Kategoriarkiv: Draghund

En kort barmarkssäsong

10 november, 2020 admin 1 kommentar

Det blev ett par barmarkstävlingar ändå! Något som jag inte trodde när jag sist skrev i september då alla tävlingar ställdes in. På grund av jobb så fick vi iallefall till två tävlingar, en start i 4-spann i Borlänge samt en start i scooter 2-spann och en start i canicross i Karlstad.

Tävlingen i Borlänge var beläget i Mellsta, en bana som jag kört ett par gånger men för många år sedan. Bred, bitvis kuperad och fin, fint underlag för hundtassar. Det blev premiär för mitt springer-spaniel-spann med Nikki och Billie i led medan Birk och Penny fick agera wheeldogs och därmed alltså Pennys tävlingspremiär! Det är alltid spännande att testa unga hundar på tävling för även om de är genomtränade så är det en helt annan sak att harva runt själv i skogen och att sedan köra på träning. Det är plastband, åskådare runt om och ibland även i spåret, hundar i spåret och bredvid spåret, vägval, högtalare och annat spännande. Nikki med sina 8 år höjer inte på ögonbrynet för något utan kör på, Billie och Birk börjar också få tävlingsrutin och vet vad som förväntas av dem. För Penny så blev det en ny erfarenhet men då hon är coolheten själv så var det inte något som störde hennes fokus, inte ens när det låg ungar längs med avspärrningarna och hejade så eller när en hund som vi körde om bestämde sig för att försöka hälsa på oss. Så, en bra premiär för Penny alltså!

Tävlingen i Karlstad var, precis som tidigare, en mindre tävling men ack så trevlig. Jag körde Billie och Birk i scooter 2-spann och sprang med Viggo. Förutom lite förvirring i en 90-graders kurva huruvida vi verkligen skulle svänga rätt in i skogen eller inte så gick det väldigt bra och BoB körde den strax över 4 km långa banan på med ett snitt på 18,5 km/h, grymt nöjd med mina små springare! Viggo kämpade på bra, han är väldigt behaglig att springa med då han lärt sig att hon där bak inte är så snabb och om man springer för fort så börjar hon låta väldigt konstigt 😉 Så därför är det bra att springa lagom fort så att matte hänger med!

Hundarnas träning tuffar på. Springrarna körs tillsammans och ligger på distanser mellan 10-20 km medan Viggo numera är min canicross-kompis som släpar runt på mig medan Timmie och Neo springer lösa eller drar ungarna. Viggo får även springa lösa när springrarna körs för att han ska få lite vettig träning, att springa med mig ger honom inte så mycket, så att han ska kunna hoppa in som reserv utifall att nån spaniel blir skadad inför tävling.

Valparna då? De har fått ett par lös-spring-pass där de fått springa lösa ett par km medan jag joggat på. Mest för att de ska lära sig hur man ska bete sig när jag springer, dvs inte jaga mig eller bita mig, samt att få lite team-känsla. Att springa över stock och sten tillsammans skapar flock-feeling och är något kul som vi gör tillsammans, det är grunden för vår framtida träning! I veckan ska de dessutom få testa på att gå i sele för första gången här hemma. Annars går vi en grundkurs i specialsök vilken kan sammanfattas med att ytsöket går fint medans behållarsöket känns rätt onödigt enligt valparna, och jag får nog vackert erkänna att de tre små musketörerna är rätt bra på att spegla mina känslor 😉

Draghund, Var dag

Höstträning påbörjad

5 september, 2020 admin

Så kom äntligen hösten! Visserligen hänger sommaren i lite på dagtid men nu är det temperaturer både tidigt på morgonen och sent på kvällen för att kunna köra hund!

Gänget har fått ett par pass framför ATV’n och Penny har fått testa på att gå i led tillsammans med Timmie vilket gick väldigt bra. Hon har ett otroligt driv framåt och jobbar stenhårt, det ska bli spännande att se hur hon utvecklas och jag ser fram emot vinterns slädkörning. Övriga hundar jobbar på bra och är ivriga när selarna plockas fram, dock så är Billie i vila just nu då hon kastrerades för ett par veckor men då alla tävlingarna i höst är inställda så spelar det ingen större roll att hon missar ett par veckor.

Vi tränar på och kör nu i ett par veckor framåt med ATV i trav där vi bygger muskler, stabilitet och förbereder leder och senor för hårdare träning. ATV-körningen kommer senare att blandas med cykeldrag med cykelvagn bakom med Moa och Max i för mer tyngd för och i förlängningen blir det även lätta cykelpass. Träningen blandas med skritt-träning för att bland annat stärka rygg samt sedvanliga långpromenader i skogen för koordination, balans och allmänt skojigt hundliv.

Valparna växer och både Falke och Ebba ser ut att bli riktigt fina i kroppen även om Ebba är betydligt mindre än pojkarna. Ossian har alltid varit som en riktigt stabbig skogaholmslimpa med fyra tändstickor till ben, lite som en tax. Han har även varit ungefär lika smidig som en skogaholmslimpa, till skillnad från Falke och Ebbe som är likt två snabba vesslor i kroppen. Den senaste veckan har dock något hänt, han har upptäckt att han har en kropp och börjar få något som liknar ben istället för tändstickor! Så, det tar sig 🙂

När det gäller valparnas träning så gör vi lite allt möjligt. De hänger med ut i olika miljöer, både urban och andra skogsmiljöer än hemma för att bland annat testa på olika underlag. De har fått testa på lite apportering, tränat på att sova i bilen (tillsammans med mig och övriga hundar så klart) samt att kunna slappna av i stökiga miljöer. De har varit med på uteserveringar, åkt tåg i Mariebergsskogen, hängt i lekparker och hälsat på i hundbutiker. Under normala år så har den träningen kommit naturligt i och med att mina valpar fått följa med på draghundstävlingar men då alla dessa är inställda under hösten så får man hitta på annat.

Nu hoppas vi att temperaturen fortsätter att sjunka så att jag slipper gå upp i ottan för att vattna hundarna samt att coronaskiten släpper så att vi kan få köra släde i vinter <3

Draghund

Barmarks-SM 2020 inställt

13 augusti, 2020 admin

Med drygt två månader kvar till SM kom beskedet att årets Barmarks-SM ställs in :/ Ett inte helt oväntat beslut men ändå, vi var många som hoppades på att det skulle bli av. Visst är det fantastiskt att man anser att smittorisken är större vid ett utomhusarrangemang, dessutom är spritt över flera dagar, som bara drar några hundra personer än att gå inomhus på Ullared tillsammans med flera tusen människor! Otroligt.

För mig personligen så var det väl inte en jättestor tävlingsmässig besvikelse då jag insett att vi skulle kunna prestera på topp under SM som skulle gått i början av oktober, även om jag så klart sett fram emot att köra SM på hemmaplan! Jag var redan inställd på att höstens tävlingar bara kommer att ses som träning inför vinterns slädhundstävlingar. Vi har helt enkelt inte kunna tränat som vi bör för att prestera bra nu i höst. Sedan vi kört igång träningen så har vi bara haft en dragpass, och det var förra veckan, på grund av värme men framförallt luftfuktighet. Vi har visserligen tränat, och tränar fortfarande, 4-5 pass i veckan men det är då framförallt simning och dw som gäller då jag inte vill utsätta hundarna för risken som dragträning i hög värme och/eller hög luftfuktighet innebär.

Trots att det kanske inte blir några tävlingar i höst så fortsätter vi att träna på medan vi håller tummarna för att vintersäsongen kommer att kunna genomföras någorlunda som vanligt. Då blir det förhoppningsvis ett par starter i slädhundsstil tillsammans med mina små superspaniels och skägget 🙂

Draghund, Mästerskap

SM-Guld Slädhundsstil 2020

27 januari, 2020 admin

Vi gjorde det! Mitt lilla udda team och jag tog hem guldet i Sp4 – B 2020! Trots att jag bara körde med en ”normalstor” hund och tre små så gick det riktigt fort i spåren.

Efter två dagar med temperaturer strax under nollan så var det på SM’s sista dag plusgrader, det hade även varit plusgrader på natten vilket gjorde att spåren inte hade frusit till. Spåren var fortfarande hårda men uppe på den hårda ytan låg det sockersnö vilket skapar en viss friktion, dvs mer motstånd.

Söndagens lopp gick fint men var tidsmässigt vårt långsammaste lopp (26:05) men det berodde dock inte på underlaget under på händelser under loppet. Dels så började hela loppet med att Nikki vägrade att starta, eftersom jag inte gav korrekt kommando :O Istället för att säga ”kör”, vilket är vårt startkommando, så blev det ”jajaja!”. Hjärnsläpp deluxe på den där som står bak på släden.. Nikkis reaktion var att bara tittar bak och tänka ”nä hä du, den lätta gick jag inte på! Man får inte springa förens du säger kör, annars blir du sur”. Duktig ledarhund, dålig förare 😉 Där fick jag ett kvitto på vilken stadga jag har på henne, och även ett kvitto på att jag måste träna stadga på unghundarna för de struntade tydligen i vilket kommando som ges eftersom alla tydligen betyder varsågod att starta!

När vi väl kom iväg så var det full fart i spåret och kilometrarna betades av. Med drygt 6 km körda kommer vi ikapp ett SH-spann som startat 2 minuter före oss. SH-spannet travar uppför en backe och vi passar på att knata förbi, en bra erfarenhet för hundarna! När vi kört förbi så får så klart SH-spannet lite eld i baken och ligger ett par meter bakom oss upp för backen och vidare ut i skogen. Föraren ber att få köra om mig vilket hon gör och spannet glider fint förbi oss, dock på Billies sida och i sitt försök att maximera avståndet mellan sig själv och det omkörande spannet så trycker Billie ut Nikki utanför spåret och vi får trassel. Då känner jag att jag blir superstressad och tänker att fasiken, det här blev ju precis som jag inte ville att det skulle bli. Men sen kom jag på mig själv, varför blir jag stressad? Vi har bra marginal ner till tvåan och Billies minne av situationen beror ju även på vad jag gör nu, efter att spannet åkt förbi. Så jag trasslade upp hundarna utan stress, klappade om dem, gjorde en ordentlig omstart med att räkna ner och sen var vi iväg igen. Det stoppet kostade oss drygt 40 sekunder men det spelade inte så stor roll.

Även dag 3 så ökade hundarna farten de sista kilometrarna och när vi kom in i mål hade vi nästan kört ikapp SH-spannet igen. Trots strulet så hade vi ett riktigt bra lopp <3 Under dagarna har vi haft snitthastighet på mellan 23-25 km/h med topphastighet på strax över 30 km/h varje lopp.

Våra tider under helgen blev:
Dag 1 – 25:46
Dag 2 – 24:18
Dag 3 – 26:06
Totalt – 1:16:09

Vår hastighet dag 2. Snitthastigheten låg på 24,78 km/h och högsta hastighet var 30,02 km/h vilket uppmättes under loppets sista del.

Inför SM hade jag ett par olika mål, dels ett resultatsmål och dels flertalet processmål eller utvecklingsmål.

Resultatsmålet var att vinna, för det är ju ändå den primära anledningen till varför just jag tävlar. Sen är det kanske inte alltid helt realistiskt med tanke på hur gruppindelningen inom draget där mina små hundar går i samma grupp som betydligt större och starkare hundar men ”Go for the moon. If you don’t get it, you’ll still be heading for a star”.

Process/utvecklingsmål då? Där hade jag ett par som jag hoppades få möjligheten att bocka av. Mål som egentligen är viktigare och mer långsiktiga än resultatmålet.

Ge unghundarna bra erfarenheter och rutiner
Gå i mål med pigga och glada hundar i full fart
Hålla ett snitt på över 18 km/h, med 20 km/h som plus i kanten
Ha hundar som vågar trycka på nerför

Att vi uppnådde resultatmålet konstaterades i början av inlägget men vi uppnådde även våra utvecklingsmål! Hundarna fick bra erfarenheter, vi har hittat rutiner som passar dem, de gick i mål pigga och glada i full galopp och vi hade betydligt högre snitthastighet än vad jag trodde vi skulle ha. Något som jag är riktigt nöjd med är att de har självförtroende nog att verkligen trycka på i nerförsbackarna! Att gasa när det är flackt eller går uppåt är en helt annan sak än att springa på nerför. Testa själv och se hur det känns att verkligen springa fort nerför, det är riktigt läskigt innan man lärt sig att hantera det! Det är något som jag försöker lära dem tidigt, att de ska våga lita på selen och ta stöd av den när de springer nerför vilket gör att de sen vågar springa ännu fortare. Det innebär i praktiken att jag alltid bromsar i nedförsbackarna, hundarna ska dra nerför, inte bara springa. De sista 2 km på SM-banan är i lätt nedförsbacke och det är här hundarna sprungit som snabbast alla tre dagarna, trots att jag då stått på bromsen hela vägen ner. De har lärt sig att lita på selen, sin egna förmåga och på mig.

Själv fick jag även träna på att inte ha katastroftänk när det kommer till omkörningar och spaniels. Jag har nämligen, tyvärr, rätt dålig erfarenhet av omkörning med spaniels i kombination med huskys eller andra hundar med stor jaktinstinkt. De har en tendens till att se mina små hundar som byten, vilket så klart är ett enormt problem då jag inte uppskattar att få mina hundar tuggade på eller nertryckta (även om det egentligen inte är mitt problem utan det är ju de andra hundarnas förares problem att uppfostra sina hundar).

