Hej tvåtusentio

 År 2009 är till ända och fler å fler utav de bloggar som jag brukar besöka börjar summera året som gått och lägga upp mål för nästa år.

 

Vad jag kommer ihåg så tror jag inte att jag hade några mål för Liam under 2009, troligtvis för att jag tog bort Hoover strax innan årsskiftet och tävlingar var då det sista som slog mig. Trots det så har vi tävlat lite grann och då med blandade resultat men alltid med någon personlig framgång även om det kanske inte synts i poängen.

 

 

Sedan jag tog bort Hoover har min syn på tävlingar förändrats radikalt från att vara en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna som jagade meriter till att uppskatta vinster men egentligen inte bry mig. För när allt kommer omkring så är ett första pris i lydnad eller bruks just bara det, ett första pris, det betyder egentligen inte ett skvatt. Vad som betyder något, på riktigt, är att ha en frisk och lycklig hund som man trivs och har roligt tillsammans med. Vad spelar det för roll om hunden är uppflyttat till lägre men måste vila i två, tre dagar efter ett pass i skogen för att höfterna är slut?  

 

 

Något som jag också kommit till insikt i är vad jag tränar och varför. Hoover kunde massor av trix, jätteroliga men helt totalt onödiga och inget jag kunde använda till något. Förr tycker jag det var skitkul att peta i diverse lydnadsdetaljer och trots att jag har en bra lydnadshund med en korrekt fotposition, snabba lägganden och klockrena apporteringar så har jag tappat suget för lydnad, och anledningen kan beskrivas med något som Stefan sa: platsliggning räddar inga liv. Och det stämmer ju, vad spelar det för roll om jag har en hund som kan dumrutan eller växla från ligg till stå utan att flytta sig ur position? Det lär ju inte göra att jag hittar de skadade eller borttappade fortare. Det känns helt enkelt mer vettigt att lägga ner så mycket träningstid och energi som man gör på något som kan ”make a diffrens” istället för att bara generera i poäng och pris. Har man blivit räddningsnörd eller vad? 😉

 

 

 

För nästa år så har jag inga större tävlingsmål med Liam. Det enda som är bestämt är att vi ska hjälpa, eller kanske själpa, riesenklubbens lag på Vindelälvsdraget och förhoppningsvis har jag råd att åka på ett par dragtävlingar och andra mer ”fysiska tävlingar” innan året är slut. Med räddningen så kvittar det egentligen hur det går, visst skulle jag bli världens gladaste människa om vi blev certade men vi kommer att fortsätta träna räddning även om vi inte blir det. Att sluta är liksom inget alternativ så Linda, Stefan å alla ni andra i räddningsgänget, ni får dras med mig och skägget ett tag till 🙂 Sen är ju räddningsvärlden mycket mer än bara SBK så om vi inte passar in i deras mall för hur en räddningshund ska vara så finns det ju flera andra organisationer som har hundar som söker efter människor.

  

Något som förändrats hos oss är ju så klart att det åter flyttat in ett långörat här, ingen har väl missat Neo! Neo ska få växa till sig under 2010 medan jag hade tänkt att lära mig så mycket som möjligt om jakten. Han ska genomgå MH, röntgas och köras in i draget, för självklart ska även han bli draghund som storebror! Vidare så kommer vi att pröva på lite allt möjligt och kanske att hans nuvarande momentlydnadslista som består av ”sitt” och ”fot” utökas med ett ”ligg”. Ja, ni kanske förstår hur mycket tid jag lägger på momentlydnad när Neo efter över två månader här bara kan sitt och fot! Naturligtvis kommer han att fortsätta jobba inom räddningssöket och om han fortästter att utvecklas som han gör nu ( och om vi får en ny instruktör i distriktet, känn ingen press Linda!!) så kanske även han kan gå utbildningen till räddningshund!

 

 

Så, summasumarum: under 2010 så kommer vi att fortsätta att leta efter nya utmaningar  och ge alla dåligt samvete när vi trimmar musklerna och konditionen i joggingspåren. Och så länge jag får behålla mina hundar friska och glada under året så är jag mer än nöjd 😀

Bye bye 2009!

