Kategoriarkiv: Draghund

Det här med prestation

De senaste året har jag börjat plöja en del ljudböcker och poddar under dagarna. Det är perfekt sysselsättning när ungarna somnat i vagnen under promenaden, när jag kvällsrastar hundarna eller går på bajs-jakt i hagen (ni vet den där glamorösa delen av hundägandet). En podd som jag alltid ser fram emot att få höra nästa avsnitt av är Mentala Mästare där olika idrottsprofiler intervjuas om just mental styrka. Om ni inte lyssnat på den, gör’t! På deras instagram-konto brukar skaparna av podden, Eva Marie och Malin, skriva ut lite punkter och tips från veckans avsnitt samt en fråga som man kan grunna lite på och för nån vecka sedan ställde frågan ”vem är jag om jag inte presterar”

 

Jag har funderat mycket på det där med prestation den senaste tiden. Vad är en bra prestation egentligen, vad krävs det för att nå sitt mål och hur långt är man beredd att gå för att komma dit?

Om jag skulle rangordna mina prestationer inom draghundsporten så är en av de som skulle komma på topp 3 en prestation där jag inte vann. Inte heller kom jag tvåa utan jag slutade på tredje plats. För måste en bra prestation alltid innebära vinst i form av platsen längst upp på pallen? Nja, de senaste åren har jag kommit fram till att det nödvändigtvis inte behöver vara så.

12072551_10153206420148437_7721491529156371097_n
Grymma brudar!
Andrea, Ylva och Karin, Riesen-SM i barmarksdrag 2015

 

Missförstå mig rätt, jag gillar att vinna och känslan när allt klaffar och man samtidigt är snabbare och starkare än alla andra medtävlande är grymt bra. Men känslan när allt klaffar, känslan av flow, är mycket mer tillfredsställande än känslan när man ”bara vinner”. Jag har åkt hem från tävlingar och mästerskap med första placeringar eller guldmedalj och känt lite ”jaha, var detta allt?”. Lite typ antiklimax. När jag däremot åkte hem från Nornäs 2017 med ett SM-silver i 2-spann släde så var jag hur nöjd som helst, ja förutom att Timmie blivit skadad då förstås. Anledningen var att att jag och Ebbe hade ett grymt bra lopp och jag tror nog att jag kan säga att han gjorde sitt bästa lopp ever, han gav precis allt och att vi tappade guldet betydde inget alls.

Den prestation som som jag värderar högst är när jag och Timmie körde SM i Filipstad, och vi vann det SM:et mot grymt bra tjejer och deras fantastiska hundar. Men hur det kändes att stå på pallen kommer jag knappt ihåg, däremot kan jag redogöra för hela tävlingsförloppet i detalj. Hur det är att gå in i bubblan i starten, lugnet, fokuset och sedan, explosionen när startsignalen ljuder. Känslan i mina ben uppför Oslobacken, Timmies andning, knastret från frosten under däcken den där kyliga morgonen. Jag vet vart bromsade in och vart jag tänkte att jag skulle be Timmie att öka, bara för att inse att han självmant ökade på i samma stund som jag tänkte tanken. När hunden blir en förlängning av en själv, och den av dig. Den känslan, slår alla pallplaceringar.

20131022-231942.jpgFoto: Anna Persson

Efter att ha tävlat och presterat bra, i form av att stå längst upp på pallen, i ett par år så vet jag hur mycket tid, energi och även pengar som krävs för att nå dit. Efter att ha tagit ”nästa steg” i draghundsvärlden och skaffat A-hundar, för att sedan inse att dessa inte var en hundtyp för mig och då omplacerat dem har jag kommit fram till att prestation i form av pallplatser och landslagsuttagningar inte är allt . Livet och vardagen är så mycket mer värd för mig än de få minuterna som man på ett helt år kör i tävlingsspåren. Jag älskar att tävla, och att vinna, men det är mer värt att kunna gå avslappnad med hela flocken lös i skogen en höstdag utan slagsmål eller rymningar, min vardag är jag inte beredd att offra för en prestation i form av vinst på tävling. Sen har jag kommit fram till att jag tycker det är mycket roligare att tävla raser där man har fördomarna emot sig ex spaniels, det är liksom lite mer utmaning. Om det däremot är så smart att börja i motvind är dock en annan fråga 😉  Att köra riesen var ju också rätt udda när jag började tävla för 8 år sedan men nu tycker jag ändå att man kan räkna den rasen som en väletablerad ras i grupp B, trots den lilla populationen.

 

Tillbaka till ursprungsfrågan, vem är jag om jag inte presterar?

På senare tid så har jag börjat släppa det där med prestationstänket och inse att känslan är viktigare. Och eftersom jag inte är min prestation så är jag väl fortfarande mig själv även om jag inte vinner, men jag gillar fortfarande att vinna 😉 Jag har ju alltid något mål med en tävling men då känslan av flow är väldigt abstrakt och inte något som kan mätas gör det att den blir svår att presentera för andra, jämfört med en pallplacering eller liknande.

