Ibland kan man ju börja fundera, om det är så att något helt enkelt inte är meningen! Ungefär så känns det med Liams tjänstehundsutbildning. Om det inte är det ena så är det de andra! Är det inte vattensvans, öroninflammation så är det mottagaren inte orkar bära hunden eller att reglerna ändras. Kanske är det dags att släppa tjänstehundsbiten, inte för att Liam för den sakens skull är dålig men för att det helt enkelt inte är meningen att vi ska syssla med det?

För er som inte vet så ska en försvarsmaktshund/bevakningshund vara tyst eftersom man annars kan röja gruppens position för fienden. Att lära in något hos en hund är inte särskillt svårt men, att lära om en hund som alltid fått belöning för att skälla i räddningsträningen de senaste tre åren är en helt annan historia! För honom är människor en synonym till skall, så enkelt är det bara, det sitter i ryggmärgen på honom! Kör vi uppletande är han tyst, ska vi spåra är han tyst, kör vi lydnad så får jag startskall på tävling men annars är han tyst. Innebär aktiviteten någon form utav människosök så är det pip och skall som gäller – thats it! Och han kan skälla högt, mycket och lääääänge! Att bestiga K2 utan syrgas känns som en fis i rymden jämnfört med att få Liam att förstå att han nu inte ska skälla på människor eller vittring av människor.

När jag ser de färdiga ekipage som finns på klubbarna och de som jag tidigare tränat med så ser jag inga paralleller mellan dem och Liam. Inte för att dessa hundar är dåliga, de är supertrevliga och duktiga på sitt jobb men de är också en helt annan typ av hund än vad Liam är. Ska jag då försöka göra om min trimmade pansarvagn för att passa in eller skit i det och släppa lös krafterna på banor där de kommer till sin rätt? Att få jobba med eftersök på riktigt hade varit så himla kul men är det verkligen värt det? Om vi har otur (eller tur beroende på hur man ser det) så kommer vi ändå bara ut nån enstaka gång under Liams livstid.

För att sänka min motivation ytterliggare till att fortsätta så har tiden för förarutbildningen ändrats från en vecka till två veckor. Två veckors förarutbildning utan hund! Förutom att jag gillar mina hundar och har svårt att lämna dem i två veckor, eller för den sakens skull hitta hundvakt, så innebär det två veckor utan träning för mina hundar. Visst, inte hela världen men att lägga in två veckors helt vila i vår uppbyggnadsfas inför tävlingsäsongen känns inte som en bra idé. Fanns visserligen ett annat tillfälle för förarutbildning som låg nämare än 40 mil enkel väg men då är det Vindelälvsdraget och det går före bevakningen. Två veckor hemifrån innebär inte bara att jag kommer efter i skolan utan också en ekonomisk förlust eftersom ”ersättningen” knappast är värd att nämna :/

Så ja, just nu pissar vi i motvind. Frågan är ju om vi ska fortsätta att göra det eller om vi helt enkelt ska vända oss om?