Då var den sista dagen på 2009 här, lagom kallt och lite utav den blåa himlen visade sig innan mörkret hann falla 🙂 För att få trötta hundar till ikväll så blev det en långpromenad med lite uppletande för vovvarna och så klart en del bus! Neo fick en ny beundrare men tyvärr är kärleken inte besvarad och som tur är så är Neo ingen bråkstake utan låter mer än gärna matte ta hand om friaren 😉

 

 

Liam tar däremot ingen skit men han är aldrig ute efter att starta bråk eller att ens leka med hanar (det gör man ju med tikar!! 😉 ) och nio gånger av tio så ställer sig yngre hanar under honom i rangen medan han nästan alltid lägger sig för äldre – måste försöka få Liam och Jazzi på film för där ser man så tydligt hur Liam fjäskar för Jazzi! Men när andra hundar inte lyssnar på hans signaler där han tydligt visar att han inte vill ha något med dem att göra eller ha något bråk, och när han dessutom ser till att hålla sig på avstånd ifrån dem, och de ändå går på honom så säger han till slut ifrån.

 

Vad som är riktigt tråkigt med detta är att det är Liam som klassas som den aggressiva hunden trots att det är han som hela tiden försöker undvika bråk. Att Liam till slut säger ifrån efter att han gång på gång talat om för den andra hunden att hålla avstånd är inte så konstigt men för mig det är fortfarande ett oacceptabelt beteende. Tyvärr hinner jag inte alltid fram i tid eller läsa situationen tillräckligt snabbt för att få bort den andra hunden men för mig är det självklart att Liam inte ska behöva ta den fajten utan att jag som flockledare ska se till att inget hotar flocken. Lika så ser jag till att mina hundar lyssnar på mig och andra hundars signaler, gör de inte det så får mina hundar helt enkelt inte vara med längre och de kopplas upp.

 

 

Jag är ju faktiskt ansvarig för hur mina hundar beter sig och att springa omkring å mucka med andra hundar är enligt mig ett helt oacceptabelt beteende. Om Liam eller Neo skulle komma på tanken att pyssla med något sånt kommer de att ångra den tanken illa kvickt! Min filosofi är inte att grabbarna ska älska andra hundar utan de ska agera precis som de gjorde idag, acceptera att vi har okända hundar med oss på promenad utan att mucka eller bete sig illa! Duktiga grabbar! 🙂

 

 Fotot taget av Sanna, som nu börjat få haj på hur man fotar svarta hundar 😉

 

Nog om det! Ikväll blir det middag och allmänt frosseri hemma hos Sanna, inget komplicerat för imon blir det sökträning, lika så sök på lördag och på söndag är det dags för räddningsträning! Har sett att nästan alla de bloggar som jag besöker har skrivit en summering av året och mål för nästkommande så nästa inlägg, dvs under 2010, får bli en års-rapport!

Hissproblem och nyårshandel

Gårdagens avslutades lite lustigt i Sannas hiss där vi spenderade 40 minuter då ett koppel fastnat i dörren, kanske är det dags för fastighetsägaren att sätta in en innerdörr!? Vi hade iallefall tur i oturen då den dit ringda hissfixaren valde att ta vårt larm först och inte det som han fick in samtidigt, för det låg nämligen i Nora.. Då hade vi fått sitta där betydligt längre!

 

 

Vaknade idag med världens träningsvärk efter gårdagens skidtur, har tydligen ett par muskler som jag inte använt på ett tag om jag säger så..  Känns som om någon har slagit mig i magen och insidan av låren är stelar som vedträn.. Tog en morgonpromenad med Sanna and das doggos, en runda som normalt tar runt 50 minuter men då den var oplogad så tog det över 1½ timme att pulsa runt i snön. Vovvarna rusade på som vanligt 🙂 Fler bilder finns i galleriet!

 

Efter promenaden blev det en shoppingrunda för att inhandla mat och dryck för morgondagen, snacka om att det blir frosseri i Kronoparken 😀 Tur att vi har en promenad inplanerad i morgon på dagen så att man kan äta med gött samvete!

Gott nytt år på er 🙂

 

Vi överlevde

dock med en mindre vurpa men den mjuka snön dämpade fallet 😉 Fick inte en endaste utskällning av mötande åkare utan bara leenden och ett par rop att jag hade en duktig hund 🙂 Blev en rätt kort tur på runt 35 minuter då vi i morse gick en timme i den djupa snön och dessutom har tid för simning ikväll, Liam var visserligen inte så trött efter skidåkningen men det kommer ju en dag imon också. 

