Blev lite blandad träning idag ute på Sörmon, man kan ju inte sitta inne när det är så fint väder!  Cykeltur, lite lydnad, lek och dw – allt under skottlossning!  Började med en cykeltur på 1 timme och 20 minuter där vi körde intervaller, hade egentligen tänkt att låta Liam dra och Neo springa lös men efter att ha glömt glasögon (ett måste om man vill behålla synen), hjälmen (ett måste om man vill behålla livet) samt insett att bakbromsen behöver spännas så var drag inte något alternativ. Istället fick grabbarna springa okopplade bredvid eller framför mig i skogen, rätt gött att köra lite offroad istället för på snälla grusvägar som det brukar bli! Blev inte utskälld en ända gång trots att jag mötte två olika polisbilar samt en gubbe på fyrhjuling som såg ut som nån markägare eller tillsynsnisse 🙂

Vi höll oss hela tiden runt skyttebanan, ibland så pass nära att vi var bakom sandvallarna som fångar upp kulor på vift och ibland så långt bort att man fick stå helt stilla å tyst för att höra dem. Liam reagerade inte något alls förens vi gjorde ett i raden av alla vattenstopp, då var det som om han kom på att ”aj fan, det här ljudet ska jag nog vara rädd för” vilket resulterade i en orolig blick på matte samt ett ”piip?”. Vid det här laget hade han alltså hört skott i över 40 minuter, i både aktivitet (cykling), passivitet (vattenpaus samt vänta-medan-matte-funderar-på-vart-vi-ska) samt lek med kotte, alltså var det bara jäkla dumheter från Skägget sida, man kan inte bara komma ihåg att man ska vara skottberörd! Han fick ett ”skärp till dig för satan” vilket gav effekten att Skägget dyker ner i ett lerigt traktorspår och hugger en kotte medan skottlossningen fortsätter. Resten utav tiden där ute så reagerade han varken på pistolskott eller tyngre kalibrer. Man undrar ju, hur står det till där inne bakom luggen – Egentligen?!?!

Neo är helt oberörd, ibland funderar jag på om han är döv för han är reagerar sällan på ljud men han hör min röst hur lågt jag än pratar 😉 Han verkligen älskar att springa det lilla långörat, bara han får springa fritt nån timme om dagen så är han helt nöjd med sin tillvaro! Han har dock ingen som helst respekt för cyklen och jag fick hugga bromsarna både en och två gånger när han fick för sig att byta sida precis framför framhjulet!

Med uppvärmning, cykeltur, lek och lydnad, start/stopträning med wpsele samt nervarvning så höll vi på i nästan tre timmar, då kan man jobba 5 timmar utan att ha något som helst dåligt samvete !

Här är en film från söndagens räddningsträning på Neo, spank you Jo-Anne som filmade 🙂 Fick inget på Liam då vi prövade skotten i söksituation, fanns lixom ingen över att agera kameraman. Skotten med Liam i söndags gick väl så där, de första var han tydligt störd utav medan de andra mer var en lång kontroll. Det tredje small av när han hade en flyende figg i näsan, och ögonen, och då brydde han sig inte alls, en fråga om motivation? Efter dagens skott så tror jag, och hoppas inerligt, att han insett att skotten faktiskt inte gör ont men att han kanske fortfarande behöver mängd träning för att få det bekräftat att skott är inget att bry sig om. Nu känns det iallefall inte som en omöjlighet att få honom oberörd även om jag är tror att det kommer ta längre tid än vad vi har tillgång till.

Fler bilder från gårdagen finns i galleriet!