Sugen på att testa draghundsport på snö?

Den 19-21 januari arrangerar Svenska Draghundsportförbundet en kurs inriktad på nordisk stil och slädhundsstil, i Nornäs Dalarna. slädläger11Lägret är uppdelat i två grupper, skidgruppen och slädgruppen, där fokus ligger på respektive gren. I skidgruppen kommer det läggas mycket tid på skidteknik men naturligtvis kommer vi även att köra våra hundar. I slädgruppen kommer vi att få lära oss allt om hur en slädefungerar, hur man kan träna upp en hund till att bli en duktig slädhund och såklart, köra släde med våra hundar! Grupperna kommer att ha lite gemensamma föreläsningar som valla-skola samt förebyggande friskvård.

Skidgruppen leds av Hans Pettersson och Niclas Ström, som båda har mångårig erfarenhet av skidåkning både med och utan hund. Hans kör med Riesenschnauzer och Niclas med blandraser, och herrarna har tillsammans flertalet nationella och internationella medaljer.

Jag kommer att vara ansvarig för slädhundsgruppen och har lyckats lura ner den extremt mångsidiga Cari Rörström från TopDog i Kiruna. Cari har en gedigen meritlista både inom draghundsporten men även inom andra hundsporter samt är under utbildning till hundfysioterapeut. Mer om Cari kan ni läsa på TopDog! Slädar finns för utlåning om man inte har någon egen 🙂

 

Intresserad? Mejla på info (a) lillaliam.se

 

Här finns lite mer info!

Go natt lilla liam

Min bästa vän sedan över 10 år fick förra veckan somna in och lämnar efter sig ett enormt stort hål i mitt hjärta. Efter att ha levt på övertid ett bra tag så blev det i torsdags dags för honom att vandra vidare och det känns som om en era tagit slut. Tomhet är det ord som bäst beskriver vad jag känner nu.

1340221375_resized

För er som inte känner till Liams sjukdomshistoria så fick han för ett par år sedan spondylos som vi sedan dess jobbat med för att hålla honom smärtfri ifrån. Till det hade han diabetes insipidus, artros i bogen och på senare tid även blåsljud på hjärtat samt knölar lite varstans på kroppen. Han har varit pigg  trots sina krämpor och levt livet som en glad, och skällande, pensionär de senaste åren. Men för ett par veckor sedan började Liam tappa päls, fler knölar uppstod och även om han var fortfarande pigg så förstod vi att det nu börjar närma sig slutet på vad jag tycker är ett värdigt hundliv. I torsdags morse möttes jag av en mycket trött Liam vars knöl på framtassen hade växt mycket vilket gjorde att han haltade kraftigt. Att ha problem med rygg och bäcken samtidigt som man haltar på frambenet gjorde att han knappt kunde gå. Även om jag förberett mig ett tag på att det började bli dags så var jag inte beredd på det den morgonen och synen av honom slog mig som ett knytnävsslag rätt i magen, min förr så starka och stolta hund hade förvandlats till en skugga av sitt forna jag.

– Det räcker nu.

25394910_10155429428939139_4225598302486954058_o

När jag skaffade Liam hade jag jättehöga mål för oss inom lydnad och spår, men det vart inte så mycket lydnad, och absolut inte så mycket spår. Istället blev det lite agility, en hel del räddningsträning och massor av fysträning i olika former. Liam var inte alltid en lätt hund, han hade många egna tankar och åsikter om hur saker och ting skulle göras, vilket inte alltid stämde överens med min åsikt vilket ni bland annat kan läsa om här. Han blev inte alls den tävlingshund jag hade tänkt mig och vi snubblade framför mållinjen många gånger i flera olika situationer men han gav mig så otroligt mycket ändå. Förutom att han lärt mig massor i ämnet hund så har han framförallt gett mig ett så himla rikt liv med många äventyr, givande samtal och möten samt massor av nya vänner. Eller egentligen kan man väl kunna säga att hela mitt liv, med sambo, ungar, övriga hundar, gård och den jag är idag är tack vare denna fantastiska och egensinnade hund. Hade jag aldrig köpt Liam så hade jag aldrig varit här.