 

Värre var det med min åkteknik, jösses malaria alltså.. Rom byggdes ju inte på en dag och det lär ta ett tag innan min åkteknik blir bra, tills dess får Liam jobba på som satan 🙂

 

Fick ett tvärstopp i spåret när Liam föll platt som en pannkaka på marken för att bita loss snöbollar från tassarna, ändå klippte jag rent nogrant runt tassarna igår kväll (passade även på att klippa mig i tummen…)

Några tips för hur man förhindrar isbildning mellan trampdynorna?

Sysselsättningsproblem?

Nja, inte här iallefall.. Somliga tycker ju att det är skönt med någon hemmadag när de varit borta ett tag, det har inte vi tid med!

 

 

 

Igår morse var det upp tidigt för att åka till Brandstationen (me like!) i Karlskoga för räddningsträning. Ytterliggare en anledning till att älska räddningsträning, väderförhållande ute: -12 grader, snö, blåst och iskallt, väderförhållande inne; varmt, torrt och ”ganska” rent 🙂 Körde som sagt inomhus där Liams tomskällande blev bättre och bättre för varje figg, kanske finns det ett ljus i tunneln? Vidare blev det en del hantering och lyft som direkt följdes av ett sök, vilket så klart inte vad något problem.

 

Neo fick träna lite han med och den främmande miljön var inget problem, inte ens gallertrappan fick cockerrockern att backa. Han fick lite mörkerträning och vi tog ett kliv framåt i träningen genom att nu faktiskt koppla på näsan och inte bara springa efter synliga figgar eller pop-uper. 

 

 

 

Idag var ännu en morgon då mobilen ringde alldeles för tidigt, men inte utav alarmet utan nu var det promenadsällskapet som undrade om vi var redo – mmja? Vi är klara om 10 minuter 🙂 På med kläder, packa ned fika och ut till bilen för att åka vidare till Sörmon. Promenad med ett stycke helgalen Vorsteh och en något mindre knasig Setter i snö upp till knäna, behöver jag säga att det sög rejält i benen? Neo blev nedmölad av Mira ett antal gånger tills storebror Liam klev in och gav igen för gammal ost genom att tackla ned Mira och helt enkelt lägga sig över henne i snön så att hon inte syntes 🙂 Härligt att alla idioterna kommer så bra överens 😉  

 

Träffade sökgänget efter promenaden och körde snösök med Liam, som idag varit helknäpp – totalt galen i kopplet, vägrat hoppa in i bilen (till den grad att jag fick ta i ifrån tårna och trycka in honom i bilen) för att sedan sitta å yla medan vi väntade på vår söktur. Övertaggad i söket där han sprang rätt ibland, ibland grundade, ibland stannade och ibland sprang fel. Näst sista figgen tog hur lång tid som helst då figgen inte låg där jag trodde att den gjorde och vinden låg åt fel håll å kunde därmed inte hjälpa honom. Efter omskick efter omskick så fick vi reda ut vart figgen låg, gå rätt och vinda in den, skallmarkering i kopplet och figgen hittade – inte svårare än så 😉 Efter den erfarenheten så kanske Liam har fattat att jag inte pekar och riktar inom honom för att jag tycker att det är roligt utan att det faktiskt finns en mening med det. Avslutade med en flyende figge som hade den älskade tomtebollen. Snön sög även rätt bra hos Liam men inte mer än att han hade massor av energi kvar att jaga efter tomtebollen!

Neo fick vara vallningshund tillsammans med Bästa som jobbade för kung å fosterland för att få igång Neo i lek som hade fullt upp med att ta sig fram i den djupa snön. Neo hittade däremot en annan vän, en liten staffefröken som var mer i hans storlek och typ 🙂 Så söta så söta! Tog inga bilder idag eller igår men vet att det sköts flitigt med andra kameror så jag hoppas att det dimper ner lite bilder i mejlboxen!

 

 

Imon hade jag tänkt att premiäråka skidorna, rapport (om vi överlever) kommer imon!

Julen på sexhundrasjuttionnio ord

 

Åkte hemifrån tidigt tidigt på tisdagmorgon för att kunna anlända till Gråbo vid 11-tiden. Resan ned gick bra trots att Säffle kommun troligtvis inte äger några plogbilar för där var det som att köra i sand, vägen svänger men inte bilen – kul!

