Kategoriarkiv: Mästerskap

SM-Guld Sp2

Guldet blev vårt, för andra året idag så var vi snabbast i grupp C!

12744298_921321614630089_7501359335286467600_n

Tider:
Dag 1: 14:22
Dag 2: 15:09
Dag 3: 14:45
Total tid: 44:16

 

En längre rapport kommer när vi kommer hem!
Tack alla som hejat och stöttat oss <3

Ett dyrt träningspass

Jag ska börja med att säga att jag tävlar för att vinna, jag gillar känslan av att vinna. Det där med att det är deltagandet som är viktigast gäller inte mig, jag tävlar för att jag vill vinna. Punkt. Sen att man inte alltid gör det, det är en annan sak. Så att åka på ett SM för att delta men utan någon större förhoppning om att vinna kändes ju något underligt. För när Timmie blev struken från laget så visste jag att vår chans på medalj var väldigt liten och att jag istället skulle få ta SM som ett träningspass, ett något dyrt sån om man tänker på anmälningsavgift, boende och dieselpengarna.

 

Så, vad händer igår egentligen? Jag har egentligen ingen aning men Nikki var verkligen inte sig själv. Jag borde ha anat något när hon var så konstig på morgonpromenaden men ja, ibland tittar man väl utan att egentligen se. Och på lördagens kvällspromenad så var hon riktigt dålig i magen, det var så att det sprutade baktill. Men redan i starten igår så var något fel. Nikki var inte alls på hugget när vi väntade på vår tur och när jag gav startkommando så var hon helt off, hon drog knappt! Jag har nog aldrig känt mig så uppgiven som när jag stod på trehjulingen och det redan efter bara ett tiotal meter var trassel och krångel. Inte arg, inte frustrerad utan bara uppgiven. Jag kände mig som en total nybörjare och mitt ansiktsuttryck liknade nog en fågelholk, lite typ: men herrejisses, vad händer…? :O Ebbe fick testa att gå i led eftersom ja, det var den enda plan B jag kunde komma på i den stunden av kaos. Om inte det hade gått så jag fått bryta.

 

12087142_10154382899848902_4143738516941085242_oFoto: Åsa Thorsell

 

Ebbes debut som ledarhund gick ju väldigt bra måste jag säga, blev förvånad över att han ändå gjorde ett så bra jobb som han gjorde! Att springa framför en släde som han gjort tillsammans med Timmie är en sak, att springa själv framför mig är en annan sak och att springa framför andra hundar som ska ledas är ännu en annan sak. Det är tre helt olika situationer så bara för att en hund springer bra själv så betyder det inte att den springa bra i spann, eller tvärtom för den delen heller. Därför är jag väldigt nöjd med att han faktiskt tog kommandot över spannet och ledde dem rätt.

 

 

När vi vaknade i morse så var Nikki mycket piggare och nästan precis som vanligt. Hon drog i kopplet på promenaden och fjäskade järnet när jag gjorde i ordning maten. Väl på plats blev hon kollad av en annan veterinär som tyckte att hon såg piggare och gladare ut än igår så jag bestämde mig för att starta henne. Då valde jag även att ta ut Ebbe från spannet och bara köra Nikki och Neo, för att få chansen att ge Nikki en positiv upplevelse vilket hon inte riktigt fick igår.

Många har idag frågat om Ebbe blivit skadad eller sjuk eftersom han inte sprang med idag men så är alltså inte fallet. Ebbe mår lika bra som vanligt men han togs ut för att jag skulle kunna få de bästa förutsättningarna för att kunna ge Nikki en positiv upplevelse. Ebbe är väldigt energisk och kan vara ganska så vass, mentalt inte fysiskt, mot andra hundar vilket gör att man ibland måste ha tummen i ögat på honom för att få honom att lägga energin åt det håll som jag vill. Så därför var det helt enkelt enklare att ta ut Ebbe för att på så sätt skapa en situation där jag kunde fokusera till 100% på Nikki än att ha med honom och riskera att behöva bråka med honom. Visst jag hade kunnat chansa att sätta Ebbe i led, spanielsarna i wheel och hoppats på att han hade gått om han gjorde igår , det hade med största sannolikhet gett mig guldet med tanke på hur snabbt det gick när jag satte Ebbe i led igår (Vi tappade över 3 minuter på alla stopp i början av loppet) men idag var det viktigare att lyckas än att vinna. Det var viktigare att bygga upp Nikkis självkänsla än att få en medalj.