11951828_10153261637044139_5913551064289074108_n
Under våra 10,5 år tillsammans så har det varit skratt, tårar och många gråa hår. Vi har åkt land och rike runt på träning, läger och tävlingar. Han har varit med i princip överallt och jag skulle gissa på att vi varit ifrån varandra sammanlagt 3-4 veckor under dessa år. Vi har varit väg på stora äventyr, små äventyr, spenderat massor av tid i skogen och han har dragit mig otaliga mil över fjäll och på skogsvägar. Han har fostrat otaliga valpar och guidat mina nuvarande hundar i både vardag och arbete. Han har visat mig draghundsportens härliga värld och krossat otaliga förutfattade meningar om att brukshundar inte kan, eller bör, syssla med draghundsport. Han har gjort avtryck hos massor av folk under vårt liv tillsammans, ibland på ett positivt sätt och ibland på ett negativt sätt men oavsett så kommer folk ihåg honom om de träffat honom. Tack vare sociala medier har han även gjort intryck hos folk som vi aldrig träffat och därför hänger det här hemma en otroligt vacker tavla på Liam som vi fått av en annan riesenägare bosatt i USA. Han hade en enorm personlighet och utstrålning, och han kunde säga mer än tusen ord med en enda blick eller gest. Han hade pondus och en värdighet som ingen av mina andra hundar kommer i närheten av och när det stormat i mitt liv så har han alltid funnits där, som en fast och trygg punkt att hålla sig i. Med hans stora huvud i mitt knä och hans nos buffandes på min hand, som krävde att jag kliade honom bakom örat, så kändes allt lite bättre.

1273431989_resized

Han kunde vara en riktigt pain-in-the-ass-hund men han var min pain-in-the-ass-hund <3

Tack för allt Liam.

1340436353_resized

Tack Jenny på Ulvsby Smådjursklinik som tog hand om oss i torsdags och som också behandlat Liam flertalet gånger under årens lopp.

Det mesta löser sig

23915599_10155377189769139_2643209905370983198_n

Sista bakterieodlingen visade att Nikki inte behövde äta den starka antibiotikan utan kunde fortsätta den ”valp-vänlig” och vi kunde hämta hem valparna efter bara några dagar. Nikki tog sig ann sina valpar direkt och skötte om dem som om de aldrig varit ifrån varandra. Såret ser idag, en vecka sedan operationen, jättefint ut och Nikki är oförskämt pigg. Valparna växer och frodas, de började gå omkring i lådan för ett par dagar sedan och i helgen började de öppna ögonen. Och de är sjukt söta. Alltså, jag vill bara äta upp dem <3 Hade lätt kunnat behålla alla tre!

23795798_10155374892949139_8804169387662340789_n 23844492_10155374892939139_295010751076828582_n

När det skiter sig, så är det alltid helg

Det räckte inte med ett besök på djursjukhuset för Nikki och hennes valpar utan vi fick klämma in ytterligare ett, naturligtvis på helgen, så nu tycker jag att det räcker 🙂 Igår morse hade Nikki fått feber, var flåsig och allmänt inte på topp. Efter ett samtal ner till djursjukhuset så var det bara att sätta sig i bilen och åka ner. Jag trodde att det kanske skulle bli en undersökning, lite antibiotika och sedan hemfärd. Ack så fel jag hade.

23658697_10155360313149139_2911559490558514308_n

Efter 18 timmar (!) på Karlstad Djursjukhus fick jag åka hem med valparna medan Nikki blev kvar för observation. Då hade Nikki legat i 10 timmar med dropp och antibiotika i ett försök att få ner hennes feber. Veterinären kunde ganska snabbt konstatera när vi kom in att det rörde sig om en livmoderinflammation men då det dels var tätt inpå kejsarsnittet och dels då hon var dålig så valde vi att vänta lite för att se om hon blev bättre. Det blev hon inte, febern gick inte ner utan steg istället och till sist blev beslutet att hon skulle opereras då vi inte vågade vänta längre. Då kunde det konstateras att det var livmoderinflammation och att hon dessutom hade infektion i bukhålan samt början till infektion i operationssåret. Suck!

23755056_10155358550184139_8410390174908405551_n

Operationen tog ett par timmar och när hon kom tillbaka var hon faktiskt rätt så pigg, men de ville ha kvar henne för så därför fick jag och valparna åka hem utan mamma men med nappflaska och mjölkersättning. Uuuuggghh, att nappa upp djur är inte så gulligt och glamoröst som folk tror och speciellt inte om djuren absolut inte vill ha nappflaska, så därför fick vi börja jaga efter en amma till valparna. Ibland är det bra med sociala medier, för på bara nån timme hade min annons delats 500 gånger och vi fick massor av tips och förslag! Vi hittade en tik som fått valpar samtidigt som Nikki men som tyvärr sedan förlorat alla valparna, hon fanns dock en bit bort och valparna var hungriga – NU. Som tur var så fick vi tag i en tik som kunde göra en akututryckning hem till oss så att valparna fick i sig lite mat och få lite omvårdnad innan det var dags för dem att åka iväg.

 

Nu är valparna hos sin fostermamma och det går, peppar – peppar, väldigt bra. Nikki har fått komma hem igen då hon är piggare och förhoppningsvis återhämtar hon sig snabbt. Hon har dock inte velat äta på djursjukhuset men här hemma har hon iallefall lyckats pillra i sig lite slängd mat på golvet från ungarna middag.