 

I Gråbo blev det fika med Shadi med tillhörande sambo (som jag naturligtvis glömt av namnet på) och deras goa vovvar! Liam blev naturligtvis jättekär i stackars Mini medan Neo fjäskade för de tvåbenta. Köpte lite fågel till Neo och fick massor av tips och idéer om jaktträningen, skitkul! Tusen tack!! Känns jättekul att ha träffat några i samma ålder som har ett intresse för spanieljakten och dessutom har liknande tankar om träningen 🙂

 

Åkte vidare för att köra fel på min väg till Huveröds och hamnade mitt på backaplan – big misstake! Folk kan ju fanimej inte köra bil ordentligt alltså, seriöst.. Inhandlade julgodis till grabbarna och fika till mej å farfar. Spenderade sedan hela dagen och kvällen hemma hos farmor och farfar där Neo blev upphånglad av farmor som är helt förälskad i cockrar.

 

Dagen före dopparedagen blev en fullspäckad men ändå lugn dag där vi hade ett par saker att göra men vi gjorde dem i vårt tempo. Tog en morgonpromenad i skogen där Liam fick använda sin wp-sele med tillhörande kedjor för att få sig lite utmaning. Han fick själv välja väg och tyckte att dragträning off-road skulle stå på dagens träningspass.

Neo fick träna stoppsignal medan Liam plogade vägen framför oss för att sedan störa Liam genom att kampa med selen – kampcocker!

En timme ägnades åt att skotta uppfarten som jag kvällen innan fick ta ordentligt med satts för att komma uppför. Kunde visserligen tagit ut snöslungan men den bygger inga muskler! Grabbarna roade sig med varsitt bogblad för att sedan sabotera mitt arbete genom att attackera skyffeln och gräva i mina snöhögar.. Kvällen spenderades först på golvet med ett blödande pekfinger och sedan i soffan där chipsen, colan och godiset, som jag åkt 2 mil enkel väg för, intogs tillsammans med två mycket trötta hundar.

 

 

Julafton började med en härlig joggingtur i Lindome med Liam och Neo. Liam drog som vanligt och jobbade på bra som vanligt trots att man gled ett par cm bakåt när man skulle trampa ifrån i varje steg, helt klart jobbigt men oj vilken träning! Joggingpremiär för Neo som fick springa bredvid då han inte har någon ordentlig sele än men han skötte sig bra och pinnade på i skogen. Annars var julafton precis som vanligt, lugnt hos min morbror medan det var fullt ös medvetslös hos min farbror. Pojkarna fick vara hemma i mormor och morfars hus där de hade det lugnt å skönt.

 

 

Middag hos farmor och farfar är en tradition som inskaffades när Liam kom in i familjen. Hos oss är hundarna familjemedlemmar och även de måste vara med å fira jul men då mina kusiner är allergiska så blir den en mini-jul hos farmor på juldagen där pojkarna är välkomna! Pappa och hans flickvän kom på besök och Liam blev superlycklig över att få träffa ”morfar” igen 🙂

 

Annandagen är lika med shopping tillsammans med Pappa, och nej det är inget shopping a la pappa-betalar för så bortskämd är jag inte men han ställer upp som smakråd och tips. Hittade mig ett par längdskidor med tillhörande skor och stavar 😀 Ett par vantar, en t-shirt och ett par goa ”längdskids-sockar” hittade även hem till Karlstad.

 

Efter shoppingen blev det en snabbvisit till Farmor och Farfar för att sedan åka hem. Som de väderintresserade människorna vet så hade det inatt kommit in ett fasligt stort snömoln som släppt sina vita flingor bland annat över hela riksväg 45 från Göteborg till Karlstad. Stundvis gick det knappt att köra i 40 då kommunen och vägverket tydligen missat SMHI’s snövarningar och inte tagit ut sina plogbilar i tid. Mycket trafik i kombination med dåligt väglag gjorde att det tog över fyra timmar att komma hem – suck! Men när vi väl var hemma så visade Liam sin lycka genom att få ett knasanfall i sängen så att kuddarna flög!

 

 

Hoppas att ni haft en trevlig jul!

