Det råkade visst följa med ett mini-skägg hem från vårt fredagsbesök i Årjäng.
Trodde ni att jag skaffat valp? Lättlurade ni..
Nej då, det är bara Milo som bor här medan Wenche och Terje är i Norge och tränar sina storskägg.
Tack för alla stöttande sms, inlägg och telefonsamtal, det uppskattas verkligen! Vi tar oss igenom det här också, tidsnog så. Vet att många tycker att jag helt enkelt ska gå över till brukssöket men nja, det är något speciellt med själva tjänstehundsgrejen. Alla prövningar, tester och läger där man verkligen bor, äter och sover dygnet runt bredvid sin hund gör att man blir ett väldigt sammansvetsat team. Om jag ska börja med brukset så måste jag dessutom börja om med Liams platsliggning, igen, för efter förra höstens lydnadstävling (kelpie/briard-incidenten) så tycker han gemensamma platsliggningar är så där..
Vad jag än gör i mitt liv så finns det alltid en plan B, kommer jag inte in på en kurs så står alltid alternativ nr 2 klart, och det gäller även mitt hundintresse. Så vad framtiden nu kommer att innebära återstår att se. Tills dess blir det en hel del drag och fysträning, för det är vi iallefall duktiga på 🙂
Idag åkte Niclas hem, han kom i fredags för att ställa upp som figge hela lördagen – har man en fantastiskt lillebror eller vad? 13 år och alltid ställer han upp på storasyrrans påhitt, i smällkalla vintern med temperaturer på -15 och i strålande sommarvärme så ligger han gärna figge i 8-10 timmar! Skitungen vill ha en egen hund och ja, när han har möjlighet för att ha egen hund så ska han få en. Så mycket tid och energi han lagt ner på att träna mina hundar så är jag skyldig honom det!
Bra idé, hoppas vi ses i andra färger framöver!!!
Vilket skit rent ut sagt 🙁 Men jag är helt säker på att ni hittar på något annat skoj och kommer igen. Jag hoppas verkligen att vi kommer att träffas framöver. Kanske på en kurs i höst…..?
Vad tråkigt med räddningsprovet!! Jag vet precis hur det känns. Förstår att det känns tomt. Man har lagt ner åtskilliga timmar, åkt hundratals mil, svettats, gråtit, skrattat och tränat i massor och sedan blir det inget. Det tar bara slut. Supertrist!
Tänkte vilken söt liten krabat på bilderna där (den lilla på de översta bilderna, ja de 3 på den sista är också söta). Den hade jag gärna tagit med hem.
Rent krasst tycker man ju, rent statistiskt, att 18 elitlydnadsstarter ska räcka för både 1, 2 och 3 förstapris också eller?
Men har man en hund som sätter sig på tvären just för att det gäller att sköta sig just då…. ja, då blir allt man ska tävla/tjänsta i svårt liksom….
Pust!
Får man inte tävla IPO-R om man inte har klart slutprov?
Annars får du väl köra skydd eller mondeoring eller något… skydd är ju en sån där typisk läger-sport. 😉
Det var ju himla synd att det inte gick vägen! Skit liksom…
Men du får säga som Per Elofsson – Bryt ihop o kom igen!
Jag trodde nästan du köpt en vovve till – herregud så söta valpar!
Jeg bare nevner det……men Norge har jo redningstrening……………;-)
Fin Fina valpar – måste var en kalas pingla till mamma åt dom 😉 NU kör vi drag! FullFartFramåt!
ELLyra-Lathund
Nej så trist! Förstår att det känns tomt efter all träning, all fokusering o allt kämpande. Jag tvivlar inte en sekund att du snart är tillbaka med nytt fokus o ny energi – för det är liksom inte din grej att lägga sig ner å dööö…. fast det är nattsvart ibland 😉 Kram