Back to the crimesceen..

Tillbaks till längdskidspåret i morse. Tog först ett varv själv, utan hund, som gick väldigt bra! Mötte två trevliga herrar med tillhörande hundar som var de som höll ordning på spåren, som Karin sa igår, vi gillar snälla gubbar 🙂 Värmde upp Liam och tänkte igenom min plan i huvudet, ena handen på panikhaken -check, ena skidan i bromsposition – check, testamente klart – check.

 

Undrens tid är iallefall inte förbi för Liam lyssnade skitbra alla tre varven och tog det lugnt när jag bad honom för att sedan få ösa på i uppförsbackar och raksträckor 😀 Inte ens när vi kom i en sväng och ett rådjur stod mitt i vägen fick han flipp utan han saktade ner och travade förbi rådjuret i skogen! Efter skidturen hade Liam tid hos hundsimmet och där låg faktiskt hela han i vattnet, om man jämnför som det brukar se ut när han nästan står upp i vattnet när han simmar 😉

 

 

Ni som ska på My Dog får inte glömma att spana in Riesenmontern som finns på rastorget! Vi ska inte dit i år men finns ändå för allmän beskådning i montern 🙂

Onsdag idag

 Som vanligt, öven en timmes lösspring i skogen för grabbarna på morgonen. Upptäckte att en utav våra promenadvägar nu blivit plogade, somliga tycker säkert att det är skitbra medan en annan tycker det var dumt då varken jag eller hundarna bygger muskler och kondis av att gå på plan mark!

Med en riesen som storebror kan man känna sig trygg!!

 

Förutom morgonens promenad och kvällens träning i ridhuset med Karin och Helen (där båda grabbarna var väldigt duktiga, Liam tränade IPO-lydnad med  en härlig attityd och riktiga framsteg i sättande under gång medan Neo tränade jaktrelaterade grejer som ut-träning, stoppsignal och korrekta avlämnanden samt lydnadsfot) så har jag verkligen inte gjort ett skvatt idag. Har tittat på film, legat i soffan, lyssnat på min ljudbok och ätit god men dock inte helt nyttig mat – en riktigt latmaskdag alltså! Med förra veckans aktiva schema så gjorde vi oss förtjänta av en maskig dag 🙂

Självmordsträning och pay-back time

Det finns två versioner av dagens pass med längdskidorna.

 

Min version:
Sakta!
Nej, lugnt!
Sakta ner!
Men jag sa SAKTA!
(fan, nedförsbacke!)
MEN FÖR I HELVETE LIAM, SAAAKKKKTTTA!

 

Liams version:
Öka,öka, spring, spring, spring!
Sakta? Nej springa fortare!
Nedförsbacke =  Ja, öka mer!!
Öka,öka, spring, spring, spring! Öka,öka, spring, spring, spring! Öka,öka, spring, spring, spring!

 

Vi tränade med Karin och hennes tjejer och är det något som Liam älskar så är det att träna med brudarna och att ligga först i ledet är ännu bättre! Visst är det roligt att han gillar att dra, och visst det är skitbra för kommande tävlingar att han alltid vill ligga först men inte till den kostnaden att han kör sitt egna race och skiter i mina kommandon!

 

Fick ut min hämd då vi nu på kvällen tog en timmes promenad där Liam fick gå med wp-selen och 16 kg släpandes efter sig. Det var visserligen en dålig hämd då dragvikten på 16 kg är relativt låg och Liam är relativt vältränad, men jag ska erkänna, lite skadeglädje hade jag när han fastnade i en snödriva och fick dra sig loss, dra din lilla ”för-bra-för-att-lyssna-på-matte”  – dra! Mohahhaaaa!

Ut och Stopp!

Morgonpromenad i minus 17 grader, man är inte så kaxig när det bildas frost på ögonfransarna efter tio minuters utevistelse 😉

 

 

Då Liam och jag ska åka längdskidor i eftermiddag tillsammans med Karin så fick dagens morgonpromenad innehålla Neo relaterad träning. Vi tränar inkallning och stoppsignal på visselpipa varje gång vi går promenad i skogen, vilket är varje dag, men idag blev det lite mer strukturerad träning.