När jag läste startlistorna och såg att det fanns chans till att vi antingen skull bli omkörda eller skulle behöva köra om spann bestående av hundar med stor jaktinstinkt så fick jag genast en klump i magen. Men istället för att se alla möjliga negativa scenarion så försökte jag tänka om och se om det fanns något jag kunde göra för att få bättre förutsättningar för ev omkörningar. Inför fredagens lopp så löste det sig själv, de förare som ev kunde komma ikapp oss sökte upp mig och vi hade en dialog om huruvida en eventuell omkörning skulle fungera smidigast för båda. Tack <3 Inför söndagens lopp sökte jag själv upp den föraren som jag trodde jag skulle köra ikapp för att bara informera henne om vilken typ av hund jag körde, då hon inte var en svensk förare och därmed inte kände till att här kör vi alla möjliga och omöjliga raser 😉

En sån enkel sak som lite kommunikation gjorde att jag kunde släppa den oron och istället förlita mig på att mina hundar fixar omkörningar utan problem och om det behövdes så skulle jag stötta upp med att t.ex. ankra och stå mellan mitt spann och passerande spann. Nu gick som sagt alla omkörningarna fint och mina hundar, och jag själv, fick bra erfarenheter av huskys!

Förutom själva racet så har hundarna uppfört sig himla bra, trevliga mot både folk och fä, flippar inte ur när de ska selas in i spannet och kan kontrollera sig i startkön och i startfållan, även om Birk ligger på en sån hög anspänningsnivå att han står och vibrerar. Trots hög hastighet och hårda spår så har hundarna fixat det bra, ingen stelhet eller ömma tassarna. Det var många hundar som fick små skador på tassarna och de flesta kördes med sockar på men mitt gäng hade inte en skråma på tassarna trots att de kördes utan sockar. Penny har varit med som maskot och mingel-proffs, det finns ju inget bättre än att hänga på tävlingsområdet, flörta med folk och försöka bjuda upp även den suraste tik till lek <3

Tack SPHK Nedre Norra som fixat ett sånt trevliga arrangemang! Vi återkommer gärna nästa år 🙂

Draghund, Mästerskap

SM i slädhundstil 2020

25 januari, 2020 admin

För 8 år sedan stod jag på startlinjen i 4-spannsklassen i Åsarna, med tre riesens och en cockerspaniel. I helgen var det dags igen, men nu med tre spaniels och en riesen 🙂

Planen var från början att köra fyra spaniels men Neo fick stanna hemma och Viggo tog hans plats. Att det i år varit en konstig vinter har väl ingen missat och min ursprungliga plan med fyra spaniels var under förutsättningen att det skulle vara riktig vinter med mycket snö – dvs, något tyngre före. Men plusgrader, regn och sedan minusgrader har gjort att SM-spåren blivit hårda – och snabba. Så två dagar innan avfärd stod det klart, Neo fick vara hemma. Han fixar helt enkelt inte de höga farterna som jag misstänkte att det kunde bli p.g.a. spåren. Med tanke på vad Neo fick gå igenom i höstas och det faktum att han faktiskt fyllde hela 11 år i torsdags så får man väl ändå tycka att det är helt okej för honom att ligga i schäslongen framför brasan istället 😉

Neos plats togs alltså av Viggo som nästan inte blivit tempotränad öht under hösten. Han har gått två pass med springrarna dagarna innan SM och har kört ett fåtal cykelpass med mig där vi kört tempo. Annars har han mest tränat styrka, i och med att min tanke har varit att köra skidor med honom (och med tanke på min brist på träning så behöver hundkraken har en hel del muskler för att vi ska komma runt!). Så även om jag petade Neo på grund av den eventuella höga farten så satte jag in en hund som jag inte visste om han skulle fixa farten eller inte.

Väl framme så visade det sig att beslutet att låta Neo stanna hemma var helt rätt, han hade inte fixat att hålla den höga hastigheten i 10 km. Min tvekan om huruvida Viggo skulle fixa det visade sig vara helt obefogad, efter två dagars körning så har vår snabbast avverkade kilometer varit de två sista km, båda dagarna och Viggo har kämpat på riktigt bra. När han sträcker ut sina älgben så täcker han massor av mark och då banan är pistad med pistmaskin i kombination med vädrets makter så behöver inte jag vara orolig för att han ska gå igenom spåret och skada sig.

