Söndagstur till Dalarna

Upp kl 05:30 för att fodra hundarna. Packa bussen, äta lite själv, rasta alla hundar, lasta hundar och sedan åka väg.

Över 3 timmars bilfärd på slingriga värmlands/närke/dala-vägar med diverse bussar, lastbilar och andra långsamgående fordon för att komma fram till tävlingsplatsen.

Träffa och peppa skägg-släkten som debuterar på skidtävling. Vattna egna hundar, rasta egna hundar, träna egna hundar efter tävlingen (B o B var för unga för att tävla) , mata egna hundar, rasta egna hundar igen och sen packa in egna hundar.

Köra de 21 milen hem igen, som även nu tog över 3 timmar pga snöfall, plogbilar och livrädda bilister. Väl hemma strax efter kl 18 = Rasta hundar, fodra hundar, packa ur bilen samt skrubba mittgången + 1 bur då Birks mage tydligen inte gillat min körning på vägen till tävlingen.

 

Mycket jobb och förberedelser för mindre än 20 minuters träning på släden. Men, helt klart värt det…

Nikki – Tim
Birk
Billie – Neo

6,8 km på under 20 minuter med en jättefin omkörning av Karin och Aco. Lyckades även med konststycket att stanna hela spannet och fixa ett nacklinetrassel på Billie utan att ankra, eftersom det ändå inte hade gått. Skönt med lite lydnad på jyckarna ändå! B o B skötte sig utmärkt ute på banan med fullt ös och fokus från början till slut,  och de börjar nu även förstå hur man ska uppföra sig när man springer i spann. Koppelgåendet är det dock lite si så där med 😉

Tanken var att Viggo skulle få springa samma varv tillsammans med Timmie men det blev en kort runda på dryga kilometern då Timmie var lite trött efter slädturen, inte så konstigt kanske då han skrittat och tränat mycket tidigare i veckan . Den korta sträckan till trots så blev det ett bra träningspass för Viggo, som debuterade med skidor i torsdags, med bra fokus och fart. För övrigt så var torsdagens pass något längre och betydligt mer händelserikt där jag efter 500 meter bara ville lägga mig på marken för att grina och ge upp. Men, skam den som ger sig! Efter en del övertalning från både mig och Timmie så insåg Viggo att det här med skidåkning faktiskt inte skiljde sig så mycket från bikejoring ändå. Frustrerande och fascinerande hund, den där Viggo.

 

På plats fanns som sagt fler Racing-Skägg, Maya och Abbe debuterade i linkörning tillsammans med respektive förare. Något litet strul hade de men annars hade det gått himla fint <3

Blivande tjänstehund?

Idag testade spanielvalparna på något nytt och gjorde varsitt anlagstest till utbildningen mot patrullhund / försvarsmaktshund! Båda blev godkända och jag fick lyxproblemet att behöva välja vilken hund jag ville gå med då man bara får ha en hund per förare.

Efter en del funderande blev det Billie som skrevs in och påbörjar resan mot certprov. Både Billie och Birk hade snarlika resultat med skillnaden att Billie är mer självständig och inte så förarbunden som Birk medan han har en något högre intensitet i söket än sin syster.

Så var iallefall första steget taget, nu får vi bara se hur långt vi tar oss lilla Billie och jag 🙂 

Nyårsdrag

Sedan jag började köra hund så har det blivit något av en tradition att köra släde på nyårsafton. Traditionen har hållit i typ 8-9 år nu tror jag med undantag för något enstaka år då det inte funnits någon snö. I år blev det en tur på 9 km med enbart spaniels i spannet, som trots de något spartanska och mjuka spåren så pinnade de på riktigt bra och höll en snitthastighet på över 20km/h. Helt okej ändå med tanke på att ingen av dem ens mäter 50 cm över markytan! Riktigt nöjd med B o B som premiärsprang framför släden och dessutom något förvånad när Birk visade ledarhundstendenser, han som är mycket mer förarbunden och osjälvständig jämfört med Billie. Började med Billie och Nikki i led men fick efter nån kilometer sätta bak Billie som visade att hon inte riktigt var bekväm med att springa i led. Chansade och satte fram Birk som gick som ett spjut utan tveksamheter och tog dessutom kommandon riktigt bra.