23795026_10155361196969139_5919198381916001335_n

Tack alla som hjälpt oss under helgen! Personalen på Karlstad Djursjukhus som gett Nikki och valparna bästa omvårdad, serverat fika till en hungrig matte, lånat ut mobilladdare och utrustat undersökningsrummet med en saccosäck så att väntan blev lite bekvämare. Tack alla som hjälpte till i sökandet efter en amma till valparna och till er som ställde upp med era tikar! Tack Wenche som tog hand om ungar, hus och hundar medan jag spenderade natten på djursjukhuset och som fixat med valparna. Tack Agria som utan minsta krångel betalat 45.000 kr för att rädda livet på min hund och hennes valpar.

 

Nu håller jag tummarna att det bara går framåt och att vi kan hämta hem valparna snart även om medicineringen gör att Nikki inte kan dia dem.

Nu ska vi sova!

 

(Är du en av dem som tror att hunduppfödning innebär snabba cash? Tänk om!)

B-kullen är här!

FullSizeRender

Igår natt/tidig morgon föddes de, vår B-kull! De kom till världen på helt motsatt sätt jämfört med vår A-kull. Aco’s valpning följde läroboken till punkt och pricka med temperatursvängningar, bäddningar, skakningar, krystvärkar och hålltider mellan valpar. Nikkis valpning hann aldrig börja men slutade med kejsarsnitt kl 04 på Karlstad djursjukhus. Hon spydde tidigare på natten och då upptäckte jag att hon hade gröna flytningar vilket tyder på att en moderkaka har lossnat. Så då var det bara att ringa ner till Karlstad, kasta sig in i bilen och köra de 2,5 milen ner som tack vare regn tidigare på kvällen och sen minusgrader var glashala. Dessutom så blåste det en del och har man en större bil som jag har så kan en ordentlig vindpust ta tag i bilen och flytta den nån meter eller två i sidleds, ja en spännande tur ner! Men så kan det gå, två helt olika valpningar kan man väl säga!

IMG_7780

 

När de snittade Nikki fann de en död valp, som varit död ett tag, som låg och blockerade för övriga valpar. Övriga tre valpar var pigga och började snabbt att dia när de väl fick komma till Nikki <3 Två hanar och en tik blev det, på bilden syns från vänster tik, hane och hane. IMG_7803

Vi fick stanna en liten stund extra då Nikki spydde lite blod efter operationen innan det bar av hemåt igen. Hon var väldigt påverkad igår, hon varken åt eller drack något och orkade inte alls ta hand om sina valpar. Idag är hon lite piggare, hon har ätit, fått i sig vätska och tar fint hand om sina små valpar <3 Nu ska jag bara komma på namn på B, efter att ha googlat så har jag insett att det inte finns då där jättemånga kill-namn på B som jag fastnat för. Kanske ska köra någon gammaldags-tema och ta typ Bengt-Ove och liknande? Förslag mottages tacksamt!

 

 

Efter att ha spenderat i stort sätt hela veckan här hemma på gården för att hålla koll på Nikki så var det skönt att kunna gå i skogen samt träna hundarna nu när valparna anlänt. Moa har så klart med på i princip allt och igår fick hon en egen pannlampa! Tänk att något så litet kan betyda så mycket, att ha en egen pannlampa precis som mamma och pappa 🙂 Hon har verkligen fastnat för det här med att köra trehjulingen efter Neo, varje gång vi ska ut på promenad så drar hon fram trehjulingen, linan och Neos sele <3 Tyvärr så kan inte Neo dra henne på varje promenad, det blir för mycket träning för honom, och hon blir då väldigt besviken. Hon får tjata på pappa att hon ska ha en egen hund 😉

IMG_7814 IMG_7828

 

Råutfodring 1.0

Jag brukar få lite frågor kring detta med råutfodring av hundar och istället för att skriva och hänvisa till samma saker så började jag leta efter en ”FAQ” för råutfodring med referenser, men jag hittade ingen så jag skrev ihop en själv. Frågorna som jag skrivit ner är de frågor som jag brukar få och svaren är text från vetenskapliga artiklar och avhandlingar från olika universitet, med referenser inom parantes, samt

 

Begrepp
Råutfodring – när man utfodrar hund/hundar med rå föda.

Färskfoder – rå föda som berikats med syntetiska vitamin- och mineraltillskott. Finns flertalet olika märken som t.ex. Vom og hundemat, Fodax, Priima, Nordic.

Barf – biologisk anpassad rå föda, där man tillgodoser hundens näringsbehov genom en balanserad variation av råvaror. Det finns olika modeller / recept, vissa ger hela byten, andra ger spannmål / grönsaker / frukt / bär medan andra ger en strikt köttbaserad diet.

