 🙂 Det är så klart vår husse som fixat spåret med hjälp av våra fantastiska grannar som lånar ut mark och skoter till oss. Imon ska jag ut och trampa upp ett spår på den stora myr som ligger strax bortanför oss, bra träning för mig samtidigt som jag kan ha hela flocken springandes lös runt mig.

 

En till hund med fart under tassarna är Maya som i helgen drog runt husse Staffan på tävling i Gävle! Husse rapporterade att racet gått bra och att Maya gick som det lilla tåg hon är. Ekipaget vann veteranklassen, inte illa för att vara debuten! Megastort grattis!

 

Söndagstur till Dalarna

Upp kl 05:30 för att fodra hundarna. Packa bussen, äta lite själv, rasta alla hundar, lasta hundar och sedan åka väg.

Över 3 timmars bilfärd på slingriga värmlands/närke/dala-vägar med diverse bussar, lastbilar och andra långsamgående fordon för att komma fram till tävlingsplatsen.

Träffa och peppa skägg-släkten som debuterar på skidtävling. Vattna egna hundar, rasta egna hundar, träna egna hundar efter tävlingen (B o B var för unga för att tävla) , mata egna hundar, rasta egna hundar igen och sen packa in egna hundar.

Köra de 21 milen hem igen, som även nu tog över 3 timmar pga snöfall, plogbilar och livrädda bilister. Väl hemma strax efter kl 18 = Rasta hundar, fodra hundar, packa ur bilen samt skrubba mittgången + 1 bur då Birks mage tydligen inte gillat min körning på vägen till tävlingen.

 

Mycket jobb och förberedelser för mindre än 20 minuters träning på släden. Men, helt klart värt det…

Nikki – Tim
Birk
Billie – Neo

6,8 km på under 20 minuter med en jättefin omkörning av Karin och Aco. Lyckades även med konststycket att stanna hela spannet och fixa ett nacklinetrassel på Billie utan att ankra, eftersom det ändå inte hade gått. Skönt med lite lydnad på jyckarna ändå! B o B skötte sig utmärkt ute på banan med fullt ös och fokus från början till slut,  och de börjar nu även förstå hur man ska uppföra sig när man springer i spann. Koppelgåendet är det dock lite si så där med 😉

Tanken var att Viggo skulle få springa samma varv tillsammans med Timmie men det blev en kort runda på dryga kilometern då Timmie var lite trött efter slädturen, inte så konstigt kanske då han skrittat och tränat mycket tidigare i veckan . Den korta sträckan till trots så blev det ett bra träningspass för Viggo, som debuterade med skidor i torsdags, med bra fokus och fart. För övrigt så var torsdagens pass något längre och betydligt mer händelserikt där jag efter 500 meter bara ville lägga mig på marken för att grina och ge upp. Men, skam den som ger sig! Efter en del övertalning från både mig och Timmie så insåg Viggo att det här med skidåkning faktiskt inte skiljde sig så mycket från bikejoring ändå. Frustrerande och fascinerande hund, den där Viggo.

 

På plats fanns som sagt fler Racing-Skägg, Maya och Abbe debuterade i linkörning tillsammans med respektive förare. Något litet strul hade de men annars hade det gått himla fint <3

Nyårsdrag

Sedan jag började köra hund så har det blivit något av en tradition att köra släde på nyårsafton. Traditionen har hållit i typ 8-9 år nu tror jag med undantag för något enstaka år då det inte funnits någon snö. I år blev det en tur på 9 km med enbart spaniels i spannet, som trots de något spartanska och mjuka spåren så pinnade de på riktigt bra och höll en snitthastighet på över 20km/h. Helt okej ändå med tanke på att ingen av dem ens mäter 50 cm över markytan! Riktigt nöjd med B o B som premiärsprang framför släden och dessutom något förvånad när Birk visade ledarhundstendenser, han som är mycket mer förarbunden och osjälvständig jämfört med Billie. Började med Billie och Nikki i led men fick efter nån kilometer sätta bak Billie som visade att hon inte riktigt var bekväm med att springa i led. Chansade och satte fram Birk som gick som ett spjut utan tveksamheter och tog dessutom kommandon riktigt bra.