 

 

Så, vilken är då en av mina topp-3-prestationer? Den här:

20141013-174059.jpgDen hängivne ser att detta är Nikki och Neo på SM i Mora 2014, fotograferade av Per Sverre Simonsen, där de sprang till sig en bronsmedalj i DS2-B. Deras prestation slår mååånga av mina nationella och internationella placeringar med skäggen. Jäklar vad vi kämpade och vad grymma vi var, mina små långöron och jag. De sprang som vinden och vi lät inga spydiga kommentarer få ta plats i vår bubbla, det var vi mot Hemus backar. För mig var det en prestation av stora mått!

 

 

 

Mot Vindelälvsdraget 2019

 

Då var ett kennellag anmält till Vindelälvsdraget 2019 😀

29511356_1595514737210770_100921659115439889_n
Ett par av mina valpköpare kommer att vara med men då vi inte är tillräckligt många så kommer vi att ta in ett par ekipage till, så det blir inte bara skägg i vårt lag – men nästan 😉 Ser verkligen fram emot att återigen få vara med i Vindelcirkusen som alla draghundsförare borde uppleva!

20120317-222502.jpg

Är våren påväg nu?

Oj vad tiden fullkomligt rasar fram :O Viggo och Maya har nu blivit 10 månader och Billie & Birk har blivit 4 månader och även om det är supergulligt med valpar så känns det skönt att de äntligen börjar bli större. Visst, de är söta när de är små men det är allt ett himla passande och springande ut och in med dem.

Nu kan de hålla sig lite längre stunder, det är inte fullt ös medvetslös precis hela tiden och de har fattat konceptet med att vi bara gör en sak inomhus, dvs slappar. Med andra ord, det börjar ordna till sig med även dessa valpar 🙂

29261735_1588390267923217_6927605849846185984_n

Vad händer annars här på gården då? Ja, kanske inte så där jättemycket. Vi tränar med släden ett par gånger i veckan men nu ser det ut som om det snart är slut på snöträningen. Hittills har det varit ett par plusgrader på dagarna men minusgrader på nätterna vilket har gjort att spåret fortfarande har hållt. Men inatt var det plusgrader hela natten vilket gjorde att snön inte frös ihop >_< Nu hade vi visserligen en vilodag inplanerad ändå så det gjorde inte så där jättemycket men samtidigt så tar varje timme med plusgrader på snötäcket. Nåväl, jag ser fram emot vårens ankomst även om det innebär att släden får ställas in för sommarförvaring.

 

Moa är också med å tränar hundarna, antingen så sitter hon i slädsäcken men ibland får hon köra en sväng själv vilket hon tycker är superkul!

Pga all snö så har det varit lite stilje med Viggo & Mayas inkörning. Alla motionsspår är numera skidspår och alla vägar är is eller snöbelagda, och jag har ärligt talat ingen lust att halka runt med två unghundar i sele framför mig. Dessvärre är de flesta skidspår hundfria och de få spår där man får köra hund så har de bara hundtid nån timme ett par gånger i veckan. För mig som vill köra in mina hundar utan retning från andra hundar så fungerar det dessvärre inte att vara på spåren då. Men jag känner inte direkt någon stress över det, snart kommer våren och då kan vi fortsätta med inkörningen och tills dess får de fortsätta att springa lösa medan jag kör de andra hundarna.

 

Nu hoppas jag att våren tar över snabbt och att vi slipper en långdragen snö- och issmältning så att vi snart kan plocka fram cyklarna igen 🙂

Inkörning av Viggo & Maya

Jag får en del frågor gällande inkörning av hundar och som med så mycket annat så finns det flera olika sätt för att komma dit man vill. Man kan köra i spann, använda sig av en hare, köra med utplacerade föremål etc. Jag kör på mitt sätt vilket går ut på att jag vill lära mina hundar (som inte har någon som helst framavlad draginstinkt) att dra, inte att jaga efter något annat ekipage eller springa till något föremål, och jag gör det individuellt och utan hjälper.

Maya och Viggo är under inkörning, något senare än vad jag kört in mina andra hundar men det har inte riktigt funnits tid eller energi för att göra det förens nu under vintern. Jag har filmat ett par av våra träningspass dels för att ha något att se tillbaka på för egen del men även för att dela med mig av dem. Anledningen till att jag vill dela med mig av det är att jag upplever att många ger upp för fort när de tränar in draget på samma sätt som jag gör. Man vill se resultat, och man vill se det NU. Inte om några veckor eller månader.

På filmen ser ni Maya vid ett träningspass och här tror jag att det är hennes typ tredje pass. Viggo syns vid två tillfällen med ungefär en månad mellan passen, första passet är vid samma tillfälle som Mayas och det andra passet är två pass efter det första. Det som jag fokuserar på så här i början är att försöka få hunden att gå före mig, hålla sig hyfsat på vägen och lägga tyngd i selen, om den sedan går lite som en vindrutetorkare, går högt eller lågt med huvudet är inte något jag lägger energi på nu.