Igår hade vi också premiär men då i form av skidor då vi tog oss en tur till Filipstad, vilket då också var en första gång för B o B. Körde först Billie och Nikki för att sedan ta Birk och Neo samma runda (5,5 km). Båda unghundarna gjorde ett strålande jobb och gjorde fina omkörningar av både folk och fä, fick även ett par head-on möten som gick fint så när som på ett där Billie vart lite obekväm. Bara att fortsätta träna och ge dem mer erfarenheter och upplevelser.

 

Både på skidturen och slädturen så agerar B o B som de brukar, Billie är självständig, väldigt miljöstark och fixar det mesta galant. Birk är mer förarbunden och uppmärksam på nya saker och ljud i sin miljö, absolut inte rädd utan mer ”åh, vad var det där som lät eller som går där!” men när han väl hört det så är det sedan bara en del av bakgrundsbruset, t.ex. som det skrapande ljud som blir när man plogar lite i nedförsbackarna med skidor vilket var ett ljud som han aldrig hört. Då tog han en snabb koll bakåt, insåg att det var jag som skapade ljudet och sedan var han färdig med det. Mina små bananer i pyjamas är verkligen fantastiska att jobba med! High-five till mig själv också som faktiskt klarade av nästan 20 km skidåkning så när som på en vurpa, i en uppförsbacke precis när jag kört förbi en skidåkare.

Efter att småttingarna fått sitt så fick Timmie komma ut och springa, vilket jag först var lite tveksam till då jag själv inte stått på skidor sedan… ja, när då tro? Undra om jag åkte några skidor förra året? Nåväl, efter att ha åkt med spanielsarna så kände jag iallefall till banan och kände mig något mer säkrare på min åkning. 8 km blev det med Timmie som sprang som vinden, eller som en något äldre vind men ändå med god fart. Märks att han börjar bli lite gammal i kroppen nu men huvudet är det verkligen inget fel på. När man kört så länge tillsammans som vi gjort så utvecklar man ett eget språk, där man stödjer, för och följer varandra nästan som en väl inövad dans. Utan ord vet vi precis vart vi har varandra och vet hur den andre agerar och vad denne behöver för att prestera sitt bästa. Jag önskar att jag någon gång får en hund som Timmie igen <3

Planen framöver är att börja köra in Viggo med skidor och även släde. Skidor hoppas jag inte blir några större fundersamheter utan förhoppningsvis kan jag bara sätta ihop honom med Timmie och köra precis som vi kan göra med cykeln. Med släde så är tanken att testa på typ tömkörning där Moa får stå på släden och jag kan gå bredvid eller snett bakom för att stötta honom om det behövs. Sen blir det till att sätta ihop honom med Timmie för sedan förhoppningsvis bygga på med fler hundar.

Så nu hoppas vi på kallare väder och mer snö för i skrivande stund har snöflingorna övergått i regn och morgonens minusgrader har klättrat upp över plussträcket. Hoppas att ni får ett trevligt nyår!

Skägg söker nytt hem

En skäggig dam i sin bästa ålder, drygt 4 år, söker nytt hem! En snabb, energisk och arbetsvillig tik av den mindre modellen som kräver en fast hand. Det är inte min uppfödning utan jag hjälper bara till 🙂

Intresserad? Mejla till info(a) lillaliam.se så för jag det vidare!

(Gammal bild på Fläbbe, dvs ej hunden som söker nytt hem)

 

 

Duktiga vovvar

Vissa dagar är härligare än andra att köra hund på. Efter vad som känns som veckor med grått väder så tittade äntligen solen fram igen!

Då markägaren runt vårt hus fortfarande inte har röjt upp efter en storm som var för några månader sedan så kommer jag inte ut på mina vanliga träningsvägar med ATVn. Det innebär att jag inte kan träna hundarna i spann utan måste åka iväg och köra dem i par med cykeln. Det tar rätt mycket längre tid än att köra hela gänget samtidigt men å andra sidan tror jag det är nyttigt för dem att gå i mindre spann ibland också.

