I helgen bytte vi de värmländska skogarna mot storstadens betongdjungel, närmare bestämt Stockholm. Eller ja,typ iallefall. Märsta. Eller tillhör Stockholms stad? Eller är det en egen kommun? Strunt samma. Vi var i storstan!
Anledningen till vår förvirring till stan var Svenska Draghundsportsförbundets årsstämma där jag representerade Sv. Riesenklubben. Årsstämman avlöste rätt friktionsfritt även om vi både var ense och oense, precis som de tidigare årstämmorna jag varit med på. Draghundsporten är ju rätt så bred så det är inte alltid helt lätt att vara överens så att det passar precis alla inriktningar och distanser men annars var det lika trevligt som vanligt med bra diskussioner. Plus i kanten för föreläsningen gällande anti-doping, ett ämnen som jag tror att framförallt SBK och deras lokal/ras-klubbar verkligen skulle behöva lyfta.
Vad jag dock reagerade på var avsaknaden av föreningar. Av lite drygt 100 föreningar så var vi 12 (!?) på plats. Att riktigt små föreningar med bara nån enstaka aktiv utövare inte har möjlighet att åka köper jag (även om förbundet står för resan och nästintill alla föreningar står för boendet) men att många av våra riktigt aktiva klubbar inte bemödade sig att komma gör mig förbryllad. Är det brist på info? Brist på engagemang? Någon slags tyst protest? Eller skiter man helt enkelt i vad som sker? Samtidigt har man med sitt ointresse någonstans accepterat det utfall som stämman bestämt, eftersom man inte varit där och gjort sin röst hörd.
(Bild: Gunilla Pöchhacker)
Förutom att vara med i sedvanliga diskussioner så fick jag även komma upp och ta emot ett förtjänsttecken i brons för mitt arbete med sporten under åren som gått. Det var oväntat men väldigt uppskattat! Jag vet att jag inspirerat många till att testa på draghundsport och kanske framförallt barmarksdrag och förhoppningsvis nu även släde sprint! I och med Timmies pensionering från tävlandet så satsar jag på nya utmaningar och kanske lyckas jag inspirera någon förare med icke-traditionell draghund att också testa på medeldistans! Lite inhopp i sprinten lär vi dock göra trots målet inom medeldistansen 🙂
För att underlätta för sambon som var hemma så tog jag med mig tre av terroristerna, Maya, Billie och Birk. Fick till lite bra träningstillfällen mellan stämmans späckade schema med främst miljöträning men även lite ”skit-i-andra-hundar-och-folk-träning” för gänget. Testade på en gallertrappa med en liten gallergång vilket var första gången för alla tre hundar, och alla löste det på olika sätt. Maya brydde sig inte öht utan knatade upp, fick lite mys på plattformen och knatade sedan ned igen precis som om hon gjorde så varje dag. Birk var lite skeptiskt första gången och fick peppas med lite beröm. Billie var desto mer skeptisk och förmådde tydligen bara halva kroppen att gå, så jag lyfte upp framtassarna och hon baktassarna 🙂 Upp kom vi, hon insåg att detta var ju faktiskt inte så farlig och andra vändan upp hade hon kontroll på både fram- och bak-ben!
När stämman var över hade vi planerat in en valpträff för B-valparna! Billie, Birk, Brage (Ymer), Pappa Morris samt Kilo, vilken har samma mormor som Nikki 🙂 Jag kunde konstatera att mina valpar var rätt så trötta i skallen efter helgen och att de tydligen har någon form av dvärg-gen i sig. Antingen det eller så matar Johanna Ymer med någon form av anabola då den grabben var betydligt större än både Billie och Birk, söt som socker är han i vilket fall som helst <3
Så. Efter en helg full med intryck så var det rätt skönt att komma hem igen. Tydligen tycker även Billie och Birk så då de legat och sovit större delen av tiden sedan vi rullade in på gården igår kväll 🙂