Maya har redan från början haft ett väldigt sug framåt, hon vill gärna gå före och har redan från början legat på rätt bra i selen även om hennes förmåga att fokusera på arbetet i längre perioder behöver tränas upp.

Viggo däremot har inte alls haft samma sug framåt, hans första pass bestod av att han gick i höjd med mig eller nån halvmeter framför, väntade in mig och han drog inte mer än någon meter på hela den 1,5 km långa rundan. Jag gjorde inte någon stor grej av det utan gick på och berömde honom när han började närma sig den position jag vill ha. På filmen ser man en tydlig förbättring från det ena träningstillfället till det andra 🙂

 

Sammanfattningsvis, få inte panik om det tar lite tid! De första passen så ser mina hundar ut som förvirrade höns, men det är inget jag hetsar upp mig för.

”Don’t give up, great things take time”

1609975_578871638875090_130961390_n

 

 

Om ni vill veta mer om hur jag tränar in draget så hittar ni en längre text under ”Draghundskolan” i menyn ovan.

Snökörning på hemmaplan

Det här är fjärde vintern som vi bor på vår gård, innan dess spenderade vi ett par år uppe i Sälen och där var vinterkörning aldrig något som var ett problem. Här nere däremot har snön oftast lyst med sin frånvaro och vintrarna har nästan jämt inneburit barmarksträning, eller ingen träning alls på grund av isgata. 27752326_10155563792194139_7411610425634250147_n

Men det här året har vintern kommit med besked och vi har faktiskt rätt mycket snö. Åh va kul tänker ni, då kan hon äntligen få köra släde på hemmaplan. Japp, jag har haft möjlighet att köra släde här hemma i flera veckor faktiskt. Men jag har inte haft något sug, inte något sug alls. Det var i Nornäs på lägret som jag sist körde hundarna och då körde jag för att jag var tvungen att köra hundarna, inte för att jag ville och jag såg inte fram emot att göra det. Motivationen och suget har inte alls funnits där. Istället för att sukta efter mer snö som jag gjort tidigare år så har jag längtat efter barmark så att jag kan få komma ut och springa in unghundarna cykla med hela gänget. Hundarna har fått tränat men då har det antingen varit löskörning med ATV eller kättingdrag som stått på schemat.

28167951_10155593550194139_5282329007098618074_nTant Funny på besök

I måndags hade det kommit mycket nysnö och mitt planerade kedjepass blev istället en kort tur med släden tillsammans med Moa. Fick ingen uppenbarelse direkt men hundarna fick komma ut och jobba lite samtidigt som Moa fick åka släde vilket hon tycker är kul. Men så igår bad jag sambon att låna grannens snöskoter för att köra upp ett spår på andra grannens gärde (man ska välja sina grannar med omsorg 😉 ) för att jag skulle kunna köra hundarna utifall att lusten kom på. Och det gjorde den idag. Med solen i nyllet och med ett par minusgrader i luften så drog jag ut med ett trespann och tre lösa hundar, och för första gången på läääänge kändes det kul att köra hundspann.


Och ja, om ni undrar varför jag låter som en hel karl när jag säger till mina hundar att öka så får jag nog skylla på att jag är uppvuxen i en mansdominerad hockeytokig släkt. Här berömmer man inte varandra med ett pipigt ”åh va du är duktig” utan det är mer ”jävlar-va-bra-du-är” med en rivig ölstämma 😉

Kan hända att jag slår på stort och tar mig en tur imon igen i solen.

Nu närmar det sig

En vecka kvar och nu börjar damen blir redigt rund! Valplådan har tagits fram och ska nu förhoppningsvis bli godkänd av Nikki. Hon hänger mest på gården numera och följer bara med på kortare promenader från och med nu. Det märks att hon börjar bli riktigt tung, hon som alltid varit så smidig och rapp i kroppen orkar nu precis upp i soffan. Hon har dock själv inte riktigt insett detta utan försöker tappert hoppa och leva precis som vanligt så jag får ha tummen i ögat på henne så att hon inte hittar på dumheter.

På torsdag har det gått 63 dygn sedan parningen och nu är ju frågan, eller frågorna. Vilken dag tänker hon föda på och hur många tikar, resp hanar tro ni att det blir?

 

 

I valpväntan har vi faktiskt också varit iväg och tävlat! I lördags var i vi Kristinehamn där Karlskoga Bk arrangerade Halloweendraget. Jag körde DR2 med Timmie och Ebbe som sprang på fint, ingen jätteprestation men helt klart godkänt. Vi var ensam i grupp B, slog C-ekipaget samt två av de fem startande A-ekipage. Vi var även snabbare än alla DR4-ekipage (enbart B som startade).