Igår hade vi också premiär men då i form av skidor då vi tog oss en tur till Filipstad, vilket då också var en första gång för B o B. Körde först Billie och Nikki för att sedan ta Birk och Neo samma runda (5,5 km). Båda unghundarna gjorde ett strålande jobb och gjorde fina omkörningar av både folk och fä, fick även ett par head-on möten som gick fint så när som på ett där Billie vart lite obekväm. Bara att fortsätta träna och ge dem mer erfarenheter och upplevelser.

 

Både på skidturen och slädturen så agerar B o B som de brukar, Billie är självständig, väldigt miljöstark och fixar det mesta galant. Birk är mer förarbunden och uppmärksam på nya saker och ljud i sin miljö, absolut inte rädd utan mer ”åh, vad var det där som lät eller som går där!” men när han väl hört det så är det sedan bara en del av bakgrundsbruset, t.ex. som det skrapande ljud som blir när man plogar lite i nedförsbackarna med skidor vilket var ett ljud som han aldrig hört. Då tog han en snabb koll bakåt, insåg att det var jag som skapade ljudet och sedan var han färdig med det. Mina små bananer i pyjamas är verkligen fantastiska att jobba med! High-five till mig själv också som faktiskt klarade av nästan 20 km skidåkning så när som på en vurpa, i en uppförsbacke precis när jag kört förbi en skidåkare.

Efter att småttingarna fått sitt så fick Timmie komma ut och springa, vilket jag först var lite tveksam till då jag själv inte stått på skidor sedan… ja, när då tro? Undra om jag åkte några skidor förra året? Nåväl, efter att ha åkt med spanielsarna så kände jag iallefall till banan och kände mig något mer säkrare på min åkning. 8 km blev det med Timmie som sprang som vinden, eller som en något äldre vind men ändå med god fart. Märks att han börjar bli lite gammal i kroppen nu men huvudet är det verkligen inget fel på. När man kört så länge tillsammans som vi gjort så utvecklar man ett eget språk, där man stödjer, för och följer varandra nästan som en väl inövad dans. Utan ord vet vi precis vart vi har varandra och vet hur den andre agerar och vad denne behöver för att prestera sitt bästa. Jag önskar att jag någon gång får en hund som Timmie igen <3

Planen framöver är att börja köra in Viggo med skidor och även släde. Skidor hoppas jag inte blir några större fundersamheter utan förhoppningsvis kan jag bara sätta ihop honom med Timmie och köra precis som vi kan göra med cykeln. Med släde så är tanken att testa på typ tömkörning där Moa får stå på släden och jag kan gå bredvid eller snett bakom för att stötta honom om det behövs. Sen blir det till att sätta ihop honom med Timmie för sedan förhoppningsvis bygga på med fler hundar.

Så nu hoppas vi på kallare väder och mer snö för i skrivande stund har snöflingorna övergått i regn och morgonens minusgrader har klättrat upp över plussträcket. Hoppas att ni får ett trevligt nyår!

SM Barmarksdrag 2018

Jag velade länge om jag skulle starta på barmarks-SM eller inte. Den klass som jag tycker är absolut roligast är 4-spann men i år har jag inget spann vilket gjorde att den klassen inte ens var på tapeten. Funderade på om jag skulle starta spanielsarna i DS2 (scooter-2spann) eller Viggo i DCM (canicross) men det sistnämnda är jag väldigt glad att jag inte gjorde då jag på plats insåg att det dels var skitlångt (4,5 km) och dels superjobbigt (hej slalombacke!). Jag är ingen löpare vanligtvis och absolut inte nu när jag inte ens har tränat 😉

43879750_1070293806463626_4236969161441411072_oFoto: Niklas Sjölund – Härnösand drag

Spanielsarna hade jag kunnat ställa upp med, hade till och med hört mig för så att jag kunde lånat en kickbike då jag inte har någon själv, men kickbike med så små hundar är inte optimalt, det blir alldeles för ryckligt för dem när man sparkar. När jag på lördagen körde ett varv med springrarna innan tävlingen startade så ångrade jag mig rätt snabbt att jag inte ställde upp, det var en bana som hade passade dem perfekt! Fast och fint underlag och inte särskilt kuperat. Någon vinst hade det inte blivit med långöronen men vi hade absolut inte kommit sist heller. När jag klockade rundan som jag körde med Billie, Birk och Nikki så kom jag fram till att jag hade kunnat ge Helen, som vann R4-B, en riktigt match om första placeringen men dessvärre är ju B o B för unga för att starta i år.

