Liam – min kärleksfulla bulldozer

Står i köket och skär upp en fralla när jag känner att det gör fasligt ont i fingret. Tittar ned och ser att mormors vassa kniv inte hade några problem att skära igenom både frallan och mitt finger. Ser att såret är inte så stort men djupt, eftersom kniven sitter fast i fingret.. Jag är rätt smärttålig och har inga problem med andras blod eller skador, men mitt egna blod klarar jag inte av.

 

Kastar mig över till kranen och spolar på kallt vattnet så att det färgas rött. Känner mig yr, rummet börjar snurra och ljudet av vattnet börjar försvinna. Virrar en handduk runt fingret, sätter mig ner men kanske lite för fort och håller på att falla baklänges men Liam står brevid mig och jag tar ett ordentligt tag i hans nacke, där han har hud likt en Shar-pei, och lyckas sätta mig ned på golvet. Sitter där men yrseln blir inte bättre och det känns som om jag svimmar men jag hinner tänka att ”det här kommer att göra ont”, för jag hade nämligen inte stängt lådan som jag tagit kniven ur. Men istället för att slå huvudet rakt in i lådan så krockar jag med något betydligt mjukare, Liams bröstkorg.  Det stora buffelhuvudet puttar mot min axel och jag lyckas tack vare det att sätta mig upp. Liam ställer sig framför mig med sitt huvud intryckt i min bröstkorg så att jag inte faller framåt, sitter där och försöker fokusera på att andas medan jag stryker Liams päls.

 

Efter en stund försvinner alla svarta prickar och ljudet av vattnet kommer tillbaks. Liam står stadigt likt en stor sten medan jag använder honom som stöd för att ta mig upp. Kikar in i handduken och ser att det slutat blöda, tar telefonen och ringer till morfar för att höra vart stora plåster finns.

 

 

Vilken tur att Liam var där! Hade ju varit så där kul att vakna på golvet troligtvis med världens huvudvärk och en mörbultad skalle, vilken julafton det hade blivit.. Mycket kan man säga om Liam, men fan vilken underbar hund han är!

 

Imon är det julafton och här med vill vi önska alla läsare och vänner en riktigt god jul! Glöm inte att ta hand om era fyrbentna vänner, man vet aldrig när man behöver dem som bäst 🙂

Simning idag!

Liam fick simma i jetstreamen tills dess att skottlossning utbröt då det hade blivit för fuktigt i maskineriet och någon propp eller nåt gick. Lite mysko tyckte Liam men inte till räckligt mysko för att inte slänga sig i bassängen när vi konstaterat att vattnet var okej. Skönt att han inte reagerade något nämnvärt på smällen, förra året vid den här tiden fick Liam en smällare slängd på sig som exploderade precis bredvid honom och om det inte är något vi behöver så är det en upprepning av det!

Medan jag torkade och strechade Liam fick Neo simma en sväng i poolen med Pernilla. Vattenhund som han är så älskade han det och inte blev det sämre när Pernilla slängde i två gummifåglar  – tack! 🙂 När Liams simkort är slut så ska jag köpa ett så att båda vovvarna kan få simma regelbundet!

Vinterpromenad

Eftersom morgonpromenaden bara blev en kortis på 30 minuter så fick förmiddagspromenaden bli lite längre! Packade ned ett par bollar för att träna stadga under turens gång och ett par dummies att träna apportering med när vi väl kom fram till ängen. Det visade sig inte vara helt lätt då dummisarna grävde ned sig i den djupa snön på fälten men cockerrockern Neo ger inte upp bara för att det blir svårt! Nej han fortsätter att jobba 🙂

 

 

 Fler bilder finns som vanligt i galleriet!

Flashback

Var ute på morgonpromenad när allt blev så där äckligt likt något som man redan har upplevt. Ljudet av snö som krasar under skorna samtidigt som nya flingor letar sig neråt, ett par minus grader och doften av björkved som brinner i en brasa  förflyttade mig någon helt annanstans för en stund.

 

Från det att jag var liten tills dess att jag var runt 13-14 så spenderade vi varje nyår, midsommar och ibland även påsk- och höstlov i farmor och farfars stuga i Orsa, Dalarna. Nu har jag inte varit där på en väldans massa år och jag saknar det nåt ofanligt! Att på vintern vakna till ljudet av brasan som spraka och farmors röst som säger att frukosten är klar eller att på sommaren bara kunna springa rakt ut ur huset till mina kompisar för att ta cyklarna till rädsjön för att fiska eller padla kanot.

