Stockholm tur å retur!

Det är inte över förens det är över så idag gjorde jag och Liam vårt andra, och därmed sista försök på Delprov 2. Hanteringen gick superfint även om mottagaren använde det förbjudna kläppa-pung-greppet, Liam hängde trots det som en mindre flodhäst i hans famn 🙂 Kan kanske ha något att göra med mitt hot som jag sände via telepati till honom? 

 

Resten utav kryssen satt iallefall någorlunda där det enligt mig skulle trots att Liam inte var på topp, han var nämligen som en ”vanlig” hund… Det lilla jag hann se av protokollet så fick vi kommentaren ”olydnad”. Förstår inte alls vad de menar, Liam som är så lyhörd och känslig för mina signaler 😉

 

Iallefall, vi blev alltså godkända 😀 Nu väntar ännu mer träning inför slutprovet!

 

 

Då vi skulle träffas tidigt i morse så bodde jag och Skägget på vandrarhem inatt för att slippa gå upp mitt i natten. Vi huserade på Bogesundsslottsvandrarhem som jag verkligen kan rekommendera om ni ska mot 08:a hållet! Jättetrevliga värdar som bjöd på mackor, fräscha rum med härliga sängar och Liam fick låna en biabädd a la irlänsk Varghundstorlek 🙂

 

Har insett ett par saker under min bilfärd, ett, ni som säger att Stockholm är lättare att hitta i än Göteborg har fel – fettfel! två, nästa bil ska definitivt ha farthållare, vet ni hur ont jag har i knät efter att ha håll inne gaspedalen i fyra timmar? 

 

Tack Sanna som passade Neo och Mammut som sponsrade med vandrarhem 🙂

Standardcocker?

När en utav mina kusiner på julafton såg ett kort på Neo så frågade han vad för någon sorts hund Neo var. Jag svarade att han är en cockerspaniel precis som Hoover och Lina var. Fick då motfrågan varför han såg så konstig ut, han hade ju inte så mycket päls och konstiga öron, ja han såg ju inte alls ut som en cocker ska göra enligt min kusin! 🙂 Har även läst på nätet att flera använder uttrycket ”standardcocker” när utställningstypen av cockern beskrivs. Utställningscockern kommer ju ifrån jaktcockern så borde inte då jakttypen vara ”standard cockern”, och därmed även den typen som borde gå bäst i utställningsringen. Att Neo skulle åka ut ur en utställningsring lika snabbt som vi kommer inte skulle inte förvåna mig (men det hade varit kul att pröva!) men hur ska då en ”standardcocker” se ut?

 

 

Jag är ingen hejare på alla anatomiska termer eller det exteriöra språket men efter att ha läst rasstandarden för cockerspaniel så börjar man ju fundera vart de gått fel. Vart står det att cockern ska ha lösa och hängande läppar, ska inte huden vara stram eller ”torr”? Rasen ska ha citat ”Ögonkanterna skall vara åtliggande.” men trots det kryllar det av hundar som är helt röda under ögonen, pga de hängande ögonlocken, som ändå plockar pris på utställningar. Pälsen på öronen ska tydligen vara rakt och silkeslen, vart platsar de lockiga öronen som liknar julgranskulor in? Svansen ska ha en ”tydlig fana som harmoniserar med den övriga pälsen”, men varför klipps då svansfanan nästan bort inför utställning medan de resterande fanorna får härja fritt, är det att harmonisera? Fanorna på resten utav kroppen ska vara ”tydliga” enligt SKK men på cockerklubbens version av standarden står det att fanorna skall vara ”rikliga”. Två uttryck som jag själv tolkar väldigt olika men inget utav dem betyder ju att fanorna nästan ska nå ned till marken som de gör på många certtagande hundar. Och som hos många andra raser verkar domarna ha svårt att skilja mellan kraftfull/robust med överviktigt eller fet. (har inte hunden en välmarkerad midja samt att man med lätthet kan känna, men för den sakens skull inte spela på, revbenen så är den överviktig!)

 

 

Neo stämmer rätt bra in på standarden förutom att han har bettfel, lite vitt på nosen och en vit trampdyna, petitesser med tanke på att han har en bit mentalitet som många utställningscockrar saknar men borde ha då rasen är en jaktras, jaktinstinkt. Och om vi ska snacka mentalitet så behöver jag väl knappast nämna vilken utav de två typerna som passar bäst in i standarden? Men tillbaka till utseendet, Neos fanor är som SKK’s verions säger, tydliga och hans nästan uteblivna svansfana harmoniserar med resten utav kroppen. Öronen är korrekta, inga gäddhäng till läppar och ögonkanterna sitter där de ska. Pälsen är mjuk men ändå vatten å smutsavstötande, vilket ändå måste vara ett krav för att en jakthund ska kunna hålla en hel jaktdag. Ska bli spännande att se vad domarna tycker om Maries goa lilla Nova, som ligger nånstans mitt i mellan extremerna.

 

 

Man funderar ju även på hur domarna misstolkat andra rasers standarder. Vart i labradorens och rottisen standard står det att feta hundar bör premieras eller att en korrekt Schäfer ska likna en räka och inte kunna gå ordentligt? Kanske är det dags att införa krav på godkänd synundersökning på domarna..

 

 

Men till frågan, vilken utav typerna är då standardcockern?

Idag är det förövrigt fyra år sedan jag hämtade hem Hoover 🙂 Inget köp jag ångrar men absolut inget jag skulle göra om. Vila mjukt lilla Hoovis!

Cirkus i spåret och lydnad i söket

Igår hade iallefall Neo vilodag, Liam hade tid hos hundsimmet där han spenderade en stund i poolen (där han lyckades få in två och en halv dummie i munnen medan han simmade!!) men annars blev det bara tre korta promenader under hela dagen.

 

Idag var vi dock fit for fight igen och började morgonen kl 9 och en promenad samt biltur senare var vi ute i Forshaga för lite längdskidor. Väl där är det lite av en cirkus då det var en grupp från Hundsportsgymnasiet där och tränade, problemet var väl att knappast någon kunde åka skidor 😉 En snabb uppvärmning (hade gått ordentligt innan vi åkte iväg och därmed var musklerna redan varma och behövdes bara väckas upp igen) och sedan på med skidorna, fick hjälp av en okänd kvinna som ledde Liam igenom massan av ungdomar och hundar så att vi kunde starta före dom. Sen hade vi 9 km av enbart omkörningar 😀 Perfekt träning!! Tydligen var det löptikar med å drog men det bekom inte Liam, inte heller de mallehanar som blåste upp sig fick honom att fundera på något annat än arbete, duktiga skägget! Nån spaniel stod dock lite för nära när vi passerade och han var tvungen att hälsa på den söta tiken, lika så när en tjej inte hörde att vi kom och steg rakt i vår väg så att vi trasslade in oss, men ingen skada skedd för efter en skarp namnsägning samt urtrassling så var arbetet i full gång igen.

 

Neo fick följa med på sista varvet (alltså 3 km) och springa bredvid Liam,  jäklar va han tyckte det var kul! Fullt ös medvetslös och sista biten var han faktiskt till och med rätt fokuserad, dvs han försökte inte kampa med Liams sele 😉 Bra Långörat! Hans egna sele verkade sitta jättebra så där sparade vi in dryga 300 kr när jag sydde om den gamla istället för att köpa en ny, duktigt studenttänk! Dumpade av skidorna i Kil där Tibos ska fixa till dem, undra om han även har något att fixa till min skidteknik med?

