Baksidan av sociala medier

När jag började med drag för 7-8 år sedan så blev jag förvånad över att så få bloggade eller på andra sätt delade med sig av sin träning, sin vardag och sina framgångar med draghundar och draghundsport. Inom agility, lydnad och bruks fanns det otaliga bloggar där det friskt skrevs om olika träningssätt, filosofier och vardagsknep inom de olika sporterna. På facebook förundrades jag över hur få kommentarer och inlägg som gjordes att de där riktigt duktiga utövarna. När nybörjare frågade om råd i draghundsgrupper så var det extremt sällan som eliten svarade utan oftast var det andra nybörjare som tog ton. Efter lika många år av bloggande och några färre år med instagram och facebook så förstår jag varför, sociala medier har nämligen en baksida.

 

När man pratar med duktiga och framgångsrika förare inom sporten så är svaret det samma, de undviker att dela med sig om sina träningsupplägg och hur deras vardag ser ut med hundgårdar, hundgruppsdynamik och utrustning. De syns inte på sociala medier och inte heller i tidningar eller annan massmedia. En anledning är så klart att man inte vill dela med sig av för mycket till sina konkurrenters fördel men en stor del är också för att folk letar efter anledningar att snacka skit, sprida rykten och i vissa fall anmäla till SKK eller Länsstyrelsen.

 

Själv har jag fått hot om anmälan till länsstyrelsen då jag bland annat tydligen har för små hundboxar och utövar djurplågeri när jag tränar hundar på löpband och har riesens som inte ser ut som riesens ”ska” göra. För ett litet tag sedan fick jag även ett samtal där man ifrågasatte om det inte var så att den kullen som jag har hemma inte är en blandraskull, för jag har tydligen fortfarande blandraser hemma? Jag ska ha dopa mina hundar med blodpulver under flera år och anledningen till att Timmie har en helt grym start ut på banan är för att jag har slagit honom till lydnad. Jag har även fått höra, på omvägar så klart, massa olika anledningar till varför jag omplacerade Loke och Freja så därför skriver jag det för säkert tionde gången – de omplacerades eftersom de inte kom överens med flockens övriga hundar och då i synnerhet Ebbe. Så, kan ni släppa det nu? Bäst av allt är nog ändå de nedsättande kommentarer jag fått om vilken typ av riesenägare jag är och hur mina hundar ser ut, ett tag hade jag ett par såna kommenterar i veckan på lillaliam’s facebook. Riesenschnauzern är nämligen inte gjord för att vara draghund, de ”ska” inte se ut som mina gör och jag är en dålig ägare och rasrepresentant som håller vinthunds-riesen.

 

Folk har åsikter, förbannat mycket åsikter. Och de största experterna är de som sysslat med sporten i typ en vecka, aldrig sysslat med fysträning öht, inte har riesen själva eller de som bara har en hund och därmed vet allt om hur en flock fungerar och byggs upp på ett bra sätt. Jag följer ett par hundkonton på instagram som har över 100.000 följare och många gånger slås jag hur mycket folk tolkar in i de olika inläggen och hur mycket folk stör sig på. Om hunden är i hundgård i X antal timmar så är det för mycket enligt någon medan en annan anser att hunden är för lite. Svarar instagramägaren inte på en kommentar inom den närmsta timmen så är hon/han dryg och otrevlig, och om en hund inte syns minst en gång per dag på en bild så måste den vara avlivad och det påbörjas nästan en häxjakt på kontoinnehavaren. Jag är inte perfekt, jag stör mig också på saker! Men jag struntar i att lägga mig i, som t.ex. när folk låter sina hundar jobba i helt felaktig utrustning utan de får tro på sig sak om jag får tro på min. Om det inte är mina nära vänner för de får höra min åsikt vare sig de bett om den eller inte 😉 Men å andra sidan är det nog en av anledningarna till att just de vännerna är nära vänner, för att man kan framföra sin åsikt även om man inte håller med varandra.

