Lillaliam goes mush(ing)

Efter att ha haft hundarna på färskfoder i typ 3 år så har vi nu tagit det ett steg längre, nu ska flocken barfas. BARF är en förkortning och står för Biologically Appropriate Raw Food (Biologiskt Anpassad Rå Föda) eller Bones And Raw Food. Skillnaden mellan färskfoder och Barf är väl egentligen inte så stor, i färskfoder tillsätts konstgjorda vitaminer och mineraler för att ge fodret rätt balans medan den balansen uppnås genom variation av olika råvaror när man barfar.

Tanken om barf har funnits ett tag men det har inte riktigt fungerat då jag inte fått tag i den mängden kött, ben och organ av olika slag som behövs. Har man en hund på 20 kg som ska barfas så är det bara att kolla köttdisken i närmsta större mataffär för att hitta det som behövs, och dessutom till ett okej pris, men när man gör av med ett par kilo per dag så fungerar inte det riktigt. Och i synnerhet inte när man har långt till butiker som erbjuder svensk, norsk eller finska råvaror till bra pris.  Jag började kolla efter halvfoder från olika företag för att på så sätt ha en grund där jag sedan själv kan blanda och lägga till det som behövs. Efter mycket frågande, läsande, räknande och mera frågande så  åkte jag för ett tag sedan och hämtade 150 kg av MUSH’s halvfoder Voima, av en sort som består av nöt och gris.

10kg-Voima-PorkBeef_WEB

För säkerställa att hundar som barfas får sitt näringsbehov tillgodosett så brukar man ha som rekommendation att variera antalet djurslag till minst 3 st. Man behöver inte ge tre olika sorter vid varje måltid eller varje dag utan man får se det ur ett lite längre tidsperspektiv, jag har valt att se till så att de får sitt näringsbehov tillgodosett över en vecka. Voiman ska då blandas med en eller flera andra proteinkällor ett par gånger i veckan samt ben, andra djurslag kan t.ex vara häst, kyckling eller fisk.

 

Förhoppningsvis får jag tillbaks det tryck som jag tyckt hundarna tappat sedan de började på fodax och jag hoppas även att de nu ska sluta äta så förbannat mycket gräs, grenar, jord och bark som de gjort sedan i höstas. Flocken äter med god aptit, som vanligt, och jag är nöjd med lukt, konsistent och storlek på maten. Nöjdast är kanske husse som slipper hjälpa till med stora 20kgs block som ska bära och klyvas 😉 Självklart får de nya flockmedlemmarna också mush, vilket de smaskar i sig utan några som helst tveksamheter.

19059392_10154907054704139_2001053820863958629_n

 

Tack Robban på MUSH och Nicklas på Team Issa / River Lake Huskies som svarat på alla mina tusen frågor 🙂

mush-voima-lihaseos-meat-mix-10kg

 

A-kullen 3 veckor, Dinafix’s T-kull 4 år!

Idag är ingen vanlig dag, nej idag är det Aco och Ebbes födelsedag!

Mupp 1 och Mupp 2 fyller hela 4 år idag 😀
19059337_10154922727194139_44749233576241115_nSommaren verkar vara här på ett besök igen och värmen med den. De träningsbara hundarna simmar och går på löpband i stallet där det är svalt och gott.

Valparna blir 3 veckor idag och växer så det står härliga till! Hörseln har utvecklats och när man hör massa spännande ljud så måste man ju testa å se om man kan framkalla några ljud själv! Och det gör det.. Det morras, skälls och testas massa olika läten. Förutom att äta och korta stunder för aktivitet så sover de fortfarande mest, att växa tar helt klart på krafterna. 19029683_10154913630849139_4958536900376336213_n

19113731_10154916319899139_2013030714405302210_n

A-kullen 2 veckor

18950939_10154900999209139_6269674476499511356_n

Tiden går! Nu är valparna 2 veckor, de har öppnat ögonen och det börjar bli fart i valplådan. Aco börjar ta lite längre turer ifrån valparna ut i resten av huset och vi har gått lite korta promenader.

