Kategoriarkiv: Var dag

En månad med Penny

Att föda upp hundar är roligt, lärorikt och jobbigt, riktigt jobbigt ibland. De första veckorna är det ju rätt lugnt, om allt går som det ska, då tiken mest sköter valparna men sen drar det igång. Det kissas överallt, det bajsas överallt och ljudet som ett gäng 6-7-8 veckors valpar är öronbedövande. Och tro inte att de är några långsovare, åh nej. A-kullen drog igång med sin skönsång innan kl 06 på morgonen och tro mig, 11 riesenvalpar låter HÖGT.

Nu har Penny varit här en månad och det slog mig rätt fort att satan vad enkelt det är att köpa valp. Man behöver inte göra något alls de första 8 veckorna förutom att vänta och titta på gulliga bilder och filmer som uppfödaren skickar. Jag som dessutom köpt/behållit 2 valpar samtidigt de senaste åren har upplevt den här första valptiden med bara en valp som rena semestern! Livet med två riesenvalpar eller två spanielvalpar har gått riktigt bra, långt över de förväntningar jag hade, men att ha en valp går ju inte att jämföra med två.

Så till lilla Penny då. Hon är en himla trevlig tik, hon väldigt trygg i sig själv, har ett bra hundspråk, kampar lika bra som mina övriga kampspaniels och väldigt hög matlust. Hon har kommit in i flocken bra och spenderar sina dagar med att terrorisera främst Nikki och Viggo. Jag trodde att Billie skulle bli superglad över att få in en till lekkamrat men hon har mest ignorerat Penny medan den jag trodde skulle ignorera henne, Nikki, har gått in i rollen som lektant.

 

Just nu går i vi väntans tider och funderar på när Aco har tänkt att börja löpa. Tänk att det alltid är så här, när man vill att de ska löpa så har de en tendens att hålla i med det 😉

 

 

Välkommen Penny

Idag anlände hon, Penny. Eller Hollyaoks Emy som hon heter i stamtavlan 🙂 Mamma är Hollyoaks Liz, vilket är en halvsyster till Nikki, och pappa är FTCH Country Sports Victory (Dubbelreggad i SKK och JSK/SJR).

 

Födelsedags-vinter

Januari, februari och mars är ett enda långt födelsedagskalas i vår familj både när det gäller tvåbenta och fyrbenta! Bara nu i början av februari så har vi tre födelsedagsbarn, Nikki fyllde igår den 10:e (ja jag får krypa till korset och erkänna att jag glömde av det), min bror fyller den 12:e och Liam skulle fyllt den 13:e.

Så, eftersom jag glömde av Nikki så kommer nu ett försenat grattis till världens härligaste och häftigaste spaniel – Nikki! Som, som syns nedan, gillade att hänga med Liam <3

Grattis Neo!


Idag fyller Neo tvåsiffrigt. Den lilla kampcockern som mäter knappa 40 cm över markytan blir idag 10 år <3 Trots sin PL så är han pigg och glad, härjar och hittar på sattyg 🙂 Han är en fantastisk liten hund som aldrig upphör att förvåna och tänk att jag fått privilegiet att dela över 9 år av mitt liv tillsammans med honom!

Skägg söker nytt hem

En skäggig dam i sin bästa ålder, drygt 4 år, söker nytt hem! En snabb, energisk och arbetsvillig tik av den mindre modellen som kräver en fast hand. Det är inte min uppfödning utan jag hjälper bara till 🙂

Intresserad? Mejla till info(a) lillaliam.se så för jag det vidare!

(Gammal bild på Fläbbe, dvs ej hunden som söker nytt hem)

 

 

Duktiga vovvar

Vissa dagar är härligare än andra att köra hund på. Efter vad som känns som veckor med grått väder så tittade äntligen solen fram igen!

Då markägaren runt vårt hus fortfarande inte har röjt upp efter en storm som var för några månader sedan så kommer jag inte ut på mina vanliga träningsvägar med ATVn. Det innebär att jag inte kan träna hundarna i spann utan måste åka iväg och köra dem i par med cykeln. Det tar rätt mycket längre tid än att köra hela gänget samtidigt men å andra sidan tror jag det är nyttigt för dem att gå i mindre spann ibland också.

Man får ta det onda med det goda 🙂

Grattis till våra B-barn!

Idag fyller våra små B-barn hela 1 år! Tänk va tiden går fort 🙂 För ett år sedan visste jag inte om det skulle bli några levande valpar öht, jag visste inte ens om jag skulle ha någon springer alls faktiskt! Men vi hade tur i oturen och fick till slut behålla tre valpar och även Nikki. Om ni vill läsa om hur det gick till så går det att göra det här – B-kullen är här, När det skiter sig så är det alltid helg och Det mesta löser sig.