 

Hittade en plogad parkering som låg lite off, för det är nämligen inte alla som uppskattar att man kl 9 på morgonen tränar med en högljud visselpipa 😀 Ställde ut två skålar med en godis bit i varje där vi kunde träna ”ut” och sedan även stoppsignal. Neo har inga problem att sätta sig om han är nära mig men så fort det blir lite avstånd, typ 3-4 m, så vill han gärna gå till mig och sedan sätta sig. Nu blir det alltså först att springa rakt fram till skålen, äta godisen, stoppsignal kommer, Neo sitter och matte kommer med belöning! Vill egentligen inte köra med matskålar då jag vill ha upp nosen ifrån backen men just nu går det inte att köra med belöningspinnarna, där jag får ned dem i marken är det för mycket snö för att Neo ska springa, och där Neo kan springa där finns det ingen snö att få ned pinnarna i!

 
Springa ut!

 

Sen sitta på signal!

 

Sen har Neo kommit i spökåldern, suck. Igår var det en hotfull ketcupflaska som satte skräck i långörat och i förrgår var det den extremt farliga utbytesstudenten som bor granne med oss. Helt plötsligt är svalen (eller trappuppgång enligt vissa) dödens tunnel och hissen är Satans påfund! Grymt irriterande då jag inte har lust och stå i minus 20 å frysa för att låta honom själv inse att den röda ketcupflaskan inte kommer att döda honom samtidigt som det är lite gulligt korkat 😉 Liams största fiende under hans korta spökålder var papperskorgar, de var ena lömska saker…

 

 

Sydde en prototyp av fleecesockarna igår, hade bara en söm kvar i karborren när nålen gick av.. Satan i gatan vad trött jag blir! Nu måste jag köpa en ny nål också, kanske hade det varit billigare att beställa sockarna ändå?  Fast det hade ju inte varit lika roligt! 😀 En nomesele till Neo är iallefall beställd och nästa projekt för symaskien är att omvandla min gamla sovsäck till två hundsäckar inför våren och sommarens äventyr!

Sökträning tre dagar i rad

Trots att det varit kallt, ibland riktigt kallt, så har grabbarna och jag tränat sök tre dagar i rad. Kallt men alltid lika kul och lärorikt!

Det nya året invigdes med sökträning där Liam fick springa i skogen och skälla på figgar. Han skötte sig bra även om han var lite nära ett par gånger, han backar visserligen utan problem när man säger till honom att backa men ska nog plocka ut markeringarna från skogen och köra enbart markeringsövningar för att ”mota olle i grind” så att säga! Nästa skogssökpass för honom kommer vi att träna på raka skick eftersom han börjat slarva lite med detta. Neo fick vara vallningshund och tiggde friskt godis av alla som inte kunde motstå ett par söta cockerögon!

 

 

Även lördagens spenderades utomhus i kylan men då var det långörat som fick agera brukshund! Liam är riktigt rolig att köra i söket men Neo är rolig bara för att han är så söt 😀 Han springer som en iller på speed och bangar inte trots att vi har mycket snö och terrängen bitvis är jobbig. Han fick popuper samt minnesbilder och sprang ut till figgarna utan problem. Han släppte dock rullen hos en figge där hennes köttbulle-luktande fingrar blev för mycket för en mattokig cocker 😉

 

Idag hade vi räddningsträning där både Liam och Neo fick träna. Vi var på Räddningstjänstens övningsområde i Karlstad där vi sökte i bilar, bussar, tåg och containerhus. Vi hade även lyxen att få fika inne på brandstationen, varm och torrt! 😀 När vi satt där kom det dessutom in ett larm, från Kronoparken, och vi fick se brandmännen swischa förbi för att ta sig till sina bilar 😉 Neo fick först agera vallningshund med Myra, Viggo och Tuva som tillsammans röjde runt i området. Vi var väldigt effektiva idag, delade upp området i två och körde på så att alla hundarna fick köra två pass.

 

Liam var supertaggad och hoppade omkring likt en vildhäst innan tjänstetecknet kommit på, helt tokig men ack så söt 😉 Han gjorde ett bra jobb som vanligt och som vanligt var det vi tvåbenta som inte alltid hade alla hästar hemma i stallet! Neo fick bara två skick, att bara gå med i området och gå i mörker, gallertrappor och brandhärjade hus är tillräckligt för en sån nybörjarhund. Han leta efter en förvirrad farbror som först virrat bort sig i en gammal bus och som sedan förvirrat bort sig igen (!) men då i en tågvagn – inga problem för cockerrockern! Han tog rullen fint och hade bra fart ut på påviset 🙂

 

 Efter dagens träning for vi vidare för att åka lite längdskidor, var ute i nästan en timme och Liam drog på bra framme i selen. Känner redan nu hur ont jag har i insidan av låren så jag vill inte tänka på hur det kommer att kännas imon 🙁 Någon som vill byta?