SM i släde är sträcker sig över tre dagar så vi kör alltså fredag, lördag och i morgon söndag. Dag 1 gick fint med två mindre stopp. Första stoppet var för att byta plats på Viggo och Birk som går i wheel. Jag har alltså inte kört Viggo i spann mer än ett fåtal gånger och tydligen har han bestämt att hans plats är till vänster medan Birk går till höger, och jag hade då satt dem på ”fel” plats vilket gjorde att de sprang men inte för fullt. Så, ett kort stopp där en riesen lyftes över stamlinan medan Birk gick under, sen iväg igen och hundarna jobbade på till max. Med nån km kvar kom vi ikapp ett medeldistansspann bestående av en hel radda marshmallows, dvs samojeder. Föraren stannade och mina påbörjar omkörningen bara för att sedan tvärstanna när Billie inser att herrejävlar vad många de är… Så, snabbt av från släde, springa fram, ta tag i nacklinan och leda förbi spannet, trassla ut Viggo (så klart, Mr älgben har inte koll på alla sina fyra ben) och sen iväg igen. Vi tappade lite tid på våra två stopp men annars en superfin runda!

Dag 2 blev en runda helt utan stopp. Inga söta marshmallows i spåret och jag satte Viggo på ”rätt” sida. Spåren var lite annorlunda idag, inte mjukare utan fortfarande fasta och fina men uppe på spåret låg det ett litet lager snö a la is/socker vilket smattrade fint i ansiktet. Vovvarna jobbade på fint även idag, vi hade ett jättegött flow hela banan igenom och jag är så nöjd att jag skulle kunna åka hem <3

Sammanfattningsvis efter två dagar så leder vi vår klass som består av totalt 6 team. Förutom mitt spann så har vi även ett spann som består av hälften bovier och hälften malle, sen har vi samojed, grönländare och malamute! Vi kanske inte är den snabbaste gruppen, eller ja vi är typ den långsammaste, men vi har iallefall mest variation i vår grupp 🙂

Dag 1 körde vi på 25:46 och dag 2 24:18. Imon är sista dagen och målet är att avsluta ännu en dag med pigga och glada hundar som ökar farten sista kilometrarna in i mål!

Draghund, Var dag

8 veckor sedan buköppningen

8 januari, 2020 admin

Nu har det gått snart 8 veckor sedan Neos buköppning, en operation som kantades av osäkerhet. Osäker på vad de skulle hitta när de öppnade honom, osäkert om han skulle överleva själva operationen och osäkert om han skulle repa sig.

Men han överlevde och han repade sig, den lilla kampcockern <3 Han är tillbaka i träning och är egentligen precis som han var innan operationen, dock avsevärt piggare och något smalare midja så klart 🙂 Han är verkligen en fantastisk liten hund, så mycket glädje och så mycket livslust i en rätt liten kropp. Det känns som ett privilegium att få ha honom hos oss ett tag till, att livet kan ta drastiska vändningar är ju tyvärr något vi fått erfara den senaste tiden.

Vi jobbar på och förhoppningsvis blir den ett par turer norrut i vinter för att testa spanielsarna i 4-spannsklassen vilket ska bli kolossalt roligt!!

Draghund, Mästerskap

SM i barmarksdrag 2019

30 oktober, 2019 admin

”Man avlar inte på meriter” var det någon som sa till mig för länge sedan. Och ja, det är en sanning med modifikation för meriter nedärvs ju inte (det hade ju varit enkelt att bedriva avel på tävlingshundar då). Men förutsättningarna som krävs av hunden för att plocka meriterna kan vara av ärftlig karaktär, exempelvis arbetsmotor, samarbetsvilja, fokus, jävla anamma samt en exteriör som lämpar sig och fixar fysiskt arbete. Får man dessutom ut valparna till folk som vet vilka knappar de ska trycka på och som dessutom har ett intresse för tävling så kan meriterna vara i hamn.

Förra veckan avgjordes SM i barmarksdrag och i år var platsen för mästerskapet Gävle. SM avgjordes under fyra dagar där cykel och canicross tävlade torsdag och fredag medan scooter och vagn kördes lördag + söndag. Ett upplägg som är både positivt och negativt, för min egna del så innebär det att nästan alla mina vänner har åkt hem när jag själv tävlar då de flesta med B-hund kör cykel och canicross :/ Ett ihärdigt regnande hade gjort banan rätt så blöt men tack vare lite uppehåll under veckans första halva så var det inte så farligt torsdag och fredag, lite prickiga ansikten var det som rullade över målgången hos cyklisterna men inte mer än så. Värre var det lördag men framförallt söndag då det började regna på lördag kl 18 och sedan regnade nonstop heeeela helgen.

För kennelns del blev det ett himla bra SM måste jag säga med 6 ekipage som startade varav fyra stod på pallen!