 

 

Dagen har avslutats med ett kort kvällspass på räddningstjänstens övningsområde. Liam fick börja med att träna ”ut” och inkallning från ”sök”kommandot medan figgarna las ut, lydnad i söket är nog det vi egentligen skulle behöva öva mest på för söka kan han.. två vindmarkeringar i koppel samt två figgar som låg rätt nära varandra blev det och en del inkallningar samt godis när han lyssnade bra. Avslutade med en flyende figg som inte fick sökas upp förens han gått lagret runt i hantering, efter pip, pip, sprattel, sprattel så insåg Mr Skägg att det fick man inget för och hängde likt en säck potatis och såg allmänt bedrövad ut. När det magiska ordet sedan sas blev det en jäkla fart på honom!

 

Neo fick bara vara vallningshund tillsammans med tre andra tokar, skulle ju kunna skriva att jag tror att han var nöjd så men det vet jag att han inte är, cockerrockern har fattat grejen och att söka efter människor är riktigt roligt men man kan inte få allt jämt 😉

Snöröj!

Liam har inga planer på att låta Misty ta hans pinne

 

Neo och Misty, lika fula båda två 😉

 

Bikie gör en dödsrullning för att inte bli överkörd av en bulldozer till riesen

 

Neo är lika söt som vanligt 😉

Neo tränar dragkommandon

 

Och det går rätt så bra!

 

 

Fler bilder finns i galleriet!

Det är tufft att vara Brukshundsmaskot

Att leva som brukshundsmaskot är ett tufft jobb, speciellt när man får agera stand-in då Liam har vilodag, men det innbär också att man får privilegiet att leva ett väldigt aktivt liv!

 

Helgen har gått i sökets och räddningenstecken där Neo har fått sin beskärda del av brukshundslivet! Började i lördags med skogssök där vi var tre tappra själar som trotsade den stränga kylan för att träna våra vovvar. Det var en hel del snö och massor av färska rådjursspår så Neos lilla nos slets mellan jakt och sök men han hittade sina figgar, höll rullen hela vägen in till matte trots att jag förflyttade mig längs stigen och han hade snygga påvis! Samtidigt som viltet nu störde sökträningen så är det riktigt kul att se hur han går igång på lukten, för han är ju trots allt en jakthund! Nu ska han ”bara” lära sig att det är ett privilegium att jaga och att det är något som man bara gör på signal från matte 😉

 

Lördagen var inte slut där utan på eftermiddagen åkte jag och Neo till ridhuset med Karin medan Liam var hemma och fick vilodag (ett antal fyspass den här veckan räcker gott å väl som aktivering för Mr Skägg) Väl där var ridhuset bokat för agilityträning för klubbens medlemmar och Neo fick en smak av de hinder som finns med på miljöbanedelen i IPO-R, vilket bland annat är en vippbråda, en tunnel och ett långhopp.  Men nej, jag har inte tänkt att han ska bli agilityhund som nästan alla frågar utan jakt- och sökhund (för visst var det väl en jaktcocker jag köpte och inte en agilitycocker? 😉 )

 

 

Idag var det dags för både Mr Skägg och Cockerrockern att få köra lite räddning och jag var väldigt glad över att dagens träning var förlagd inomhus då det var -24 när i anlände i Karlskoga. Det är kallt! Dessutom kunde vi ha hundarna inomhus vilket var väldigt uppskattat!!

Liam skötte sig riktigt bra med, hör å häpna, inga tomskall alls trots att vi var inomhus 😀 Det går åt rätt håll alltså! Lite hantering mitt i söket påverkade honom inte ett dugg och det var inte heller några problem att skälla i ett kolsvart rum ståendes mitt i en gallertrappa – duktigt Skägg! Däremot höll han på att mosa figge nr 1 när skivan som täckte lådan som figgen satt i inte höll när Liam hoppade upp, ooops!

 

Neo fick också ett rikigt sökpass med figgar som försvann i olika delar av byggnaden, i mörker och upp för gallertrappor. Han var riktigt duktig och hade en sån jäkla fart och härlig attityd att man inte kan annat än att le åt honom när han sticker ut på ett sök eller kommer med rullen i munnen och svansen likt en propeller! Han börjar dock få lite Liam tendenser med noll självbehärskning och det ständiga fullt ös medvetslös, att inte klorna rök när han flög upp för gallertrappan eller att han inte skadade sig när han dök ner i låda efter låda är helt otroligt. Men duktig, det var han verkligen!

på väg ut

uppför trappan ut på loftgången för att leta

rulle i munnen och nedför trappan igen för att ge matte den

ut på påvis!

Belöning hos Stina

Demonhunden med sin rulle!

Efter avklarat sökpass åkte grabbarna å jag vidare för att åka längdskidor längs ett skoterspår, vilket innebar att jag kunde ha Liam dragandes framför och Neo lös. Att Neo överlevde även detta är ett mysterium för de första kilometern försökte han kampa med min stav, käka upp mina skidor och attackera Liam (är det en pitbull jag köpt?!) allt medan Liam låg i galopp genom skogen. De sista kilometrarna började helgen kännas och Neo sprang sista biten hem i spåret bakom mina skidor 🙂


 

Och efter en tuff helg är det skönt att ha en mjuk storebror att vila sig mot

Dragdebut och pysselhörna

Börjar fundera på om man verkligen ska flytta längre norrut då vi idag hade -20 grader när det var dags för morgonpromenaden :S Dessutom lite vind så det var rejält kallt!

Draghundsdebut för långörat som fick pröva selen som jag sytt om till honom. Han skötte sig hyffsat för att vara första gången även om han stundvis tyckte att det mest intressanta var att försöka kampa med Liams sele, hade de nämligen i ett tvåspann. Var riktigt kallt att springa och inte heller helt lätt i termobyxor och tjock jacka, såg ut som en michelingubbe!

Prövade även mina prototyp muttlocks och Neo älskade sina! När temperaturen kryper ner över -15 så fryser han ofta om höger baktass (min teori är att den ljusa trampdynan som han har där är känsligare än de övriga svarta) men idag sprang han som en tok och frös inte ett dugg om baktassen! Liam testade sina genom att gräva en stor grop men sockarna satt kvar!

 Notera sockarna på baktassarna!

 

Då jag bara har symaskien till låns så får man ju passa på att sy medan man har den här, därför hade vi pysselhörna här hemma idag! Fler sockar blev sydda, Neos täcke lagades och hans draghalsband (inköpt på hööks för 15 kr!) kortades från riesenstorlek till cockerstorlek, selen fick sig en sista finish och min gamla socksäck syddes om till två hundsäckar så nu  är vi redo för sommarens campingturer 🙂

Grabbarna testar sovsäckarna, Liam ser väl så där nöjd medan Neo diggar sin! 

 

Fler bilder finns i galleriet!

Back to the crimesceen..

Tillbaks till längdskidspåret i morse. Tog först ett varv själv, utan hund, som gick väldigt bra! Mötte två trevliga herrar med tillhörande hundar som var de som höll ordning på spåren, som Karin sa igår, vi gillar snälla gubbar 🙂 Värmde upp Liam och tänkte igenom min plan i huvudet, ena handen på panikhaken -check, ena skidan i bromsposition – check, testamente klart – check.

 

Undrens tid är iallefall inte förbi för Liam lyssnade skitbra alla tre varven och tog det lugnt när jag bad honom för att sedan få ösa på i uppförsbackar och raksträckor 😀 Inte ens när vi kom i en sväng och ett rådjur stod mitt i vägen fick han flipp utan han saktade ner och travade förbi rådjuret i skogen! Efter skidturen hade Liam tid hos hundsimmet och där låg faktiskt hela han i vattnet, om man jämnför som det brukar se ut när han nästan står upp i vattnet när han simmar 😉

 

 

Ni som ska på My Dog får inte glömma att spana in Riesenmontern som finns på rastorget! Vi ska inte dit i år men finns ändå för allmän beskådning i montern 🙂

Onsdag idag

 Som vanligt, öven en timmes lösspring i skogen för grabbarna på morgonen. Upptäckte att en utav våra promenadvägar nu blivit plogade, somliga tycker säkert att det är skitbra medan en annan tycker det var dumt då varken jag eller hundarna bygger muskler och kondis av att gå på plan mark!

Med en riesen som storebror kan man känna sig trygg!!

 

Förutom morgonens promenad och kvällens träning i ridhuset med Karin och Helen (där båda grabbarna var väldigt duktiga, Liam tränade IPO-lydnad med  en härlig attityd och riktiga framsteg i sättande under gång medan Neo tränade jaktrelaterade grejer som ut-träning, stoppsignal och korrekta avlämnanden samt lydnadsfot) så har jag verkligen inte gjort ett skvatt idag. Har tittat på film, legat i soffan, lyssnat på min ljudbok och ätit god men dock inte helt nyttig mat – en riktigt latmaskdag alltså! Med förra veckans aktiva schema så gjorde vi oss förtjänta av en maskig dag 🙂

Självmordsträning och pay-back time

Det finns två versioner av dagens pass med längdskidorna.

 

Min version:
Sakta!
Nej, lugnt!
Sakta ner!
Men jag sa SAKTA!
(fan, nedförsbacke!)
MEN FÖR I HELVETE LIAM, SAAAKKKKTTTA!

 

Liams version:
Öka,öka, spring, spring, spring!
Sakta? Nej springa fortare!
Nedförsbacke =  Ja, öka mer!!
Öka,öka, spring, spring, spring! Öka,öka, spring, spring, spring! Öka,öka, spring, spring, spring!

 

Vi tränade med Karin och hennes tjejer och är det något som Liam älskar så är det att träna med brudarna och att ligga först i ledet är ännu bättre! Visst är det roligt att han gillar att dra, och visst det är skitbra för kommande tävlingar att han alltid vill ligga först men inte till den kostnaden att han kör sitt egna race och skiter i mina kommandon!

 

Fick ut min hämd då vi nu på kvällen tog en timmes promenad där Liam fick gå med wp-selen och 16 kg släpandes efter sig. Det var visserligen en dålig hämd då dragvikten på 16 kg är relativt låg och Liam är relativt vältränad, men jag ska erkänna, lite skadeglädje hade jag när han fastnade i en snödriva och fick dra sig loss, dra din lilla ”för-bra-för-att-lyssna-på-matte”  – dra! Mohahhaaaa!

Ut och Stopp!

Morgonpromenad i minus 17 grader, man är inte så kaxig när det bildas frost på ögonfransarna efter tio minuters utevistelse 😉

 

 

Då Liam och jag ska åka längdskidor i eftermiddag tillsammans med Karin så fick dagens morgonpromenad innehålla Neo relaterad träning. Vi tränar inkallning och stoppsignal på visselpipa varje gång vi går promenad i skogen, vilket är varje dag, men idag blev det lite mer strukturerad träning.

 

Hittade en plogad parkering som låg lite off, för det är nämligen inte alla som uppskattar att man kl 9 på morgonen tränar med en högljud visselpipa 😀 Ställde ut två skålar med en godis bit i varje där vi kunde träna ”ut” och sedan även stoppsignal. Neo har inga problem att sätta sig om han är nära mig men så fort det blir lite avstånd, typ 3-4 m, så vill han gärna gå till mig och sedan sätta sig. Nu blir det alltså först att springa rakt fram till skålen, äta godisen, stoppsignal kommer, Neo sitter och matte kommer med belöning! Vill egentligen inte köra med matskålar då jag vill ha upp nosen ifrån backen men just nu går det inte att köra med belöningspinnarna, där jag får ned dem i marken är det för mycket snö för att Neo ska springa, och där Neo kan springa där finns det ingen snö att få ned pinnarna i!

 
Springa ut!

 

Sen sitta på signal!

