… i helgen tog Liam sitt första cert! 5 år och fyra dagar gammal 🙂

Snöstorm hela vägen till tävlingsplatsen, is, oplogade vägar och en matte med feber. Men skam den som ger sig! Man kanske blir lite som man umgås för idag var nog bara envisheten som gjorde att vi kom i mål, Liam och jag. Mitt i en uppförsbacke fick stackars Liam själv dra hela ekipaget medan matte fick fokusera på att försöka andas! Det är tur att man har fyrhjulsdrift på pansarvagnen 😉 Det bästa med hela racet var när Liam tuffade uppför en backe, trött som få, och det står två barn längst upp. När ungarna börjar ropa ”heja heja vovven!” så börjar Liam direkt att galoppera och ökar farten sista biten in i mål <3 Jäklar va trött han var och som han har fått slita! Jag var verkligen den svagaste länken i teamet men Liam gör en aldrig besviken, han bara går! inte ens när jag missade att Niclas kom ikapp med sin vorsteh, vilket gjorde att våra hanar nästan gned sig mot varandra i omkörningen, så slutar Liam att fokusera på sitt arbete!

Timmie fick också springa en sväng, dock bara 5 km, där jag fick tillfälle att öva på ett omkörningsproblem som uppkommit de senaste gångerna då folk hejat på Timmie när vi kört förbi. Idag gick det dock bra och vi kunde köra om ett par ekipage utan problem 🙂 Har även vurpat ett par gånger, benen orkade helt enkelt inte stå emot trycket i kurvorna och vips – blåslagna knän.