..ska mitt tilltänkta boende under barmarks-SM ta 300 kr i hundtillägg PER HUND?

..skulle någon studentförening ha sitt flottbygge på ”min” gräsmatta som numera är full med frigolit, ölburkar, krossat glas och fimpar?

..vill inte min valp sova i sängen med mig utan hellre ligger på golvet?

..tycker Timo att biabädden bör användas som toalett?

Det sistnämnda är troligtvis något kennel-betingat för jag vet en annan skäggig valp som också ansåg att bädden passade bättre att kissa på än att sova i..

Liam – maj 2007

Liam – maj 2010

Söndag kväll – 6,5 km barmarksdrag på cykel för Mr Skägg med Karin och Sassi. Satan i gatan va bra vovvarna gick! Får rysningar bara jag tänker på det 3 km lösspring bredvid cykel för Mr Skägg, Långöra, Sassi och Mira. En liten promenad med Timo i skogen avslutade söndagen.

Måndag morgon – Skogsröj för hela flocken sen simning för Liam. Hämta färskfoder i Forshaga, socialträning för Timo. Backträning i Skåre, 5  gånger upp å ner för slalombacken. Matte sprang 3 av 5 gånger (inte illa!) medan Liam växlade mellan 8 och  16 kg kedjor och Neo 4 resp 8 kg. Fyyyy fasiken va de jobbade bra! En stunds skogslullande med Timo sen ut till Våxnäs för att lämna in ett cykelhjul på lagning. Sen, äntligen hemma! 

Vem sa att studenter har lite att göra?!

Avstår platsen där det ”bara” gick upp en hund – woho! Gör en snygg budföring och får 7:a för Dk och låter Liam vila en stund innan lydnaden. Följer min plan som jag gjort till uppvärmningen och tar med en boll i fickan och planerar att bryta eftersom söket ändå inte gav full pott.  Och vad gör min hund? jo han går som en dröm! Inget flamsande eller okoncentration så när som på ett bussteg i språngmarsch (kan dock ha å göra med att jag kampade med kopplet som belöning efter budförningen – fy på matte…) men annars super fint! Och till skillnad från hur han har låtit på tävlingar så var han jävligt tyst men inte helt tyst. Ett gnäll i avstampet inför hopp över hinder gav oss en 7:a i betyg - WTF?!?! Lika så i läggandet där ett pip i samband med kommandot tog en massa poäng och ett gnäll i apporteringen gav oss en 6:a. Hallå – en sexa?! Ljud ska visserligen kosta poäng men att dra fyra resp tre enheter för ett pip eller ett gnäll känns väldigt hårt. Sen kan jag inte låta bli att skratta på anteckningarna efter framförgåendet där domare nr 1 skrivit ”drar” och domare  nr 2 skrivit ”sakta tempo” – har svårt att få ihop hur man kan dra och gå sakta samtidigt, speciellt om man är en riesenräcer :D

Vi blev godkända på 206 p, fick en påse med hundgodis, en pokal samt ett presentkort på en gratis tävling – trevligt! Jag som egentligen inte tänkt tävla något mer bruks får väl ta en till tävling nån gång under det närmsta året! En uppflyttning till lägre klass ger väl inte hans meritlista något speciellt lyft men visst hade det varit kul att plocka meriter utanför tjänstehundarbetet och draget! Är grymt nöjd med mitt Skägg och de som tränat med oss vet vilka koncentrationssvårigheter han har haft, ni hade fått gåshud om ni sett honom idag! Neo fick under dagen komma ut och träna lite lydnad medan Timo fick miljöträna å leka med en jämngammal bullmastiff fröken – alla nöjda å glada!

Efter tävlingens slut fick grabbarna leka av sig vid Frykens strand. Väl hemma igen så fick Timo och Liam vara ensamna hemma i en timme medan Neo fick träna jaktapportering med Karin och hennes brudar. Satte igång filmkameran innan jag åkte och det var 60 minuter utav en sovande, snarkande och drömmande riesenvalp! Bilder finns i galleriet!