18921971_10154900999234139_4780664704295161866_n 18951210_10154900999204139_3020200457694151108_nSjukt söta är de nu innan de förvandlats till monster som biter en i händerna och fötterna  <3

Valparna 5 dagar

18765790_10154873283159139_864433375894182157_nNu är valparna 5 dagar och jisses va fort de utvecklas! De är ju fortfarande helt försvarslösa men de tar sig runt bättre och bättre i lådan för varje dag och de ser inte fullt så ihoptryckta ut nu som de gjorde när de kom ut 🙂

De växer som de ska och till och med den lilla polka hanen som kom ut 3 h efter valp nr 10 har gått upp ordentligt, han vägde 280 gr när han föddes och nu är han uppe i 480 gr vilket är nästan lika mycket som övriga hanar. För en annan som är intresserad av storleken så ska det blir kul att följa valparnas utveckling, den som vägde minst vid födseln behöver ju inte alls bli en liten hund som vuxen och tvärtom. Så valpköparna kan räkna med att jag kommer att efterfråga höjd och vikt på valparna lite då och då 🙂 Aco äter som en häst och spenderar i princip all tid hos valparna, hon kommer ut från valprummet nån gång ibland när hon hör att jag håller på med mat i köket men annars är det bara korta rastningar som gäller för fröken.

Annars finns det inte så mycket att rapportera från valplådan, bilder och filmer läggs ut på instagram och om ni vill följa valparnas utveckling så finns det där 🙂

Då är A-valparna här!

I onsdagseftermiddag började Aco bli väldigt orolig här hemma. Hon flåsade, vandrade omkring, skulle ut stup i kvarten och skakade till och från. Den, sedan i söndags, regelbundna temperaturmätningen fick utökas och vi kunde på kvällen konstatera att hon troligtvis befann sig i öppningsstadiet på valpningen då hennes kroppstemperatur sjönk till 36,5 grader. Hela natten fortskred ungefär på samma sätt som kvällen, flåsandes, orolig och ett par utevistelser. Det blev inte mycket sömn för varken mig eller Aco den natten.

På torsdag morgon började kroppstemperaturen stiga något och strax innan kl 13 började de första värkarna! Ett snabbt samtal till Karin, som var hemma i Mora på sökträning, och sen in i valprummet med Aco där hon promt skulle bli kliad på huvudet medan hon låg i lådan. Krystandet blev kraftigare och kraftigare men ingen valp syntes till och tiden gick. Efter lite drygt 20 minuters ihärdigt jobbande från Aco så ringde jag till svärmor Wenche för lite råd. Aco fick komma ut, ta ett par varv utanför huset för att sedan gå in i till valplådan igen och med lite assistans kom första valpen, en tik, ut! Tvåan, en hane, kom strax efteråt men sen blev det lugnt. Det kan ju ta en liten stund mellan valparna men då slog det mig, tänk om det inte är så många? Aco har ju varit rätt så stor och alla har haft sina profetior om att det är 15 valpar – minst! :O Så jag har mer varit orolig för att det ska massor av valpar, och har inte alls tänkt på att det kanske inte skulle bli tillräckligt många. Det skulle dock inte visa sig vara ett orosmoment.

IMG_3086

Lite drygt 45 minuter senare kom valp nr 3, ännu en hane, och sen blev det lugnt igen. 45 minuter senare kom nr 4 och 5, en tik och en hane, direkt efter varandra. Någonstans mellan valp 5 och valp 6, ytterligare en tik, så anlände Karin som naturligtvis kört helt lagligt ner från Mora till Molkom 😉 Sen rullade det på med 30-45 minuters mellanrum och innan klockan slagit 19 hade valp 7 tik, valp 8 tik, valp 9 hane och valp 10 tik anlänt. Aco gjorde det bekvämt för sig och krystandet avtog, hon fick gå ut igen och valplådan städades rent ordentligt. Vi tvåbenta käkade lite mat och allt såg lugnt och fridfullt ut. Tills ungefär kl 22 då Aco tyckte att nu var det dags att klämma ut en sista valp! Så ännu en hane såg dagens ljus, dock är han något mindre än de andra med sina 280 gram så vi får se hur han fixar det men han verkar pigg och äter på ordentligt 🙂