 

Bilder från dagen finns här!

Hej tvåtusentio

 År 2009 är till ända och fler å fler utav de bloggar som jag brukar besöka börjar summera året som gått och lägga upp mål för nästa år.

 

Vad jag kommer ihåg så tror jag inte att jag hade några mål för Liam under 2009, troligtvis för att jag tog bort Hoover strax innan årsskiftet och tävlingar var då det sista som slog mig. Trots det så har vi tävlat lite grann och då med blandade resultat men alltid med någon personlig framgång även om det kanske inte synts i poängen.

 

 

Sedan jag tog bort Hoover har min syn på tävlingar förändrats radikalt från att vara en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna som jagade meriter till att uppskatta vinster men egentligen inte bry mig. För när allt kommer omkring så är ett första pris i lydnad eller bruks just bara det, ett första pris, det betyder egentligen inte ett skvatt. Vad som betyder något, på riktigt, är att ha en frisk och lycklig hund som man trivs och har roligt tillsammans med. Vad spelar det för roll om hunden är uppflyttat till lägre men måste vila i två, tre dagar efter ett pass i skogen för att höfterna är slut?  

 

 

Något som jag också kommit till insikt i är vad jag tränar och varför. Hoover kunde massor av trix, jätteroliga men helt totalt onödiga och inget jag kunde använda till något. Förr tycker jag det var skitkul att peta i diverse lydnadsdetaljer och trots att jag har en bra lydnadshund med en korrekt fotposition, snabba lägganden och klockrena apporteringar så har jag tappat suget för lydnad, och anledningen kan beskrivas med något som Stefan sa: platsliggning räddar inga liv. Och det stämmer ju, vad spelar det för roll om jag har en hund som kan dumrutan eller växla från ligg till stå utan att flytta sig ur position? Det lär ju inte göra att jag hittar de skadade eller borttappade fortare. Det känns helt enkelt mer vettigt att lägga ner så mycket träningstid och energi som man gör på något som kan ”make a diffrens” istället för att bara generera i poäng och pris. Har man blivit räddningsnörd eller vad? 😉

 

 

 

För nästa år så har jag inga större tävlingsmål med Liam. Det enda som är bestämt är att vi ska hjälpa, eller kanske själpa, riesenklubbens lag på Vindelälvsdraget och förhoppningsvis har jag råd att åka på ett par dragtävlingar och andra mer ”fysiska tävlingar” innan året är slut. Med räddningen så kvittar det egentligen hur det går, visst skulle jag bli världens gladaste människa om vi blev certade men vi kommer att fortsätta träna räddning även om vi inte blir det. Att sluta är liksom inget alternativ så Linda, Stefan å alla ni andra i räddningsgänget, ni får dras med mig och skägget ett tag till 🙂 Sen är ju räddningsvärlden mycket mer än bara SBK så om vi inte passar in i deras mall för hur en räddningshund ska vara så finns det ju flera andra organisationer som har hundar som söker efter människor.

  

Något som förändrats hos oss är ju så klart att det åter flyttat in ett långörat här, ingen har väl missat Neo! Neo ska få växa till sig under 2010 medan jag hade tänkt att lära mig så mycket som möjligt om jakten. Han ska genomgå MH, röntgas och köras in i draget, för självklart ska även han bli draghund som storebror! Vidare så kommer vi att pröva på lite allt möjligt och kanske att hans nuvarande momentlydnadslista som består av ”sitt” och ”fot” utökas med ett ”ligg”. Ja, ni kanske förstår hur mycket tid jag lägger på momentlydnad när Neo efter över två månader här bara kan sitt och fot! Naturligtvis kommer han att fortsätta jobba inom räddningssöket och om han fortästter att utvecklas som han gör nu ( och om vi får en ny instruktör i distriktet, känn ingen press Linda!!) så kanske även han kan gå utbildningen till räddningshund!

 

 

Så, summasumarum: under 2010 så kommer vi att fortsätta att leta efter nya utmaningar  och ge alla dåligt samvete när vi trimmar musklerna och konditionen i joggingspåren. Och så länge jag får behålla mina hundar friska och glada under året så är jag mer än nöjd 😀

Bye bye 2009!

