Då har jag börjat i skolan igen, på master/magisterprogrammet Samhällelig riskhantering, och det är absolut inte det här jag vill jobba med! Jag vill jobba med klimatfrågor, typ klimat och säkerhet, och har upprepade gånger fått höra att detta programmet skulle passa mig. FEL! Efter att i två dagar pratat om antalet olyckor vid övergångsställen, vilka som löper störst risk att dö i motorcykelolyckor eller hur man kan förhindra att folk 65+ bryter lårbenshalsen så insåg jag, nä – detta är verkligen inte det jag vill jobba med! Jo då, programmet innehåller allt lite klimatkurser men att läsa i två år – 120 poäng – för att då läsa 15 veckor – 22,5 poäng – av det som jag tycker är intressant känns bara korkat. Inte nog med att jag slösar bort min tid, jag får dessutom ännu mer studielån för nåt som jag inte ens vill läsa. För de övriga på programmet, som är sjuksköterskor, sjukgymnaster och krimologer så passar detta säkert som handen i handsken. Men som sagt, jag går nu över till plan B, jag ska bara komma på vad den innebär…

För att försöka få mig själv på bättre humör efter dagens krasch, jag hade verkligen sett fram emot den här utbildningen så jag blev superbesviken när jag insåg att den inte alls är vad jag trodde, så tränade jag lite hund istället. Cyklade ner till schäferklubben, tränade lite lydnad och cyklade hem igen (8,5 km t.o.r) så nu är grabbarna trötta i både knopp och kropp! I synnerhet Neo som bara fick träna på ipo-apportering vilket bland annat innebär apportering över ett hinder som är dubbelt så högt som han själv 🙂 Timmie gjorde en skräll och satte en vanlig slät apportering helt klockrent tre gånger på raden. En gång är ingen gång, två gånger är ett varning och tre gånger är ett beteende – så där avslutade vi. Har ganska så nyss börjat med apporteringen så jag blev himla nöjd, och genast på bättre humör! Tur att jag har alla mina grabbar <3