23131732_1460229350739310_5208230345254603477_n
Någon som också tävlade var Moa! Hon körde i barnklassen (upp till 8 år) tillsammans med Neo som drog henne på henne fyrhjuling. Det var inte det stabilaste fordonet på den 400m långa banan så en liten vurpa blev det men hon var snabbt uppe på benen med lite assistans av Hasse som gick bakom och agerade broms i nedförsbacken, så att inte Moa skulle köra på Neo. Moa var väldigt nöjd över tävlingen och ville köra igen när de kvar klara 🙂 Kan det bli en liten musher ändå? 😉

23172864_1460589124036666_3555645720882049026_nFoto: Maria Nilsson

 

 

Det är dock inte bara vi här hemma som har tävlat. Racing Giants Ally, Esther som bor i Sundsvall, har vänstervarvat vilket slutade med HP och BiR 🙂 Hon fick bland annat fin kritik för sina välansatta öron, och just öronen hos den här kullen är ett stående skämt bland alla valpköpare. Själv tycker jag, helt opartisk så klart, att hon har världens finaste öron <3

23132111_1460111720751073_34163785143483693_n 23167715_1460111724084406_5248356340234403675_n

Barmarks-SM 2017

Även om både anmälan och boende till årets Barmarks-SM var betalt sedan länge så var det först i onsdags (!) som jag bestämde mig för att verkligen åka. Känslan och suget att tävla har inte riktigt funnits där i höst. Men jag åkte ändå och det visade ju sig vara ett bra val trots allt 🙂

 

Skärmavbild 2017-10-22 kl. 20.35.17Foto: Malin Granqvist / Villiviimas

Då jag förra veckan fick bekräftat att Nikki var dräktig och min plan B med Aco inte fungerade så fick jag ta in pensionären Neo i spannet på SM. 9 år, inte farttränad öht och pensionerad från tävlandet gick han in i spannet och briljerade, precis som han gjorde på samma plats för ett par år sedan då han var med i mitt 4-spann när vi tog guld på SM i slädhundsstil.

Enda anledningen till att jag bestämde mig för att tävla var pga banans utformning. Banprofilen för spann-klasserna kan beskrivas som A, först 3 km uppåt och sen 3 km neråt. Neo håller ett bra tempo men har inte skäggens toppfart på plan mark vilket gjorde att banan i Falun passade perfekt att köra den här typen av spann-uppställning på. Hade banan varit flack och därmed snabb så hade jag inte kunnat köra Neo, då hade det gått för fort för honom. Nu visste jag att han skulle orka med Timmie och Ebbes tempo i uppförsbackarna och jag räknade med att de skulle vara lite lagom trötta när de började gå nerför så att de inte kom upp i några topphastigheter.

Planen fungerade bra, Neo sprang på bra och höll tempot. Första dagen galopperade Timmie fint hela vägen upp medan Ebbe gick ner i trav någon enstaka gång. Fick ett bajs-stopp vilket tog tid då Neo måste hitta rätt plats att skita på, att bara stanna och göra det han ska är inget alternativ. Men sen bar det iväg igen! Körde in på 18:50. Andra dagen var det inte riktigt galopp hela vägen upp för Timmie men ändå bra fart. Bromsade dem nedför banan båda dagarna, dels för att Neo skulle känna sig trygg men även för att spara på mina stora hundar. Mina hundar är inte vana att springa så långa sträckor nedför vilket sliter på bland annat handlederna, så för att minska risken för skador fick det bli så. Under andra dagen lyckades jag till och med att få ner dem i trav under iallefall halva sträckan nedför berget. Hörde att många haft problem med skadade tassar på den här banan men själv hade jag inga problem alls med varken trampdynor eller klor vilket känns väldigt skönt!

 

Tiden dag 2 blev 19:05, sammanlagda tid blev 37:56 över två dagar (6,3 km x 2) och vi tog guld med drygt 5 minuter ner till tvåan. Vi var 5 stycken i min klass,  mitt spann, 3 samojedspann och ett spann med staffar vilket var det typ sötaste jag sett. Tidsmässigt var vår prestation inget att hurra för, jag har faktiskt aldrig kört så här långsamt men nu var förutsättningarna för mitt spann lite annorlunda med Neo, jämfört med när jag kör Nikki i spannet som är betydligt snabbare och starkare, så jag är supernöjd med mina kämpar.

 

Förutom själva tävlandet så har det så klart blivit en del umgänge och prat med både gamla och nya vänner. Har träffat en del som jag följer på sociala medier och fått träffa en del som följer mig, vilket alltid är lika roligt och speciellt när de säger att vi har inspirerat dem till att köra drag! Då blir jag ju extra glad 😀 Valparna har varit med i Falun under helgen och de har skött sig helt exemplariskt, förutom att Maya kanske är lite väl flörtig med folk. De har sovit i bussen utan minsta knorr, tittat på tävlingarna, gosat med folk, tränat på att inte bry sig om andra hundar och lärt sig att gå lite bättre i koppel. Så himla nöjd med mina skäggstubb! Nu blir det en tävling på hemmaplan och sen tittar det förhoppningsvis ut lite lagom med springervalpar innan vintern är här <3

 

Tack ni som assisterat oss i starten och tack Södra Dalarnas dhk för en fantastisk tävling! Grattis alla ni som presterat i helgen, oavsett om det gett medalj eller inte 🙂

För de skäggiga ekipagen blev det enligt följande:

4-Spann B
1:a Anna-Carin Lönn

Cykel Dam äldre veteran
1:a Karin Ljudén
2:a Lena Andersson
3:a Bodil Lundell

Cykel män
3:a Mikael Karlsson
5:a Hans Gunnarsson

Cykel dam
4:a Andrea Collin
10: Annika Danielsson

Cykel män yngre veteran
1:a Ulf Wiklund
2:a Hans Pettersson
3:a Joakim Leverström

Cykel dam yngre veteran
2:a Anette Nordahl

Linlöpning män grupp A
2:a Gustav Bivstedt

Linlöpning män grupp B
4:a Fredrik Nilsson

Stafett
Sv. Riesenklubben Placering: 26/29

14 ekipage som fullföljde, 1 ekipage som bröt, 10 medaljer och jag vågar påstå att riesenschnauzer var den ras som var flest ekipage om bortsett från de raser som traditionellt sätt används som draghundar! Lite skillnad mot när jag började tävla för 7 år sedan, då var det bara jag och Hasse P som körde. Häftigt värre!

Dubbeldraget och Riesen-SM 2017

Ännu en tävlingshelg till ända! Nu var det nästan på hemmaplan då Hällefors bk arrangerade sin tävling Dubbeldraget som, i år igen, även var rasmästerskap för Riesenschnauzer!

Då Nikki är parad valde jag att starta i 2-spann scooter med Ebbe och Timmie. Vi startade strax innan kl 13, då passade solen på att komma fram och temperaturen steg till 16 grader i skuggan :I Inte optimala förhållanden, speciellt inte för Ebbe. Ebbe är en hund som alltid ger 200% vilket gör att han lätt kör slut på sig själv, han är dessutom en typisk riesen vilket innebär att han saknar all form av självbevarelsedrift, och dessvärre är han lite värmekänslig vilket gör att han tar slut ännu fortare när temperaturen stiger. Så på lördagens tävling gick det inte så där superfort direkt :O Ebbe tog slut rätt så snabbt och istället var det Timmie som fick dra hela lasset själv medan jag försökte kicka och springa så gott det gick, att köra trehjuling när man måste kicka eller springa är ju helt värdelöst. Nåväl, vi kom i mål så småningom och då var vi rätt trötta alla tre.

Dagens förutsättningar var något bättre då det dels var svalare och då vi dels startade 2,5 h tidigare. Ebbe var som vanligt och jobbade på bra! De var dock lite trötta efter gårdagens körning, kände inte att det var läge att pressa dem utan jag tog det hela som ett träningspass, lät dem göra allt jobb själva i sin takt och vi körde något fortare än dag 1! Igår fick jag springa eller kicka i alla backar och jag fick springa över halva den långa uppförsbacken då de inte orkade hålla galopp. Idag körde de galopp i alla backar och i den långa backen slog de av till trav de sista metrarna, annars var det galopp! All tung träning och backträning har gett bra styrka i grabbarna! Dock märktes det rätt tydligt att vi inte kört så mycket lätta och snabba pass, vi har faktiskt bara kört ett enda och det var förra söndagen :O Så de har inte direkt någon fart men håller å andra sidan en väldigt jämn och hög snitthastighet samt har ett bra tryck när det går uppför! Hur som helst så blev vi två i vår klass efter Jonathan och hans mallar, vi hade bättre tid än några C-spann och var inte på väg att köra omkull en enda gång 🙂

 

22049799_1430537560375156_5992251469150056236_nFörutom dragskägg så fanns det ett gäng små-skägg på tävlingen! Valp Vit, Svart, Lila och Röd fast redan på plats bland de tävlande ekipagen och på lördagen kom även valp Rosa och Orange på besök! Rätt bra ändå att få sex av elva valpar på samma plats med tanke på hur spridda de är över Norden. Mysiga valpar och rätt så jämna i storleken, det var väl egentligen bara valp Orange som stack ut då hon var större än övriga och jag undrar om hon inte till och med var störst. Det var jättekul att se dem och jag hoppas kunna få se dem ett par gånger till innan det är dags för MH i slutet av sommaren 2018.

22090094_10155236644844139_3394080721149010551_nMoa och Maximilian var med på dagens tävling, och såklart Janne, och Moa passade på att åka fyrhjuling och spexa med sina färdigheter som handler åt mamma <3

 

Grattis alla till fina prestationer och tack Hällefors bk för en fantastisk tävling! Resultatet för årets RM i Barmarksdrag blev enligt följande:

Resultat män cykel:
1 – Mikael Carlsson, Södra Dalarnas Draghundklubb. Totaltid 19:26
2 – Ulf Wiklund, Norrköping Bk. Totaltid 20:18
3 – Hans Pettersson, Hällefors Bk. Totaltid 20:26
4 – Håkan Ljudén, SRSK Totaltid 20:27
5 – Hans Gunnarsson, SRSK. Totaltid 24:04

Resultat cykel damer:
1 – Andrea Collin, SRSK. Totaltid 19:29
2 – Lena Andersson, Gagnef Floda BK. Totaltid 23:05
3 – Ylva Jonasson, SRSK. Totaltid 24:15
4 – Karin Ljudén, SRSK. Totaltid 25:51

Tävlade gjorde även Fredrik Nilsson i Canicross män med tiden 20:17 och Bodil Lundell i Cykel damer veteran där Bodil tyvärr fick bryta med skada.