 

Valpar växer för fort av rå föda / blir större än valpar som är uppvuxna på torrfoder.
Det finns ingen forskning där man studerat tillväxthastigheten hos hundar som utfodrats med torrfoder respektive rå föda. Hundens tillväxthastighet påverkas av dess energiintag och dess slutgiltliga storlek bestäms av dess gener. (3) (4)

 

Hundar som växer snabbt har ökad risk att utveckla HD
Det finns äldre studier från 70- och 80-talet som pekar mot att hundar som växer snabbt löper en ökad risk att utveckla HD. Nyare studier från 2010, som anses vara mer tillförlitlig än de äldre då den grundar sig på fler individer och flera raser, stärker dock inte den hypotesen (2) (6).

 

Råutfodring innehåller mycket protein och valpar tar skada / får tillväxtrubbningar av för mycket protein
 Det påstås ofta att foder som innehåller en hög andel protein främjar en hög tillväxttakt och ökar därmed risken för olika skelettsjukdomar hos valpen. Forskning visar dock att det är osannolikt att andelen protein i fodret är någon primär faktor för förekomsten av tillväxtrubbningar, då överskottet kan utsöndras av njurarna i form av urea eller omvandlas till energi och lagras i kroppen (3). Att utfodra med ett foder som har låg proteinhalt har däremot visat sig ge en hämmad tillväxt (6). En hög proteinhalt inverkar heller inte på kalciummetabolismen eller benbildningen (3). Studier på människor visar dock att ett lågt intag av protein har gett nedsatt absorption av kalcium med kalciumbrist och skelettskador som följd (6). Då foder med hög andel protein blir mycket smakliga, ökar dock risken att en växande hund av stor ras äter för mycket och av den anledningen växer för fort, då energiintaget blir för högt. Om valpar av stor ras ska ges foder med mycket protein, måste foderkonsumtionen begränsas då det inte är mängden protein i sig utan det totala energiintaget som kan påverka tillväxttakten (3).

Personlig reflektion – Råutfodring eller färskfoder är inget märke utan ett begrepp för hur man kan utfodra sin hund. Precis som det finns torrfodersorter med hög proteinhalt och med låg proteinhalt så finns det färskfodersorter med hög respektive låg proteinhalt. Här gäller det, precis som med torrfoder, att välja rätt fodersort eller blandning för den aktuella individen.

Hundar uppfödda på rå föda löper större risk att utveckla HD/AD
Det är flera faktorer som spelar in om huruvida en hund utvecklar HD/AD eller inte. Det är faktorer som genetiska anlag, motion, miljön hos uppfödaren, miljön hos valpköparen och mat. Det finns forsknings om visar att miljön som valpen har de 3 första månaderna i livet spelar en stor roll i huruvida valpen utvecklar HD/AD eller inte, bland annat så halveras risken att valpen utvecklar HD om valpen föds och växer upp på en gård jämfört med om uppfödaren bor i ”stan” (2).  Man har även sett att andelen hundar med HD (och vissa typer av cancer) är större bland hundar som kastrerats i tidig ålder än hundar som är okastrerade (1).

När det gäller foder och HD så har jag inte hittat någon forskning där man studerat om valpar uppfödda på rå föda löper större risk att utveckla HD/AD än hundar uppfödda på annat foder. Däremot finns det forskning som visar att fri tillgång på foder, oavsett fodertyp, och hög vikt hos den växande individen ökar risken för att utveckla AD (3).

 

Hundar uppfödda på rå föda löper större risk att utveckla allergi.
Valpar vars mamma utfodrats med annat än enbart värmebehandlat torrfoder under dräktigheten och digivningen har visat sig bara löpa hälften så stor risk att utveckla allergi än valpar där tiken enbart ätit torrfoder (7)

 

Hundar uppfödda på rå föda löper större risk att utveckla OCD / FCP.
Hos en hund som saknar de genetiska anlag för OCD kan sjukdomen inte framkallas genom felaktig utfodring men hos en hund som har de genetiska anlagen för OCD kan skadorna utlösas och förvärras av en felaktig utfodring. Det man vet är att överutfodring av kalk och energi kan bidra till uppkomsten av OCD, hos individer som har de genetiska anlagen, samt att överutfodring av protein ger inte OCD. (5) Jag har inte hittat någon forskning där man kollat på ev skillnader hos hundar som utfodrats med rå föda respektive torrfoder.

 

Hundar måste äta kolhydrater för att må bra, då fungerar inte rå föda.
Personlig reflektion – Om hundar måste äta kolhydrater eller inte tvistar de lärda om men om man har en hund som måste äta kolhydrater för att må bra så går det utmärkt att utfodra hunden med rå föda som innehåller kolhydrater! Det finns flertalet olika färskfodersorter som innehåller olika typer av kolhydratskällor. Kolhydrater finns i flera olika råvaror som t.ex. grönsaker, frukt, bär, rotfrukter och spannmål.