En sommar hade vi även previliget att få gå in back-stage i björnparken där vi hälsade på björnungarna och fick klappa vargvalparna, som hund- och vargfräst 12 åring kan ni själva tänka er vilken lycka det var!

Farfar matar ekorren som sitter på andra sidan nedanför bordet

Jag och Alibaba (Alex) i Grönklitt under tidigt 90-tal.

 

Dalarna har verkligen en speciell plats i mitt hjärta, vart jag än varit i världen och Sverige så finns det inget underbara än att komma till de stora skogarna och röd/vita stugorna!  Att bara vara där ger mig ett lugn i själen som jag inte får någon annanstans, alla måsten försvinner och man kan bara vara. Total frihet och lugn.

snö-sök och rullfunderingar

Ibland funderar man ju om allt verkligen står rätt till där uppe i hjärnkontoret.. Istället för att ligga hemma, nedbäddad i den varma goa sängen så var jag och fem andra tappra hundägare ute i nästan 10 minusgrader för att köra sök  🙂

 

Då Liam vilar sig i form efter förra veckans 4 fyspass och 2 sökpass så fick Neo vara brukscocker idag. Vårt mål för dagens träning var att få ett bättre drag ut på påviset då han sist gång inte hade så bra tempo ut.  Tji fick iallefall jag för cockerrockern drog som en galning på påviset från första figgen, tydligen så var inte det något problem längre 😉

Dock uppstod ett annat problem, på ena sidan var rutan mer kuperad och när Neo var på väg in med rullen och kom upp på höjden så att han såg stigen men inte mig, eftersom jag gått framåt på stigen, så släppte han rullen. Han är ju lite mammig och om jag ”försvinner” i skogen så början han direkt leta efter mig och efter lite filosofierande så funderar jag på om det var därför han släppte rullen? På den sidan där rutan var mer öppen kunde jag ropa när jag såg att han hade tagit rullen och då släppte han den inte. Några fungeringar på detta? Jisses vad enkelt det är med skallhund 😉

 

 

Iallefall så avslutades passet riktigt bra då han inte släppte rullen på den kuperade sidan och figgen bjöd på mjukost! Kan säga att det är en lyckig men något trött brukscocker som nu ligger på golvet och sover!

 

En något olycklig Liam fick ett stort ben som plåster på såren för att han inte fick köra sök idag 🙂

Morgonsim och lunchlydnad

Senast Liam fick ett riktigt fyspass var i torsdags, förra veckan, då vi körde intervallträning och i söndags körde vi lite lättare barmarksdrag- visserligen 5 km men inte så mycket som han är van vid. Sen kom snön hit till Karlstad och det är för mycket snö för att cykla eller jogga samtidigt som det är för lite snö att köra med skidor, jäkla gränsland!

Därför har det inte blivit någon fysträning på hela veckan, vi har visserligen gått långa promenader där grabbarna har fått sprungit och lekt med sina hundkompisar men för en hund som är van att köra ett antal mil i veckan så är det ingenting. Därför var det en något taggad Liam som idag fick simma…

Jag skulle nog tagit Pernillas erbjudande och hoppat i våtdräkten för att vara i poolen med Liam då jag var helt genomblöt när han var klar.  Det blev ett litet längre simpass idag vilket behövdes då det var fem dagars energi sprutade ur den strävhåriga kroppen.

 

 

Efter lunch tränade vi lite lydnad och agility tillsammans med Helen och Meija, alltid lika kul även om det var skit kallt! Liam fick träna på ett par IPO moment samt köra igenom slalom, och med tanke på resultatet så ska vi nog vila oss i form för han gick riktigt bra! Neo fick träna stadga och även han ett par IPO-moment, har börjat med dirigeringen samt fot-positionen med den lilla skiten som är riktigt duktig. Jisses vad roligt det är att träna med hundar som bara vill, vill och vill! 😀 träningen blir så mycket roligare och man blir så motiverad själv att träna mer 🙂 

Naturligtvis avslutades träningen med en promenad där grabbarna lekte med Meija, vilken lycka!

 

Nu ligger grabbarna i sängen och sover, trötta och nöjda, medan jag kokar lite soppa som förhoppningsvis kommer att värma mig lite  🙂

-8 och en frisk vind!

Och kallt som satan var det trots långkallingar, vantar och buff! Men, Karin och jag var tappra och tog oss runt 5 km spåret utan att klaga 🙂 Kanske ska klargöra att vi inte sprang utan bara tog en promenad, idag är första gången som jag förstår varför man springer på löpband 😉 Bilder från dagen finns i galleriet!