Jag hade inte planerat att behålla någon alls men funderade sedan på att behålla en, men på grund av olika omständigheter så slutade det med att två blev kvar. Billie och Birk är två riktiga virvelvindar och himla härliga hundar (opartisk bedömning) som liknar sin mamma Nikki i mångt å mycket. Jag kan helt ärligt säga att det är mer jobb att ha två springer-valpar samtidigt än vad det är att ha två riesenvalpar samtidigt. De är så otroligt, otroligt intensiva att det ibland känns som om de är 4 stycken istället för 2 😉 Men som tur är så är de snälla och gör, oftast, som man säger. De är på ett sätt väldigt enkla att ha medan de på andra sätt är väldigt krävande men nu börjar det faktiskt ordna upp sig på de flesta kanterna.

Deras bror Ymer har jag förmånen att få träffa lite då och då, och även han är en superhärlig hund (fortfarande helt opartiskt bedömning så klart). Han upplevs kanske som något lugnare än B o B men det är nog mest för att han har en helt fantastiskt matte som gjort ett betydligt bättre jobb med att lära honom att använda fler växlar än en, än vad jag gjort med mina 😉

Deras första år har, förutom själva födseln då, avverkats utan några större krusiduller. Birk drabbades av benhinneinflammation i våras under en riktig tillväxt-spurt men har sedan dess varit precis lika galen som tidigare. Alla tre har visat sig vara riktiga dragtokar som mer än gärna sliter framför cykeln, men även i kopplet till oss tvåbentas stora frustration 😉

Härnäst väntar röntgen och MH som redan är bokat till våren 🙂

 

 

Viggo fortsätter framåt

I våras när Viggo fick testa att köra cykel med Timmie så gick det inte särskilt bra, det gick typ inte alls så vi la det på hyllan och sedan dess har han fått springa lös när jag kört cykel med de andra hundarna. Men så efter att det verkade ha släppt efter tävlingen i Hällefors så bestämde jag mig för att testa cykel igen med Viggo.

På lite mer än en vecka har Viggo fått springa bredvid Timmie tre gånger och vilken skillnad mot hur det såg ut i våras! Han har även tagit stora steg bara från pass 1 till pass 3 och så här såg det ut i slutet av pass 3:

 

En hund som knappt har velat gå framför mig på promenader, ännu mindre fattat varför i hela fridens namn han ska gå framför mig, springer nu framför cykeln och drar! Vi har en del att jobba på men som han utvecklats på denna vecka så känns det verkligen som om det har lossnat nu för Viggo <3

 

Som synes så håller medvetet ner farten då Viggo inte har tränat ”dragmusklerna” även om han är van att springa lös betydligt längre sträckor och bitvis i högre farter än det här. Nu ska vi bygga muskler i lagom takt, senor ska vänjas och konditionen ska fortsättas utvecklas.

 

Skärmavbild 2018-10-30 kl. 14.47.26

För övrigt så fick jag en helt fantastiskt överrasknings-födelsedagspresent från husse, en resa till Island! Tack alla som bidrog och till mamma och Alibaba som tog hand om ungar, hundar och gård under tiden som vi var borta. Ett väldigt udda men samtidigt magiskt landskap!
20oktober18-5

-2 grader och sol

Det finns ju få saker som gör en så glad som att vakna upp en september morgon till minusgrader och sol. Det skulle möjligtvis vara att vakna upp till -5, en meter snö och perfekt preppade spår för att köra släde på 😉 Nu när hösten är här på riktigt så slipper man dessutom stressa på morgonen för att komma iväg och hinna köra alla hundarna innan solen värmer upp luften allt för mycket. Nu kan man starta första gänget kl 9 och hinna med ett par rundor innan lunch utan att riskera att hundarna går varma. Sånt gillar vi!

Skärmavbild 2018-09-26 kl. 14.27.36

 Den senaste veckan har vi kört en del cykel, både med och utan ungar. Husse har fixat nya bromsar på min MTB och ja, nu inser jag ju hur kolossalt dåliga de varit tidigare. Tur att man har lyhörda och framförallt lydiga hundar som inte drar efter rådjur och älg vilka vi träffat på både en och två gånger under de senaste passen. När ungarna är med får man bli lite kreativ för att få det att fungera, en hund i lina, en hund med kedjor och en hund lös så går det utmärkt att köra nån mil eller två 🙂

Billie och Birk har fått testa att dra cykel, först bara ett par hundra meter med Nikki och vid ett senare tillfälle drygt 2,5 km. De sprang som om de aldrig gjort något annat, fullt fokus hela rundan runt! Billie överraskade och gjorde en superstart trots i princip obefintlig start-träning, men det tog Birk igen med råge – väldigt mycket råge! Där har vi en hund som behöver start-tränas…

 

Men dessa små hundar alltså, de upphör aldrig att imponera! Ja, lite popcorn-hjärna kan de allt ha ibland (tänk er att poppa popcorn i en kastrull men utan lock 😉 ) men överlag så är de ju fantastiska! Billie blir bara mer och mer lik Nikki medan Birk är något mindre galen.