 

Min hund tål inte färskfoder
Personlig reflektion – Jag tror absolut att det finns hundar som inte tål rå föda (vilket i sig kan diskuteras om det då är fel på maten eller fel hunden/aveln när ett djur inte tål naturlig föda utan enbart processad sådan) men färskfoder är inget märke, det är ett begrepp precis som torrfoder. Om en hund inte tål Royal Canin Maxi junior, tål den inte torrfoder då eller tål den kanske bara inte just det fodret? Har man däremot gått igenom större delen av de hundratals olika färskfoder sorter som finns utan att hitta något som hunden tål, ja då kan man börja fundera på om hunden inte tål färskfoder.

 

Hundar ska inte utfodras med matrester / Barf är bara ett finare ord för dina matrester.
Personlig reflektion – Råutfodring är inte detsamma som matrester. Att utfodra en hund med köttfärssås, pasta, bea, grillad kyckling, pyttipanna, vaniljyoughurt är inte att ge hunden biologisk anpassad rå föda.

 

Vad som är ”bäst” för ens hund är upp till var och en att själva komma underfull med. Jag är långt ifrån en expert på råutfodring men lite har jag lärt mig under de år som jag råutfodrat och intresserat mig för ämnet. Vad jag vet så finns det bara ett forskningsprojekt där man studerar skillnaderna mellan torrfoder och råfoder, den pågår ännu och leds av Anna Hielm-Björkman på Helsingfors Universitet men den verkar ännu inte finnas publicerad på nätet. För övrigt är det svårt att hitta forskning kring hundfoder och hur den påverkar hundens hälsa som inte bedrivs av och på någon av de stora torrfoderföretagens fabriker.

Om något är felaktigt eller om ni har nyare forskningsresultat så kommentera gärna med referens så ändrar jag texten 🙂

 

Referenser:
1 – http://journals.plos.org/plosone/article/file?id=10.1371/journal.pone.0055937&type=printable

2 – http://www.knickerbockers.se/upload/Krontveit_PhD_thesis_2012.pdf

3 – http://ex-epsilon.slu.se/1840/1/Kost_motion_ad_hd_hos_labradorer.pdf

4 – https://stud.epsilon.slu.se/10366/7/wallin_j_170817.pdf

5 – http://www.vixax.com/OCD.pdf

6 – https://stud.epsilon.slu.se/7041/1/Kullbohr_C_140806.pdf

7 – https://www.skk.se/globalassets/fonden/dokument/artiklar/atopisk_dermatit.pdf

Nu närmar det sig

En vecka kvar och nu börjar damen blir redigt rund! Valplådan har tagits fram och ska nu förhoppningsvis bli godkänd av Nikki. Hon hänger mest på gården numera och följer bara med på kortare promenader från och med nu. Det märks att hon börjar bli riktigt tung, hon som alltid varit så smidig och rapp i kroppen orkar nu precis upp i soffan. Hon har dock själv inte riktigt insett detta utan försöker tappert hoppa och leva precis som vanligt så jag får ha tummen i ögat på henne så att hon inte hittar på dumheter.

På torsdag har det gått 63 dygn sedan parningen och nu är ju frågan, eller frågorna. Vilken dag tänker hon föda på och hur många tikar, resp hanar tro ni att det blir?

 

 

I valpväntan har vi faktiskt också varit iväg och tävlat! I lördags var i vi Kristinehamn där Karlskoga Bk arrangerade Halloweendraget. Jag körde DR2 med Timmie och Ebbe som sprang på fint, ingen jätteprestation men helt klart godkänt. Vi var ensam i grupp B, slog C-ekipaget samt två av de fem startande A-ekipage. Vi var även snabbare än alla DR4-ekipage (enbart B som startade).

23131732_1460229350739310_5208230345254603477_n
Någon som också tävlade var Moa! Hon körde i barnklassen (upp till 8 år) tillsammans med Neo som drog henne på henne fyrhjuling. Det var inte det stabilaste fordonet på den 400m långa banan så en liten vurpa blev det men hon var snabbt uppe på benen med lite assistans av Hasse som gick bakom och agerade broms i nedförsbacken, så att inte Moa skulle köra på Neo. Moa var väldigt nöjd över tävlingen och ville köra igen när de kvar klara 🙂 Kan det bli en liten musher ändå? 😉

23172864_1460589124036666_3555645720882049026_nFoto: Maria Nilsson

 

 

