Snökörning på hemmaplan

Det här är fjärde vintern som vi bor på vår gård, innan dess spenderade vi ett par år uppe i Sälen och där var vinterkörning aldrig något som var ett problem. Här nere däremot har snön oftast lyst med sin frånvaro och vintrarna har nästan jämt inneburit barmarksträning, eller ingen träning alls på grund av isgata. 27752326_10155563792194139_7411610425634250147_n

Men det här året har vintern kommit med besked och vi har faktiskt rätt mycket snö. Åh va kul tänker ni, då kan hon äntligen få köra släde på hemmaplan. Japp, jag har haft möjlighet att köra släde här hemma i flera veckor faktiskt. Men jag har inte haft något sug, inte något sug alls. Det var i Nornäs på lägret som jag sist körde hundarna och då körde jag för att jag var tvungen att köra hundarna, inte för att jag ville och jag såg inte fram emot att göra det. Motivationen och suget har inte alls funnits där. Istället för att sukta efter mer snö som jag gjort tidigare år så har jag längtat efter barmark så att jag kan få komma ut och springa in unghundarna cykla med hela gänget. Hundarna har fått tränat men då har det antingen varit löskörning med ATV eller kättingdrag som stått på schemat.

28167951_10155593550194139_5282329007098618074_nTant Funny på besök

I måndags hade det kommit mycket nysnö och mitt planerade kedjepass blev istället en kort tur med släden tillsammans med Moa. Fick ingen uppenbarelse direkt men hundarna fick komma ut och jobba lite samtidigt som Moa fick åka släde vilket hon tycker är kul. Men så igår bad jag sambon att låna grannens snöskoter för att köra upp ett spår på andra grannens gärde (man ska välja sina grannar med omsorg 😉 ) för att jag skulle kunna köra hundarna utifall att lusten kom på. Och det gjorde den idag. Med solen i nyllet och med ett par minusgrader i luften så drog jag ut med ett trespann och tre lösa hundar, och för första gången på läääänge kändes det kul att köra hundspann.


Och ja, om ni undrar varför jag låter som en hel karl när jag säger till mina hundar att öka så får jag nog skylla på att jag är uppvuxen i en mansdominerad hockeytokig släkt. Här berömmer man inte varandra med ett pipigt ”åh va du är duktig” utan det är mer ”jävlar-va-bra-du-är” med en rivig ölstämma 😉

Kan hända att jag slår på stort och tar mig en tur imon igen i solen.

Födelsedagsspaniels

IMG_6048.JPG

Igår fyllde Nikki 5 år och i januari blev Neo hela 9 (!) år. Mina tokiga små spaniels som hänger med på precis allt och som alltid ger 150%, minst. De är sjukt roliga hundar att leva med och att arbeta med, och om de hade varit liiite större och därmed passat bättre för draget så finns det faktiskt en möjlighet att jag bara hade haft spaniels och inte några riesens alls. Eller jo, kanske en riesen som vakthund för är det något som spaniels inte är så är det skräckinjagande 😉 Men tänk er, ett 6-spann med spaniels. En vacker tanke 🙂

12734198_10153560471169139_6109441200781188439_n 945827_10151646651879139_1874213819_n 1900169_10152003193794139_1049025555_n 10329066_10152231672424139_4699455233827900785_n 10460414_10152384659629139_4261260693305195651_n1102519_10151639218119139_844533244_o

Det var så nära så nära att vi förlorade Nikki för drygt 3 månader sedan men hon överlevde och är nu sitt vanliga tokiga jag. För henne har det bara blivit drag, drag och åter drag under åren som gått och förhoppningsvis blir det många många fler år med drag. Neo har däremot varit inne och pillat på lite allt möjligt inom hundsporten som lydnad, rallylydnad, räddning, sök ,spår, ipo, wp och naturligtvis draghundsport. Efter sin tredje mästerskapsmedalj i draget i höstas så får man väl ändå kalla honom pensionerad från tävling på riktigt. Nu har han gått in i en ny roll, som kanske är hans viktigaste, flockens barn- och valpvakt, allmän gosevovve och så klart, Moas dragkompanjon. 206530_10150159431594139_1749080_n 229589_10150172866534139_5842162_n 577074_10150850188009139_537489432_n

Skärmavbild 2017-10-22 kl. 20.35.1723172864_1460589124036666_3555645720882049026_n

Så grattis på er mina små tokar <3  20130417-150528.jpg

Välkommen året ”mellanmjölk”

Året 2017 kan sammanfattas med två ord – valpar och Liam.