 

Det beslutet kändes helt rätt och det fick jag bekräftat direkt i starten där Nikki vart lite osäker igen. Men tack vare stödet från Neo så blev hon säkrare och började springa nästan som vanligt! Om Ebbe hade sprungit bakom henne så tror jag att hon hade tvekat ännu mer och det hade varit svårare för mig att reda ut situationen och ge henne en bra upplevelse. Vi hade ett par stopp under resans gång då ekipaget som startade bakom oss skulle förbi. Nikki fick det spannet på sin sida och eftersom hon inte vill ha kontakt med andra hundar så hoppade hon över Neo vilket gav lite trassel, det omkörande spannet gjorde inget utan det är Nikki som vill ha ett stort avstånd. Det omkörande spannet fick senare problem lite längre fram och jag stannade för att hjälpa till vilket gjorde att mina hundar trasslade till sig igen. Sen gick det bra och vi höll oss bakom Lena och hennes team in i mål.

Nikki och Neo jobbade på jättebra och körde in på 20:04 vilket helt klart är godkänt för två hundar på 13-14 kg styck. Värre var det med personen som stod på trehjulingen, det krävdes inte många kickar innan jag blev trött :O Kroppen är verkligen inte som den var för ett år sedan! Jisses vad jobbigt det var! I en av backarna så tittade Nikki bakåt och tycktes tycka väldigt synd om sin flåsande matte som febrilt försökte avlasta dem genom att springa bakom trehjulingen. Men vi tog oss som sagt i mål och det viktigaste av allt var att Nikki sprang i mål och var glad, hon avslutade helgen med en positiv upplevelse!

   

Det gick alltså inte så bra i helgen rent resultatsmässigt men hundarna fick bra träning även om de överraskade åt båda hållen.  Men det är väl det som är tjusningen, att precis allt kan hända. Den hunden man tror mest på känner man helt plötsligt inte alls igen, hundens om man inte alls tror på kliver fram och visar framtassarna och man kan göra helt perfekt lopp för att sedan snubbla precis framför mållinjen.

 

it ain’t over til the fat lady sings.

 

Men inget ont som inte har något gott med sig, och som en av domarna sa: kanske var det bra att det här hände för då får du känna på hur det känns, när inget fungerar och man måste hitta på något helt annat. Det kan stämma, det var bara synd att det hände på ett SM 😉

 

Ewa-Marie sa på föreläsningen om mental träning att man skulle fråga sig själv vad har jag gjort för något bra? Vanligtvis brukar vi vara väldigt snabba på att berätta att hundarna gick bra, de sprang bra, tog kommando bra och bla bla bla när någon frågar om det gick bra på en tävling. Men vi glömmer bort att även vi tvåbenta är en del av teamet. Vad gjorde vi för något bra för att det skulle gå bra? Så vad gjorde jag för bra för att vi skulle lyckas idag? Jo, jag vågade gå ur min komfort-zon där jag kör hund där jag har kontroll på i princip allt (läs: kör med Timmie som ledarhund, himlen skulle kunna ramla ner och han hade ändå löst situationen) och istället starta utan att ha någon som helst kontroll. Idag var jag mer nervös än vad jag någonsin varit på en tävling tidigare, inte för att jag skulle få dålig tid, för att ramla, göra bort mig eller något liknande utan för att jag inte hade en aning om vad som skulle ske, jag hade ingen kontroll på jyckarna framför mig.

Så, duktiga mig som vågade gå emot känslan att stryka mig och istället starta spannet utan att ha någon som helst aning om vad de skulle göra! Det kommer fler SM och nu fokuserar vi stället på att få ordning på Timmies tå, närmast väntar en träff med ortopeden på torsdag så håll tummarna!

 

Några som det gick bättre för var Timmies dotter Aco som tillsammans med Håkan cyklade in på en fjärde placering i herrarnas cykelklass! Det är Acos och Håkans andra dragtävling! Så duktiga!

12074909_866151720147079_3085443979562194754_n

 

Tack Nybro Draghundsklubb för en bra arrangerad tävling! Det var en rolig bana och jag ser fram emot att få köra den med hela mitt spann, och då i full fart! Med tanke på att vi på säsongens tidigare tävlingar kört nästan lika fort som det snabbaste C-spannet så tror jag att jag hade haft riktigt kul bakom hundarna i den farten på helgens banan!

Tack Karin, Håkan, Hasse och Linn för en jättetrevlig helg och all hjälp 😀

Det går inte riktigt som man tänkt sig

Dagens race:
Trassel, Nikki vill inte springa, trassel igen, Nikki springer bakom Ebbe, trassel. Sätter Ebbe som ledarhund, trassel igen. Trassel, trassel, trassel!

 

Planen var att köra Nikki som ledarhund, eftersom Ebbe inte tidigare gått som ledarhund i spann och Neo inte går som ledarhund. Men, det sket sig kan man säga. Nikki ville verkligen inte springa först, eller ja, hon ville nästan inte springa öht. På de 2 första km hade jag stannat 5 ggr, pga trassel och för att byta ledarhund, och då blev vi dessutom omkörda av de andra tre ekipagen medan jag stod där och bytte hundar.

   
Ja, Nikki ville verkligen inte springa först så Ebbe fick testa att springa först. När han väl fattade grejen så gick det faktiskt ganska så bra! Han kämpade på, även om han bitvis kanske inte var 100% fokuserad. De tre ekipagen som körde om oss kom vi ikapp och kunde köra om utan några konstigheter även om vi nån gång fick testa 2 ggr då Ebbe inte riktigt orkade dra förbi första gången. Men vi kom till slut i mål med en tid på 20:14, och ligger faktiskt inte sist 😉 Nikki drog inte riktigt ordentligt förens sista km, innan dess sprang hon mest bara.

 

Suck.

 

Efter lite funderande och diskuterande med husse så började vi fundera på allt var okej med Nikki. Nikki är alltid minst 110%, jämt. Men inte idag, inte heller i morse när vi gick promenad. Då gick hon fint i kopplet, vilket hon aldrig gör, och hon hade varit lite halv-loj hela dagen vilket jag trodde på att hon kanske inte var helt bekväm med tävlingsmiljön. (varför nu det skulle blivit ett problem helt plötsligt?) Så jag tog kontakt med veterinären för att be henne titta på Nikki, vilket hon gjorde. Hon misstänkte att hon kanske hade livmoderinflammation på gång och ska hållas under uppsikt för att se om läget förändras >_<  Så ja, det kan ju vara en förklaring.

 

Som sagt, man är hyfsat sårbar när man inte har en pool med hundar att ta ifrån när någon blir sjuk. I synnerhet när ens ledarhundar är de som inte mår bra 🙁

 

Så ja, vi får se om det blir nån start imon eller inte. Allt beror helt på hur Nikki är i morgon så klart. Om man ska försöka se något positivt så är det att Ebbe var duktig och pallade omkörningarna fint, och höll bra fart. Och det gick faktiskt bra för övriga skägg också!

Canicross herrar A
Gustav Bivstedt – 3:a

Canicross herrar B
Fredrik Nilsson – 8:a

Canicross damer veteran
Kerstin Knobloch – 5:a

Cykel herrar
Anders Johansson – 1:a
Hans Pettersson – 2:a
Håkan Ljudén – delad 4:a
Hans Gunnarsson – 8:a

Cykel damer
Andrea Collin – 1:a
Karin Ljudén – 4:a
Nina Finstad – 8:a
Ylva Jonasson – 9:a

 

Så, imon ska vi heja på våra skäggiga vänner!!

Dag 3, SM i Slädhundsstil sprint, 2015

Ja, som tidigare inlägg beskrev så sprang hundarna på rätt så bra även på lördagen och vi vann vår klass 😀 Men helt duktiga var de faktiskt inte, nej, för den lilla djäveln (läs: Ebbe) tjuvstartade :O Jo men visst. När det bara är sekunder kvar tills jag ska starta, och jag är lite ofokuserad på hundarna, så drar Ebbe iväg och får med sig Timmie. Vi får stopp efter bara nån meter men när funktionärerna hjälper mig att dra tillbaka släden så trasslar hundarna in sig och jag får springa fram och flytta rätt dem. Vi kom iväg 5 sekunder efter vår start-tid och då kan jag säga att det var vääääldigt gött att veta att vi ledde med över 2 minuter, men när man annars ligger och jagar sekunder så har man inte tid med sånt! Blir bakläxa på det där med starter med hög retning för Ebbe, det är något som vi får jobba med tills nästa säsong helt enkelt.