Man får ta det onda med det goda 🙂

Grattis till våra B-barn!

Idag fyller våra små B-barn hela 1 år! Tänk va tiden går fort 🙂 För ett år sedan visste jag inte om det skulle bli några levande valpar öht, jag visste inte ens om jag skulle ha någon springer alls faktiskt! Men vi hade tur i oturen och fick till slut behålla tre valpar och även Nikki. Om ni vill läsa om hur det gick till så går det att göra det här – B-kullen är här, När det skiter sig så är det alltid helg och Det mesta löser sig.

Jag hade inte planerat att behålla någon alls men funderade sedan på att behålla en, men på grund av olika omständigheter så slutade det med att två blev kvar. Billie och Birk är två riktiga virvelvindar och himla härliga hundar (opartisk bedömning) som liknar sin mamma Nikki i mångt å mycket. Jag kan helt ärligt säga att det är mer jobb att ha två springer-valpar samtidigt än vad det är att ha två riesenvalpar samtidigt. De är så otroligt, otroligt intensiva att det ibland känns som om de är 4 stycken istället för 2 😉 Men som tur är så är de snälla och gör, oftast, som man säger. De är på ett sätt väldigt enkla att ha medan de på andra sätt är väldigt krävande men nu börjar det faktiskt ordna upp sig på de flesta kanterna.

Deras bror Ymer har jag förmånen att få träffa lite då och då, och även han är en superhärlig hund (fortfarande helt opartiskt bedömning så klart). Han upplevs kanske som något lugnare än B o B men det är nog mest för att han har en helt fantastiskt matte som gjort ett betydligt bättre jobb med att lära honom att använda fler växlar än en, än vad jag gjort med mina 😉

Deras första år har, förutom själva födseln då, avverkats utan några större krusiduller. Birk drabbades av benhinneinflammation i våras under en riktig tillväxt-spurt men har sedan dess varit precis lika galen som tidigare. Alla tre har visat sig vara riktiga dragtokar som mer än gärna sliter framför cykeln, men även i kopplet till oss tvåbentas stora frustration 😉

Härnäst väntar röntgen och MH som redan är bokat till våren 🙂

 

 

Viggo fortsätter framåt

I våras när Viggo fick testa att köra cykel med Timmie så gick det inte särskilt bra, det gick typ inte alls så vi la det på hyllan och sedan dess har han fått springa lös när jag kört cykel med de andra hundarna. Men så efter att det verkade ha släppt efter tävlingen i Hällefors så bestämde jag mig för att testa cykel igen med Viggo.

På lite mer än en vecka har Viggo fått springa bredvid Timmie tre gånger och vilken skillnad mot hur det såg ut i våras! Han har även tagit stora steg bara från pass 1 till pass 3 och så här såg det ut i slutet av pass 3:

 

En hund som knappt har velat gå framför mig på promenader, ännu mindre fattat varför i hela fridens namn han ska gå framför mig, springer nu framför cykeln och drar! Vi har en del att jobba på men som han utvecklats på denna vecka så känns det verkligen som om det har lossnat nu för Viggo <3

 

Som synes så håller medvetet ner farten då Viggo inte har tränat ”dragmusklerna” även om han är van att springa lös betydligt längre sträckor och bitvis i högre farter än det här. Nu ska vi bygga muskler i lagom takt, senor ska vänjas och konditionen ska fortsättas utvecklas.

 

Skärmavbild 2018-10-30 kl. 14.47.26

För övrigt så fick jag en helt fantastiskt överrasknings-födelsedagspresent från husse, en resa till Island! Tack alla som bidrog och till mamma och Alibaba som tog hand om ungar, hundar och gård under tiden som vi var borta. Ett väldigt udda men samtidigt magiskt landskap!
20oktober18-5

SM Barmarksdrag 2018

Jag velade länge om jag skulle starta på barmarks-SM eller inte. Den klass som jag tycker är absolut roligast är 4-spann men i år har jag inget spann vilket gjorde att den klassen inte ens var på tapeten. Funderade på om jag skulle starta spanielsarna i DS2 (scooter-2spann) eller Viggo i DCM (canicross) men det sistnämnda är jag väldigt glad att jag inte gjorde då jag på plats insåg att det dels var skitlångt (4,5 km) och dels superjobbigt (hej slalombacke!). Jag är ingen löpare vanligtvis och absolut inte nu när jag inte ens har tränat 😉

43879750_1070293806463626_4236969161441411072_oFoto: Niklas Sjölund – Härnösand drag

Spanielsarna hade jag kunnat ställa upp med, hade till och med hört mig för så att jag kunde lånat en kickbike då jag inte har någon själv, men kickbike med så små hundar är inte optimalt, det blir alldeles för ryckligt för dem när man sparkar. När jag på lördagen körde ett varv med springrarna innan tävlingen startade så ångrade jag mig rätt snabbt att jag inte ställde upp, det var en bana som hade passade dem perfekt! Fast och fint underlag och inte särskilt kuperat. Någon vinst hade det inte blivit med långöronen men vi hade absolut inte kommit sist heller. När jag klockade rundan som jag körde med Billie, Birk och Nikki så kom jag fram till att jag hade kunnat ge Helen, som vann R4-B, en riktigt match om första placeringen men dessvärre är ju B o B för unga för att starta i år.

 

Det blev som sagt ingen tävlingsstart på SM för oss i år men B o B fick ett fint träningspass på SM-banan och fick träna på att bo i bussen på tävlingsplatsen. Moa och jag åkte på fredagseftermiddagen och for hemåt ett dygn senare, något möra i både kropp och knopp. Moa ställde upp i barnklass och körde som vanligt cykel med Neo vilket hon tycker är superkul! Nu hade all rädsla för nedförsbackarna försvunnit och istället för att heja på henne nedför så fick jag säga åt henne att komma ihåg å bromsa!

 43879673_1070293009797039_4578013779769425920_o 43879326_1070292986463708_308969540568481792_o43878565_1070297246463282_633388297544007680_oFoto: Niklas Sjölund – Härnösand drag

 

Rätt bra utdelning på årets SM för riesenschnauzer med flertalet medaljer i olika valörer och på stafetten jobbade laget till sig en 12:e placering av 16 startande lag! För ”mina” hundar blev det två som kom till start, Aco och Maya, varav båda placerade sig på pallen! Karin och Aco kämpade sig till en tredje plats i bike women veteran trots lite strul dag 2 och Maya med Staffan tog ett silver i klassen canicross men äldre veteran! Maya flyttade till dem i somras men de har redan fått en himla fin relation <3 Med lite mer erfarenhet och rutin så kommer de få ännu roligare ihop i spåren 😀

44128583_911825605679499_5498077765498306560_o

44065335_911905162338210_7052297825714962432_oFotograf: Åsa Lundberg – fbsida.

Tack Värmdö Bk för ett jättebra arrangerad tävling!

When hard work pays off

I söndags var vi iväg till Hällefors för att tävla och träna på Dubbeldraget, som likt tidigare år alltid är bra arrangerat och himla trevligt. Med oss hade vi Ymer och hans matte som spenderat helgen här med träning och prat, förhoppningsvis blir det ännu en drag-springer på tävlingsbanorna i framtiden 😉

Upplägget för dagen blev enligt följande:

Neo och Nikki
Bikejoring, 2,8 km. träning innan tävlingen satte igång, Ymer körde med sin matte.

Viggo
Canicross, motionsklass 2,8 km

Nikki och Billie
Bikejoring efter tävlingens slut, 2,8 km

Neo och Birk
Bikejoring efter tävlingens slut, 2,8 km

Timmie och Ebbe
Bikejoring efter tävlingens slut, 3,8 km

Skärmavbild 2018-10-08 kl. 22.59.28

Billie och Birk är vana att köra på ställen där det sällan eller aldrig är andra ekipage så detta var första gången de fick köra på en bana där det kört andra ekipage före, och där det fanns lite folk ut efter banan. De går verkligen från klarhet till klarhet och fixar utmaningar på löpande band. Intensiva i sitt arbete men samtidigt lyhörda för mina signaler. Starterna börjar se riktigt riktigt bra ut och de tar kommandon himla bra, trots att vi precis börjat öva på dem, vilka fantastiska små hundar! De vuxna hundarna körde på precis som förväntat och speciellt Timmie var väldigt nöjd över att få komma ut och sträcka på benen ut med en tävlingsbana igen.

IMG_3041

För Viggo var det andra gången han startade i motionsklass och nu verkar det som om polletten äntligen har börjat trilla ner, för jäklar vad den polletten har suttit fast hårt. Starterna måste tränas på mer och jag måste komma på en rutin som fungerar för honom så att vi kan få bort skitstoppen som har gör efter några hundra meter. Han drar i princip inget alls innan han fått stanna och skita.

När han väl gjort ifrån sig så körde han på, precis som om han aldrig gjort annat. Viggo sprang och låg på i selen som han aldrig gjort tidigare, vi sprang förbi ett annat ekipage vilket han visade lite intresse för (en söt cockerflicka) men som han ändå släppte rätt fort. Svampplockarna i skogen viftade han glatt på svansen åt men det var inga problem att få tillbaka fokuset åt rätt håll. Och de sista 800 metrarna händer det, hunden börjar lägga ännu mer vikt i selen och galopperar!! Om jag inte hade haft fullt upp med att försöka att få ner luft i lungorna och hålla mig på benen så hade jag kommit gråtandes in i mål, för det här har vi kämpat för länge.

IMG_3049

Vad många kanske inte vet om är att Viggo var död när han föddes. Han kom ut helt livlös utan fosterhinnor, nagelsträng eller moderkaka. Det tog en liten stund innan vi fick igång honom och frågan är hur länge han varit utan syre i livmodern. När Viggo var ett par veckor gammal när jag första gången märkte att han inte riktigt var som de andra valparna, han är inte den valp jag planerade att behålla men samtidigt ville jag inte sälja en valp som inte kändes helt hundra så han blev kvar. Jag har lite svårt att förklara precis vad som är fel men man kan säga att han i många situationer inte kopplar, han förstår helt enkelt inte vad man vill eller vad som händer runt omkring honom. Det som inte kommer naturligt för honom tar otroligt lång tid att lära in. Viggo en väldigt snäll kille som alltid är pigg och glad men han är lite efter och visst, han skulle bara kunna vara extremt omogen men jag skulle snarare gissa på att han fått någon form av hjärnskada på grund av syrebristen. . Jag har flera gånger funderat på om jag gjorde rätt som försökte få honom att överleva, att det kanske varit bättre att låta naturen ha sin gång. Men det är en sak att säga det och en helt annan när man står där med en nyfödd och livlös valp.

Jag försöker leva efter tanken att ”allt händer av en orsak” och att de hundar som korsar vår väg genom livet gör det av en anledning. Det finns ett talesätt som säger att man kan få en hund för sina synder skull och jag tror att jag fått Viggo för mitt (korta) tålamods skull. Det mesta man ska lära Viggo tar tid, och då menar jag verkligen tid. En enkel sak, som t.ex. sitt vilket tar några repetitioner att lära en normal valp, kan ta veckor eller månader att lära Viggo. Att köra in honom och att träna andra dragrelaterade moment som tar ett par veckor att lära in och få riktigt bra befäst hos andra hundar har tagit nästan ett år att få till på Viggo.

Skärmavbild 2018-10-09 kl. 12.37.05

Men skam den som ger sig. Jag har möjlighet att ge Viggo den tid han uppenbarligen behöver, för plötsligt kopplar det och när han väl förstår så sitter det som berget. Han är alltså inte den mest intelligenta hund jag haft men han är en otroligt trevlig och lärorik hund.

 

 

Första tävlingen på hemmaplan

I helgen hade Svenska Riesenschnauzerklubben sin första draghundstävling i egen regi! I våras fick vi ställa in tävlingen pga varmt väder och nu fick vi byta tävlingsplats då länsstyrelsen inte hade kunnat ta ett beslut i vårt ärende i tid. Så, det fick bli plan B! Motionsspåret i Molkom 🙂 Det blev alltså inte som vi planerat från början men det blev riktigt bra ändå! För oss som arrangerade blev det lite lättare då spår, parkering och lyxprylar som toa, dusch, vatten och ström fanns klart på platsen. Bara att spärra av och skylta upp.

Eller ja, typ. Sen har det ju varit liiiite arbete bakom kulisserna som kanske inte märks, som att tillverka skyltar, fixa med fika, inhandla lite allt möjligt, boka med domare, TL, skriva startlistor, göra PR osv. Vi är inte många i Riesenklubbens draghundssektor (läs: 2 st) men vi har som tur är världens bästa familjer som ställer upp och hjälper till där det behövs!

 

Förutom sedvanliga klasser så hade vi även barnklass där fyra barn stod på startlinjen. Moa startade med Neo som tuffar på medan Moa cyklar som om det gällde livet. Denna gång blev det inga vurpor utan hon höll sig kvar på cykeln och tyckte inte nedförsbackarna var lika läskiga som tidigare. Hon var väldigt nöjd när hon kom i mål och det blev ju inte sämre av att hon fick en medalj och en påse lördagsmys!

42862362_2241009626146388_6625766839752327168_n 42754278_1896247060452605_4315340627987398656_n

På plats fanns även Aco som tog brons på rasmästerskapet i cykelklass, i motionsklass fanns Maya som sprang tillsammans med husse Staffan och brorsan Abbe var med som hejarklack vid sidan av. Så himla kul att få träffa mina valpar igen <3

 

 

Lördagens tävling innebar att mitt egna gäng med hundar fick en vilodag, att tävla och arrangera samtidigt var dessvärre inte möjligt. I fredags fick spanielsarna köra varsin sväng efter att vi grejat vid banan. Först ut var Neo och Billie, gäng nr 2 blev Nikki och Birk, 2,5 km per par. Förutom lite sämre tempo vid de promenerande hundekipage som vi körde förbi, som dessvärre betedde sig som rövhattar, så gick alla fyra hundarna som tåget. Idag körde vi ännu en 2,5 km’s runda men denna gång nere i stan och pupsen fick byta vuxen hund, alltså fick Billie springa med Nikki och Birk fick springa med Neo. Inga hundekipage i spåret att träna på men desto fler joggare som alla gick fin fint att köra om! Så, vi lägger ännu ett par bra kilometrar i erfarenhetslådan och hoppas kunna klämma in ett par till under vecka. Billie fortsätter att vara duktig på starterna och även Birk har skärpt till sig uppför sig ganska så bra men vi kommer att fortsätta att jobba på starterna.

 

De skäggiga hundarna har fått jobba med kedjorna, ett bra sätt att träna på av flera anledningar! Ebbe, som vid annat dragarbete kör 10-15 minuter fullt ös för att sedan gå in i väggen, får träna på att jobba läääänge. Timmie, som nu med stigande ålder blivit lite lat, kan inte fuska utan måste dra hela tiden och Viggo får arbeta med en jämn och konstant belastning bakom sig (vilket det inte blir när jag springer bakom). Dessvärre kan vi inte köra något drag med ATV’n då den senaste tidens blåsande har fällt ett antal stora granar över våra träningsvägar här hemma så därför får det bli kedjor och cykelpass fram tills att markägarna röjt.

 

Förutom drag och åter drag så har B o B varit iväg på äventyr i stan. Billie har fått köra sök för andra gången och det märktes att polletten trillat ner sedan sist gång. Söket är ju himla kul men för att komma ut på tävlingsplan krävs att man lägger ner mycket tid vilket jag dessvärre inte tror att vi har just nu. Vi kommer att köra när vi har möjlighet och i framtiden kanske förutsättningarna ändras så att vi har tid att träna mer. Efter sökträningen fick vi lite oplanerad tid över vilket vi kunde använda till att miljöträna inne i centrum. Det var en hel del folk i stan och ett par hundekipage som vi kunde träna på att gå förbi. B o B uppförde sig överförväntan och man kunde inte tro att det var deras första visit i stan.