Året har verkligen dominerats av valpar, från början till slut. När Aco valpade så tog det fasiken aldrig stopp. Valp efter valp efter valp pluttade ut och när vi trodde att det var slut, när Aco och valplådan var tvättade och vi beställt pizza, ja då tittade valp nr 11 ut! Så, det blev många valpar men det gick ändå betydligt bättre än vad jag någonsin kunnat tro. Vädret gjorde sitt och från dess att valparna var 4,5 vecka så var de ute hela dagarna i sin valphundgård. På kvällarna när de kom in så hade vi dock opera i nån timme innan lugnet la sig 😉

Av 11 valpar så flyttade tre till mer eller mindre rena draghundshem, en flyttade till Norge för att förhoppningsvis bli räddningshund, en flyttade ”hem” till Finland och Aco’s uppfödare medan övriga valpar förutom två är spridda över Sverige med olika typer av aktiviteter i tankarna. De två sista valparna blev kvar här, Viggo och Maya. Den kvicka nakenhunden Maya som är hälften känguru och hälften krokodil, och det långbenta fluffet Viggo som är en riktig mammegris.

23juni2017-16svart

23juni2017-6     23juni2017-1

 

På hösten började Nikki äntligen löpa och vi bestämde oss för att testa att para henne. Hennes dräktighet och kull skulle dock visa sig vara något helt annat än Acos. Hon visade inga som helst tecken på att var dräktig utan var lika knäpp som vanligt, och valpningen slutade i akut kejsarsnitt mitt i natten pga en död valp som låg i vägen. Tre friska och levande valpar fick jag och Nikki med oss hem men två dagar senare var vi tillbaka på djursjukhuset med en mycket sjuk Nikki som visade sig ha livmoderinflammation och infektion i hela bukhålan. Tack vare fantastisk personal, och kanske lite tur, så överlevde hon men fick pga mediciner inte vara med valparna som fick spendera sin första vecka med en amma. Men sen fick de komma hem igen och sedan dess har allt gått på räls *peppar, peppar*. Brage flyttade till Stockholm där han bor med sin skäggiga syster Idun medan Billie och Birk är kvar.

23755056_10155358550184139_8410390174908405551_n

23915599_10155377189769139_2643209905370983198_n

Året har inte bara gett oss nya stjärnor, det har även tagit tillbaka en. Strax innan årets slut fick vi säga hej då till Liam, min pain-in-the-ass-hund som jag delat livet med i 10,5 år. Det var sedan länge väntat men samtidigt kom det helt oväntat, på kvällen var han precis som vanligt och morgonen därpå var han så pass dålig att jag ringde veterinären omgående och beställde en tid för honom. På ett sätt var det skönt att han blev pang-bom-dålig, för då var det inget svårt beslut, samtidigt som det var otroligt jobbigt att se honom så dålig som han var på morgonen. Jag har mycket att tacka honom för <3

25394910_10155429428939139_4225598302486954058_o

Tävlingsmässigt så har det inte blivit jättemånga tävlingar i år, både ungar och valpar har tagit mycket tid och nu under hösten snitthastigheten på både träningar och tävlingar talat sitt tydliga språk, Timmie som snart är 8 år börjar tappa fart. Inget konstigt med det men det gör ju att man inte blir supersugen på att åka långt och tävla med ett ekipage som inte är 110%. Ett SM-silver i Sp2 fick vi, trots att Timmie skadade sig andra dagen och jag därmed bara körde en hund på den tredje dagen, samt ett SM-guld i DR4 där jag Neo fick hoppa in i mitt 2,5-spann då Nikki ledig inför valpkullen så man kan ju inte vara annat än nöjd.

 

Skärmavbild 2017-10-22 kl. 20.35.17

 

Annars då? Jo, ungarna växer, vi fortsätter att greja på gården och ibland är det allmänt kaos här hemma 😀 Men oftast har vi lite kontroll på läget och tar dagarna som de kommer vilket är väldigt skönt. Max kör fullt ös medvetslös, Moa har börjat prata och kan numera rabbla alla hundarnas namn + Pappa och Niclas men vägrar att säga mamma, tydligen är det inget viktigt ord 😛 Hon har under hösten fått följa med på tävlingar och kört barnklass både på barmark och släde vilket hon tycker är superkul, vilket jag såklart tycker är minst lika roligt. Mindre kul för husse kanske som tycker att det räcker med en hundnörd i familjen 😉

23172864_1460589124036666_3555645720882049026_n26168584_10155460996779139_5755877723412227470_n

 

Nytt år – nya möjligheter sägs det!  För oss innebär 2018 något av ett mellanår på tävlingsfronten, de unga hundarna är för unga för att få tävlas i spann och några av tävlingshundarna börja gå mot pension. I år kommer det därför inte bli så mycket åkande på dragtävlingar utan fokus läggs på att köra in valparna och på att bara leva hundliv. Sen vet man ju aldrig vad för andra idéer jag kommer på, kanske gör vi comeback inom ett annat område? 😉

26195552_10155482495674139_8198049777867000131_n

Tack till Dogman och FitDog som tror på oss och tack all personal på Ulvsby smådjursklink för proffsigt och tryggt bemötande oavsett vad det än gäller!
Dogman_3

Sugen på att testa draghundsport på snö?