Håkan och Abbe gjorde en helt lysande insats i gubb-klassen och slog till med ett SM-guld på deras första mästerskap! De har startat på ett par tävlingar i höst och alltid haft bra tider. Om de hade tävlat bland seniorerna på SM så hade de cyklat in på en andra placering, så än finns det krut i Göbben 😉 Syrran Maya tävlade med Staffan i samma klass och efter torsdagens första heat låg de på en fjärde plats med en ynka sekund upp till brons och 6 sekunder upp till silvret, spänningen inför dag två var stor! Tyvärr halkade de ner på en 5:e plats efter dag 2, husse är en löpare och inte en cyklist och hade lite problem med tekniken utefter banan vilket gjorde att de tappade tid men de kämpade på bra!

I damernas veteranliga körde Aco och Karin för att försöka förbättra förra året prestation, ett SM-brons i Lida. Första dagen såg det himla bra ut när de körde in på en första plats dag 1 och det slutade på en fantastiskt andra plats och SM-silver efter två dagars tävlande. Bodil och Atom startade ut i samma klass tillika deras första tävling tillsammans men fick tyvärr avbryta tävlingen då de kraschade ordentligt dag 2 och inte kunde fullfölja heatet.

Johanna och Ymer körde också cykelklass damer men senior där de körde mot malinois, schäfer, (mellan)pinscher och aussie. Ymer är visserligen större än båda sina syskon och sin mamma men han var tillsammans med pinschern de minsta i sin klass, ändå lyckas han springa till sig ett Silver, dessutom med fredagens bästa tid i bikejoring kvinnor B senior + veteran!

Jag startade 4-spann med Nikki, Neo, Billie och Birk, och vi var faktiskt hela sju ekipage i 4-spann B! I vår klass fanns, förutom mitt spanielspann, malinois, lapsk vallhund, älghund, working kelpie, staffordshire bullterrier samt ett helt gäng med samojeder, B-hundgruppen är inte den snabbaste men variationen är helt klart svårslagen! 😀

Gänget jobbade på bra och trots en något underlig startordning så flöt lördagens heat på bra för oss. Fick ett stopp med tillhörande lintrassel när jag inte uppmärksammade att Nikki behövde bajsa och inte hann bromsa ner så att linorna hölls sträckta. Så vi tappade lite över 30 sekunder där men ja ja. Strax därefter blev vi omkörda av ett malinois-spann och körde kort därefter om ett spann med samojeder. Hundarna kämpade på bra i leran och var väldigt pigga när vi kom i mål!

Om lördagen var bitvis lera så var söndagens heat dygnsurt från början till slut. Efter nästan 18 timmar med antingen regn eller ösregn så var banan blöt, riktigt, riktigt genomblöt och tung! Det märktes på hundarna som verkligen fick kämpa. Inte blev det bättre av att Neo hatar regn och bitvis hade lera ända upp till magen, han var rätt nöjd över att få lägga sig i sin mjuka, varma box i bilen efter avslutat race. Söndagens tid blev långsammare än lördagens men de fick sig iallefall ett rejält träningspass och vi behöll vår andra plats och fick med oss ett silver hem! Vilka fantastiska små hundar jag har!

Sammanfattningsvis:

Bikejoring män veteran
1:a plats Håkan och Abbe
5:e plats Staffan och Maya

Bikejoring kvinnor veteran
2: plats Karin och Aco
DNF Bodil och Atom

Bikejoring kvinnor senior
2:a plats Johanna och Ymer

4-spann
2:a plats Anna-Carin med Neo, Nikki, Billie och Birk

Fattas på bilden gör Bodil och Atom

Alltså, seriöst. Hur fantastiskt var inte detta då?! :O När jag stod vid startsträckan för att ta bilden här nedanför så var det allt nära att det föll en liten tår då samtliga av ”mina” valpar hade startat för dagen. Det är sånt här, när hundarna gör något de älskar tillsammans med sin förare, och man ser samarbetet, glädjen och ivern, som gör att man känner att det är värt allt slit som en valpkull innebär. För när man står där kl 05 på morgonen med kissiga tidningar, nån har lagt en bajskorv upptryckt mot väggen och ett helt gäng alldeles för pigga valpar som SKRIKER så funderar man allt på om det verkligen var en så bra idé med kennel. Vilka valpar och vilka valpköpare <3

Så, går det att då att avla på hundar som har dragmeriter och då få valpar som plockar meriter inom samma sport? Kanske 😉

Tack till Gävle skidkamrater som gjorde det bästa av de förutsättningarna som gavs och som trots lite strul fixade ett trevligt mästerskap! Nu hoppas vi på att de öppnar upp för en vintertävling där även Sp2 och Sp4 är välkomna 😀

Fler bilder från SM finns här!

Bra helg för paret Ljudén med (Racing Giants) Abbe och hans mamma Aco (Dinafix’s Taco) som är dotter till Timmie!