22171997_10155236563649139_1601078070_o 22198943_10155236563594139_2086313082_o 22199194_10155236563599139_846026654_o 22198947_10155236563574139_383205228_o

Hundarna laddar nu inför SM och med tanke på den banans ”utformning” , som jag fått beskrivit för mig som 3 km rätt upp och sen 3 km rätt ner, så kanske det inte varit så dumt med all den här backträningen som de fått. Vi har fått förstärkning i form av Aco som följde med oss hem från Hällefors, så nu ska vi försöka hitta en bra sammansättning på spannet där alla får förutsättningar att prestera sitt bästa. Själv ska jag ta tag i den här psoriasisartriten och försöka hitta något som hjälper mot inflammationen och smärtan. I morse kunde jag inte börja 4 av fingrarna ordentligt, vilket gör att enkla saker som att knyta skorna blir ett problem. Fot- och knäleder är en annan historia :/ Lycka hade ju varit att hitta något som gör att jag kan träna hyfsat smärtfri, speciellt då jag tänk köra in valparna genom att springa bakom dem.

 

Crossdraget

Vad får man om man har en crossbana och lägger till stora mängder regn? Jo, lera. Massor av lera 😀

I helgen var vi i Rättvik för att tävla på Sv. Dalmatiner sällskapets barmarkstävling Crossdraget. En lite annorlunda tävling då den ägde rum på just en crossbana! Banan var lite drygt 1,6 km vilket innebar att tävlingsklasserna körde två varv för att få ihop 3,2 km. Kort kanske ni tänker, ja men tillräckligt långt med tanke på underlaget för helgen.

 

Det arrangerades inga klasser för större spann utan det var 1 eller 2 hundar som gällde. För mig innebar det då att jag inte körde med 2,5 hund i 4-spann utan istället körde 2 hundar i 2-spanns klassen. Där kan man antingen köra kickbike/scooter eller en lättare trehjuling. Jag äger inte någon kickbike längre och om jag gjorde det så skulle jag aldrig ställa mig på en bakom två riesens ändå, därför körde jag min trehjuling efter mina skägg. Var själv i grupp B men hade fyra C-ekipage som jag kunde matcha mina tider med under helgen 🙂


Tiderna för helgen blev som följande:
Lördag
varv 1 – 5:28
Varv 2 – 5:45
total tid – 11:13

Söndag
varv 1 – 4:55
varv 2 – 5:32
total tid – 10:26
Snabbaste tid av alla 2-spann

Total tid lördag + söndag: 21:39
Andra snabbaste tid av alla 2-spann

 

Grabbarna jobbade på bra i gyttjan och gillade tydligen underlaget då de dag 2 gick helt banans medan vi väntade på vår tur! Mina killar som alltid tidigare stått tyst och ganska lugnt medan framförvarande ekipage startar stod nu och hoppade, skällde och drog i kopplet som galningar när vi väntade i startkön :O Banan var ju väldigt öppen och enbart avgränsad med plastband vilket inte var något problem då de är lätta att dirigera om det behövs, oftast hittar de dock rätt väg själv. På lördagens första varv hittade Timmie dock en, enligt honom bättre väg, och eftersom jag såg typ nada så hann jag inte dirigera honom rätt utan han och Ebbe hamnade på fel sida avspärrningen. Tog mig lite drygt 20 sekunder att backa och få dem rätt men sen var vi på väg igen! Resterande varv och dagen efter gick den passeringen helt problemfritt 🙂 Lördagen fick de jobba på i princip helt själva medan jag hjälpte till lite över krönen på ett par av hoppen på söndagen. Fröken Aco var också på plats och släpade runt husse på en bra tid! Det var två andra B-ekipage på plats men dessa bröt tyvärr.  Duktiga Skägg!

IMG_6417-3

IMG_6421-3

 

Så, lite om banan! Det var en spännande bana att köra där man fick vara alert hela tiden. Det var inga höga backar direkt men de kullar som fanns var branta och leran gjorde de dessutom bitvis hala, inte så mycket för hundarna men för oss tvåbenta. Regnet hade även gjort att vissa ställen på banan var som kvicksand, så helt plötsligt försvann halva däcket ner i sörjan, så det gällde att försöka läsa underlaget. Det hade kanske varit något lättare om man såg något öht, leran täckte glasögonen tämligen fort efter att man gett sig ut på banan.