Då var den sista dagen på 2009 här, lagom kallt och lite utav den blåa himlen visade sig innan mörkret hann falla 🙂 För att få trötta hundar till ikväll så blev det en långpromenad med lite uppletande för vovvarna och så klart en del bus! Neo fick en ny beundrare men tyvärr är kärleken inte besvarad och som tur är så är Neo ingen bråkstake utan låter mer än gärna matte ta hand om friaren 😉

 

 

Liam tar däremot ingen skit men han är aldrig ute efter att starta bråk eller att ens leka med hanar (det gör man ju med tikar!! 😉 ) och nio gånger av tio så ställer sig yngre hanar under honom i rangen medan han nästan alltid lägger sig för äldre – måste försöka få Liam och Jazzi på film för där ser man så tydligt hur Liam fjäskar för Jazzi! Men när andra hundar inte lyssnar på hans signaler där han tydligt visar att han inte vill ha något med dem att göra eller ha något bråk, och när han dessutom ser till att hålla sig på avstånd ifrån dem, och de ändå går på honom så säger han till slut ifrån.

 

Vad som är riktigt tråkigt med detta är att det är Liam som klassas som den aggressiva hunden trots att det är han som hela tiden försöker undvika bråk. Att Liam till slut säger ifrån efter att han gång på gång talat om för den andra hunden att hålla avstånd är inte så konstigt men för mig det är fortfarande ett oacceptabelt beteende. Tyvärr hinner jag inte alltid fram i tid eller läsa situationen tillräckligt snabbt för att få bort den andra hunden men för mig är det självklart att Liam inte ska behöva ta den fajten utan att jag som flockledare ska se till att inget hotar flocken. Lika så ser jag till att mina hundar lyssnar på mig och andra hundars signaler, gör de inte det så får mina hundar helt enkelt inte vara med längre och de kopplas upp.

 

 

Jag är ju faktiskt ansvarig för hur mina hundar beter sig och att springa omkring å mucka med andra hundar är enligt mig ett helt oacceptabelt beteende. Om Liam eller Neo skulle komma på tanken att pyssla med något sånt kommer de att ångra den tanken illa kvickt! Min filosofi är inte att grabbarna ska älska andra hundar utan de ska agera precis som de gjorde idag, acceptera att vi har okända hundar med oss på promenad utan att mucka eller bete sig illa! Duktiga grabbar! 🙂

 

 Fotot taget av Sanna, som nu börjat få haj på hur man fotar svarta hundar 😉

 

Nog om det! Ikväll blir det middag och allmänt frosseri hemma hos Sanna, inget komplicerat för imon blir det sökträning, lika så sök på lördag och på söndag är det dags för räddningsträning! Har sett att nästan alla de bloggar som jag besöker har skrivit en summering av året och mål för nästkommande så nästa inlägg, dvs under 2010, får bli en års-rapport!

Hissproblem och nyårshandel

Gårdagens avslutades lite lustigt i Sannas hiss där vi spenderade 40 minuter då ett koppel fastnat i dörren, kanske är det dags för fastighetsägaren att sätta in en innerdörr!? Vi hade iallefall tur i oturen då den dit ringda hissfixaren valde att ta vårt larm först och inte det som han fick in samtidigt, för det låg nämligen i Nora.. Då hade vi fått sitta där betydligt längre!

 

 

Vaknade idag med världens träningsvärk efter gårdagens skidtur, har tydligen ett par muskler som jag inte använt på ett tag om jag säger så..  Känns som om någon har slagit mig i magen och insidan av låren är stelar som vedträn.. Tog en morgonpromenad med Sanna and das doggos, en runda som normalt tar runt 50 minuter men då den var oplogad så tog det över 1½ timme att pulsa runt i snön. Vovvarna rusade på som vanligt 🙂 Fler bilder finns i galleriet!

 

Efter promenaden blev det en shoppingrunda för att inhandla mat och dryck för morgondagen, snacka om att det blir frosseri i Kronoparken 😀 Tur att vi har en promenad inplanerad i morgon på dagen så att man kan äta med gött samvete!