 

Det blev som sagt ingen tävlingsstart på SM för oss i år men B o B fick ett fint träningspass på SM-banan och fick träna på att bo i bussen på tävlingsplatsen. Moa och jag åkte på fredagseftermiddagen och for hemåt ett dygn senare, något möra i både kropp och knopp. Moa ställde upp i barnklass och körde som vanligt cykel med Neo vilket hon tycker är superkul! Nu hade all rädsla för nedförsbackarna försvunnit och istället för att heja på henne nedför så fick jag säga åt henne att komma ihåg å bromsa!

 43879673_1070293009797039_4578013779769425920_o 43879326_1070292986463708_308969540568481792_o43878565_1070297246463282_633388297544007680_oFoto: Niklas Sjölund – Härnösand drag

 

Rätt bra utdelning på årets SM för riesenschnauzer med flertalet medaljer i olika valörer och på stafetten jobbade laget till sig en 12:e placering av 16 startande lag! För ”mina” hundar blev det två som kom till start, Aco och Maya, varav båda placerade sig på pallen! Karin och Aco kämpade sig till en tredje plats i bike women veteran trots lite strul dag 2 och Maya med Staffan tog ett silver i klassen canicross men äldre veteran! Maya flyttade till dem i somras men de har redan fått en himla fin relation <3 Med lite mer erfarenhet och rutin så kommer de få ännu roligare ihop i spåren 😀

44128583_911825605679499_5498077765498306560_o

44065335_911905162338210_7052297825714962432_oFotograf: Åsa Lundberg – fbsida.

Tack Värmdö Bk för ett jättebra arrangerad tävling!

When hard work pays off

I söndags var vi iväg till Hällefors för att tävla och träna på Dubbeldraget, som likt tidigare år alltid är bra arrangerat och himla trevligt. Med oss hade vi Ymer och hans matte som spenderat helgen här med träning och prat, förhoppningsvis blir det ännu en drag-springer på tävlingsbanorna i framtiden 😉

Upplägget för dagen blev enligt följande:

Neo och Nikki
Bikejoring, 2,8 km. träning innan tävlingen satte igång, Ymer körde med sin matte.

Viggo
Canicross, motionsklass 2,8 km

Nikki och Billie
Bikejoring efter tävlingens slut, 2,8 km

Neo och Birk
Bikejoring efter tävlingens slut, 2,8 km

Timmie och Ebbe
Bikejoring efter tävlingens slut, 3,8 km

Skärmavbild 2018-10-08 kl. 22.59.28

Billie och Birk är vana att köra på ställen där det sällan eller aldrig är andra ekipage så detta var första gången de fick köra på en bana där det kört andra ekipage före, och där det fanns lite folk ut efter banan. De går verkligen från klarhet till klarhet och fixar utmaningar på löpande band. Intensiva i sitt arbete men samtidigt lyhörda för mina signaler. Starterna börjar se riktigt riktigt bra ut och de tar kommandon himla bra, trots att vi precis börjat öva på dem, vilka fantastiska små hundar! De vuxna hundarna körde på precis som förväntat och speciellt Timmie var väldigt nöjd över att få komma ut och sträcka på benen ut med en tävlingsbana igen.

IMG_3041

För Viggo var det andra gången han startade i motionsklass och nu verkar det som om polletten äntligen har börjat trilla ner, för jäklar vad den polletten har suttit fast hårt. Starterna måste tränas på mer och jag måste komma på en rutin som fungerar för honom så att vi kan få bort skitstoppen som har gör efter några hundra meter. Han drar i princip inget alls innan han fått stanna och skita.