Har roat mig med att i eftermiddag lägga in bilder i det nya galleriet, fyra månder av 2009 är klara, bara de resterande 8 kvar och hela 2008 och 2007! 😀

Lilla Liam testar!

Efter en promenad tillsammans med Karin och hennes hundar i åtta friska minus grader och en ilande nordanvind så tyckte jag att grabbarna var värda varsitt ben ifrån Hungarian PetNet Shop!

 

Liam fick den stora flätade ringen med rökt baconsmak medan Neo fick den lite mindre flätan med lammsmak. Neo gjorde mig sällskap i köket medan jag lagade mat och lukten ifrån flätan var rätt behaglig, det doftade faktiskt gott! Liam ligger alltid i sin bädd när han tuggar på något och att gå in i vardagsrummet var att gå in i en doft av bacon! 😀
Grabbarna verkligen älskar dessa benen och är ni ute efter något extra gott nu över jul så kan vi rekommendera dem!

 

Har även testat den tysta klickern, vilken jag inte är så nöjd med. Ljudvolymen på den är jättebra när man tränar valpar, känsliga hundar eller kör inomhus och inte vill ha en klicker som hörs över hela stan, vilket min andra ”vanliga” klicker gör. Men den här klickern gör två ljud på varje klick, först ett klick när man trycker ned knappen och sedan ett när den hoppar tillbaks – ett dubbelklick alltså. Visserligen är väl det kanske inte något att hänga upp sig på egentligen men det känns bara inte bra att hunden först får ett klick för rätt beteende och en halv sekund senare får ett klick till! Tränar man hund så vet man ju hur fort det kan gå från rätt beteende eller position till ett felaktigt, om hunden först får ett klick för rätt och sedan ett till för ett annat beteende, hur ska den då veta att det bara var det första klicket/beteendet som var bra?

Uppdateringar, ombyggnation, skolarbete och vinterpromenad

Ja, rubriken beskriver vår dag rätt bra. Har suttit och laddat upp massor av fotoalbum men det tar ju aldrig slut! Är bara klar med två månaders album och ändå har jag suttit i timmar… Som tur är har jag två datorer vilket har gjort att jag kunnat ladda upp bilder på den ena och suttit med skolarbete på den andra, väldigt effektivt! Avbröt mitt effektiva jobb för en promenad i solen tillsammans med Jocke och hans bättre hälfts hund Ludwig!

 

 

Att ta kort på två hundar är inte helt lätt, speciellt då Neo inte alls är kameravan som Liam är, han poserar så fort något som liknar en kamera tas fram! 

Till slut tröttnar Liam på att Neo fjantar runt och göra likadant själv..

Och när Neo skärpt till sig så börjar Liam konstra!
Undra om det inte är en vinthundskorsning jag fått? Musklerna i frampartiet börjar se fina ut iallefall! 😀

Då ska vi se..

som ni ser så bygger vi fortfarande om men nåt sånt här kommer bloggen och hemsidan från och med se ut. Efter en stunds filosoferande så kom jag fram till att jag egentligen inte behöver en hemsida med massa presentation och grejer. Det som jag behöver är nåt ställe att filosofera och ventilera i samt att ha alla mina bilder på så därför blev det så här!

 

Allt fungerar fort farande inte riktigt som det ska och galleriet lär dröja innan det kommer upp i sin helhet då jag måste ladda upp alla albumen igen, och som Yvonne sa när jag pratade med henne igår: jag har en hel del bilder!

 

En kort rapport från verkligheten!

Snö – vi har snöööö! 😀 Grabbarna är helt tokiga och springer omkring likt tornados så fort de kopplas loss! Det har blivit härliga skogspromenader både idag och igår där vi lek snöbollskrig, kan berätta att jag vann rätt stort 😉 Det är fördelen med att leka krig med Liam, nackdelen är att han mer än gärna försöker fånga snöbollen och handen samtidigt – aj!

Blev ett kort lydnadspass på kvällspromenaden med Sanna. Liam fick träna på att hålla in rumpan i svängarna medan Neo fick träna fotposition. Som störning hade vi en snöplog som körde omkring på parkeringen som var vår träningsplats. Den osociala och miljösvaga (jo men visst!)  cockern kampade som en tok trots att det brötande gula monstret körde omkring några meter ifrån oss! Duktiga grabbar!