Det är dock inte bara vi här hemma som har tävlat. Racing Giants Ally, Esther som bor i Sundsvall, har vänstervarvat vilket slutade med HP och BiR 🙂 Hon fick bland annat fin kritik för sina välansatta öron, och just öronen hos den här kullen är ett stående skämt bland alla valpköpare. Själv tycker jag, helt opartisk så klart, att hon har världens finaste öron <3

23132111_1460111720751073_34163785143483693_n 23167715_1460111724084406_5248356340234403675_n

Barmarks-SM 2017

Även om både anmälan och boende till årets Barmarks-SM var betalt sedan länge så var det först i onsdags (!) som jag bestämde mig för att verkligen åka. Känslan och suget att tävla har inte riktigt funnits där i höst. Men jag åkte ändå och det visade ju sig vara ett bra val trots allt 🙂

 

Skärmavbild 2017-10-22 kl. 20.35.17Foto: Malin Granqvist / Villiviimas

Då jag förra veckan fick bekräftat att Nikki var dräktig och min plan B med Aco inte fungerade så fick jag ta in pensionären Neo i spannet på SM. 9 år, inte farttränad öht och pensionerad från tävlandet gick han in i spannet och briljerade, precis som han gjorde på samma plats för ett par år sedan då han var med i mitt 4-spann när vi tog guld på SM i slädhundsstil.

Enda anledningen till att jag bestämde mig för att tävla var pga banans utformning. Banprofilen för spann-klasserna kan beskrivas som A, först 3 km uppåt och sen 3 km neråt. Neo håller ett bra tempo men har inte skäggens toppfart på plan mark vilket gjorde att banan i Falun passade perfekt att köra den här typen av spann-uppställning på. Hade banan varit flack och därmed snabb så hade jag inte kunnat köra Neo, då hade det gått för fort för honom. Nu visste jag att han skulle orka med Timmie och Ebbes tempo i uppförsbackarna och jag räknade med att de skulle vara lite lagom trötta när de började gå nerför så att de inte kom upp i några topphastigheter.

Planen fungerade bra, Neo sprang på bra och höll tempot. Första dagen galopperade Timmie fint hela vägen upp medan Ebbe gick ner i trav någon enstaka gång. Fick ett bajs-stopp vilket tog tid då Neo måste hitta rätt plats att skita på, att bara stanna och göra det han ska är inget alternativ. Men sen bar det iväg igen! Körde in på 18:50. Andra dagen var det inte riktigt galopp hela vägen upp för Timmie men ändå bra fart. Bromsade dem nedför banan båda dagarna, dels för att Neo skulle känna sig trygg men även för att spara på mina stora hundar. Mina hundar är inte vana att springa så långa sträckor nedför vilket sliter på bland annat handlederna, så för att minska risken för skador fick det bli så. Under andra dagen lyckades jag till och med att få ner dem i trav under iallefall halva sträckan nedför berget. Hörde att många haft problem med skadade tassar på den här banan men själv hade jag inga problem alls med varken trampdynor eller klor vilket känns väldigt skönt!

 

Tiden dag 2 blev 19:05, sammanlagda tid blev 37:56 över två dagar (6,3 km x 2) och vi tog guld med drygt 5 minuter ner till tvåan. Vi var 5 stycken i min klass,  mitt spann, 3 samojedspann och ett spann med staffar vilket var det typ sötaste jag sett. Tidsmässigt var vår prestation inget att hurra för, jag har faktiskt aldrig kört så här långsamt men nu var förutsättningarna för mitt spann lite annorlunda med Neo, jämfört med när jag kör Nikki i spannet som är betydligt snabbare och starkare, så jag är supernöjd med mina kämpar.

 

Förutom själva tävlandet så har det så klart blivit en del umgänge och prat med både gamla och nya vänner. Har träffat en del som jag följer på sociala medier och fått träffa en del som följer mig, vilket alltid är lika roligt och speciellt när de säger att vi har inspirerat dem till att köra drag! Då blir jag ju extra glad 😀 Valparna har varit med i Falun under helgen och de har skött sig helt exemplariskt, förutom att Maya kanske är lite väl flörtig med folk. De har sovit i bussen utan minsta knorr, tittat på tävlingarna, gosat med folk, tränat på att inte bry sig om andra hundar och lärt sig att gå lite bättre i koppel. Så himla nöjd med mina skäggstubb! Nu blir det en tävling på hemmaplan och sen tittar det förhoppningsvis ut lite lagom med springervalpar innan vintern är här <3

 

Tack ni som assisterat oss i starten och tack Södra Dalarnas dhk för en fantastisk tävling! Grattis alla ni som presterat i helgen, oavsett om det gett medalj eller inte 🙂

För de skäggiga ekipagen blev det enligt följande:

4-Spann B
1:a Anna-Carin Lönn

Cykel Dam äldre veteran
1:a Karin Ljudén
2:a Lena Andersson
3:a Bodil Lundell

Cykel män
3:a Mikael Karlsson
5:a Hans Gunnarsson

Cykel dam
4:a Andrea Collin
10: Annika Danielsson

Cykel män yngre veteran
1:a Ulf Wiklund
2:a Hans Pettersson
3:a Joakim Leverström

Cykel dam yngre veteran
2:a Anette Nordahl

Linlöpning män grupp A
2:a Gustav Bivstedt

Linlöpning män grupp B
4:a Fredrik Nilsson

Stafett
Sv. Riesenklubben Placering: 26/29

14 ekipage som fullföljde, 1 ekipage som bröt, 10 medaljer och jag vågar påstå att riesenschnauzer var den ras som var flest ekipage om bortsett från de raser som traditionellt sätt används som draghundar! Lite skillnad mot när jag började tävla för 7 år sedan, då var det bara jag och Hasse P som körde. Häftigt värre!

Lite drygt en vecka kvar….

…tills att Nikki ska ultraljudas. Herregud va tiden går långsamt… 20130506-191835.jpg

Övriga hundar tränas på även om det känns dock lite ”mellanmjölk” över hela tävlandet i år. Nikki är parad, Timmie fyllde 7 år i början av sommaren och har börjat tappa lite fart, Neo blir 9 (!) år i januari och har även han tappat fart. Ebbe är 4,5 år och kör som vanligt all-in men en hund gör inget fyrspann. Ja det får väl bli lite av en mellansäsong helt enkelt i väntan på att de nya hundarna ska växa upp, och växer det gör de iallefall :O

22181506_10155244316249139_3788034229008794076_o

Dubbeldraget och Riesen-SM 2017

Ännu en tävlingshelg till ända! Nu var det nästan på hemmaplan då Hällefors bk arrangerade sin tävling Dubbeldraget som, i år igen, även var rasmästerskap för Riesenschnauzer!

Då Nikki är parad valde jag att starta i 2-spann scooter med Ebbe och Timmie. Vi startade strax innan kl 13, då passade solen på att komma fram och temperaturen steg till 16 grader i skuggan :I Inte optimala förhållanden, speciellt inte för Ebbe. Ebbe är en hund som alltid ger 200% vilket gör att han lätt kör slut på sig själv, han är dessutom en typisk riesen vilket innebär att han saknar all form av självbevarelsedrift, och dessvärre är han lite värmekänslig vilket gör att han tar slut ännu fortare när temperaturen stiger. Så på lördagens tävling gick det inte så där superfort direkt :O Ebbe tog slut rätt så snabbt och istället var det Timmie som fick dra hela lasset själv medan jag försökte kicka och springa så gott det gick, att köra trehjuling när man måste kicka eller springa är ju helt värdelöst. Nåväl, vi kom i mål så småningom och då var vi rätt trötta alla tre.

Dagens förutsättningar var något bättre då det dels var svalare och då vi dels startade 2,5 h tidigare. Ebbe var som vanligt och jobbade på bra! De var dock lite trötta efter gårdagens körning, kände inte att det var läge att pressa dem utan jag tog det hela som ett träningspass, lät dem göra allt jobb själva i sin takt och vi körde något fortare än dag 1! Igår fick jag springa eller kicka i alla backar och jag fick springa över halva den långa uppförsbacken då de inte orkade hålla galopp. Idag körde de galopp i alla backar och i den långa backen slog de av till trav de sista metrarna, annars var det galopp! All tung träning och backträning har gett bra styrka i grabbarna! Dock märktes det rätt tydligt att vi inte kört så mycket lätta och snabba pass, vi har faktiskt bara kört ett enda och det var förra söndagen :O Så de har inte direkt någon fart men håller å andra sidan en väldigt jämn och hög snitthastighet samt har ett bra tryck när det går uppför! Hur som helst så blev vi två i vår klass efter Jonathan och hans mallar, vi hade bättre tid än några C-spann och var inte på väg att köra omkull en enda gång 🙂

 

22049799_1430537560375156_5992251469150056236_nFörutom dragskägg så fanns det ett gäng små-skägg på tävlingen! Valp Vit, Svart, Lila och Röd fast redan på plats bland de tävlande ekipagen och på lördagen kom även valp Rosa och Orange på besök! Rätt bra ändå att få sex av elva valpar på samma plats med tanke på hur spridda de är över Norden. Mysiga valpar och rätt så jämna i storleken, det var väl egentligen bara valp Orange som stack ut då hon var större än övriga och jag undrar om hon inte till och med var störst. Det var jättekul att se dem och jag hoppas kunna få se dem ett par gånger till innan det är dags för MH i slutet av sommaren 2018.