När han väl gjort ifrån sig så körde han på, precis som om han aldrig gjort annat. Viggo sprang och låg på i selen som han aldrig gjort tidigare, vi sprang förbi ett annat ekipage vilket han visade lite intresse för (en söt cockerflicka) men som han ändå släppte rätt fort. Svampplockarna i skogen viftade han glatt på svansen åt men det var inga problem att få tillbaka fokuset åt rätt håll. Och de sista 800 metrarna händer det, hunden börjar lägga ännu mer vikt i selen och galopperar!! Om jag inte hade haft fullt upp med att försöka att få ner luft i lungorna och hålla mig på benen så hade jag kommit gråtandes in i mål, för det här har vi kämpat för länge.

IMG_3049

Vad många kanske inte vet om är att Viggo var död när han föddes. Han kom ut helt livlös utan fosterhinnor, nagelsträng eller moderkaka. Det tog en liten stund innan vi fick igång honom och frågan är hur länge han varit utan syre i livmodern. När Viggo var ett par veckor gammal när jag första gången märkte att han inte riktigt var som de andra valparna, han är inte den valp jag planerade att behålla men samtidigt ville jag inte sälja en valp som inte kändes helt hundra så han blev kvar. Jag har lite svårt att förklara precis vad som är fel men man kan säga att han i många situationer inte kopplar, han förstår helt enkelt inte vad man vill eller vad som händer runt omkring honom. Det som inte kommer naturligt för honom tar otroligt lång tid att lära in. Viggo en väldigt snäll kille som alltid är pigg och glad men han är lite efter och visst, han skulle bara kunna vara extremt omogen men jag skulle snarare gissa på att han fått någon form av hjärnskada på grund av syrebristen. . Jag har flera gånger funderat på om jag gjorde rätt som försökte få honom att överleva, att det kanske varit bättre att låta naturen ha sin gång. Men det är en sak att säga det och en helt annan när man står där med en nyfödd och livlös valp.

Jag försöker leva efter tanken att ”allt händer av en orsak” och att de hundar som korsar vår väg genom livet gör det av en anledning. Det finns ett talesätt som säger att man kan få en hund för sina synder skull och jag tror att jag fått Viggo för mitt (korta) tålamods skull. Det mesta man ska lära Viggo tar tid, och då menar jag verkligen tid. En enkel sak, som t.ex. sitt vilket tar några repetitioner att lära en normal valp, kan ta veckor eller månader att lära Viggo. Att köra in honom och att träna andra dragrelaterade moment som tar ett par veckor att lära in och få riktigt bra befäst hos andra hundar har tagit nästan ett år att få till på Viggo.

Skärmavbild 2018-10-09 kl. 12.37.05

Men skam den som ger sig. Jag har möjlighet att ge Viggo den tid han uppenbarligen behöver, för plötsligt kopplar det och när han väl förstår så sitter det som berget. Han är alltså inte den mest intelligenta hund jag haft men han är en otroligt trevlig och lärorik hund.

 

 

Första tävlingen på hemmaplan

I helgen hade Svenska Riesenschnauzerklubben sin första draghundstävling i egen regi! I våras fick vi ställa in tävlingen pga varmt väder och nu fick vi byta tävlingsplats då länsstyrelsen inte hade kunnat ta ett beslut i vårt ärende i tid. Så, det fick bli plan B! Motionsspåret i Molkom 🙂 Det blev alltså inte som vi planerat från början men det blev riktigt bra ändå! För oss som arrangerade blev det lite lättare då spår, parkering och lyxprylar som toa, dusch, vatten och ström fanns klart på platsen. Bara att spärra av och skylta upp.

Eller ja, typ. Sen har det ju varit liiiite arbete bakom kulisserna som kanske inte märks, som att tillverka skyltar, fixa med fika, inhandla lite allt möjligt, boka med domare, TL, skriva startlistor, göra PR osv. Vi är inte många i Riesenklubbens draghundssektor (läs: 2 st) men vi har som tur är världens bästa familjer som ställer upp och hjälper till där det behövs!

