Ja, mitt SOC idag tog slut efter ca 500 m. Så kul var den tävlingen.

Timmie var sjukt taggad idag, så taggad att han under uppvärmningen pep och studsade till ljudet av startklockan! Han brukar annars vara väldigt samlad och tyst, men inte idag!

Vi startade först av de tre B-hundsekipagen som var anmälda och det var ett glapp på nästan 10 minuter till framförvarande start så Timmie fick ingen direkt retning i starten. Vi körde liggande start och funktionärerna var mäkta imponerade över hur han låg men ännu mer över hans explosion på kommando! Vi startar bra och kommer ut på spåret som för en gång skull körs på den närliggande skidklubbens spår, dvs riktigt kuperade skidspår och inte flacka slädhundsspår!

Jag hinner komma drygt 500m innan jag hör att vi har ett ekipage bakom oss. Det är en A-herre som är ute på sitt andra varv och han ropar att han vill förbi. Spåret är bredd så jag flyttar mig och hans hund glider fint förbi Timmie, helt utan problem! Härligt!

Plusgraderna hade även kommit till Hamar Hundekjörerarena och spåret var väldigt mjukt. Vad som hände vet jag inte men kanske var spåret lite väl mjukt just där som den passerande föraren körde för när han är ett par meter framför mig så börjar han flaxa och snart så faller han. Vi är då i en ganska brant nedfördsbacke och jag försöker att undgå att krocka med ekipaget med resultat att jag tappar balansen och faller själv. När jag väl stannar nedanför backen inser jag att min stav gått av, och den ligger naturligtvis nästan längst upp.

Suck.

Så där tog mitt lopp slut idag. Inte för att jag bröt, vi fullföljde loppet men i mitt huvud så gav jag upp där nedanför backen.

Väl där fick jag koppla loss Timmie och skejta uppför backen för att ta den långa delen av staven. Handtaget satt fast runt min handled fortfarande så den delen av staven som jag använde resten av loppet var ett par decimeter för kort.

När jag väl fått tag i staven, åkt ner till Timmie, satt fast handtaget i linan och kopplat på Timmie igen så visste jag att tiden som vi nu förlorat inte skulle kunna gå att ta igen, i synnerhet inte med en alldeles för kort stav. Så vi tog resterande 9,5 km som en bra träning, med 1 1/2 stav.

Ja, det var lite jobbigt!

Bjarne och Radar startade en minut efter oss och med kraschen och lite senare en till vurpa så var de snart oss hack i häl. När vi hade lite drygt halva andra varvet kvar (vi körde 2×5 km) så stannade jag och väntade in Radar och Bjarne. Timmie kändes fortfarande hyfsat pigg men jag visste vilka backar som väntade och tyckte att det hade varit bra att avsluta med lite kamp och motivation mellan killarna. Dock så tyckte Radar att det var lite trevligare att jobba sida vid sida med Timmie istället för att köra först så vi följdes åt resterande delen. Sista biten var på en myr och då fick killarna lite fart under tassarna igen och galopperade in i mål. Timmie var visserligen på väg in till starten igen istället för målet men han är ju väldigt lätt korrigerad så med ett ”Nej, fram!” Så var han på rätt bana igen 🙂

Banan var som sagt kuperad och dessutom teknisk med flera väldigt skarpa svängar. Lös snö gjorde att det i en 270 graders sväng hade blivit djupa banor att åka i, vilket jag ramlade i under första varvet. På såna banor märks det att jag bara skejtat i tre vintrar för jag har inte riktigt den balans eller teknik som kräva för att klara av det. Och inte blev det lättare av att inte ha två hela stavar att ta hjälp och stöd av.

Annars tycker jag att det var bra arrangerat, även om det var väldigt tråkigt att inga andra B eller C-hundar startade. Som sagt, klaga nu inte på att man inte kan konkurrera på lika villkor utomlands! Det måste till tävlande om man ska ha de olika hundgrupperna! Vädret kan man inte göra något åt utan det är bara att gilla läget.

Timmie gjorde ett kanonjobb idag! Jäklar vad han har kämpat!! Jag kunde inte alls ta i ordentligt eller få bra teknik utan två hela stavar så Timmie har verkligen fått jobba. Vi körde 10 km på 30:49 och tänk hur mycket bättre vi hade kunnat köra om staven inte gått av och Timmie sluppit släpa på heffaklumpen längst bak i linan! Åh! Grämer mig lite över det, det hade varit gött att få till ett bra lopp efter Mora.

men men, hänt har hänt. Dessvärre har Hällefors tvingats att ställa in tävlingen på söndag pga plusgrader och mossnö. Så vinterns tävlingssäsong började dåligt och slutade väl inte så bra heller. Men det kändes väldigt bra att Timmie gick så bra idag och han inte snappade nån snö utan körde på. jag är faktiskt förvånad över att han orkade banan så pass bra bra trots att den var kuperad och trots att jag inte kunde hjälpa till!

Han är allt en pärla min Timmie!

Beundransvärt tänker vissa, idiotiskt att inte bryta tänker nog andra. Ja, gränsen mellan de två är hårfin 😉