 

På min blogg märks baksidan främst genom att antalet inlägg per månad minskar kraftigt med åren och istället så delar jag mest bilder på instagram med en kort text till. Jag kommenterar väldigt sällan inlägg i de olika hundgrupperna på facebook och delar inte med mig av min träning på samma sätt som jag gjorde förut. Nästan varje gång jag lägger ut kort eller film på när hundarna arbetar så får jag höra att det är något fel. Löpbandet är för kort ( ändå har det en löpyta på nästan 2 m), löpbandet är för människor och därmed direkt livsfarligt för hundar med tanke på dämpning och materialval (intressant eftersom löpband inom humanhälsan klassas som ett mjukt underlag och hundbanden görs av samma material som humanbanden) hundarna får inte ut något av simträning om de har flytväst på (okej, så de ligger helt orörliga med flytväst på i vattnet då, tack då vet jag) eller så springer de för fort, för långsamt, för kort, för långt, för brant eller för platt framför fyrhjulingen (inget är bra).

Men skitsnacket påverkar mig även i livet utanför bloggen, kommentarer och instagrambilder. Några riktigt vassa knivar i ryggen har gjort att jag numera sällan släpper in folk i mitt liv för att hjälpa dem med deras hundar. Jag tränar i princip aldrig med nya människor och diskuterar sällan träningen mer ingående eller hållningen av hundar med folk jag inte känner nära. De jag pratar med är folk som jag känner sedan många år tillbaka och som jag vet vart jag har. Egentligen är det rätt så tragiskt att det blivit så för man väljer bort idioterna så missar man samtidigt även många nya härliga vänskaper och inputs men ja, jag är dessvärre inte ensam om att tänka så.

 

 

Varför är det så här då? Ja, jag vet inte. Kanske bottnar det i den svenska avundsjukan eller kanske är det för att folk anser sig vara skyddade bakom skärmen och därmed kan skriva vad de vill? Min pappa sa för många år sedan att ju bättre du blir, desto mer skitsnack om dig själv kommer du att få höra.  Och det stämmer.

 

 

Så här avslutningsvis vill jag kommer med ett par tips, så kanske vi alla får en trevligare miljö på nätet och i verkliga livet.

1 – läs och läs om, ibland kanske du tolkar in något i det som skrivs.

2 – en bild eller en film säger inte allt! Vinklar, ljus och ljud kan förvränga mycket.

3 – är det något du funderar på eller verkar oklart? Fråga! Du får nästan alltid ett svar tillbaka och inga falska rykten sprids! Är det någon som tränar på ett sätt som jag inte förstår så frågar jag, kanske får jag en aha-upplevelse?

4 – du ser bara en liten, liten, liten del av vår vardag, tänk på det! Bara för att jag inte t.ex. skriver att vi värmt upp i 20 minuter så innebär det inte att jag struntat i det.

5 – Ser du något du inte gillar? Det gör inget, man kan inte älska allt och alla. Andas och scrolla vidare 😉

 

För att förtydliga lite så vill jag skriva att ni fortsatt jättegärna får skicka frågor och funderingar till mig, det är så kul att läsa! Kritik är så klart också välkommet för fullärd är man ju aldrig. Men skitsnacket kan ni bespara mig, vem som har bäst hundar kan vi göra upp om ute på tävlingsbanan istället 🙂

 

 

 

13 reaktion på “Baksidan av sociala medier”

  1. Jadu…
    Jag har lämnat i stort sett alla hundrelaterade sidor och kommer nog att lämna de 2 som är kvar. Men jag blir mest fascinerad av alla förståsigpåare de flesta utan erfarenhet men också att det blivit så svårt att ha hund? Nu garvar jag mest åt alla frågor om selen sitter bra eller klövjeväska har rätt passform för man undrar var den det egna omdömesförmågan tagit vägen? Elittänk bara för att springa nån mil i veckan med hunden?
    För svar får man och ingen är överens om nånting i alla fall! Ha kul med din hund och testa själv så blir du mycket lyckligare och skit i fejjan😄det brukar bli mitt råd!