Gott nytt år på er 🙂

 

Vi överlevde

dock med en mindre vurpa men den mjuka snön dämpade fallet 😉 Fick inte en endaste utskällning av mötande åkare utan bara leenden och ett par rop att jag hade en duktig hund 🙂 Blev en rätt kort tur på runt 35 minuter då vi i morse gick en timme i den djupa snön och dessutom har tid för simning ikväll, Liam var visserligen inte så trött efter skidåkningen men det kommer ju en dag imon också. 

 

Värre var det med min åkteknik, jösses malaria alltså.. Rom byggdes ju inte på en dag och det lär ta ett tag innan min åkteknik blir bra, tills dess får Liam jobba på som satan 🙂

 

Fick ett tvärstopp i spåret när Liam föll platt som en pannkaka på marken för att bita loss snöbollar från tassarna, ändå klippte jag rent nogrant runt tassarna igår kväll (passade även på att klippa mig i tummen…)

Några tips för hur man förhindrar isbildning mellan trampdynorna?

Sysselsättningsproblem?

Nja, inte här iallefall.. Somliga tycker ju att det är skönt med någon hemmadag när de varit borta ett tag, det har inte vi tid med!

 

 

 

Igår morse var det upp tidigt för att åka till Brandstationen (me like!) i Karlskoga för räddningsträning. Ytterliggare en anledning till att älska räddningsträning, väderförhållande ute: -12 grader, snö, blåst och iskallt, väderförhållande inne; varmt, torrt och ”ganska” rent 🙂 Körde som sagt inomhus där Liams tomskällande blev bättre och bättre för varje figg, kanske finns det ett ljus i tunneln? Vidare blev det en del hantering och lyft som direkt följdes av ett sök, vilket så klart inte vad något problem.

 

Neo fick träna lite han med och den främmande miljön var inget problem, inte ens gallertrappan fick cockerrockern att backa. Han fick lite mörkerträning och vi tog ett kliv framåt i träningen genom att nu faktiskt koppla på näsan och inte bara springa efter synliga figgar eller pop-uper. 

 

 

 

Idag var ännu en morgon då mobilen ringde alldeles för tidigt, men inte utav alarmet utan nu var det promenadsällskapet som undrade om vi var redo – mmja? Vi är klara om 10 minuter 🙂 På med kläder, packa ned fika och ut till bilen för att åka vidare till Sörmon. Promenad med ett stycke helgalen Vorsteh och en något mindre knasig Setter i snö upp till knäna, behöver jag säga att det sög rejält i benen? Neo blev nedmölad av Mira ett antal gånger tills storebror Liam klev in och gav igen för gammal ost genom att tackla ned Mira och helt enkelt lägga sig över henne i snön så att hon inte syntes 🙂 Härligt att alla idioterna kommer så bra överens 😉  

 

Träffade sökgänget efter promenaden och körde snösök med Liam, som idag varit helknäpp – totalt galen i kopplet, vägrat hoppa in i bilen (till den grad att jag fick ta i ifrån tårna och trycka in honom i bilen) för att sedan sitta å yla medan vi väntade på vår söktur. Övertaggad i söket där han sprang rätt ibland, ibland grundade, ibland stannade och ibland sprang fel. Näst sista figgen tog hur lång tid som helst då figgen inte låg där jag trodde att den gjorde och vinden låg åt fel håll å kunde därmed inte hjälpa honom. Efter omskick efter omskick så fick vi reda ut vart figgen låg, gå rätt och vinda in den, skallmarkering i kopplet och figgen hittade – inte svårare än så 😉 Efter den erfarenheten så kanske Liam har fattat att jag inte pekar och riktar inom honom för att jag tycker att det är roligt utan att det faktiskt finns en mening med det. Avslutade med en flyende figge som hade den älskade tomtebollen. Snön sög även rätt bra hos Liam men inte mer än att han hade massor av energi kvar att jaga efter tomtebollen!

Neo fick vara vallningshund tillsammans med Bästa som jobbade för kung å fosterland för att få igång Neo i lek som hade fullt upp med att ta sig fram i den djupa snön. Neo hittade däremot en annan vän, en liten staffefröken som var mer i hans storlek och typ 🙂 Så söta så söta! Tog inga bilder idag eller igår men vet att det sköts flitigt med andra kameror så jag hoppas att det dimper ner lite bilder i mejlboxen!

 

 

Imon hade jag tänkt att premiäråka skidorna, rapport (om vi överlever) kommer imon!