22090094_10155236644844139_3394080721149010551_nMoa och Maximilian var med på dagens tävling, och såklart Janne, och Moa passade på att åka fyrhjuling och spexa med sina färdigheter som handler åt mamma <3

 

Grattis alla till fina prestationer och tack Hällefors bk för en fantastisk tävling! Resultatet för årets RM i Barmarksdrag blev enligt följande:

Resultat män cykel:
1 – Mikael Carlsson, Södra Dalarnas Draghundklubb. Totaltid 19:26
2 – Ulf Wiklund, Norrköping Bk. Totaltid 20:18
3 – Hans Pettersson, Hällefors Bk. Totaltid 20:26
4 – Håkan Ljudén, SRSK Totaltid 20:27
5 – Hans Gunnarsson, SRSK. Totaltid 24:04

Resultat cykel damer:
1 – Andrea Collin, SRSK. Totaltid 19:29
2 – Lena Andersson, Gagnef Floda BK. Totaltid 23:05
3 – Ylva Jonasson, SRSK. Totaltid 24:15
4 – Karin Ljudén, SRSK. Totaltid 25:51

Tävlade gjorde även Fredrik Nilsson i Canicross män med tiden 20:17 och Bodil Lundell i Cykel damer veteran där Bodil tyvärr fick bryta med skada.

22171997_10155236563649139_1601078070_o 22198943_10155236563594139_2086313082_o 22199194_10155236563599139_846026654_o 22198947_10155236563574139_383205228_o

Hundarna laddar nu inför SM och med tanke på den banans ”utformning” , som jag fått beskrivit för mig som 3 km rätt upp och sen 3 km rätt ner, så kanske det inte varit så dumt med all den här backträningen som de fått. Vi har fått förstärkning i form av Aco som följde med oss hem från Hällefors, så nu ska vi försöka hitta en bra sammansättning på spannet där alla får förutsättningar att prestera sitt bästa. Själv ska jag ta tag i den här psoriasisartriten och försöka hitta något som hjälper mot inflammationen och smärtan. I morse kunde jag inte börja 4 av fingrarna ordentligt, vilket gör att enkla saker som att knyta skorna blir ett problem. Fot- och knäleder är en annan historia :/ Lycka hade ju varit att hitta något som gör att jag kan träna hyfsat smärtfri, speciellt då jag tänk köra in valparna genom att springa bakom dem.

 

Nu är det höst !

Krispig luft. Rött. Gult. Orange. Blåsigt. Lukterna. Ljuset. Känslan.

IMG_6645.JPG

Det är höst. Och jag älskar ju hösten 😀 Medan mycket av fb-flödet fylls av höst-depp-statusar så trivs en annan som fisken i vattnet och är på bra humör, trots den konstanta bristen på sömn. Den dagen jag vaknar upp och inser att båda ungarna sovit hela natten känns just nu väldigt avlägsen men hoppet är det sista som överger människan sägs det. Det är väl bara fortsätta att hålla ut, någon gång måste det vända.

Hoppas jag.

21731139_10155198274804139_278652243274645173_n

 

Här hemma har vi inte direkt problem med att få dagarna att gå och vi spenderar större delen av dagen utomhus. Då kan Moa härja fritt och göra av med sin energi utan att jag behöver renovera huset efteråt. Både ungar och valpar växer, de leker och bråkar medan de lär sig vart gränserna går samt att respektera varandra. Viggo och Maya har blivit lite över 4 månader gamla och är just nu mest bara fyra långa ben, en lång svans och ett par öron som står åt alla håll, inte de vackraste valparna jag sett kanske men det tar sig nog så småningom 😀

 

Till helgen är det dags för Dubbeldraget i Hällefors och det ska bli spännande att se hur grabbarna går jämfört med när vi var där för ett par veckor sedan! Sedan dess har hundarna egentligen bara fått styrketräning och det var inte förens i söndags som vi körde vårt första fart-pass. Så starka är dem men nån speciell fart, det har de inte :O Men men, det är ett par veckor kvar till SM och det är ju då som allt ska sitta, inte nu. Till helgen ska jag köra 2-spann scooter (fast jag kör med min trehjuling) då Nikki kommer att stå över. Varför då tänker ni? Jo…

 

Skärmavbild 2017-09-27 kl. 21.25.02

Hon är ju parad! :O :O :O
Plötsligt händer det, den lilla skrutthunden fick äntligen för sig att löpa! Timmie signalerade att det var något på gång för ett tag sedan och se där, han hade rätt. Så nu är hon parad med Morris, eller PH Elderdale Lust som han officiellt heter. Han är en trevlig, maskulin svart/vit hane som precis avslutat sin tjänst som polishund. Att han är uthållig, social och har en enorm arbetsmotor behöver jag väl knappast skriva 😉 Så nu håller vi tummarna för att parningen lyckades och att vi får lite valpar i november.