Personligen ser jag gärna fler tävlingar på liknande banor eftersom de faktiskt är gjorda att köra fordon på jämfört med många motionsspår som man annars drar tävlingarna på. På en crossbana finns inga rötter, inga stenar och inga stubbar samt ett bra underlag för tassarna. Det finns inga galna spetsvinklar som man ska försöka ta sig genom på ett säkert sätt och framför allt så är kurvorna doserade på rätt sätt. Det enda negativa, eller kanske utmanade, är de riktigt branta hoppen där det nästan krävs att man hoppar av och springer/kickar lite själv precis över krönet, alternativt att man är en jäkla duktig cyklist som orkar ta sig över där ståendes på cykeln.
Nu var banan väldigt lerig vilket såklart inte är optimalt men jag hoppas att Prickarna eller någon annan arrangör vågar testa att köra en tävling på en crossbana igen och att vi då har en något torrare banan! Bra arrangerat av Dalmatinerklubben och trots vädret så var stämningen på topp bland deltagarna!
Och ja, man blev rätt så geggig efter ett race 😀

21558995_1411847438910835_494148704438732651_n21557467_1411847415577504_7522939741661813929_n
Tack Karin och Håkan för husrum och mat 🙂

IMG_6405-3    IMG_6428-3

Tidsträning i Hällefors

Idag har vi varit på vift, det är ju den tiden på året nu när vi far omkring en del. Dock har vi inte varit så långt, vi har varit i Hällefors där de haft träningsläger hela helgen! Lägret avslutas med en tidsträning som är öppen för alla och då passade vi på att vara med 🙂

 

Skärmavbild 2017-09-03 kl. 21.22.45Skärmavbild 2017-09-03 kl. 21.10.31

Körde mitt lilla trespann och är nöjd med deras insats som ligger i linje med den fas de är i träningen, så nu fortsätter vi med vår plan 🙂 I år ser jag dock mer fram emot vintertävlingarna än barmarkstävlingarna, det är allt något väldigt speciellt med att köra släde så enkelt är det bara 🙂 Det känns som om hela barmarkssäsongen mer är som en träningsperiod inför vintern än själva tävlingsperioden. Sen är ju valparna mogna för att testa på lite drag när vintern kommer och det ser jag ju verkligen fram emot 😀

 

Skärmavbild 2017-09-03 kl. 20.25.19 Skärmavbild 2017-09-03 kl. 20.26.27

Gjorde en spontananmälan med Neo i canicross, så 10 minuter senare for vi iväg! Mest för att vi ändå var där, Neo var redo och jag ändå behövde träna lite själv. Neo hade lite annat för sig, som att jaga en fågel, ta ett skitstopp och fånga en kotte som låg och spejade på vägen 😉 Hade även tre självvalda stopp då cykelekipage kom ikapp oss, där jag stannade helt och tog in Neo till sidan. Han har blivit påhoppad så många gånger av större hundar (med ursäkten från föraren att ”han ser ut som en hare” eller att ”han är så söt”) och då jag dessutom inte hade koll på vilka ekipage det var som startade efter oss så tog jag det säkra före det osäkra. Nu gick det alldeles utmärkt och de omkörande ekipagen fick en säker och bra omkörning att lägga till erfarenhetsbanken 🙂

 

Små-skäggen var med och minglade lite, hälsade på folk och fä, tittade på skällande hundar och sov gott i bilen. Duktiga valpar som tar allt med ro <3

 

Till helgen drar vi till Rättvik för att tävla på Dalmatiner-sällskapets tävling, Crossdraget. Tävlingen arrangeras på en crossbana och det ska bli himla intressant att köra, dels med tanke på underlaget och dels med tanke på banans utformning. Dock blir det inte 4-spann då den klassen inte arrangeras utan det blir istället 2-spann vilket jag kommer att köra med min trehjuling då jag inte är galen nog att ställa mig på en scooter med 2 riesens framför :O

21246224_10155162846759139_6907285728608772942_o

 

Lillaliam goes mush(ing)

Efter att ha haft hundarna på färskfoder i typ 3 år så har vi nu tagit det ett steg längre, nu ska flocken barfas. BARF är en förkortning och står för Biologically Appropriate Raw Food (Biologiskt Anpassad Rå Föda) eller Bones And Raw Food. Skillnaden mellan färskfoder och Barf är väl egentligen inte så stor, i färskfoder tillsätts konstgjorda vitaminer och mineraler för att ge fodret rätt balans medan den balansen uppnås genom variation av olika råvaror när man barfar.

Tanken om barf har funnits ett tag men det har inte riktigt fungerat då jag inte fått tag i den mängden kött, ben och organ av olika slag som behövs. Har man en hund på 20 kg som ska barfas så är det bara att kolla köttdisken i närmsta större mataffär för att hitta det som behövs, och dessutom till ett okej pris, men när man gör av med ett par kilo per dag så fungerar inte det riktigt. Och i synnerhet inte när man har långt till butiker som erbjuder svensk, norsk eller finska råvaror till bra pris.  Jag började kolla efter halvfoder från olika företag för att på så sätt ha en grund där jag sedan själv kan blanda och lägga till det som behövs. Efter mycket frågande, läsande, räknande och mera frågande så  åkte jag för ett tag sedan och hämtade 150 kg av MUSH’s halvfoder Voima, av en sort som består av nöt och gris.