 

Sen har Neo kommit i spökåldern, suck. Igår var det en hotfull ketcupflaska som satte skräck i långörat och i förrgår var det den extremt farliga utbytesstudenten som bor granne med oss. Helt plötsligt är svalen (eller trappuppgång enligt vissa) dödens tunnel och hissen är Satans påfund! Grymt irriterande då jag inte har lust och stå i minus 20 å frysa för att låta honom själv inse att den röda ketcupflaskan inte kommer att döda honom samtidigt som det är lite gulligt korkat 😉 Liams största fiende under hans korta spökålder var papperskorgar, de var ena lömska saker…

 

 

Sydde en prototyp av fleecesockarna igår, hade bara en söm kvar i karborren när nålen gick av.. Satan i gatan vad trött jag blir! Nu måste jag köpa en ny nål också, kanske hade det varit billigare att beställa sockarna ändå?  Fast det hade ju inte varit lika roligt! 😀 En nomesele till Neo är iallefall beställd och nästa projekt för symaskien är att omvandla min gamla sovsäck till två hundsäckar inför våren och sommarens äventyr!

Sökträning tre dagar i rad

Trots att det varit kallt, ibland riktigt kallt, så har grabbarna och jag tränat sök tre dagar i rad. Kallt men alltid lika kul och lärorikt!

Det nya året invigdes med sökträning där Liam fick springa i skogen och skälla på figgar. Han skötte sig bra även om han var lite nära ett par gånger, han backar visserligen utan problem när man säger till honom att backa men ska nog plocka ut markeringarna från skogen och köra enbart markeringsövningar för att ”mota olle i grind” så att säga! Nästa skogssökpass för honom kommer vi att träna på raka skick eftersom han börjat slarva lite med detta. Neo fick vara vallningshund och tiggde friskt godis av alla som inte kunde motstå ett par söta cockerögon!

 

 

Även lördagens spenderades utomhus i kylan men då var det långörat som fick agera brukshund! Liam är riktigt rolig att köra i söket men Neo är rolig bara för att han är så söt 😀 Han springer som en iller på speed och bangar inte trots att vi har mycket snö och terrängen bitvis är jobbig. Han fick popuper samt minnesbilder och sprang ut till figgarna utan problem. Han släppte dock rullen hos en figge där hennes köttbulle-luktande fingrar blev för mycket för en mattokig cocker 😉

 

Idag hade vi räddningsträning där både Liam och Neo fick träna. Vi var på Räddningstjänstens övningsområde i Karlstad där vi sökte i bilar, bussar, tåg och containerhus. Vi hade även lyxen att få fika inne på brandstationen, varm och torrt! 😀 När vi satt där kom det dessutom in ett larm, från Kronoparken, och vi fick se brandmännen swischa förbi för att ta sig till sina bilar 😉 Neo fick först agera vallningshund med Myra, Viggo och Tuva som tillsammans röjde runt i området. Vi var väldigt effektiva idag, delade upp området i två och körde på så att alla hundarna fick köra två pass.

 

Liam var supertaggad och hoppade omkring likt en vildhäst innan tjänstetecknet kommit på, helt tokig men ack så söt 😉 Han gjorde ett bra jobb som vanligt och som vanligt var det vi tvåbenta som inte alltid hade alla hästar hemma i stallet! Neo fick bara två skick, att bara gå med i området och gå i mörker, gallertrappor och brandhärjade hus är tillräckligt för en sån nybörjarhund. Han leta efter en förvirrad farbror som först virrat bort sig i en gammal bus och som sedan förvirrat bort sig igen (!) men då i en tågvagn – inga problem för cockerrockern! Han tog rullen fint och hade bra fart ut på påviset 🙂

 

 Efter dagens träning for vi vidare för att åka lite längdskidor, var ute i nästan en timme och Liam drog på bra framme i selen. Känner redan nu hur ont jag har i insidan av låren så jag vill inte tänka på hur det kommer att kännas imon 🙁 Någon som vill byta?

 

Bilder från dagen finns här!