    1. Jag tror att du i hemlighet älskar alla bilder med frågan om selen eller väskan sitter bra 😉 😛 erkänn nu!

  2. Trevligt o informativt skrivet, lycka till med fortsatt träning👍Marie S.

  3. Respekt, A-C !! Förstår och instämmer i det du skriver om sociala medier, och att det är lättare att göra anmälan till SKK och LS än att ta tjuren vid hornen och prata ”face-to-face”. Jag är full av beundran av dej och dina hundar, och jag tror att du har det för mej och mina också, eller….jag hoppas det iallafall ! Fortsätt att köra ditt race och gör det du tror på !! Kram

    1. Tack Åsa! Även om våra hundar ser lite olika ut så har jag stor respekt för dig och ditt avelsarbete! Kram

  4. Du som har lärt oss allt, har pratat med så många draghundsförare som har haft dig som ”mentor”, för som du skriver, det är inte många som har delat med sig genom åren! Måste vara skitjobbigt att läsa korkade kommentarer om saker som är så självklara för oss som tränar både oss själva och våra hundar?! Sluta inte dela med dig! Kram

    1. Jag förstår inte hur, ofta helt främmande människor, anser ser sig ha rätten att döma och kommentera mitt liv när de egentligen inte har den minsta aning om hur vårt liv ser ut. Numera rinner 99% av alla kommentarer och skitsnack av mig för när det kommer till kritan så har personerna i fråga inte de minsta fakta att backa upp sina påstående med men visst har det satt sina spår.

      Tack för dina fina ord <3

  5. Jag tycker det är tragiskt att se hur illa folk beter sig mot andra på det sättet som du skriver. Man får ingen framgång om man slår sin hund, det skulle synas om någon beter sig illa mot hundarna i tävlingssamanhang.

    För att nå framgång ligger det bakom ett hårt jobb att hålla hundarna i så bra form som möjligt fram till tävlingarna. Man sliter sitt hår för 4-5 tävlingar per år och då jobbar man för att ha en chans på prispallen.

    Du kan inte tvinga en hund som inte vill dra att dra.

    Jag tycker du är en enorm förebild inom draghundsporten och har följt din blogg i flera år, tycker att du jobbar fantastiskt bra med dina hundar och gläds med din framgång.

    Till och med jag som haft vallhundar hela mitt hundägande liv, har börjat överväga att skaffa en riesen för jag har fallit för dom genom att följa din vardag.

    Jag jobbar också med hundar som normalt inte är ” byggd” för drag och det går utmärkt och hundarna älskar det.

    De som säger att en riesen inte är gjord att dra med vill bara döva sitt egna dåliga samvete. Alla hundar som gillar att springa och jobba kan dra, liten som stor.

    Jag drar med tibetansk spaniel och dom är verkligen inga draghundar.

    Dina hundar får ett riktigt och härligt liv, mer än många får.

    Jag tycker du ska hålla huvudet högt för du gör ett fantastiskt jobb med dina hundar och du har en lysande karriät inom draget och hoppas på att fortsätta läsa om dina resultat och framgångar och hur du tränar dina hundar inför tävling.

    Jag har också fått ge upp en drömhund inom drag för att han inte funkade med min dåvarande aussie, som idag inte finns med mig och jag fick också höra på omvägar att folk påstod att man inte klarade av hunden. Jo det gjorde jag men det är inte hållbart att bo i en lägenhet med två hundar som inte kommer överens.

    Huvudsaken är att hundarna mår bra. Ta inte åt dig av de folk påstår sig veta, du gör ett bra jobb och fortsätt med det du gör.

    Mvh Kristina

  6. På väg hem från Värmland efter att i kväll hämtat hem en av Anna-Carins riesenvalpar, Fröken Rosa. Detta blir min fjärde riesen och jag har bara bra vibbar av Anna-Carin som hundägare och uppfödare.
    Jag vet inte i detalj vad baktaleriet handlar om, men det är väldigt lätt att gömma sig i grupp eller bakom signaturer. Något jag själv fått uppleva.
    Tycker att signaturen ”Kristina” gör ett bra inlägg. Tycker att Anna-Carin har gett ett mycket jordnära och sympatiskt intryck och att hon är mycket mån om sina hundars bästa.

Kommentarer inaktiverade.