Den 19-21 januari arrangerar Svenska Draghundsportförbundet en kurs inriktad på nordisk stil och slädhundsstil, i Nornäs Dalarna. slädläger11Lägret är uppdelat i två grupper, skidgruppen och slädgruppen, där fokus ligger på respektive gren. I skidgruppen kommer det läggas mycket tid på skidteknik men naturligtvis kommer vi även att köra våra hundar. I slädgruppen kommer vi att få lära oss allt om hur en slädefungerar, hur man kan träna upp en hund till att bli en duktig slädhund och såklart, köra släde med våra hundar! Grupperna kommer att ha lite gemensamma föreläsningar som valla-skola samt förebyggande friskvård.

Skidgruppen leds av Hans Pettersson och Niclas Ström, som båda har mångårig erfarenhet av skidåkning både med och utan hund. Hans kör med Riesenschnauzer och Niclas med blandraser, och herrarna har tillsammans flertalet nationella och internationella medaljer.

Jag kommer att vara ansvarig för slädhundsgruppen och har lyckats lura ner den extremt mångsidiga Cari Rörström från TopDog i Kiruna. Cari har en gedigen meritlista både inom draghundsporten men även inom andra hundsporter samt är under utbildning till hundfysioterapeut. Mer om Cari kan ni läsa på TopDog! Slädar finns för utlåning om man inte har någon egen 🙂

 

Intresserad? Mejla på info (a) lillaliam.se

 

Här finns lite mer info!

Go natt lilla liam

Min bästa vän sedan över 10 år fick förra veckan somna in och lämnar efter sig ett enormt stort hål i mitt hjärta. Efter att ha levt på övertid ett bra tag så blev det i torsdags dags för honom att vandra vidare och det känns som om en era tagit slut. Tomhet är det ord som bäst beskriver vad jag känner nu.

1340221375_resized

För er som inte känner till Liams sjukdomshistoria så fick han för ett par år sedan spondylos som vi sedan dess jobbat med för att hålla honom smärtfri ifrån. Till det hade han diabetes insipidus, artros i bogen och på senare tid även blåsljud på hjärtat samt knölar lite varstans på kroppen. Han har varit pigg  trots sina krämpor och levt livet som en glad, och skällande, pensionär de senaste åren. Men för ett par veckor sedan började Liam tappa päls, fler knölar uppstod och även om han var fortfarande pigg så förstod vi att det nu börjar närma sig slutet på vad jag tycker är ett värdigt hundliv. I torsdags morse möttes jag av en mycket trött Liam vars knöl på framtassen hade växt mycket vilket gjorde att han haltade kraftigt. Att ha problem med rygg och bäcken samtidigt som man haltar på frambenet gjorde att han knappt kunde gå. Även om jag förberett mig ett tag på att det började bli dags så var jag inte beredd på det den morgonen och synen av honom slog mig som ett knytnävsslag rätt i magen, min förr så starka och stolta hund hade förvandlats till en skugga av sitt forna jag.

– Det räcker nu.

25394910_10155429428939139_4225598302486954058_o

När jag skaffade Liam hade jag jättehöga mål för oss inom lydnad och spår, men det vart inte så mycket lydnad, och absolut inte så mycket spår. Istället blev det lite agility, en hel del räddningsträning och massor av fysträning i olika former. Liam var inte alltid en lätt hund, han hade många egna tankar och åsikter om hur saker och ting skulle göras, vilket inte alltid stämde överens med min åsikt vilket ni bland annat kan läsa om här. Han blev inte alls den tävlingshund jag hade tänkt mig och vi snubblade framför mållinjen många gånger i flera olika situationer men han gav mig så otroligt mycket ändå. Förutom att han lärt mig massor i ämnet hund så har han framförallt gett mig ett så himla rikt liv med många äventyr, givande samtal och möten samt massor av nya vänner. Eller egentligen kan man väl kunna säga att hela mitt liv, med sambo, ungar, övriga hundar, gård och den jag är idag är tack vare denna fantastiska och egensinnade hund. Hade jag aldrig köpt Liam så hade jag aldrig varit här.

11951828_10153261637044139_5913551064289074108_n
Under våra 10,5 år tillsammans så har det varit skratt, tårar och många gråa hår. Vi har åkt land och rike runt på träning, läger och tävlingar. Han har varit med i princip överallt och jag skulle gissa på att vi varit ifrån varandra sammanlagt 3-4 veckor under dessa år. Vi har varit väg på stora äventyr, små äventyr, spenderat massor av tid i skogen och han har dragit mig otaliga mil över fjäll och på skogsvägar. Han har fostrat otaliga valpar och guidat mina nuvarande hundar i både vardag och arbete. Han har visat mig draghundsportens härliga värld och krossat otaliga förutfattade meningar om att brukshundar inte kan, eller bör, syssla med draghundsport. Han har gjort avtryck hos massor av folk under vårt liv tillsammans, ibland på ett positivt sätt och ibland på ett negativt sätt men oavsett så kommer folk ihåg honom om de träffat honom. Tack vare sociala medier har han även gjort intryck hos folk som vi aldrig träffat och därför hänger det här hemma en otroligt vacker tavla på Liam som vi fått av en annan riesenägare bosatt i USA. Han hade en enorm personlighet och utstrålning, och han kunde säga mer än tusen ord med en enda blick eller gest. Han hade pondus och en värdighet som ingen av mina andra hundar kommer i närheten av och när det stormat i mitt liv så har han alltid funnits där, som en fast och trygg punkt att hålla sig i. Med hans stora huvud i mitt knä och hans nos buffandes på min hand, som krävde att jag kliade honom bakom örat, så kändes allt lite bättre.

1273431989_resized

Han kunde vara en riktigt pain-in-the-ass-hund men han var min pain-in-the-ass-hund <3

Tack för allt Liam.

1340436353_resized

Tack Jenny på Ulvsby Smådjursklinik som tog hand om oss i torsdags och som också behandlat Liam flertalet gånger under årens lopp.

Det mesta löser sig

23915599_10155377189769139_2643209905370983198_n

Sista bakterieodlingen visade att Nikki inte behövde äta den starka antibiotikan utan kunde fortsätta den ”valp-vänlig” och vi kunde hämta hem valparna efter bara några dagar. Nikki tog sig ann sina valpar direkt och skötte om dem som om de aldrig varit ifrån varandra. Såret ser idag, en vecka sedan operationen, jättefint ut och Nikki är oförskämt pigg. Valparna växer och frodas, de började gå omkring i lådan för ett par dagar sedan och i helgen började de öppna ögonen. Och de är sjukt söta. Alltså, jag vill bara äta upp dem <3 Hade lätt kunnat behålla alla tre!

23795798_10155374892949139_8804169387662340789_n 23844492_10155374892939139_295010751076828582_n

När det skiter sig, så är det alltid helg

Det räckte inte med ett besök på djursjukhuset för Nikki och hennes valpar utan vi fick klämma in ytterligare ett, naturligtvis på helgen, så nu tycker jag att det räcker 🙂 Igår morse hade Nikki fått feber, var flåsig och allmänt inte på topp. Efter ett samtal ner till djursjukhuset så var det bara att sätta sig i bilen och åka ner. Jag trodde att det kanske skulle bli en undersökning, lite antibiotika och sedan hemfärd. Ack så fel jag hade.

23658697_10155360313149139_2911559490558514308_n

Efter 18 timmar (!) på Karlstad Djursjukhus fick jag åka hem med valparna medan Nikki blev kvar för observation. Då hade Nikki legat i 10 timmar med dropp och antibiotika i ett försök att få ner hennes feber. Veterinären kunde ganska snabbt konstatera när vi kom in att det rörde sig om en livmoderinflammation men då det dels var tätt inpå kejsarsnittet och dels då hon var dålig så valde vi att vänta lite för att se om hon blev bättre. Det blev hon inte, febern gick inte ner utan steg istället och till sist blev beslutet att hon skulle opereras då vi inte vågade vänta längre. Då kunde det konstateras att det var livmoderinflammation och att hon dessutom hade infektion i bukhålan samt början till infektion i operationssåret. Suck!

23755056_10155358550184139_8410390174908405551_n

Operationen tog ett par timmar och när hon kom tillbaka var hon faktiskt rätt så pigg, men de ville ha kvar henne för så därför fick jag och valparna åka hem utan mamma men med nappflaska och mjölkersättning. Uuuuggghh, att nappa upp djur är inte så gulligt och glamoröst som folk tror och speciellt inte om djuren absolut inte vill ha nappflaska, så därför fick vi börja jaga efter en amma till valparna. Ibland är det bra med sociala medier, för på bara nån timme hade min annons delats 500 gånger och vi fick massor av tips och förslag! Vi hittade en tik som fått valpar samtidigt som Nikki men som tyvärr sedan förlorat alla valparna, hon fanns dock en bit bort och valparna var hungriga – NU. Som tur var så fick vi tag i en tik som kunde göra en akututryckning hem till oss så att valparna fick i sig lite mat och få lite omvårdnad innan det var dags för dem att åka iväg.

 

Nu är valparna hos sin fostermamma och det går, peppar – peppar, väldigt bra. Nikki har fått komma hem igen då hon är piggare och förhoppningsvis återhämtar hon sig snabbt. Hon har dock inte velat äta på djursjukhuset men här hemma har hon iallefall lyckats pillra i sig lite slängd mat på golvet från ungarna middag.

23795026_10155361196969139_5919198381916001335_n

Tack alla som hjälpt oss under helgen! Personalen på Karlstad Djursjukhus som gett Nikki och valparna bästa omvårdad, serverat fika till en hungrig matte, lånat ut mobilladdare och utrustat undersökningsrummet med en saccosäck så att väntan blev lite bekvämare. Tack alla som hjälpte till i sökandet efter en amma till valparna och till er som ställde upp med era tikar! Tack Wenche som tog hand om ungar, hus och hundar medan jag spenderade natten på djursjukhuset och som fixat med valparna. Tack Agria som utan minsta krångel betalat 45.000 kr för att rädda livet på min hund och hennes valpar.

 

Nu håller jag tummarna att det bara går framåt och att vi kan hämta hem valparna snart även om medicineringen gör att Nikki inte kan dia dem.

Nu ska vi sova!

 

(Är du en av dem som tror att hunduppfödning innebär snabba cash? Tänk om!)

B-kullen är här!

FullSizeRender

Igår natt/tidig morgon föddes de, vår B-kull! De kom till världen på helt motsatt sätt jämfört med vår A-kull. Aco’s valpning följde läroboken till punkt och pricka med temperatursvängningar, bäddningar, skakningar, krystvärkar och hålltider mellan valpar. Nikkis valpning hann aldrig börja men slutade med kejsarsnitt kl 04 på Karlstad djursjukhus. Hon spydde tidigare på natten och då upptäckte jag att hon hade gröna flytningar vilket tyder på att en moderkaka har lossnat. Så då var det bara att ringa ner till Karlstad, kasta sig in i bilen och köra de 2,5 milen ner som tack vare regn tidigare på kvällen och sen minusgrader var glashala. Dessutom så blåste det en del och har man en större bil som jag har så kan en ordentlig vindpust ta tag i bilen och flytta den nån meter eller två i sidleds, ja en spännande tur ner! Men så kan det gå, två helt olika valpningar kan man väl säga!

IMG_7780

 

När de snittade Nikki fann de en död valp, som varit död ett tag, som låg och blockerade för övriga valpar. Övriga tre valpar var pigga och började snabbt att dia när de väl fick komma till Nikki <3 Två hanar och en tik blev det, på bilden syns från vänster tik, hane och hane. IMG_7803

Vi fick stanna en liten stund extra då Nikki spydde lite blod efter operationen innan det bar av hemåt igen. Hon var väldigt påverkad igår, hon varken åt eller drack något och orkade inte alls ta hand om sina valpar. Idag är hon lite piggare, hon har ätit, fått i sig vätska och tar fint hand om sina små valpar <3 Nu ska jag bara komma på namn på B, efter att ha googlat så har jag insett att det inte finns då där jättemånga kill-namn på B som jag fastnat för. Kanske ska köra någon gammaldags-tema och ta typ Bengt-Ove och liknande? Förslag mottages tacksamt!

 

 

Efter att ha spenderat i stort sätt hela veckan här hemma på gården för att hålla koll på Nikki så var det skönt att kunna gå i skogen samt träna hundarna nu när valparna anlänt. Moa har så klart med på i princip allt och igår fick hon en egen pannlampa! Tänk att något så litet kan betyda så mycket, att ha en egen pannlampa precis som mamma och pappa 🙂 Hon har verkligen fastnat för det här med att köra trehjulingen efter Neo, varje gång vi ska ut på promenad så drar hon fram trehjulingen, linan och Neos sele <3 Tyvärr så kan inte Neo dra henne på varje promenad, det blir för mycket träning för honom, och hon blir då väldigt besviken. Hon får tjata på pappa att hon ska ha en egen hund 😉

IMG_7814 IMG_7828

 

Råutfodring 1.0

Jag brukar få lite frågor kring detta med råutfodring av hundar och istället för att skriva och hänvisa till samma saker så började jag leta efter en ”FAQ” för råutfodring med referenser, men jag hittade ingen så jag skrev ihop en själv. Frågorna som jag skrivit ner är de frågor som jag brukar få och svaren är text från vetenskapliga artiklar och avhandlingar från olika universitet, med referenser inom parantes, samt

 

Begrepp
Råutfodring – när man utfodrar hund/hundar med rå föda.

Färskfoder – rå föda som berikats med syntetiska vitamin- och mineraltillskott. Finns flertalet olika märken som t.ex. Vom og hundemat, Fodax, Priima, Nordic.

Barf – biologisk anpassad rå föda, där man tillgodoser hundens näringsbehov genom en balanserad variation av råvaror. Det finns olika modeller / recept, vissa ger hela byten, andra ger spannmål / grönsaker / frukt / bär medan andra ger en strikt köttbaserad diet.

 

Valpar växer för fort av rå föda / blir större än valpar som är uppvuxna på torrfoder.
Det finns ingen forskning där man studerat tillväxthastigheten hos hundar som utfodrats med torrfoder respektive rå föda. Hundens tillväxthastighet påverkas av dess energiintag och dess slutgiltliga storlek bestäms av dess gener. (3) (4)

 

Hundar som växer snabbt har ökad risk att utveckla HD
Det finns äldre studier från 70- och 80-talet som pekar mot att hundar som växer snabbt löper en ökad risk att utveckla HD. Nyare studier från 2010, som anses vara mer tillförlitlig än de äldre då den grundar sig på fler individer och flera raser, stärker dock inte den hypotesen (2) (6).

 

Råutfodring innehåller mycket protein och valpar tar skada / får tillväxtrubbningar av för mycket protein
 Det påstås ofta att foder som innehåller en hög andel protein främjar en hög tillväxttakt och ökar därmed risken för olika skelettsjukdomar hos valpen. Forskning visar dock att det är osannolikt att andelen protein i fodret är någon primär faktor för förekomsten av tillväxtrubbningar, då överskottet kan utsöndras av njurarna i form av urea eller omvandlas till energi och lagras i kroppen (3). Att utfodra med ett foder som har låg proteinhalt har däremot visat sig ge en hämmad tillväxt (6). En hög proteinhalt inverkar heller inte på kalciummetabolismen eller benbildningen (3). Studier på människor visar dock att ett lågt intag av protein har gett nedsatt absorption av kalcium med kalciumbrist och skelettskador som följd (6). Då foder med hög andel protein blir mycket smakliga, ökar dock risken att en växande hund av stor ras äter för mycket och av den anledningen växer för fort, då energiintaget blir för högt. Om valpar av stor ras ska ges foder med mycket protein, måste foderkonsumtionen begränsas då det inte är mängden protein i sig utan det totala energiintaget som kan påverka tillväxttakten (3).

Personlig reflektion – Råutfodring eller färskfoder är inget märke utan ett begrepp för hur man kan utfodra sin hund. Precis som det finns torrfodersorter med hög proteinhalt och med låg proteinhalt så finns det färskfodersorter med hög respektive låg proteinhalt. Här gäller det, precis som med torrfoder, att välja rätt fodersort eller blandning för den aktuella individen.

Hundar uppfödda på rå föda löper större risk att utveckla HD/AD
Det är flera faktorer som spelar in om huruvida en hund utvecklar HD/AD eller inte. Det är faktorer som genetiska anlag, motion, miljön hos uppfödaren, miljön hos valpköparen och mat. Det finns forsknings om visar att miljön som valpen har de 3 första månaderna i livet spelar en stor roll i huruvida valpen utvecklar HD/AD eller inte, bland annat så halveras risken att valpen utvecklar HD om valpen föds och växer upp på en gård jämfört med om uppfödaren bor i ”stan” (2).  Man har även sett att andelen hundar med HD (och vissa typer av cancer) är större bland hundar som kastrerats i tidig ålder än hundar som är okastrerade (1).

När det gäller foder och HD så har jag inte hittat någon forskning där man studerat om valpar uppfödda på rå föda löper större risk att utveckla HD/AD än hundar uppfödda på annat foder. Däremot finns det forskning som visar att fri tillgång på foder, oavsett fodertyp, och hög vikt hos den växande individen ökar risken för att utveckla AD (3).

 

Hundar uppfödda på rå föda löper större risk att utveckla allergi.
Valpar vars mamma utfodrats med annat än enbart värmebehandlat torrfoder under dräktigheten och digivningen har visat sig bara löpa hälften så stor risk att utveckla allergi än valpar där tiken enbart ätit torrfoder (7)

 

Hundar uppfödda på rå föda löper större risk att utveckla OCD / FCP.
Hos en hund som saknar de genetiska anlag för OCD kan sjukdomen inte framkallas genom felaktig utfodring men hos en hund som har de genetiska anlagen för OCD kan skadorna utlösas och förvärras av en felaktig utfodring. Det man vet är att överutfodring av kalk och energi kan bidra till uppkomsten av OCD, hos individer som har de genetiska anlagen, samt att överutfodring av protein ger inte OCD. (5) Jag har inte hittat någon forskning där man kollat på ev skillnader hos hundar som utfodrats med rå föda respektive torrfoder.

 

Hundar måste äta kolhydrater för att må bra, då fungerar inte rå föda.
Personlig reflektion – Om hundar måste äta kolhydrater eller inte tvistar de lärda om men om man har en hund som måste äta kolhydrater för att må bra så går det utmärkt att utfodra hunden med rå föda som innehåller kolhydrater! Det finns flertalet olika färskfodersorter som innehåller olika typer av kolhydratskällor. Kolhydrater finns i flera olika råvaror som t.ex. grönsaker, frukt, bär, rotfrukter och spannmål.

 

Min hund tål inte färskfoder
Personlig reflektion – Jag tror absolut att det finns hundar som inte tål rå föda (vilket i sig kan diskuteras om det då är fel på maten eller fel hunden/aveln när ett djur inte tål naturlig föda utan enbart processad sådan) men färskfoder är inget märke, det är ett begrepp precis som torrfoder. Om en hund inte tål Royal Canin Maxi junior, tål den inte torrfoder då eller tål den kanske bara inte just det fodret? Har man däremot gått igenom större delen av de hundratals olika färskfoder sorter som finns utan att hitta något som hunden tål, ja då kan man börja fundera på om hunden inte tål färskfoder.

