Valparna 11 veckor

Nu har nästan alla valpar åkt till sina nya hem förutom Anton och kvar på gården finns Viggo och Maya, hane lila och tik röd, två ganska så olika valpar.

20664636_10155106027589139_2164468320922969210_n
20769993_10155106027574139_9154479730953020888_n 20664771_10155106027559139_6588788158450582034_n

Maya och Viggo är i många avseenden varandras motsatser. Pälsmässigt så är de kullens ytterligheter, Maya med sin extremt sträva och korta päls, och Viggo med sin briardpäls. I veckan ryckte jag ner både Maya och Anton, något som var gjort på ett ögonblick. Viggo har jag ryckt i omgångar och vi är långt ifrån klara :I Men nu börjar man faktiskt kunna skönja att han är en riesen, och när mycket av fluffet är borta så ser han inte så fet ut jämfört med Maya och Anton heller. Jag tycker han är fin, trots sina terrieröron 😛

20728370_10155108883084139_2691818865335590494_n

Mentalt så är Maya och Viggo också rätt så olika. Viggo vart ju kvar här eftersom jag inte riktigt tyckte att han passade hos någon av valpköparna och istället för att sälja honom och riskera att få tillbaka honom som jobbig unghund eller få en missnöjd valpköpare så fick han vara kvar. Vad är det då som gjorde honom ”oplacerbar”? Ja, jag vet inte riktigt. Det går inte att sätta fingret på det och jag vet inte hur jag ska förklara det heller, det var en känsla som gjorde att det inte kändes rätt att sätta ut honom. De andra valparna är ju ganska så galna, minst sagt, och kanske är det bara det att han varit lite mindre galen som gjort att han kändes udda när han var 6-7 veckor. Nu har han dock utvecklats väldigt under de sista veckorna så kanske är han bara en sån som blommar ut lite senare? Han är väldigt lätt att ha å göra med, han undviker konflikter och startar aldrig bråk, bästa belöningen är att få mys, han kommer bra överens med Moa och lyssnar på hennes signaler, han gör aldrig några ryggöverfall vilket somliga andra valpar sysslar med… En snäll och behaglig kille helt enkelt.
20526169_10155082276774139_5522461842314863343_n 20620941_10155082276874139_4774456059424740315_n

Maya blev kvar då hon är allt jag vill ha, förutom att hon är just en hon och inte en han. Maya hade jag nog kunnat sätta ut hos vilken valpköpare som helst utan några tveksamheter, snäll och trevlig med extra allt. Precis som Viggo så undviker hon konflikter och startar inga bråk, något som är viktigt för mig som har mina hundar i flock. Skillnaden mellan Maya och Viggo är att Maya är betydligt mer intensiv i allt hon gör och henne har vi fått berätta för att ”nu händer det inget, då sover vi” medan Viggo själv inser att det är dags att chilla. Maya är en riktig virvelvind, biter som en krokodil, fruktansvärt lättbelönad och kvick i både knopp och kropp. Hon påminner faktiskt rätt mycket om Nikki, vilket är roligt nu men kanske inte om ett tag då hon är tre gånger så stor.

 

20708444_10155108990389139_3372497833322506521_n

Kvar här finns som sagt även Anton som åker till Norge nästa vecka för att bo tillsammans med sin morfars bror, Turbo. Han visade att han verkligen har en avknapp på gårdagens veterinärbesök där han inte hade några som helst problem att lägga sig på golvet i väntrummet hos veterinären och slappna av, trots att det fanns både hundar och katter där.

20727945_1386902368072009_6956154094405400389_n

20708209_10155105186179139_5920067290604352725_n

Förutom diverse valp-aktiviteter här på gården så har vi kört igång med ATV-träningen. Ett par pass har vi hunnit med och hundarna har velat hålla ett högre tempo redan från pass 1 jämfört med förra året. Jag bromsar ner dem och håller passen i trav än så länge för att på så sätt bygga styrka och stabilitet, när den finns ökar vi farten. Till skillnad från förra året så har hundarna i år fått simma rätt mycket, och då inte bara simmat fritt utan även drag-simmat. Kanske har det gjort att de fått en bra grund att stå på inför ATV-träningen. Ett par barmarkstävlingar kommer vi att köra under hösten men den här säsongen satsar vi mer på snötävlingarna än på barmark, vilket gör att barmarkstävlingarna hamnar mer i uppbyggnadsperioden än i tävlingsperioden. Kanske blir det inte ens 4-spann i höst då tanken är att Nikki ska paras och då har jag bara två körbara hundar kvar, om hon nu tänkt att löpa dvs. Så ja, detta blir något av en mellansäsong med för unga hundar, en hund som börjar tappa fart pga ålder och, förhoppningsvis, dräktiga hundar 🙂

IMG_5536
Typiskt Nikki! här ska man ta ett snyggt kort på en trio skägg så kommer det in en spaniel!

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *