En olycka kommer sällan ensam…

En olycka kommer sällan ensam sägs det, och att det uttrycket stämmer vet jag sedan tidigare då hundarna ibland blivit sjuka eller skadade en efter en.

I fredags var vi till veterinären en sväng då jag på torsdagskvällen upptäckte att Nikkis ena öra såg lite mysko ut. Hon har varken skakat på huvudet ett kliat sig men när Timmie verkligen försökte inhalera hennes öron så insåg direkt att något är fel för Timmie har en infektions/inflammations-näsa! Veterinären kunde snabbt konstatera samma sak och medicin mot öroninflammation sattes in.

Det var på fredagskvällen det. På lördag, vid lunch när jag kom hem från jobbet, så möttes jag av en halt Ebbe. Reservhunden till SM gick med öroninflammation och nu var en av tävlingshundarna halt. Förra vintern drogs vi med någon magåkomma länge vilket gjorde att när den väl släppte och vi kunde tävla så var Timmie inte alls i form och under våren hade vi både svansbrott och sårskador i tassarna. Så ja, i lördags gick verkligen luften ur mig. Inte en tävlings-vår och vinter som får ställas in IGEN pga skadade hundar.

Kände igenom tassen och konstaterade att en av tårna på Ebbes vänstra framtass är svullen och tänkte att han kanske trampat snett eller något liknande när han hoppat över grinden som avgränsar hundarna i groventren och tvättstugan med resten av huset medan vi är på jobb. Eller ja, den avgränsar Timmie, Nikki, Neo och Liam men inte Ebbe eftersom han hoppar över den med lätthet men det gör han faktiskt bara när vi kommer hem så det är okej 😉 Lätt hänt liksom, att hoppa nästan en meter och sedan hamna lite snett på badrumsgolvet. Gav honom rimadyl och ringde direkt till våra veterinärer i Ulvsby på måndagmorgon och fick tid idag. Han har inte visat några större tecken på smärta under helgen då han mer än gärna springer och kastar sig i kopplet samt inte slickat eller brytt sig om tån så därför tog vi inte någon akuttid under helgen utan väntade.

Väl på kliniken fick lillpojken lite lugnande för att vi skulle kunna raka och titta ordentligt på tån samt ta en röntgenbild för att kunna se om något var brutet. Efter undersökningarna kunde veterinären konstatera att röntgenbilden såg normal ut, dvs inget var brutet! Tån i sig ser hel och fin ut utan färska sår eller sårskorpor men svullnaden i tån i kombination med en svullen lymfkörtel gör att det troligtvis handlar om en infektion eller inflammation av något slag och därför testar vi nu att ge honom penicillin. Det kan ju vara så att han haft något pyttelitet sår, som nu läkt, där det kommit in någon elak baskelusk som fått fäste.

IMG_3396

Hur blir det då med SM? Efter att ha kollat och dubbelkollat mot SKK’s karensregister så är medicineringen inga problem, vi kommer att klara deras karenstider utan problem. Men det är underpremisserna att medicinerna hjälper och att han blir frisk utan att vi behöver köra 3-4 kurer, annars kommer vi inte att klara karenstiderna och det känns heller inte rätt att åka iväg och tävla med en hund som stått i flera veckor innan.

Så ja, vi får helt enkelt se hur det blir med SM men det viktigaste är ju så klart att Ebbisen blir bra! Positivt med veterinärbesöket var ju att Ebbe var himla duktig och att veterinären berömde hans lilla räkkropp 🙂 Men visst kan man börja fundera på vad man håller på med och om det verkligen är meningen att vi ska tävla och hålla på som vi gör när typ allt går emot en. Än så länge så håller vi modet uppe och är försiktigt optimistiska för att vi ska kunna ta oss till SM om lite drygt 4 veckor!

10403350_753976808031238_7483159781188971619_n

2 reaktioner på ”En olycka kommer sällan ensam…”

  1. Men vad drygt! Välkommen ner i båten då, vi har ju hållit oss borta från svullna körtlar sen i januari nu iaf men det sätter verkligen P för träningen som behövs när man sliter på med sånt. Hoppas att ni inte behöver behandla mer än en gång och att vi ses i norråker!

Kommentarer inaktiverade.