16891550061_d720978504_o

Iallefall! Spåret var lika hårt och isigt på lördagen som det var på fredagen, och det handlade mer om att försöka hålla sig kvar på släden än att försöka köra den. För er som inte kör släde så kan jag berätta att de lätta aluminiumslädar man oftast ser på tävling har sk aktiv styrning vilket gör att släden kan styras på ett helt annat sätt än en stum träsläde. Istället för att åka släde som man gör med en träsläde så kan man styra släde med aktiv styrning. Men när det är isbana så gör släden i princip som den vill, vilket även syns på filmerna. Ibland går spåret helt rakt och ändå kränger och slänger släden bakom hundarna, så på helgens tävling så gällde det verkligen att vara fokuserad hela tiden.

 

Förutom tjuvstarten så jobbade killarna på riktigt bra. De kändes kanske en aningens långsammare än vad de gjorde på fredagen men å andra sidan körde vi faktiskt 6 sekunder snabbare på lördagen, enligt tidtagningen blev det naturligtvis bara 1 sekund snabbare eftersom vi inte startade på vår starttid utan senare. Jag bromsade lite mindre under lördagen och försökte istället att planera körningen lite bättre och kommendera hundarna bättre så att de kunde dra mig ur kurvorna lättare. Sluttiden på lördagens heat blev 11:18 och totalttiden blev 34:49, med lite drygt 3 minuter ner till tvåan 😀

11046730_770703796358539_2016764943513603497_o

Killarna har verkligen jobbat bra i helgen och Ebbe fortsätter att samla på sig bra erfarenheter. Jag glömmer ibland att han faktiskt inte ens är helt vuxen än och att han bara fyller 2 i juni. Timmie gör en ju aldrig besviken utan är fullt fokuserad när vi väl kör, han går ju bara på rutin numera. De har även varit helt strålande utanför tävlingsbanan och krossat lite fördomar om att riesens är otillgängliga och inte går att hantera, vilket naturligtvis är jätteroligt att höra då det där med hanterbarheten är superviktigt för mig, hundarna SKA kunna hanteras av alla och på alla möjliga (schysta) sätt. Det är så himla roligt med hundar som är så fulla med energi och som verkligen ger allt när jag ber dem men som både innan och efter racet har en lugn som jag bara älskar, det gör hela cirkusen runt tävlingen så mycket enklare när man åker iväg själv som jag oftast gör. Under tävlingsdagarna så har jag verkligen njutit av att vara på tävlingen och att få tävla tillsammans med mina goa killar, vi har så himla roligt och det gör mig helt varm inombords när de ger allt, lyssnar så bra och jobbar så fint tillsammans!

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERATrots att vädret inte varit till arrangörens fördel med mildväder veckan innan tävlingen så har de verkligen gjort allt i sin makt för att ge oss tävlande en så bra upplevelse som möjligt. Vädret går inte att styra och de kan inte trolla fram mer snö utan man får ju jobba utefter de förutsättningar som finns. Det finns de som jobbat dag och natt, bokstavligt talat, för att fixa spår och banor, funktionärer har varit på plats långt innan solen gått upp och dygnet runt på de platser där långdistanstävlingen, som samtidigt pågick medan vi tävlade sprint, gick förbi. Trots mycket jobb och säkert ganska mycket sömnbrist så var det alltid glada funktionärer som frågade om man behövde hjälp i starten och som tog emot en när man kommit i mål. Tusen tack till alla som varit med och bidragit till en trevlig tävling, det var absolut värt de 75 milen enkel väg! Nästa år kommer vi förhoppningsvis igen 😀

 

Här är filmen från sista heatet. Om ni grunnar på varför kameran hoppar lite ibland så är det för att fästet inte riktigt ville sammarbeta med mig och det gick inte att sätta fast den ordentligt. Men men, bättre än inget 🙂

Dag 2, SM i slädhundsstil sprint, 2015

Idag var det varken regn eller slush-puppy! Nej, idag var det minusgrader och ishårda spår! Tänk, aldrig är man riktigt nöjd 😉 Blev till att sätta ett par sockar bak på Ebbe som efter gårdagens race fått två små små rivsår, bättre att mota Olle i grind direkt, samt en strumpa på Timmie av samma anledning. Dessvärre gör strumporna att det bli något mindre fäste för hundarna när det är så här isiga spår men å andra sidan vill man ju inte att de springer sig blodiga, inte så mycket att göra alltså!

