Rubriken är den meningen som jag hatar när min veterinär säger till mig. Suck. Vila och speciellt koppelpromenader, finns det något mer frustrerande?

För ett par veckor sedan tyckte Viggo att det var en utmärkt idé att spela bowling med Birk, så Viggo lekte att han var ett 30 kg tungt bowlingklot och att Birk var en liten kägla som skulle nockas. Resultatet blev en Birk som blev mos och som haltade ett par meter för att sedan bli bra igen. Jag är inte den som springer till veterinären för minsta lilla så vi avvaktade lite och Birk verkade helt som vanligt igen. Ett par dagar senare skrek han till och visade sig smärtpåverkad i samma ben som tidigare men bara i ett par meter, sedan försvann hältan och allt blev bra igen. Efter att det hände en gång per dag i ett par dagar så fick det bli ett besök hos ortopeden ändå. Efter en noggrann undersökning och röntgen av rygg, höfter och knän i olika vinklar så kunde vi konstatera att det med största sannolikhet är en muskelskada då inget annat gick att finna, vilket så klart var väldigt skönt då min första fundering var PL.

Ordinationen blev vila, smärtstillande och lugna koppelpromenader. Men så är det de där med koppelpromenad och ”vila”. Om det hade varit någon av de andra hundarna, förutom Billie då, så hade det inte varit en sån stor grej. De vuxna hundarna hade köpt konceptet utan större invändningar. Men att hålla en 7 månaders extremt energisk unghund i koppelvila, som dessutom är van att springa lös, är ungefär som att amputera sin egna arm, med en smörkniv, i trä.

Om man inte har haft den här typen av hund så tror jag det är svårt att förstå vilket stort behov av att få rasa av sig de har. Enligt mig är rasen väldigt enkel att ha å göra med, OM de får springa av sig ordentligt varje dag. När de inte får det, ja du, då blir de frustrerade. Och en frustrerad springerspaniel är inte lätt att hålla lugn, inte ens i koppel.  Innan vi kommit ut på gräsmattan för att morgonkissa så har Birk gjort två-tre volter, snurrat tio varv och samtidigt grävt djupa märken i altanen… Det borde vara rutin att få lugnande utskrivet, till hunden alternativt till ägaren, när man ordinerar koppel + vila till den här typen av hund 😉

Nu är vi iallefall halvvägs genom vilan och jag hoppas innerligt att han får grönt ljus hos veterinären, och att vi sedan aldrig någonsin mer behöver koppelvila!