Står i köket och skär upp en fralla när jag känner att det gör fasligt ont i fingret. Tittar ned och ser att mormors vassa kniv inte hade några problem att skära igenom både frallan och mitt finger. Ser att såret är inte så stort men djupt, eftersom kniven sitter fast i fingret.. Jag är rätt smärttålig och har inga problem med andras blod eller skador, men mitt egna blod klarar jag inte av.
Kastar mig över till kranen och spolar på kallt vattnet så att det färgas rött. Känner mig yr, rummet börjar snurra och ljudet av vattnet börjar försvinna. Virrar en handduk runt fingret, sätter mig ner men kanske lite för fort och håller på att falla baklänges men Liam står brevid mig och jag tar ett ordentligt tag i hans nacke, där han har hud likt en Shar-pei, och lyckas sätta mig ned på golvet. Sitter där men yrseln blir inte bättre och det känns som om jag svimmar men jag hinner tänka att ”det här kommer att göra ont”, för jag hade nämligen inte stängt lådan som jag tagit kniven ur. Men istället för att slå huvudet rakt in i lådan så krockar jag med något betydligt mjukare, Liams bröstkorg. Det stora buffelhuvudet puttar mot min axel och jag lyckas tack vare det att sätta mig upp. Liam ställer sig framför mig med sitt huvud intryckt i min bröstkorg så att jag inte faller framåt, sitter där och försöker fokusera på att andas medan jag stryker Liams päls.
Efter en stund försvinner alla svarta prickar och ljudet av vattnet kommer tillbaks. Liam står stadigt likt en stor sten medan jag använder honom som stöd för att ta mig upp. Kikar in i handduken och ser att det slutat blöda, tar telefonen och ringer till morfar för att höra vart stora plåster finns.
Vilken tur att Liam var där! Hade ju varit så där kul att vakna på golvet troligtvis med världens huvudvärk och en mörbultad skalle, vilken julafton det hade blivit.. Mycket kan man säga om Liam, men fan vilken underbar hund han är!
Imon är det julafton och här med vill vi önska alla läsare och vänner en riktigt god jul! Glöm inte att ta hand om era fyrbentna vänner, man vet aldrig när man behöver dem som bäst 🙂