Liam – min kärleksfulla bulldozer

Står i köket och skär upp en fralla när jag känner att det gör fasligt ont i fingret. Tittar ned och ser att mormors vassa kniv inte hade några problem att skära igenom både frallan och mitt finger. Ser att såret är inte så stort men djupt, eftersom kniven sitter fast i fingret.. Jag är rätt smärttålig och har inga problem med andras blod eller skador, men mitt egna blod klarar jag inte av.

 

Kastar mig över till kranen och spolar på kallt vattnet så att det färgas rött. Känner mig yr, rummet börjar snurra och ljudet av vattnet börjar försvinna. Virrar en handduk runt fingret, sätter mig ner men kanske lite för fort och håller på att falla baklänges men Liam står brevid mig och jag tar ett ordentligt tag i hans nacke, där han har hud likt en Shar-pei, och lyckas sätta mig ned på golvet. Sitter där men yrseln blir inte bättre och det känns som om jag svimmar men jag hinner tänka att ”det här kommer att göra ont”, för jag hade nämligen inte stängt lådan som jag tagit kniven ur. Men istället för att slå huvudet rakt in i lådan så krockar jag med något betydligt mjukare, Liams bröstkorg.  Det stora buffelhuvudet puttar mot min axel och jag lyckas tack vare det att sätta mig upp. Liam ställer sig framför mig med sitt huvud intryckt i min bröstkorg så att jag inte faller framåt, sitter där och försöker fokusera på att andas medan jag stryker Liams päls.

 

Efter en stund försvinner alla svarta prickar och ljudet av vattnet kommer tillbaks. Liam står stadigt likt en stor sten medan jag använder honom som stöd för att ta mig upp. Kikar in i handduken och ser att det slutat blöda, tar telefonen och ringer till morfar för att höra vart stora plåster finns.

 

 

Vilken tur att Liam var där! Hade ju varit så där kul att vakna på golvet troligtvis med världens huvudvärk och en mörbultad skalle, vilken julafton det hade blivit.. Mycket kan man säga om Liam, men fan vilken underbar hund han är!

 

Imon är det julafton och här med vill vi önska alla läsare och vänner en riktigt god jul! Glöm inte att ta hand om era fyrbentna vänner, man vet aldrig när man behöver dem som bäst 🙂

Simning idag!

Liam fick simma i jetstreamen tills dess att skottlossning utbröt då det hade blivit för fuktigt i maskineriet och någon propp eller nåt gick. Lite mysko tyckte Liam men inte till räckligt mysko för att inte slänga sig i bassängen när vi konstaterat att vattnet var okej. Skönt att han inte reagerade något nämnvärt på smällen, förra året vid den här tiden fick Liam en smällare slängd på sig som exploderade precis bredvid honom och om det inte är något vi behöver så är det en upprepning av det!

Medan jag torkade och strechade Liam fick Neo simma en sväng i poolen med Pernilla. Vattenhund som han är så älskade han det och inte blev det sämre när Pernilla slängde i två gummifåglar  – tack! 🙂 När Liams simkort är slut så ska jag köpa ett så att båda vovvarna kan få simma regelbundet!

Vinterpromenad

Eftersom morgonpromenaden bara blev en kortis på 30 minuter så fick förmiddagspromenaden bli lite längre! Packade ned ett par bollar för att träna stadga under turens gång och ett par dummies att träna apportering med när vi väl kom fram till ängen. Det visade sig inte vara helt lätt då dummisarna grävde ned sig i den djupa snön på fälten men cockerrockern Neo ger inte upp bara för att det blir svårt! Nej han fortsätter att jobba 🙂

 

 

 Fler bilder finns som vanligt i galleriet!

Flashback

Var ute på morgonpromenad när allt blev så där äckligt likt något som man redan har upplevt. Ljudet av snö som krasar under skorna samtidigt som nya flingor letar sig neråt, ett par minus grader och doften av björkved som brinner i en brasa  förflyttade mig någon helt annanstans för en stund.

 

Från det att jag var liten tills dess att jag var runt 13-14 så spenderade vi varje nyår, midsommar och ibland även påsk- och höstlov i farmor och farfars stuga i Orsa, Dalarna. Nu har jag inte varit där på en väldans massa år och jag saknar det nåt ofanligt! Att på vintern vakna till ljudet av brasan som spraka och farmors röst som säger att frukosten är klar eller att på sommaren bara kunna springa rakt ut ur huset till mina kompisar för att ta cyklarna till rädsjön för att fiska eller padla kanot.

