Idag testade spanielvalparna på något nytt och gjorde varsitt anlagstest till utbildningen mot patrullhund / försvarsmaktshund! Båda blev godkända och jag fick lyxproblemet att behöva välja vilken hund jag ville gå med då man bara får ha en hund per förare.

Efter en del funderande blev det Billie som skrevs in och påbörjar resan mot certprov. Både Billie och Birk hade snarlika resultat med skillnaden att Billie är mer självständig och inte så förarbunden som Birk medan han har en något högre intensitet i söket än sin syster.

Så var iallefall första steget taget, nu får vi bara se hur långt vi tar oss lilla Billie och jag 🙂 

”En ivrig liten hund och då blir det lätt fort och fel”

Neo har tävlat rallylydnad och ovanstående mening är kommentaren från domaren på en av rundorna. Och ja, den sammanfattar väl helgens tävlingar ganska så bra 😀

Debut i mästarklass med Neo alltså. Sist gång jag tävlade Rallylydnad så lovade jag mig själv att jag inför nästa tävling skulle träna ordentligt. Neo har fått ett träningspass inför helgens tävling, och det var i fredags. Så ja, det är väl inte konstigt att vi inte kunde flera av momenten :O Men gick in med inställningen att om vi fixar de skyltar som vi kan sedan tidigare så är det okej.

Neo gick däremot in med en annan inställning, nämligen att hitta på egna moment. Så här kommer ett smakprov från vad Neo anser bör vara rallylydnadsmoment:

Hopp över skylthållare
Som det låter, man hoppar över skylthållarna i tid och otid och från alla håll.

Springa förbi konen
Neos utveckling av originalmomentet (där hunden skickas rakt fram till en kon som står 1,5-2 meter framför) utförs så att hunden rivstartar för att sedan springa förbi konen och endast stanna på ett vrålkommando från föraren, nästan utanför banans avspärrning.

Hopp över flera hinder
Influeras av agilityn där flera hinder på rad alltid tas, gärna från båda håll. Då med sån fart att hunden helt enkelt inte stanna mellan hindren och föraren inte hinner med att bromsa hunden.

Backa och bevaka a la bitarbete
En spinnoff på momentet ”hunden framför, ståendes och backa en hundlängd”. Går till så att hunden sätter sig i utgångsposition framför föraren, lägger sig och rör sig bakåt fortfarande liggandes efter kommando från föraren att backa, går in i bevakning (skallgivning är frivilligt men ger pluspoäng) och gör ett upphopp för att ta ”ärmen” (som inte finns) på föraren innan hunden sedan landar i fotposition.

Honnören med skiften
Under 1,5 minuter ska hunden göra x-antal skiften, propellersvans ger extra poäng.

Ja. Så kan det gå. Man kan inte vara bäst på allt men han är ju söt iallefall 😉

För några veckor sedan fick jag ett infall och anmälde Neo till en rallylydnadstävling här i Karlstad. Dessvärre har det inte blivit så mycket träning innan tävlingen som jag hoppades på så när vi igår körde tävlingen så hade cockern bara fått 4 träningspass. Skämmes på matte som inte förbereder sin hund bättre än så. Men Neo är väldigt bra grundtränad och trots att vi inte tävlat RL på två år så kämpade han på och fick ett godkänt resultat med 78 poäng i ösregnet.

Lite mer fokus hade jag önskat från kampcockern som fick ett par nerdrag för just ofokus och sneda positioner. Men å andra sidan så tror jag att kampcockern hade önskat mer fokus från matte som tog ifrån honom 10 poäng genom att inte läsa skylten helt riktigt och därmed utföra fel moment… Nåväl, inte vår bästa tävling men vi fick ju godkänt och därmed fick han sitt sista godkända resultat i avanceradklass och blir nu uppflyttad till mästarklass samt får titeln RLD A. Hade dock lite dåligt samvete för att jag släpat ut honom i ösregn när vi utförde momentet Honnören (sitta i 1,5 minut) och regnet bara vräkte ner. Stackars lilla Neo satt å huttrade och skakade som ett asplöv medan han tittade på mig med de mest sorgsna Cocker-ögonen han kunde få fram. <3 När han sedan fick springa till sin bitärm så var det däremot inga sorgsna cockerögon längre 😉

Ebbe och Nikki var också med på tävlingen, mest egentligen för att de skulle få göra något annat än att enbart gå promenad den dagen. Nikki tyckte det var helfestligt att vara med på tävlingen! Hon charmade typ alla precis som hon brukar, lyckades fjäska till sig ett ben på prisutdelningen trots att hon inte ens tävlat samt tränat Linn till att bli en formidabel kott-kastare! Som sagt, sjukt nöjd springer!

Ett stort grattis till Timmies bror Turbo som har blivit godkänd räddningshund i Norge!!

Om ett par veckor fyller Timmie och hans kullsyskon fyra år och idag var det dags för fyra utav dem att göra MT! Timmie, Thia, Trollet och Taxi genomförde testet och alla blev godkända! Timmie fick 400 poäng medan syskonen låg på mellan 430-470 om jag inte minns helt fel.

Har fått frågan flera gånger om jag är nöjd och ja, vad ska jag svara? Jag hade faktiskt inga förväntningar och hade inte funderat på hur jag trodde att han skulle reagera på testet. Anledningen till mitt något bristande intresse för mentaltestet är att jag lever med Timmie och att vi har varit i konstiga miljöer och mysko situationer i verkligheten som han tacklat precis på det sätt som jag vill, en verklighet som aldrig kommer att finns på någon hunddatabas eller betygsättas och som för mig betyder mer än ett test.

Trollet.