IMG_3094

Valpningen gick alltså himla bra vilket så klart är skönt! Den första behövde som sagt lite hjälp ut och valp nr 9 föddes utan hinnor och med avsliten navelsträng men även han äter, piper och kravlar omkring som sina syskon så förhoppningsvis är allt bra med honom också 🙂 Aco sköter sina valpar jättefint, de är separerade från resten av flocken och bor lite avsides i huset för att få lugn och ro.

Som det ser ut nu så har alla hanar och några tikar adresslapparna klara och draghundsnörd så tycker jag ju att det är lite extra kul att ett par av valparna ska till hem där man sysslar med drag på olika nivåer! Ett par av tikarna söker dock egna aktiva hem och ev söker en tik en halvfodervärd 🙂

Nu börjar det närma sig!

IMG_3055

IMG_2983

Då så, dag 58 idag. Nu börjar hon bli rätt så stor, lilla Aco :O De senaste dagarna har varit riktigt varma så hon har fått sig en klippning och är numera helt nedrakad. Eftersom det varit så varmt så har vi inte heller gått några promenader utan Aco har fått hålla sig hemma på gården där hon går och strosar som hon vill.

 

För resterande del av flocken så är det träning på löpbandet som gäller, promenader, rasthage-häng, så fort vädret tillåter så är de ute från runt 8 på morgonen till 20 på kvällen samt en himla massa benätande, har fortfarande massor av älg kvar i frysen som jag försöker få tom.

IMG_3052

IMG_2981
För mig blir det en del spring på löpbandet och styrketräning, känner att både kondisen och styrkan blir sakta men säkert bättre! Jag tar det rätt så lugnt med springandet för att inte överbelasta lederna och det verkar ge gott resultat för jag har faktiskt mindre ont nu än vad jag hade innan jag började springa.

Har för övrigt haft mina dreads i lite drygt 9 månader och nu börjar de ju faktiskt snygga till sig. Nygjorda dreads är inte så där jättefina utan det är först när de fått mogna till sig som jag tycker att de börjar bli vackra.

FullSizeRender-6 Ja så här ser man ut när man lider av konstant sömnbrist sedan över 2 år tillbaka. Helt klart den stora nackdelen med småbarnslivet, denna enorma och konstanta brist på sömn. Jag vet att jag troligtvis kommer att sakna den här tiden om ett par år men just nu ser jag framemot att ungarna blir äldre och en annan får sova hela nätterna och inte behöva vakna mellan 05-06 varje morgon.

Dag 52

IMG_2866 IMG_2873

Knubbisen växer på här hemma och nu börjar vi räkna ner dagarna! Även om det är 11 dagar kvar tills att den genomsnittliga dräktighetstiden på 63 dagar är över så gäller det ju att ha ordning på torpet lite innan om det skulle sätta igång tidigare än vad man tänkt sig.  Aco spenderar dagarna med att sova, äta, gå lugna promenader med Liam, hänga i hundhagen och försöka stjäla mat av Moa, en helt okej tillvaro enligt henne själv 🙂

De kommande dagarna ska det bli lite varmare och goare väder, inte som idag när det regnar, så då ska alla skägg badas och klippas. Hundgårdarna fick sig en ordentlig rengöring igår så nu är det ”bara” hundhuset ska städas ordentligt.

Nytt samarbete

I vintras gick vi in i ett samarbete tillsammans med Dogman och deras egna varumärke, Kennel Equip!