En sommar hade vi även previliget att få gå in back-stage i björnparken där vi hälsade på björnungarna och fick klappa vargvalparna, som hund- och vargfräst 12 åring kan ni själva tänka er vilken lycka det var!

Farfar matar ekorren som sitter på andra sidan nedanför bordet

Jag och Alibaba (Alex) i Grönklitt under tidigt 90-tal.

 

Dalarna har verkligen en speciell plats i mitt hjärta, vart jag än varit i världen och Sverige så finns det inget underbara än att komma till de stora skogarna och röd/vita stugorna!  Att bara vara där ger mig ett lugn i själen som jag inte får någon annanstans, alla måsten försvinner och man kan bara vara. Total frihet och lugn.

snö-sök och rullfunderingar

Ibland funderar man ju om allt verkligen står rätt till där uppe i hjärnkontoret.. Istället för att ligga hemma, nedbäddad i den varma goa sängen så var jag och fem andra tappra hundägare ute i nästan 10 minusgrader för att köra sök  🙂

 

Då Liam vilar sig i form efter förra veckans 4 fyspass och 2 sökpass så fick Neo vara brukscocker idag. Vårt mål för dagens träning var att få ett bättre drag ut på påviset då han sist gång inte hade så bra tempo ut.  Tji fick iallefall jag för cockerrockern drog som en galning på påviset från första figgen, tydligen så var inte det något problem längre 😉

Dock uppstod ett annat problem, på ena sidan var rutan mer kuperad och när Neo var på väg in med rullen och kom upp på höjden så att han såg stigen men inte mig, eftersom jag gått framåt på stigen, så släppte han rullen. Han är ju lite mammig och om jag ”försvinner” i skogen så början han direkt leta efter mig och efter lite filosofierande så funderar jag på om det var därför han släppte rullen? På den sidan där rutan var mer öppen kunde jag ropa när jag såg att han hade tagit rullen och då släppte han den inte. Några fungeringar på detta? Jisses vad enkelt det är med skallhund 😉

 

 

Iallefall så avslutades passet riktigt bra då han inte släppte rullen på den kuperade sidan och figgen bjöd på mjukost! Kan säga att det är en lyckig men något trött brukscocker som nu ligger på golvet och sover!

 

En något olycklig Liam fick ett stort ben som plåster på såren för att han inte fick köra sök idag 🙂

Morgonsim och lunchlydnad

Senast Liam fick ett riktigt fyspass var i torsdags, förra veckan, då vi körde intervallträning och i söndags körde vi lite lättare barmarksdrag- visserligen 5 km men inte så mycket som han är van vid. Sen kom snön hit till Karlstad och det är för mycket snö för att cykla eller jogga samtidigt som det är för lite snö att köra med skidor, jäkla gränsland!

Därför har det inte blivit någon fysträning på hela veckan, vi har visserligen gått långa promenader där grabbarna har fått sprungit och lekt med sina hundkompisar men för en hund som är van att köra ett antal mil i veckan så är det ingenting. Därför var det en något taggad Liam som idag fick simma…

Jag skulle nog tagit Pernillas erbjudande och hoppat i våtdräkten för att vara i poolen med Liam då jag var helt genomblöt när han var klar.  Det blev ett litet längre simpass idag vilket behövdes då det var fem dagars energi sprutade ur den strävhåriga kroppen.

 

 

Efter lunch tränade vi lite lydnad och agility tillsammans med Helen och Meija, alltid lika kul även om det var skit kallt! Liam fick träna på ett par IPO moment samt köra igenom slalom, och med tanke på resultatet så ska vi nog vila oss i form för han gick riktigt bra! Neo fick träna stadga och även han ett par IPO-moment, har börjat med dirigeringen samt fot-positionen med den lilla skiten som är riktigt duktig. Jisses vad roligt det är att träna med hundar som bara vill, vill och vill! 😀 träningen blir så mycket roligare och man blir så motiverad själv att träna mer 🙂 

Naturligtvis avslutades träningen med en promenad där grabbarna lekte med Meija, vilken lycka!

 

Nu ligger grabbarna i sängen och sover, trötta och nöjda, medan jag kokar lite soppa som förhoppningsvis kommer att värma mig lite  🙂