Julen på sexhundrasjuttionnio ord

 

Åkte hemifrån tidigt tidigt på tisdagmorgon för att kunna anlända till Gråbo vid 11-tiden. Resan ned gick bra trots att Säffle kommun troligtvis inte äger några plogbilar för där var det som att köra i sand, vägen svänger men inte bilen – kul!

 

I Gråbo blev det fika med Shadi med tillhörande sambo (som jag naturligtvis glömt av namnet på) och deras goa vovvar! Liam blev naturligtvis jättekär i stackars Mini medan Neo fjäskade för de tvåbenta. Köpte lite fågel till Neo och fick massor av tips och idéer om jaktträningen, skitkul! Tusen tack!! Känns jättekul att ha träffat några i samma ålder som har ett intresse för spanieljakten och dessutom har liknande tankar om träningen 🙂

 

Åkte vidare för att köra fel på min väg till Huveröds och hamnade mitt på backaplan – big misstake! Folk kan ju fanimej inte köra bil ordentligt alltså, seriöst.. Inhandlade julgodis till grabbarna och fika till mej å farfar. Spenderade sedan hela dagen och kvällen hemma hos farmor och farfar där Neo blev upphånglad av farmor som är helt förälskad i cockrar.

 

Dagen före dopparedagen blev en fullspäckad men ändå lugn dag där vi hade ett par saker att göra men vi gjorde dem i vårt tempo. Tog en morgonpromenad i skogen där Liam fick använda sin wp-sele med tillhörande kedjor för att få sig lite utmaning. Han fick själv välja väg och tyckte att dragträning off-road skulle stå på dagens träningspass.

Neo fick träna stoppsignal medan Liam plogade vägen framför oss för att sedan störa Liam genom att kampa med selen – kampcocker!

En timme ägnades åt att skotta uppfarten som jag kvällen innan fick ta ordentligt med satts för att komma uppför. Kunde visserligen tagit ut snöslungan men den bygger inga muskler! Grabbarna roade sig med varsitt bogblad för att sedan sabotera mitt arbete genom att attackera skyffeln och gräva i mina snöhögar.. Kvällen spenderades först på golvet med ett blödande pekfinger och sedan i soffan där chipsen, colan och godiset, som jag åkt 2 mil enkel väg för, intogs tillsammans med två mycket trötta hundar.

 

 

Julafton började med en härlig joggingtur i Lindome med Liam och Neo. Liam drog som vanligt och jobbade på bra som vanligt trots att man gled ett par cm bakåt när man skulle trampa ifrån i varje steg, helt klart jobbigt men oj vilken träning! Joggingpremiär för Neo som fick springa bredvid då han inte har någon ordentlig sele än men han skötte sig bra och pinnade på i skogen. Annars var julafton precis som vanligt, lugnt hos min morbror medan det var fullt ös medvetslös hos min farbror. Pojkarna fick vara hemma i mormor och morfars hus där de hade det lugnt å skönt.

 

 

Middag hos farmor och farfar är en tradition som inskaffades när Liam kom in i familjen. Hos oss är hundarna familjemedlemmar och även de måste vara med å fira jul men då mina kusiner är allergiska så blir den en mini-jul hos farmor på juldagen där pojkarna är välkomna! Pappa och hans flickvän kom på besök och Liam blev superlycklig över att få träffa ”morfar” igen 🙂

 

Annandagen är lika med shopping tillsammans med Pappa, och nej det är inget shopping a la pappa-betalar för så bortskämd är jag inte men han ställer upp som smakråd och tips. Hittade mig ett par längdskidor med tillhörande skor och stavar 😀 Ett par vantar, en t-shirt och ett par goa ”längdskids-sockar” hittade även hem till Karlstad.

 

Efter shoppingen blev det en snabbvisit till Farmor och Farfar för att sedan åka hem. Som de väderintresserade människorna vet så hade det inatt kommit in ett fasligt stort snömoln som släppt sina vita flingor bland annat över hela riksväg 45 från Göteborg till Karlstad. Stundvis gick det knappt att köra i 40 då kommunen och vägverket tydligen missat SMHI’s snövarningar och inte tagit ut sina plogbilar i tid. Mycket trafik i kombination med dåligt väglag gjorde att det tog över fyra timmar att komma hem – suck! Men när vi väl var hemma så visade Liam sin lycka genom att få ett knasanfall i sängen så att kuddarna flög!

 

 

Hoppas att ni haft en trevlig jul!