FullSizeRender-5Vi har förmånen att testa flertalet av deras produkter och visar upp dem i vår vardag på vårt instagramkonto. Hos oss går det åt koppel och halsband på löpande band och efter att ha testat olika tillverkare genom åren så har jag lärt mig vilka som fungerar, men främst vilka som inte fungerar. Jag har inga problem att lägga pengar på bra utrustning men då vill jag ha kvalité också, inte att sakerna tappar passform eller färg efter ett par månaders användning. Hur Kennel Equips prylar klarar av vårt liv återstår att se 😉

Kennel_1

”Kennel Equip är tillbehör och utrustning för din hund och dig. Funktionella produkter i snygg design, framtagna för att ni tillsammans ska kunna njuta av aktiviteter i frihet och natur. Produkter som infriar dina förväntningar när kraven är höga. Med inspiration från norskt friluftsliv är de noggrant anpassade till vårt nordiska klimat och gjorda för att hålla länge, vara enkla att använda och bekväma för er båda. Kennel Equip säljs i välsorterade zoofackbutiker.”

Dogman_3

 

Timmies döttrar

Timmie dotter nr 1.
Aco har anlänt! Lilla hängbukssvinet flyttade in igår och har, som synes, redan gjort sig väldigt bekväm här hemma. Hon har ju varit här förr, både på semester och på kortare besök, så stället är inte helt främmande för henne. Dessutom har hon träffat flocken massor av gånger på tävling men även när vi varit på besök i Mora så de känner varandra väl. Den regelbundna kontakten är ju helt klart en av fördelarna när man har en foderhund placerad hos nära vänner 🙂

18425488_10154823278104139_4933949931156681650_n

 

Timmie dotter nr 2.
Lilla S som tillsammans med matte Mikaela debuterade i rallylydnad idag och slog till med en första placering och 100 poäng av 100 möjliga! :O Vilka brudar! S och övriga kullsyskon fyllde 10 månader tidigare i veckan, så det börjar ju bra 😉

18485909_1488915634515753_7878716411856583606_n

Bubblor!!!

Växla ner och växla upp

När våren kommer och hundarna går på semester så brukar jag försöka lägga lite tid på min egna träning, hundarna växlar ner medan jag växlar upp. Förra året gick inte det så där jättebra då jag var gravid med Maximilian och min kropp svarar inte bra på graviditeter. Illamående, ledvärk, illamående, yrsel, illamående och enormt sömnbehov, nämnde jag illamående? Att träna när man har ständiga spykänslor är omöjligt, jag har testat. Därför såg jag faktiskt fram emot årets hundsemster lite extra, för det är ju första gången på två år som jag inte är gravid när våren anländer! Två täta graviditeter med måååånga gravidkilon och tillhörande kejsarsnitt sliter dock på kroppen och det har tagit mig ett par månader att ta mig till idag, då jag testade att springa för första gången.

Jag tränar inte för att gå ner i vikt utan jag tränar för att jag tycker det är kul, för att jag gillar att ha bra kroppskontroll, för att jag vill vara stark och för att jag inte vill att min (bristande) styrka eller kondis ska hindra mig från att göra det jag vill. Hittills har min träning bestått av promenader, yoga samt lugn, kontrollerad och anpassad styrketräning. Fokuset har legat på att försöka hitta musklerna överhuvudtaget vilket ibland är lättare sagt än gjort. Men när de väl återfanns så har jag jobbat med att lära mig att kontrollera dem igen och sen sakta börjat bygga upp dem. Dagens löppass var mer som ett test för att se hur väl jag lyckats med att stärka bukmuskulaturen än ett test för att se hur statusen på kondisen. När man går från att ha haft en bäbismage likt en gigantisk yogaboll till att ha bäbisen på utsidan så ska ni veta att magen inte bara krymper ihop direkt till den storleken som den var innan man var gravid. Kanske för några unika promille av den kvinnliga mänskligheten men för de flesta, nej. Magen är fortfarande rätt stor, men när ungen är ute så finns det gott om plats där inne vilket gör att inga organ riktigt sitter fast eller ligger där det ska. Att springa eller att ens bara ta ett par steg i raskt takt har känts som om någon spelat bowling i magen, det har gjort ont, det har stramat och kejsarsnittet med allt vad det innebär har inte gjort det bättre.