 

Hundar ska inte utfodras med matrester / Barf är bara ett finare ord för dina matrester.
Personlig reflektion – Råutfodring är inte detsamma som matrester. Att utfodra en hund med köttfärssås, pasta, bea, grillad kyckling, pyttipanna, vaniljyoughurt är inte att ge hunden biologisk anpassad rå föda.

 

Vad som är ”bäst” för ens hund är upp till var och en att själva komma underfull med. Jag är långt ifrån en expert på råutfodring men lite har jag lärt mig under de år som jag råutfodrat och intresserat mig för ämnet. Vad jag vet så finns det bara ett forskningsprojekt där man studerar skillnaderna mellan torrfoder och råfoder, den pågår ännu och leds av Anna Hielm-Björkman på Helsingfors Universitet men den verkar ännu inte finnas publicerad på nätet. För övrigt är det svårt att hitta forskning kring hundfoder och hur den påverkar hundens hälsa som inte bedrivs av och på någon av de stora torrfoderföretagens fabriker.

Om något är felaktigt eller om ni har nyare forskningsresultat så kommentera gärna med referens så ändrar jag texten 🙂

 

Referenser:
1 – http://journals.plos.org/plosone/article/file?id=10.1371/journal.pone.0055937&type=printable

2 – http://www.knickerbockers.se/upload/Krontveit_PhD_thesis_2012.pdf

3 – http://ex-epsilon.slu.se/1840/1/Kost_motion_ad_hd_hos_labradorer.pdf

4 – https://stud.epsilon.slu.se/10366/7/wallin_j_170817.pdf

5 – http://www.vixax.com/OCD.pdf

6 – https://stud.epsilon.slu.se/7041/1/Kullbohr_C_140806.pdf

7 – https://www.skk.se/globalassets/fonden/dokument/artiklar/atopisk_dermatit.pdf

Nu närmar det sig

En vecka kvar och nu börjar damen blir redigt rund! Valplådan har tagits fram och ska nu förhoppningsvis bli godkänd av Nikki. Hon hänger mest på gården numera och följer bara med på kortare promenader från och med nu. Det märks att hon börjar bli riktigt tung, hon som alltid varit så smidig och rapp i kroppen orkar nu precis upp i soffan. Hon har dock själv inte riktigt insett detta utan försöker tappert hoppa och leva precis som vanligt så jag får ha tummen i ögat på henne så att hon inte hittar på dumheter.

På torsdag har det gått 63 dygn sedan parningen och nu är ju frågan, eller frågorna. Vilken dag tänker hon föda på och hur många tikar, resp hanar tro ni att det blir?

 

 

I valpväntan har vi faktiskt också varit iväg och tävlat! I lördags var i vi Kristinehamn där Karlskoga Bk arrangerade Halloweendraget. Jag körde DR2 med Timmie och Ebbe som sprang på fint, ingen jätteprestation men helt klart godkänt. Vi var ensam i grupp B, slog C-ekipaget samt två av de fem startande A-ekipage. Vi var även snabbare än alla DR4-ekipage (enbart B som startade).

23131732_1460229350739310_5208230345254603477_n
Någon som också tävlade var Moa! Hon körde i barnklassen (upp till 8 år) tillsammans med Neo som drog henne på henne fyrhjuling. Det var inte det stabilaste fordonet på den 400m långa banan så en liten vurpa blev det men hon var snabbt uppe på benen med lite assistans av Hasse som gick bakom och agerade broms i nedförsbacken, så att inte Moa skulle köra på Neo. Moa var väldigt nöjd över tävlingen och ville köra igen när de kvar klara 🙂 Kan det bli en liten musher ändå? 😉

23172864_1460589124036666_3555645720882049026_nFoto: Maria Nilsson

 

 

Det är dock inte bara vi här hemma som har tävlat. Racing Giants Ally, Esther som bor i Sundsvall, har vänstervarvat vilket slutade med HP och BiR 🙂 Hon fick bland annat fin kritik för sina välansatta öron, och just öronen hos den här kullen är ett stående skämt bland alla valpköpare. Själv tycker jag, helt opartisk så klart, att hon har världens finaste öron <3

23132111_1460111720751073_34163785143483693_n 23167715_1460111724084406_5248356340234403675_n

Barmarks-SM 2017

Även om både anmälan och boende till årets Barmarks-SM var betalt sedan länge så var det först i onsdags (!) som jag bestämde mig för att verkligen åka. Känslan och suget att tävla har inte riktigt funnits där i höst. Men jag åkte ändå och det visade ju sig vara ett bra val trots allt 🙂

 

Skärmavbild 2017-10-22 kl. 20.35.17Foto: Malin Granqvist / Villiviimas

Då jag förra veckan fick bekräftat att Nikki var dräktig och min plan B med Aco inte fungerade så fick jag ta in pensionären Neo i spannet på SM. 9 år, inte farttränad öht och pensionerad från tävlandet gick han in i spannet och briljerade, precis som han gjorde på samma plats för ett par år sedan då han var med i mitt 4-spann när vi tog guld på SM i slädhundsstil.