Idag använder jag bromsen betydligt mer än igår för att få ner farten på killarna lite pga de snabba och knixiga spåren, jag vill verkligen inte krascha rätt ut i skogen så det kändes bättre att köra lite safe idag. Grabbarna jobbade på fint och eftersom vi ledde vår klass från igår så startade vi idag först istället för sist som igår, och med A-spann framför oss så vi hade fri väg före oss! Banan gick fint förutom att jag nästan välte med släden i sista partiet ute på kalhygget, höll på att välta och fick ner ena knät så att släden inte tippade över och det tog någon sekund innan jag kom upp igen. Killarna är ju väldigt lyhörda och uppfattade direkt att något inte stod rätt till där bak och de började sakta ner för att titta bakåt så att jag verkligen var med, vilket faktiskt syns även på filmen 🙂 Körde banan ca 50 sekunder snabbare än igår vilket är helt okej med tanke på hur mycket jag bromsade ner dem, tiden blev 11:19 med ett snitt på 26,5 km/h. Nu har vi ca 2 minuters ledning inför morgondagens sista heat!

 

Våra sockar kommer från Micke på Non-Stop och skyddar tassarna väldigt bra och väl i mål var de små risporna på killarnas fötter lika fina som innan trots 5 km på det mycket hårda föret!

 

 

Dag 1, SM i Slädhundsstil sprint, 2015

Första dagen avklarad! Började med en sovmorgon då vår start inte var förens kl 12:12, gött att slippa gå upp kl 5-6 som man annars ofta gör på tävlingarna. Vaknade till regn (!) och kände att ja, det här var ju inte så kul… men men, bara att göra det bästa av saken. Regnet gav sig dock och det blev istället plusgrader. Vilket underligt väder vi har nu för tiden.

Hundarna kändes taggade och jag fick se till att vattna upp dem ordentligt pga värmen, i synnerhet Ebbe som började snappa snö redan på uppvärmningen. Inte bra! Men när det var vår tur att starta så var lill-skägget fullt fokuserad på att springa istället! Vi gjorde tre omkörningar och alla gick utan större problem, den sista fick jag ligga bakom och bromsa en stund eftersom spåret var lite smalt precis då.

11061776_769897353105850_9043653415171844533_nBanan var 5 km och spåret var bitvis som slush-puppy och bitvis is, lite småspännande alltså! Det gäller att ha tungan rätt i mun och att hundarna ligger på bra så att man kan ta den kurviga banan utan att köra ut. Det är nämligen lite dåligt med snö även här i Norråker så på vissa ställen har de bokstavligt fått skotta ut snö på banan och utanför spåret var det barmark.

Killarna jobbade på riktigt bra och vi körde banan på 12:12, vilket ger ett snitt på 24,5 km/h, och leder alltså vår klass med lite över en minut tillgodo. SM är en tredagarstävling så nu gäller det att fortsätta köra bra under fredag och lördag för att behålla ledningen 🙂

11081203_10155323197690321_4905099541773678631_n

Imon startar vi 11:33!

 

Från dagens race:

Då var vi på plats!

Efter nästan 75 mil så är vi nu framme, eller ja, typ. Vi har varit i Norråker och veterinärbesiktat, vilket gick alldeles utmärkt! Veterinären vart lite förvånad när det hoppade ur en riesen och inte en polarhund eller vorsteh/vorstehmix ur bilen, rasen är ju verkligen inte helt vanlig på just den här typen av draghundstävlingar. Killarna skötte sig som vanligt utmärkt och sålde in rasen till både veterinär och veterinärassistenter.

22521_769372689824983_4749274232891166414_nIkväll är det invigning samt förarmöte och imon drar tävlingarna igång! Vi startar sist i vår grupp och går ut kl 12:12. Eftersom vi, föga förvånande, är enda B-ekipage i klassen så tävlar vi i grupp C dvs med siberian huskys. Vi är inte bara enda B-ekipage i 2-spannsklassen utan faktiskt enda B-ekipage på hela tävlingen, lite tråkigt men men. För er som vill veta mer om tävlingen, kolla in på deras facebooksida eller på Beavertraptrail.com för mer info!