10kg-Voima-PorkBeef_WEB

För säkerställa att hundar som barfas får sitt näringsbehov tillgodosett så brukar man ha som rekommendation att variera antalet djurslag till minst 3 st. Man behöver inte ge tre olika sorter vid varje måltid eller varje dag utan man får se det ur ett lite längre tidsperspektiv, jag har valt att se till så att de får sitt näringsbehov tillgodosett över en vecka. Voiman ska då blandas med en eller flera andra proteinkällor ett par gånger i veckan samt ben, andra djurslag kan t.ex vara häst, kyckling eller fisk.

 

Förhoppningsvis får jag tillbaks det tryck som jag tyckt hundarna tappat sedan de började på fodax och jag hoppas även att de nu ska sluta äta så förbannat mycket gräs, grenar, jord och bark som de gjort sedan i höstas. Flocken äter med god aptit, som vanligt, och jag är nöjd med lukt, konsistent och storlek på maten. Nöjdast är kanske husse som slipper hjälpa till med stora 20kgs block som ska bära och klyvas 😉 Självklart får de nya flockmedlemmarna också mush, vilket de smaskar i sig utan några som helst tveksamheter.

19059392_10154907054704139_2001053820863958629_n

 

Tack Robban på MUSH och Nicklas på Team Issa / River Lake Huskies som svarat på alla mina tusen frågor 🙂

mush-voima-lihaseos-meat-mix-10kg

 

Skånedraget Påskhelgen 2017, dag 2

Dag 2, första start en timme tidigare, ingen snö på banan, något torrare startsträcka och minst lika kul som gårdagen! 😀 Dock så glömde jag att sätta på mig glasögonen men lyckades ändå krångla på dem en bit in i banan, spännande värre att köra trehjuling med en hand medan man ska pricka rätt med glasögonen…

Igår tänkte jag passa på att testa lite nya linor som jag vann i Nornäs förra vintern. Jag har kört med helexpanderande linor där jag alltså har gummiband i alla linor, stamlina, draglinor och nacklinor. Men efter att ha sett filmen från söndagen så märkte jag att stamlinan kom i en väldig gungning vilket gör att det blir lite ryckigt åt Nikki och framförallt åt Ebbe i nacklinan. När jag kör ATV’n så upplever jag inte att det blir ett problem men å andra sidan är ATV’n väldigt mycket tyngre än min trehjuling. Sen kör jag ju ett ojämt spann, om jag hade haft en fjärde hund i spannet så hade nog stamlinan inte kommit i gungning på samma sätt. Så jag bytte ut stamlinan mot en fast lina i dyneema, kortade ner spannet lite genom att ta bort den där lilla korta linbiten som man brukar ha mellan ledarhundarna och paret bakom, men behöll drag- och nacklinor med expander i. Att testa ny utrustning på tävling kanske inte är det optimala men eftersom vi hade en ganska så god ledning i vår klass så tyckte jag det ändå var en bra idé.
17973882_10154745366519139_2390827707373827806_o
Så, loppet då. Förutom att Ebbe försökte tjuvstarta så gick teamet himla bra! Körde 30 sekunder snabbare och kände ett bättre flow på måndagen jämfört med söndagen. Hade span på sibbe-spannet  som startade framför oss efter ungefär halva banan, inget krångel öht taget och hade dagens andra snabbaste spann-tid (4-6-spann) i grupp B/C. Totalt slutade tiden på 17:55 vilket gav en vinst i vår grupp och slår man ihop grupperna (B/C, inga A-spann till start) gav det oss en tredje plats. Inte illa för 2,5-spannet som tävlar mot fyra kompletta 4-spann! Jag åkte ner och tävlade med dem trots att jag redan börjat att ta ner dem i kondition inför deras semester så kanske hade de kunnat prestera ännu bättre om jag tränat dem som vanligt ända fram till tävlingen. Tävlingen var mer för att ge mig lite inspiration och få tillbaka suget än att slå några tidsrekord. Vovvarna jobbade på grymt bra, snittade lite över 28km/h och jag är riktigt nöjd med dem som alltid ger 110%.

Förutom mina skägg så fanns det ett helt gäng med skägg som tävlade!
Anders och Egon vann BM-B
Uffe och Östen kom tvåa i BM-B
Andrea och Edwin vann BW-B
Ylva och Ådi kom trea i BW-B

Sen fanns det även ett skägg med i motionsklass, Anders tävlade med Zaga och de såg både pigga och glada ut när de kom i mål!

17992126_10154747175489139_1388529333595098179_n
Nu är trehjulingen tvättad och inkörd för sommarförvaring, slädens medar har fått skyddsvalla på sig och selarna ligger i tvättmaskinen så nu tar flocken officiellt semester. Skogspromenader, lek i trädgården, skritt på löpband och kanske lite lösspring med ATV’n eller bara bad och lata dagar står på schemat fram till midsommar. Eller ja, lata dagar för hundarna iallefall. En annan kommer förhoppningsvis ha fullt upp med små skägg-stubb <3
18033842_10154749005804139_6145021589200313816_n