Timo är iallefall en liten sötnos som snällt kissar varje gång han ställs på gräsmattan och i skogen är det fullt röj tillsammans med grabbarna. Liam och Neo får fortfarande bara komma ut tre gånger per dag så det blir mycket tid där Timo bara är ute och går med matte. När det inte kissas, härjas i skogen, är utfodring på gång eller sovtajm så är det bus! Liam är fortfarande inte helt imponerad utav det svarta lilla äcklet utan han håller sig i sängen, utomhus kan han få någon lekryck men då förstår inte Timo att morr kombinerat med skall samt lekinvit betyder lek och inte död.. Neo däremot, han är lekfarbror!

Enligt Wenche så skulle Timo kunna gå väldigt bra på utställning. Nu är inte jag något proffs på det men jag tror att vindögdhet är ett diskvalificerande fel

Fler bilder finns i galleriet!

Då var Timo Räcerriesen hemma i Karlstad efter många veckor av väntan. Neo tycker det är helt okej medan Liam lider utav typiska ensambarn-syndrom; ALLT är helt plötsligt Liams egendom. Grejer som Liam annars inte ägnar en tanke åt är numera väldigt värdefulla och får under inga som helt omständigheter komma i Timos tassar.

Började dagen med att gå till kontoret för att prata med hantverkan som ska fixa i mitt kök så att min nya spis ska få plats, Timo fick följa med och hälsa på vaktmästarna som föll likt furor för honom. Sen blev det en sväng i skogen där B1, B2 och långörat fick härja av sig. Neo sprang, sprang och åter sprang medan B1 tuggade på pinnar och B2 följde efter storebrors exempel.

Lite lydnadsträning för B1 medan övriga två fick ligga i bilen, duktiga B2 låg tyst och fint i sin bur Sen fick han komma ut och gå lite i skogen utan de andra två idioterna så att jag kunde belöna följsamhet och spontana inkallningar utan störning. Kl 10 hade Liam tid på hundsimmet, lika galen som vanligt, och även Timo fick komma ut och doppa tassarna i poolen – har vi världens bästa hundsim eller vad?! Väl hemma igen kom installatören, som visade sig vara schäferägare, med spisen och att få den på plats har nog aldrig tagit så lång tid när han var ”tvungen” att gosa med Timo

Till något helt ovalpigt – nästa onsdag alltså 8/9 kl 18:30 är det barmarksinfo på Hammarö Bk! Det blir lite teori och sedan kommer det finnas möjlighet att pröva på kickbike med era hundar! Ta med sele å hund så kör vi!!

Fortsätt vila mjuk världens bästa brukscocker

En tredje placering och brons för Liam!

Någon större viktprestation blev det inte för Skägget, och inte för någon annan heller då banan var genomsur vilket gjorde att vagnen sög sig fast i underlaget och gjorde dragandet tungt! Liam var inte rätt mentalt-mode då det vart delade bud om när vår klass skulle börja, resultatet blev iallefall att klassen började direkt efter nästa å att jag hann värma upp honom fysiskt men inte förbereda honom mentalt för var det var som väntade. Har man en hund vars huvud liknar en kastrull med popcorn så måste locket ligga på för att popcorns/energin inte ska börja ploppa ut i okontrollerad form. Har man det lite på glänt så kan det hända att nåt popcorn sticker ut å bildar en kedjereaktion = skall, skall, skall å bita lite i kopplet.. Sen blev det något tokigt med min vilotid, där man ska ha rätt till 2 minuter om man ska dra direkt efter ett drag på nästa viktökning, som jag inte fick vid sista draget där Liam sedan tanglade ut sig..

Nå ja,  trots omständigheterna så är jag så nöjd med mitt skägg vars WP-mål 2010 var att starta på en tävling, bonusmålet var att få ett SM-kvaldrag och slutsumman blev som sagt SM-start och brons! Inte illa pinkat av en icke-muskelhund med popcorn-hjärna!