 

Just nu är vi på vandrarhemmet som ligger lite drygt 20 minuter från Norråker. Det första som möter mig när jag stiger ur bilen är en superglad Breton-tik som nästan slog knut på sig själv i sin iver att hälsa, så söt! Vårt krypin för dessa dagar är Kyrktåsjö-vandrarhem och ni som brukar bo på vandrarhem vet att det kan vara lite så och så med standarden, i synnerhet om man kommer med hund då man brukar få de sämsta rummen. Men inte här! Jag och hundarna bor i en liten lägenhet med egen ingång på gaveln av huset som har riktigt gamla anor, kan rekommenderas!

 

Nu ska vi slappa lite innan det är dags att gå en liten skogspromenad och kolla in omgivningarna 🙂

 

 

Förberedelser inför SM

 

Jaha, till helgen går anmälan ut för SM i Norråker. Hittills är det 7 anmälda i Sp2 som jag ska köra men dessvärre är jag ensam i grupp B, så det blir till att köra i den snabbare gruppen ( C ) och hoppas att skäggen presterar lika bra som på tidigare tävlingar. Ebbe har nu bara ett par dagar kvar på sin penicillinkur men svullnaden i tån och lymfkörteln är borta sedan länge så unge herr skäggstubb kör på precis som vanligt, något som får mig att bli lite svettig. Vet inte riktigt hur lång tid det tar för något sånt att läka ut men jag tycker allt att han kunde hållt sig lite lugn ett par dagar till 🙂

10154226_758580054237580_1341538627291147485_nFick ett fint kort på honom idag när han ställde upp sig för att spana på Nikki, dumt bara att grenarna kom lite i vägen men men. Han står ju typ aldrig stilla annars 😉

 

Timmie och Nikki tränar på inför SM, löpbandsträning blandas med dw och lösspring i skog och mark. Nikki följer ju med upp som reservhund och måste då vara minst lika tränad som de ordinarie tävlingshundarna. Ska beställa nya sockar då förrådet börjar tryta samt ett nytt fäste till min Go-Pro som jag lyckats slarva bort någonstans i Dalarna…

 

Hittade en film från VM som helt klart är värd att se, riktigt bra gjord!

Schlittenhunde / Sleddog world championship 2015 Bernau Black Forest from Maximilian Eckmann on Vimeo.

 

Från VM för polarhundar finns Marie Israelssons filmer att beskåda här, även de är riktigt proffsigt gjorda! Visst kan man inte bli annat än sugen på att köra hund? 😀

Riesens på EM i barmarksdrag

I helgen avgjordes EM i barmarksdrag i Franrike, ett par mil söder om Paris. Banan ska enligt rapporter varit platt (verkar vara dåligt med kuperade banor utomlands?) och både blöt å geggig. Den ska ha haft lite utmaningar i form av att den kördes delvis i bebyggelsen, bland annat förbi caféer, och då med lite dåliga avspärrningar. Bra utifallatt man behöver lite energipåfyllning 😉

EM och VM körs ju efter internationella regler och då tävlar alla hundar i grupp A förutom de polara-raserna som tävlar i en egen grupp kallat NB (Nordic Breed). I år hade det enbart tagits ut NB-ekipage samt A-ekipage, dvs inga Brukshundar, till det svenska landslaget vilket jag som brukshundsägare naturligtvis tycker är lite tråkigt.

Ett land som däremot skickat två brukshundar och dessutom med skägg är Finland! De skickade junioren Jonna Lipponen med skäggen Pörri (Megas Fee) och Martti. Jonna och Pörri tävlade i Canicross junior där de slutade på en fjärdeplats med bästa brukshundstid. I klassen Junior kickbike 1 hund slutade Jonna och Martti på en femte plats.

IMG_2700.JPG

IMG_2699.JPG
Foto: Stefan Vehkoja

För de svenska ekipagen blev det något av en medaljskörd!
Emmy Näslund – guld junior canicross
Micke Pettersson – silver 2R
Patrik Jadsten – brons R5-8
Charlotta Lundgren – brons R5-8 NB
Malin Granqvist – brons R4 NB
Jocke Pettersson – brons 2R NB
Pär Jansson – 8:e plats 2R NB

Bea kämpat! Resultatlistor finns att läsa här!

barmarks sm 2014 dag 2

20141013-174059.jpg
Foto: Andrea Collin

Då var SM över! Och som föregående inlägg beskriver så slutade team super-spaniel som trea och Timmie som tvåa. Söndagen bjöd inte på lördagens sol utan på regn och gråväder, banan var geggig och ännu tyngre!