Vad jag dock reagerade på var hur många som var hundrädda. När jag bodde i stan med Liam så hade jag full förståelse för att folk bytte trottoar när vi kom, en stor svart hund inger respekt. Men jag hade faktiskt inte kunnat tro att en liten söt spaniel med ständigt viftande svans kunde innebär sån skräck för folk. En kille som gick ut ur en butik nån meter från oss blev så rädd när han såg oss att han kastade sig baklänges in i butiken igen. Jag har respekt för att folk är rädda men samtidigt, det måste vara fruktansvärt jobbigt att vara hundrädd och leva i stan där det ständigt är hundar i rörelse.

Skärmavbild 2018-09-30 kl. 22.07.57

 

-2 grader och sol

Det finns ju få saker som gör en så glad som att vakna upp en september morgon till minusgrader och sol. Det skulle möjligtvis vara att vakna upp till -5, en meter snö och perfekt preppade spår för att köra släde på 😉 Nu när hösten är här på riktigt så slipper man dessutom stressa på morgonen för att komma iväg och hinna köra alla hundarna innan solen värmer upp luften allt för mycket. Nu kan man starta första gänget kl 9 och hinna med ett par rundor innan lunch utan att riskera att hundarna går varma. Sånt gillar vi!

Skärmavbild 2018-09-26 kl. 14.27.36

 Den senaste veckan har vi kört en del cykel, både med och utan ungar. Husse har fixat nya bromsar på min MTB och ja, nu inser jag ju hur kolossalt dåliga de varit tidigare. Tur att man har lyhörda och framförallt lydiga hundar som inte drar efter rådjur och älg vilka vi träffat på både en och två gånger under de senaste passen. När ungarna är med får man bli lite kreativ för att få det att fungera, en hund i lina, en hund med kedjor och en hund lös så går det utmärkt att köra nån mil eller två 🙂

Billie och Birk har fått testa att dra cykel, först bara ett par hundra meter med Nikki och vid ett senare tillfälle drygt 2,5 km. De sprang som om de aldrig gjort något annat, fullt fokus hela rundan runt! Billie överraskade och gjorde en superstart trots i princip obefintlig start-träning, men det tog Birk igen med råge – väldigt mycket råge! Där har vi en hund som behöver start-tränas…

 

Men dessa små hundar alltså, de upphör aldrig att imponera! Ja, lite popcorn-hjärna kan de allt ha ibland (tänk er att poppa popcorn i en kastrull men utan lock 😉 ) men överlag så är de ju fantastiska! Billie blir bara mer och mer lik Nikki medan Birk är något mindre galen.

Skärmavbild 2018-09-26 kl. 14.26.01
För nån vecka sedan var vi iväg till Mora för att köra motionsklass med Viggo och barnklass med Moa och Neo. Sprang 2,8 låååånga kilometrar med Viggo, var många många månader sedan jag sprang den distansen, som faktiskt gjorde bättre ifrån sig än jag trodde. Han blev väldigt ofokuserad av funktionärer och åskådare som fanns längs med banan och vi fick ett par stopp så det tog sin lilla tid att komma runt. Att bli  omkörd av cykel- och kickbike-ekipage var inga problem och bitvis sprang han väldigt fint. Men mer träning och framför allt erfarenhet behövs så blir det säkert superbra!

Moa och Neo gjorde en fin runda trots två vurpor i sandiga nedförsbackar, tydligen är cykelns stödhjul inte helt anpassade till det underlaget. Hon fick sin medalj och var supernöjd med dagen. Billie och Birk var med på tävlingen för att miljöträna lite och jag passade på att springa en sväng med dem för att träna på dragbeteendet i en betydligt stökigare miljö än vad de är vana vid vilket gick alldeles utmärkt. Ser fram emot vintern när jag kan plocka fram släden och köra hela gänget tillsammans!

Skärmavbild 2018-09-26 kl. 15.06.20