Lite kort om provet så gick hela hälsning, hantering och leken fin fint. Han hälsar, hanteras utan problem och leker bra men som vanligt så önskas ett bättre bett (vilket verkar vara standard om man inte har en skyddstränad hund eller en mallegator). Jakten gick superbra enligt mig då jag INTE vill ha hundar som jagar. Timmie stod bredvid mig, och stod bredvid mig, och stod bredvid mig. När jag väl fick ta ett steg framåt och dessutom säga varsågod så var han måttligt intresserad av att jaga. Perfekt! Hur tror ni att djurbeståndet hade sett ut mellan Rörbäcksnäs och Hundfjället om jag hade haft fem hundar som jagade allt som rörde sig?! Som sagt, det finns en anledning till att ett par av mina hundar alltid går lösa. Men ja, tyvärr så försvann många poäng för Timmie där. Nästa moment, som jag inte vet vad det heter, men där man springer ifrån hunden gick fint. Där trodde jag väl kanske att Timmie kanske skulle ha ett större intresse av skyltarna men en liten båge och en tempoväxling var allt, han sprang som ett skott.

Sen kommer momentet där man tydligen kollar socialt samspel, vilket jag fick förklarat för mig senare. Ja. alltså. jag kan lova att jag aldrig sett en sökfigge eller annan person som ska leka med en hund göra på det viset, jag uppfattade det som jättestelt och ryckigt medan jag uppfattar hundarnas spel som mycket mjukare. Men tydligen var det en helt korrekt ”hund-lekinvit” men det förstod inte Timmie, och ingen av de andra hundarna, och inte vi förare heller faktiskt.

Trollet.

Dumpen var nästa, inget speciellt där. Ett kort hopp bakåt och sen ganska så snabbt fram igen, lika så på skramlet. Släden tyckte han däremot var jävligt konstig och borde skällas ut efter noter. När släden sedan attackerade med en stöt så gjorde Timmie ett ballerina-hopp nån meter bakåt innan jag fick gå fram till släden med Timmie hack i häl. Skotten var nada problem vilket det aldrig har varit för honom.

Timmie är inte den tuffaste hunden men jobbar sig igenom det han tycker är jobbigt utan problem och har ett ganska så litet aggressionspaket, om inte pyttelitet. Han har tydliga ramar från mig, är uppfostrad till att fråga ganska så mycket om lov för att jag inte vill ha en hund som reagerar instinktiv jämt (självkontroll är viktigt) och lever dessutom i en flock där Liam står över honom. Det skulle helt enkelt inte fungera att ha fem hundar, varav fyra hanar där tre dessutom är riesenhanar, tillsammans om alla hela tiden skulle ta eget ansvar, egna beslut och reagera instinktiv jämt. Då hade jag haft blodbad var och varannan dag här hemma.

Ett MH och MT säger mycket men samtidigt inte ett skit har jag upptäckt när jag dels varit på ett par test själv (med både egna hundar och sett på andras) samt när jag kollat hundars resultat på pappret med hur de är i verkligheten. När jag började kolla på bruksras för över 8 år sedan trodde jag att MH och framförallt MT var superviktigt och att en hund som gjorde ett riktigt bra MH/MT var en riktigt bra hund, idag vet jag att verkligheten inte riktigt är så enkel. Allt är relativt, vad vill man ha? Exempelvis så är det idag, enligt mig, ganska så onödigt att ha en hund med ett aggressionspaket om man inte tänkt att jobba med det. Vad fasiken ska jag med aggressionen till när jag kör drag, sök, spår, lydnad eller agility? Vill jag ha en hund som bara plöjer fram till allt? Liam stod längst fram både på spökena på MH och släden på MT och ja, jag älskar Liam men en sån hund vill jag aldrig ha igen. MT säger dessutom inte ett skvatt om hundens arbetsmotor eller hur den fungerar i samhället, något som för mig är viktigare än huruvida de stänger truten ordentligt i leken 🙂

Sen måste jag erkänna att jag fnissade lite inombords när beskrivaren pratade om lilla jakten där man tydligen kollar uthålligheten. Timmie hade dålig uthållighet då han inte försökte få ut trasan ur röret i mer än 30 sekunder. Nu vet jag att de inte syftar på den uthållighet som jag syftar på men, jag finner det ändå lustigt att en hund som bland annat vunnit en 2 mila-tävling med pulka efter sig har dålig uthållighet 😉

Ja, som sagt. Allt är relativt. Ett test säger mycket men samtidigt inte ett skit.

Så tillbaka till frågan, är jag nöjd? Är jag nöjd med Timmie efter testet? Nej, jag var nöjd med Timmie långt innan testet. Han har redan bevisat för mig att han är en superbra arbetshund med en grym arbetsmoral och en kropp som håller för jobb samtidigt som han är en go familjehund och en utmärkt representant för hundsläktet i vårt civiliserade samhälle. Han är inte perfekt, men nära nog 🙂 Men numera kan han sätta in titeln KORAD i sitt något krångliga namn.

Grattis till syskonen och grattis till några av våra vänner som också fixat godkänt MT idag! Britt-Marie med Bella, Louise med My och min fru Sanna med Dylan!

Trollet.

Herregud. Plötsligt händer det! Spanielsarna har fått varsitt spår!! 😀 Nikki fick ett IPO-spår och är väldigt ivrig och kör fullt ös vilket gör att hon går över godisarna men det är ändå fullt fokus!

Neo fick också ett IPO-spår men utan godis, med 5 apporter utlagt av Ruth. Klockrent spårarbete så när som på två avcheckningar, fina apportupptag och helt okej avlämningar. kan nog bli bra, om jag försöker träna mer än 4 ggr per år..