I helgen har vi varit på road-trip igen. I fredags styrdes kosan söderut till Årjäng för att där delta på ett väldigt, väldigt, väldigt vackert bröllop! Med oss upp till fjället följde fyrhjulingen som förhoppningsvis ska hjälpa till att bygga lite muskler på bröderna skägg. På vägen ner gjorde vi ett litet pitstop i de värmländska skogarna för att få en nål intryckt i skinnet ett par tusen gånger. Resultatet blev en fin liten text bestående av namnet Liam.
Varför väljer man då att tatuera in sin hunds namn på handleden kan man ju undra? Ja om man undrar det så har man helt enkelt inte haft en relation med sin hund, eller något annat, som gör att man kan tatuera in dess namn på kroppen. Vi har haft hundar i familjen under hela min uppväxt, jag har haft typ alla smådjur som finns och har haft fyra egna hundar. Att säga att man har samma känslor och samma relation med alla sina hundar är skitsnack, hundar är individer och därför blir relationen till dem individuell.
Liam kan vara ett jävla rövhål stundvis, rent ut sagt. Han kan strunta totalt i vad jag säger ibland och ge mig en blick som som tydligt visar – du, jag är inte döv, jag bara skiter i dig. Han kan ha ett jävla humör och är inte sen med att visa om han tycker att han blir orättvist behandlad. Men jag gillar hundar med attityd.
Han är inte perfekt, men, han är vad ryktet säger att en riesen är – trofast utöver det vanliga. Han är hunden man alltid kan lita på när det verkligen gäller. Han är hunden som vid 7 månaders ålder berättade för en påtänd narkoman att kommer du närmare matte så dör du. Han är hunden som vid flera tillfällen hindrat mig från att svimma av när jag sett mitt egna blod (ja, jag är ganska känslig för mitt egna blod, vilket är dåligt i kombination med klantighet). Han är hunden som kommit och puffat på mig med sitt stora huvud när livet känts tungt och han är den som stått vid min sida när jag gjort jobbiga val i livet. Han är hunden man kan pressa i det oändliga och som bara går, går och går i selen eller i skogen. Han är hunden som ger mig 110% när jag ber honom trots flera timmars fysisk påfrestning, 25 minus grader eller hundattacker. Han är ju även den hunden som gjorde att jag träffade husse <;3
Han kommer aldrig att bli någon tjänstehund, han kommer aldrig att få något brukschampionat, lydnadschampionat eller några IPO-titlar. Men han är något betydligt viktigare än en hund med en hel radda titlar på ett papper, han är min Liam och därmed helt ovärderlig.
Åh, så fint skrivet och vad jag känner igen det där. Har så svårt när människor säger ”Amen, det är ju bara en hund!”. Vadå ”bara en hund”? Det är fan min bästa vän och han ställer upp bra mycket mer än vad många människovänner skulle ha gjort.
Fina Liam! <3 (Och fin tatuering såklart)
KÄRLEK!
Ursäkta språket, men det var helt jävla fantastiskt att läsa! 🙂
Skulle lika gärna kunna ha skrivit det själv… det är något alldeles speciellt med våra hundrelationer <3
Underbart skrivet och jättefin tatuering!
Så fint!
Grymt fint skrivet!
Förstår precis….snyft
Nu får jag gå och hämta papper.. 😉
Fick tårar i ögonen, vet precis hur du känner dig. Har en hund om också är det lilla extra =)
Vet precis hur du känner! Jag har elvis namn på handleden också sen några år tillbaka. Han är en once in a lifetime!
Fint skrivet 🙂
Personer som bara tycker om sina hundar när dom presterat på tävling, eller kammat hem titlar är bland det värsta jag vet. Allt sådant är en bonus, som man självklart ska glädjas och vara stolt över, men ska inte vara grunden för kärleken i relationen!
Grattis till att du hittat en sådan super fin kompis! 🙂
Åh vilket fint inlägg – och fin tatuering såklart! Har själv planer på att tatuera in ett avtryck från första hunden.. om det inte blir Skurks tass som får förevigas istället.. Svårt val 🙂
Å, vad fint skrivet! Fick tårar i ögonen jag med…
Det du skrev om Liam ”du, jag är inte döv, jag bara skiter i dig” – så perfekt beskrivning på min Faquera! När hon sätter den sidan till…
Saknade & underbara hund! Inte nog med att han betyder allt för sin matte, han har dessutom lyckats lämna rejäla avtryck i hjärtat hos mig ♥ Finns faktiskt ingen annan som Liam. Jättefint skrivet!
Så sant. Titlar och resultat är roligt och intressant men helt obetydligt i det stora hela. Det är något som kommer som en bonus om du aktiverar dig på tävling och har roligt med din hund. Hundarna är våra absolut bästa vänner. Inte älskar jag min hund mer för ett championat eller annat. Hundar bryr sig överhuvudtaget inte om titlar. Det vill bara har kärlek, motion, stimulans och omvårdnad. Tänk vad lite det kräver av oss och så mycket vi får igen. Hur många människor finns det som har förmågan att ge lika mycket som en hund?
åh, vart alldeles tårögd. Så himla fint skrivet!