Grattis till vår Wormlands-vän Gonzo som tog silvret samt Göteborgskan Valky som knep guldet!!

Nu är tävlingssäsongen i Wp över för i år och Skägget har utvecklats massor under året som gått! Mycket är bra men många saker kan bli bättre och fram till nästa vår så ska vi försöka få in en riktigt bra dragteknik, för wp är så mycket mer än bara muskler. Just nu ska vi vila, eller iallefal tills imon för sen börjar uppladdningen inför Barmarkssäsongen och SM i barmarksdrag!!

..Neo badade..

..medan Liam flexade omkring!

Imon väntar SM i weight pull!

Vet att jag är en av få som gillar det här men fasiken va gött att den äckliga värmen är över! Jag vill ha härliga höstdagar där man kan vara ute hur länge som helst utan att hundarna blir flåsiga för minsta lilla eller ta en värmande kopp thé på klubben medan man har paus i träningen – underbart!

Den här veckan har vi varit grymt effektiva måste jag säga. I tisdags avverkades varsitt spår till grabbarna, sökträning för Liam samt en härlig skogspromenad på mindre än två timmar. I går blev det istället 5 km CaniX samt en genomgång av appellydnaden innan grabbarna fick härja av sig på Frykens strand.

Idag väcktes jag utav en stor skäggig nos som puffade mig i ansiktet strax innan kl 8, kan man annat än att vakna på gott humör då? In med grabbar i bilen för att sedan åka ut i skogen, lägga spår, gå promenad, träna lydnad med både skägg och långöra. Avslutade med lite agilityträning för båda innan Liam fick gå sitt spår. Innan klockan hade blivit 11:30 hade jag även lämnat in cykeln på service (verkstadsnissen såg väldigt förbryllad ut över min draghundsantenn innan jag förklarade vad det var) samt storhandlat så nu är både frysen och kylen full. Ska hämta 16 kg färskfoder nästa vecka, undra vart jag ska få plats med det? Ja ja, ett senare problem..

Milkie hösten 2009

I helgen fick Neo alltså pröva på agility för första gången och efter två ”springa-till-godis-skål-medan-matte-springer-bredvid” så kunde långörat ta en kombination bestående utav 5 hopphinder och en tunnel.  Idag fick han pröva igen och långörat tar det mesta med ro. Naturbegåvning? Jag är fortfarande lite tveksam till att köra agility med honom efter att ha sett skräckexempel på tävlingar. Jaktcockrar som är helt rabiata i tält och slänger sig i burarna, gör utfall emot andra hundar, inte kan gå i koppel och det värsta av allt – de kan fasiken inte hålla truten stängd utan hundarna skriker konstant. Samma beteende har hundarna dessutom i jaktsammanhang, vilket på prov innebär att du kan åka hem i samma sekund som hunden gör utfall eller ger ifrån sig ljud.

Har kommit fram till att vi ska testa lite till och om det börjar likna de hundar som jag beskrivit ovan så lägger vi av. Dock tror jag inte att risken för det är så stor pga flera orsaker, Neo är inte stressad i sig själv utan tar det lugnt hemma (till skillnad från många andra jaktspaniels har jag märkt) och inte heller i arbete går han upp i stress utan behåller sin intensitet och fart samt kontakt mellan ben å hjärnceller. Dessutom får han sitt jaktbehov tillgodosett vilket bara det gör en stor skillnad på honom och även om jag inte kommit så långt i mitt hundägande/tränande så ser jag iallefall skillnad på stress och intensitet. Till skillnad från många andra så får jag inte gåshud utan ont i magen utav att se hundar som flänger runt på agilityplan medan ögonen ser ut att ploppa ur skallen för att sedan omrikta stressen och hugga efter sina egna ägare efter avslutat lopp. Agility ska gå fort men inte till bekostnad på koncentration, sammarbete och fokus, eller framför allt hundens hälsa!

Vi skyndar långsamt helt enkelt!