Men idag när jag började springa så kände jag ingenting. Ingen smärta, inget studsande i magen och inget stramande. Det var ren frihet att springa, trots att jag sprang på löpbandet nere i stallet – dvs tittandes rätt in i stalldörren, så kände jag mig fri. Träningen att stärka bålen har lyckats och målet att få tillbaka kontrollen över min kropp är något närmare än tidigare. Nu gäller det även att försiktigt börja att vänja mina leder med den ökande belastningen så att inte de ballar ur och förstör allt.

17991189_10154767913044139_4865036801087293961_n

Barn, hundar och träning?

Sedan ett par veckor tillbaka så är jag själv på vardagarna med alla hundar och barn då min sambo jobbar på annan ort. Vi bor långt ifrån släkt vilket gör att jag verkligen är själv, det finns ingen som kan komma och ta barnen bara så där för att jag t.ex. ska kunna åka å träna. Vi har vänner och grannar som har ställt upp när det behövts vilket vi är jättetacksamma för men de vill man inte ”utnyttja” på samma sätt som man gör med släkten. Det har varit många olyckskorpar som kraxat om att det aldrig kommer att gå, du kommer få sälja hundarna, du kommer aldrig orka, du kommer inte ha tid för barnen, bla bla bla. Inte har det blivit bättre av att vi valt, vilket tydligen är ovanligt vad jag förstått, att inte ha Moa på dagis när jag är hemma med Max. Ja, det är då inte rosa moln och problemfritt jämt här hemma ska jag lova! Ibland får man ta ett djupt andetag och räkna till tio för att kunna vara pedagogisk men oftast så går det bra, faktiskt väldigt bra. Det som verkligen hjälpt mig är att jag släppt all form av tidstvång. Vi har så lite tider att passa som det bara är möjligt och allt få helt enkelt ta den tid det behöver. Vi spenderar mycket tid utomhus, ungarna är med på alla vardagssaker och Moa förvånar mig varje dag med hur mycket hon snappar upp och lär sig när vi grejar, fikar och leker. Det är dock inte alltid till godo, t.ex. när det gäller bajsplockning. Eftersom jag går och letar efter hundbajs och dessutom ibland springer före henne för att hinna plocka upp det så måste ju hundbajs vara något väldigt värdefullt eller hur? Ja, gissa vad det resulterat i? Jo en unge som också väldigt gärna vill plocka hundbajs! Dock med händerna och inte med spann och spade som jag… 😀

IMG_2438

Förra veckan testade jag att börja gå i skogen igen, med båda ungarna, och även om det är tungt att bära 23 kg i bitvis mycket brötig terräng så är det helt klart värt det. Att gå i skogen är mitt sätt att samla energi och om jag har en dålig dag så brukar allt släppa under min promenad. Max är som de flesta andra små bäbisar och somnar i selen under promenaderna medan Moa gärna sitter i ryggsäcken och sjunger, pekar på olika saker eller plockar grenar som vi går förbi. Den jobbiga terrängen försöker jag se som bra träning, kalhygget och den gallrade delen av skogen innebär att man måste lyfta ordentligt på benen och ibland måste man balansera på stockar för att ta sig fram. Svettigt och ibland svårt men samtidigt bra träning, och Moa tycker det är väldigt roligt. Speciellt när jag ramlar 😉

IMG_2396

Så nu är det bara att fortsätta i samma anda så är jag förhoppningsvis lika stark som jag var innan graviditeterna om ett tag. Stressar inte utan det får ta den tid det tar 🙂 Närmsta målet är en canicross-tävling om 3 veckor där jag tänkte starta mest för att stötta klubben som annordnar tävlingen i närheten, närmaste bestämt i Karlskoga. Får se vilken hund jag tar, ser det som en träning för mig själv och inte nån tävling så kanske till och med att gamle Liam får göra en liten comeback i motionsklass nu när han är pigg och medicinfri 🙂 Om ni är nyfikna på tävlingen så finns mer info här!

Ultraljud!

18157465_1285264721569108_2224900921043321429_n
Nu är det bekräftat! Aco har små valpar som växer i magen <3 Så i slutet av v 21 tittar det förhoppningsvis ut ett gäng skäggstubb!

 

valpannons2