Enda anledningen till att jag bestämde mig för att tävla var pga banans utformning. Banprofilen för spann-klasserna kan beskrivas som A, först 3 km uppåt och sen 3 km neråt. Neo håller ett bra tempo men har inte skäggens toppfart på plan mark vilket gjorde att banan i Falun passade perfekt att köra den här typen av spann-uppställning på. Hade banan varit flack och därmed snabb så hade jag inte kunnat köra Neo, då hade det gått för fort för honom. Nu visste jag att han skulle orka med Timmie och Ebbes tempo i uppförsbackarna och jag räknade med att de skulle vara lite lagom trötta när de började gå nerför så att de inte kom upp i några topphastigheter.

Planen fungerade bra, Neo sprang på bra och höll tempot. Första dagen galopperade Timmie fint hela vägen upp medan Ebbe gick ner i trav någon enstaka gång. Fick ett bajs-stopp vilket tog tid då Neo måste hitta rätt plats att skita på, att bara stanna och göra det han ska är inget alternativ. Men sen bar det iväg igen! Körde in på 18:50. Andra dagen var det inte riktigt galopp hela vägen upp för Timmie men ändå bra fart. Bromsade dem nedför banan båda dagarna, dels för att Neo skulle känna sig trygg men även för att spara på mina stora hundar. Mina hundar är inte vana att springa så långa sträckor nedför vilket sliter på bland annat handlederna, så för att minska risken för skador fick det bli så. Under andra dagen lyckades jag till och med att få ner dem i trav under iallefall halva sträckan nedför berget. Hörde att många haft problem med skadade tassar på den här banan men själv hade jag inga problem alls med varken trampdynor eller klor vilket känns väldigt skönt!

 

Tiden dag 2 blev 19:05, sammanlagda tid blev 37:56 över två dagar (6,3 km x 2) och vi tog guld med drygt 5 minuter ner till tvåan. Vi var 5 stycken i min klass,  mitt spann, 3 samojedspann och ett spann med staffar vilket var det typ sötaste jag sett. Tidsmässigt var vår prestation inget att hurra för, jag har faktiskt aldrig kört så här långsamt men nu var förutsättningarna för mitt spann lite annorlunda med Neo, jämfört med när jag kör Nikki i spannet som är betydligt snabbare och starkare, så jag är supernöjd med mina kämpar.

 

Förutom själva tävlandet så har det så klart blivit en del umgänge och prat med både gamla och nya vänner. Har träffat en del som jag följer på sociala medier och fått träffa en del som följer mig, vilket alltid är lika roligt och speciellt när de säger att vi har inspirerat dem till att köra drag! Då blir jag ju extra glad 😀 Valparna har varit med i Falun under helgen och de har skött sig helt exemplariskt, förutom att Maya kanske är lite väl flörtig med folk. De har sovit i bussen utan minsta knorr, tittat på tävlingarna, gosat med folk, tränat på att inte bry sig om andra hundar och lärt sig att gå lite bättre i koppel. Så himla nöjd med mina skäggstubb! Nu blir det en tävling på hemmaplan och sen tittar det förhoppningsvis ut lite lagom med springervalpar innan vintern är här <3

 

Tack ni som assisterat oss i starten och tack Södra Dalarnas dhk för en fantastisk tävling! Grattis alla ni som presterat i helgen, oavsett om det gett medalj eller inte 🙂

För de skäggiga ekipagen blev det enligt följande:

4-Spann B
1:a Anna-Carin Lönn

Cykel Dam äldre veteran
1:a Karin Ljudén
2:a Lena Andersson
3:a Bodil Lundell

Cykel män
3:a Mikael Karlsson
5:a Hans Gunnarsson

Cykel dam
4:a Andrea Collin
10: Annika Danielsson

Cykel män yngre veteran
1:a Ulf Wiklund
2:a Hans Pettersson
3:a Joakim Leverström

Cykel dam yngre veteran
2:a Anette Nordahl

Linlöpning män grupp A
2:a Gustav Bivstedt

Linlöpning män grupp B
4:a Fredrik Nilsson

Stafett
Sv. Riesenklubben Placering: 26/29

14 ekipage som fullföljde, 1 ekipage som bröt, 10 medaljer och jag vågar påstå att riesenschnauzer var den ras som var flest ekipage om bortsett från de raser som traditionellt sätt används som draghundar! Lite skillnad mot när jag började tävla för 7 år sedan, då var det bara jag och Hasse P som körde. Häftigt värre!