..så gammal var Timmie då han i helgen tog sitt första cert!

Timmie och jag körde 11 km på 34:06 och det känns gött att kunna säga att jag var trött men inte döende när jag kom i mål! Varvningen gick skitbra och även vägvalen. När vi kom ifatt de två männen som startat innan oss så gick omkörningen skitbra men lilla T var då trött och orkade inte släppa gruppen så jag lät dem köra om igen, så sen fick jag ligga å bromsa i ca 2 km. Sista kilometern så stack ett utav de andra ekipagen iväg och då manade jag på Timmie som hängde på. Fullt ös ända in i mål <3 Timmie gjorde sin vanliga start, vilket är helt lugnt och tyst tills start-kommando ges, vilket rosades jättemycket av domaren på prisutdelningen! Hade han haft blommor så hade de gått till oss sa han och det känns ju jävligt roligt! Vi var ensamma i klassen, som vanligt, men hade ändå bättre tid än alla killar/gubbar i grupp B – sååååå nöjd och så stolt över mitt unga skägg!

Veckan och helgen för övrigt i korthet då.

Karin och hennes brudar har varit här i ett par dagar, vovvarna har härjat och vi har åkt lite skidor! Liam har praktiserat på husses jobb som skoterguide och matte har varit lite sjuk men känner sig nu bättre!