Draghund

Debut 4-spann spaniels

6 oktober, 2019 admin

Då var det gjort, spanielsarna har debuterat i 4-spann!Foto: Niklas Sjölund

Årets upplaga av Dubbeldraget är över och som vanligt var det ett arrangemang av rang. Nytt för i år var dock banan som dragits om pga skogsavverkning på den ordinarie banan så istället för strax över 4 km kuperad bana så blev det 5,7 km kuperad bana med bitvis mycket sugande underlag. Kul och utmanande!

Långöronen körde banan på 17:48 första dagen, en nästintill perfekt runda så när som på precis innan upploppet då ledarparet Nikki och Billie får för sig att svänga in på en gångväg som går från spåret och tillbaka till starten. Så vi fick göra ett litet stopp för att trassla ut dem innan vi körde de sista 100 m till mål. Så kan det gå 😀 Dag 2 hade vi inte några som helst problem, förutom att vänsterbroms hade frusit fast och inte var brukbar förens efter ett par kilometer.

Första dagen så höll de galopp nästan hela vägen upp i alla backar men det märktes lite dag 2 att de var lite trötta i just backarna där de slog över till trav något tidigare än dagen innan vilket gjorde att jag fick hjälpa till lite. På de lite flackare partierna kändes det som om de hade bra fart under tassarna och vi körde banan på 17:12 dag 2.

Jag är sjukt nöjd med mina små krigare som sprang på så bra och ser fram emot utmaningen på SM!

Förutom mitt egna team så kom ett par andra RG-hundar till start! Riktigt duktiga hundar med fantastiska förare som alltid lyckas ta fram det bästa i sina hundar <3

RG’s Abbe körde bikejoring med Håkan.
RG’s Axxa debuterade i barmarksdrag / canicross där hon lånades ut till en annan förare och sprang likt vinden.
RG’s Brage körde bikejoring med Johanna.
Dinafix’s Taco körde även hon bikejoring med matte Karin.

Bilderna är ärligt snodda av Sophie, Axxa’s matte 🙂

Draghund, Mästerskap

Tävlingshelg med rasmästerskap

24 september, 2019 admin

Lördag
Dags för Lilla Draget på Sörmon, arrangerat av Sörmons Hundklubb. En rolig bana som delvis gick på motionsspår och delvis på stig, dvs där gällde det att ha tungan rätt i mun samt ha god lydnad på sin hund. Då jag körde Viggo så innebar det att vi saknade det sistnämnda, lydnad. Han är inte en hejare på varken höger eller vänster och på en bana med massor av vägval så blev det en utmaning 😉 En himla kul bana som blev till superbra träning för Viggo både när det gäller att ta kommandon och när det gäller att ha publik. Är det något som Viggo gillar så är det folk, och ännu bättre är det ju med folk som hejar på honom! Han var under avspärrningar både en och två gånger för att hälsa på sin fanclub. Men ja ja. Vi fick en bra omkörning och han pinnade på i förväntat tempo 🙂

Moa var också på plats för att köra barnrace tillsammans med Neo. Hon börjar få riktigt bra koll på det här med draghundsport, hon vet att hunden måste vattnas, värmas upp och gås av. Hon gjorde dessutom en helt korrekt redogörelse för vad de olika skyltarna betyder, vilket är mer än vad många vuxna deltagare kan 😉

Även Abbe med husse Håkan var på plats för att debutera i cykelklassen och vilken debut! Då tävlingen endast var motionsklass så innebar det att vi som körde fordon körde i samma klass oavsett om du körde A, B eller C hund, 1 eller 2 hundar, var man eller kvinna. Håkan och Abbe körde in på en fjärde plats med bara sekunder upp till första placeringen!

Söndagen spenderades hemmavid i Molkom där Svenska Riesenschnauzerklubben arrangerade SRSK-barmark som även var rasmästerskap för Riesenschnauzer. En uppskattad tävling som flöt på bra! Moa och Max körde barnrace vilket var första gången för Max, två vurpor blev det på vägen men inget gnäll utan han var snabbt uppe igen efter att ha borstat bort böset på knän och händer.

Då jag själv var med och arrangerade tävlingen så fanns det ingen tid för mig att tävla utan jag körde hundarna tidigt på morgonen innan de tävlande var på plats. Men även om jag inte själv körde så fanns det ett par av ”mina” hundar på på plats som alla gjorde fantastiska resultat!

Johanna med Ymer (Racing Giants Brage) gjorde sin debut inom sporten och startade i bikejoring. Där slog de till med dagens nästa snabbaste tid i B-hundgruppen oavsett kön och ålder! Helt awesome!!