Skärmavbild 2018-09-26 kl. 14.26.01
För nån vecka sedan var vi iväg till Mora för att köra motionsklass med Viggo och barnklass med Moa och Neo. Sprang 2,8 låååånga kilometrar med Viggo, var många många månader sedan jag sprang den distansen, som faktiskt gjorde bättre ifrån sig än jag trodde. Han blev väldigt ofokuserad av funktionärer och åskådare som fanns längs med banan och vi fick ett par stopp så det tog sin lilla tid att komma runt. Att bli  omkörd av cykel- och kickbike-ekipage var inga problem och bitvis sprang han väldigt fint. Men mer träning och framför allt erfarenhet behövs så blir det säkert superbra!

Moa och Neo gjorde en fin runda trots två vurpor i sandiga nedförsbackar, tydligen är cykelns stödhjul inte helt anpassade till det underlaget. Hon fick sin medalj och var supernöjd med dagen. Billie och Birk var med på tävlingen för att miljöträna lite och jag passade på att springa en sväng med dem för att träna på dragbeteendet i en betydligt stökigare miljö än vad de är vana vid vilket gick alldeles utmärkt. Ser fram emot vintern när jag kan plocka fram släden och köra hela gänget tillsammans!

Skärmavbild 2018-09-26 kl. 15.06.20

Fantastiska S

Mikaela och S är så himla snabba på att klättra i klasserna att jag inte riktigt hinner med i svängarna! Men nu senast lyckades de med bedriften att bli uppflyttade till högre klass spår, och hunden blev alltså 2 år i somras!

Ett megastort grattis skickar vi och en stor puss från pappa Timmie <3

SE VCH SE RALLYCH RLD N RLD F RLD A LD 1 LD Startklass Bardlands S

41835231_2182222848518358_253686662859587584_n

Doften av höst

Idag kände jag den. Den där doften som gör att både kropp och knopp piggare. Man kan andas lättare och man kan tänka lättare.  En föraning om vad som kommer. Doften av höst.

IMG_6048.JPG

Maximilian vaknade 06:20 och då visade termometern 14 kyliga grader utomhus. På med långbyxor och tjocktröja på både mig och Max för att mata och släppa ut hundarna innan Moa vaknade. Efter de här varma månaderna med nattemperaturer på 18-20 grader så var det en fröjd att gå ut och känna den klara luften i lungorna, näsan och mot huden.

Doften påminner mig om långa skogspromenader (där man inte dryper av svett efter 100 meter). Härliga cykelturer och träningspass med hundarna (där det inte gör något om man svettas efter 100 meter). De där träningspassen där man sitter på ATV’n i 4 plusgrader, halv storm och regn som kommer underifrån tänker vi inte på nu 😉

IMG_2402.JPG

Ingen har ju kunnat missa att sommaren varit supervarm och tidigare år hade jag antingen fått gå upp supertidigt för att träna hundarna eller haft lite småpanik för att de varit otränade vid den här tidpunkten. Även om det varit varmt tidigare år så att dragträningen fått stå tillbaka så brukar hundarna ändå tränas genom bland annat löskörning och simdrag men inte i år. I år har de verkligen bara fått vara och vi har myst oss igenom sommaren eftersom vi ändå inte direkt ska tävla något i höst. Och medan jag läser hur många av mina träningsvänner börjar få lite träningspanik pga värmen så kan jag konstatera att det känns helt okej att inte flänga runt i höst.

14492480_1077892648972984_3081929322319858366_nNikki och Liam, oktober 2016

 

I våras hade jag en förhoppning om att kunna köra lite canicross med Viggo under hösten men med ständig värk i fotlederna så känns det för tillfället väldigt avlägset. Förr har jag mest haft värk efter träning men det blir bara värre och numera kan jag vakna på nätterna och fundera på om det finns något youtube-klipp där man går igenom fot-amputation for dummies? (Släde går väl fint att köra med protes?). Så ja, vi får väl se om det blir något barn-race med Moa, annars kanske vi kommer ut på banan igen till vintern.

IMG_2660.JPG

Men trots bristen på tävlingsmål så ser jag fram emot hösten och träningen tillsammans med hundarna. Det ska bli kul och se om Viggo har smällt något från vårens träningar och framförallt ska det bli roligt att börja köra in Billie och Birk. Även om det inte blir någon satsning så lär vi ändå sitta många timmar bakom hundrumporna och njuta av turen.

IMG_7055.JPGRedo för träning – Oktober 2015