 

Förutom sedvanliga klasser så hade vi även barnklass där fyra barn stod på startlinjen. Moa startade med Neo som tuffar på medan Moa cyklar som om det gällde livet. Denna gång blev det inga vurpor utan hon höll sig kvar på cykeln och tyckte inte nedförsbackarna var lika läskiga som tidigare. Hon var väldigt nöjd när hon kom i mål och det blev ju inte sämre av att hon fick en medalj och en påse lördagsmys!

42862362_2241009626146388_6625766839752327168_n 42754278_1896247060452605_4315340627987398656_n

På plats fanns även Aco som tog brons på rasmästerskapet i cykelklass, i motionsklass fanns Maya som sprang tillsammans med husse Staffan och brorsan Abbe var med som hejarklack vid sidan av. Så himla kul att få träffa mina valpar igen <3

 

 

Lördagens tävling innebar att mitt egna gäng med hundar fick en vilodag, att tävla och arrangera samtidigt var dessvärre inte möjligt. I fredags fick spanielsarna köra varsin sväng efter att vi grejat vid banan. Först ut var Neo och Billie, gäng nr 2 blev Nikki och Birk, 2,5 km per par. Förutom lite sämre tempo vid de promenerande hundekipage som vi körde förbi, som dessvärre betedde sig som rövhattar, så gick alla fyra hundarna som tåget. Idag körde vi ännu en 2,5 km’s runda men denna gång nere i stan och pupsen fick byta vuxen hund, alltså fick Billie springa med Nikki och Birk fick springa med Neo. Inga hundekipage i spåret att träna på men desto fler joggare som alla gick fin fint att köra om! Så, vi lägger ännu ett par bra kilometrar i erfarenhetslådan och hoppas kunna klämma in ett par till under vecka. Billie fortsätter att vara duktig på starterna och även Birk har skärpt till sig uppför sig ganska så bra men vi kommer att fortsätta att jobba på starterna.

 

De skäggiga hundarna har fått jobba med kedjorna, ett bra sätt att träna på av flera anledningar! Ebbe, som vid annat dragarbete kör 10-15 minuter fullt ös för att sedan gå in i väggen, får träna på att jobba läääänge. Timmie, som nu med stigande ålder blivit lite lat, kan inte fuska utan måste dra hela tiden och Viggo får arbeta med en jämn och konstant belastning bakom sig (vilket det inte blir när jag springer bakom). Dessvärre kan vi inte köra något drag med ATV’n då den senaste tidens blåsande har fällt ett antal stora granar över våra träningsvägar här hemma så därför får det bli kedjor och cykelpass fram tills att markägarna röjt.

 

Förutom drag och åter drag så har B o B varit iväg på äventyr i stan. Billie har fått köra sök för andra gången och det märktes att polletten trillat ner sedan sist gång. Söket är ju himla kul men för att komma ut på tävlingsplan krävs att man lägger ner mycket tid vilket jag dessvärre inte tror att vi har just nu. Vi kommer att köra när vi har möjlighet och i framtiden kanske förutsättningarna ändras så att vi har tid att träna mer. Efter sökträningen fick vi lite oplanerad tid över vilket vi kunde använda till att miljöträna inne i centrum. Det var en hel del folk i stan och ett par hundekipage som vi kunde träna på att gå förbi. B o B uppförde sig överförväntan och man kunde inte tro att det var deras första visit i stan.

Vad jag dock reagerade på var hur många som var hundrädda. När jag bodde i stan med Liam så hade jag full förståelse för att folk bytte trottoar när vi kom, en stor svart hund inger respekt. Men jag hade faktiskt inte kunnat tro att en liten söt spaniel med ständigt viftande svans kunde innebär sån skräck för folk. En kille som gick ut ur en butik nån meter från oss blev så rädd när han såg oss att han kastade sig baklänges in i butiken igen. Jag har respekt för att folk är rädda men samtidigt, det måste vara fruktansvärt jobbigt att vara hundrädd och leva i stan där det ständigt är hundar i rörelse.

Skärmavbild 2018-09-30 kl. 22.07.57