Inför söndagens lopp låg topp 4 i Nikki och Neos klass inom 13 sekunder. Med så lite tid så kan ett lintrassel, skitstopp eller missförstånd innebära att att man halkar ner flera placeringar. Min plan för söndagen var att kicka ännu mer och springa ännu mer i backarna än vad jag gjorde på lördagen. Ännu mer fullt ös helt enkelt!

Sagt och gjort, spanielsarna sprang och jag kickade på ännu mer. Banan var dock tung och i första långa backen fick vi dessutom ett lintrassel som kostade nån sekund att reda ut. Efter nån kilometer kom Joakim med sina malamuter ifatt oss och kör om. Vi ligger bakom nån km innan vi kör om då hans vovvar inte riktigt ville springa på. Omkörningarna gick bra, Neo bryr sig inte och Nikki bryr sig inte om andra hundar även om tyckte det var lite obehagligt att Joakims hundar visade lite intresse men hon måste få lite fler erfarenheter och lära sig att det är okej.

Efter omkörningen sprang de på grymt bra och vi köttade på resten av banan och in i mål! Efter att ha korsat mållinjen så visade både Neo men främst Nikki att de lätt hade kunnat springa ett varv till! Och när jag sett på bilder och filmer efteråt så är det många hundar som springer med slak lina de sista hundra meterna in i mål, men inte team spaniel!

20141013-181008.jpg

Lite drygt en timme senare var det dags för Timmie, med drygt en minut upp till guld och en minut ner till brons så låg dagens fokus på att ännu en gång försöka få Timmie att springa på bra och få en positiv erfarenhet. Och han gjorde mig inte besviken, för han sprang på så himla mycket bättre på söndagen! Ingen tvekan och inget bromsande! Det var precis som vanliga Timmie igen <3 trots att banan var tyngre så körde vi ett par sekunder snabbare än på lördagen men egentligen så spelar inte tiden någon roll, för det är känslan och faktum att Timmie inte tvekade som är viktigast! Vi kämpade på och slutade som tvåa efter Tina och före Andrea som slutade trea! Bra kört brudar! 20141013-191507.jpg
Foto: Matilda Gabrielsson

Med tanke på våra förutsättningar så är jag ändå väldigt nöjd med Timmies placering. I tisdags var jag osäker på att han ens skulle ställa upp och det var inte förens på fredagen som jag egentligen bestämde mig för att köra, trots att hundfysion gett grönt ljus redan på onsdagen. Vi skulle egentligen avslutat vår cykelkarriär förra året men körde på i år också eftersom jag inte hade nog med hundar för att köra spann. Men detta är sista året med cykel, nu blir det nya utmaningar med att försöka få ihop ett spann!

20141013-191716.jpg
Foto: Matilda Gabrielsson

För våra skäggiga vänner gick det också väldigt bra! Svenska Riesenklubben fick hem ett par guld, silver och brons, inte illa av en så liten rasklubb! För våra vänner utan skägg gick det också väldigt bra för de flesta! Lite extra stolta är vi över vår långörade vän Äster som slutade på en 5:e plats!

Klubben sponsrade med två stafett-lag och det fick vi ihop! Vi vann inte, vilket inte kommer som någon chock direkt 😉 men, vi hade något som inte de andra lagen hade! Vi hade Stålmannen som sprang för oss!

20141013-182737.jpg(så går det om man umgås med riesenfolk, äter mat och dricker lite efter att ha tävlat hela lördagen!)

I helgen har det varit en himla massa riesens i Mora, dels som tävlande men även som publik! Skäggvänner har åkt från både öst och väst för att heja på klubbens tävlande, något som jag tycker är väldigt roligt 😀 det är en väldigt härlig känsla när man åker ut med banan och hör folk heja för att sedan köra in i mål och där mötas av ett helt gäng med riesenägare! Verkligen en stämningshöjare!

Tack Mora bk för ett jättebra SM! Tack Karin och Håkan för att jag och flocken fick bo hos er <3 20141013-202402.jpg

20141013-202409.jpg