Riesen-SM avgjordes i två klasser, bikejoring och canicross, där damer och herrar slogs ihop. Överst på pallen i båda klasserna stod det RG-hundar! Håkan och Abbe vann RM – bikejoring medan Staffan och Maya vann RM – canicross 😀 Som grädde på moset kom Karin med mamma Aco trea i RM – bikejoring. Vilken familj!

Nu är det två veckor kvar till nästa tävling vilket är i Hällefors. Där är det äntligen dags för spanielsarna att komma ut och testa sina vingar på tävling 🙂

Draghund

Mot tävlingssäsongen 2019/2020

3 juli, 2019 admin

Då var brytdatumet här, den 1/7 har passerat och det innebär att hundarnas semester är slut 😀 Under majmånad kördes hundarna bara 3 pass och under juni har de inte sprungit ett enda pass i sele. De har mest fått vara hundar, sprungit i terräng, skrittat och vibbat. Förra året hände ju inget särskilt den 1 juli då det dels var alldeles för varm att träna hund men främst på grund av att jag inte direkt hade några hundar att träna, iallefall inte mot tävling.

I år det dock lite annorlunda då jag har tre unghundar som ska få komma ut och testa vingarna lite på tävling. Innan semestern visade Birk fallenhet för att gå som ledarhund medan Billie hellre köttar på längre bak, det ska bli himla spännande att se hur syskonen utvecklas under sommaren och hösten! Några vinster i form av pallplaceringar på tävlingarna räknar jag inte med då det är tufft för små spaniels att konkurrera med stora riesens, mallar och schäfrar men däremot hoppas jag på vinster i form av bra erfarenheter och trevliga tävlingar för mitt gäng. Viggo ska också få komma ut och jobba lite på tävling, dock har jag själv blivit satt på ett rehabträningsprogram och har springförbud ett tag och utan en vettig cykel så känns det inte realistiskt med någon riktad satsning för honom i höst, men det kommer fler säsonger.

Trots att det är mitt i sommaren så ser det faktiskt ut som om vi kommer att få till de tre passen som jag planerat för veckan! Jag undviker att träna om det kryper över 10 grader men både igår och idag har det hållit sig under 10 graders sträcket vid 8-tiden på morgonen. När jag varit ute och vattnat hundarna några timmar tidigare så har termometern visat 5 grader men med en sambo som jobbar borta och två små barn som nu äntligen lärt sig att sova längre än till kl 05 så tänker jag inte riskera att förstöra den rutinen genom att slita upp dem kl 05 för att köra hund. Så därför kommer vi inte ut förens vid kl 8 🙂

Vi kör på det upplägg som vi haft tidigare år vilket har passat oss väldigt bra. Kortfattat så läggs den första tiden efter semestern på att bygga upp styrka och förbereda kroppen på den belastning som kommer att komma längre fram och på tävling. Tassar, senor och ligament ska vänjas och stärkas så att de fixar den påfrestning som hög fart innebär. Vi kör med tunga fordon, iallefall jämfört med cykel/trehjuling, som ATV och har en bra, balanserad trav som fokus medan hastigheten är oviktigt just nu. Vi fortsätter att skritta och vibba för att träna alla gångarter och muskelgrupper men även för att få en ordentligt nedvarvning efter varje pass. Gänget har sedan tidigare en god grund att stå på både när det gäller muskelmassa och kondition då de går lösa varje dag i terräng.

Som sagt, denna vecka får vi troligtvis ut de planerade passen men man vet ju aldrig, helt plötsligt kan högsommarvärmen komma tillbaka och då får träningen ställas in men ja, sånt är livet 🙂

Draghund

Så var värmen här

8 juni, 2019 admin 1 kommentar

Ett säkert tecken på att sommaren är här är att frågor kring dragträning och temperatur ploppar upp, både öppna frågor på facebooks hundgrupper men även privat direkt till mig via mejl, hemsida och sociala medier.

– Vid vilken temperatur slutar ni träna era hundar?

Svaren varierar allt från de som inte kör om temperaturen överstiger 5 grader till de som kör som vanligt även när termometern passerat 20 grader men generellt uppfattar jag det som om gränsen för de flesta ligger på 10-15 grader. Själv kör jag inte särskilt ofta det är över 10 grader och om jag gör det så anpassas träningen därefter, ex så kan jag ta en canicrosstur eller skippa fartträning och istället ta en travrunda. Men oftast struntar jag i att köra drag och tränar istället något annat mer lågintensivt som skritt-träning, lätt dw eller löskörning eller något där risken för överhettning är låg som ex simning.

Det är dock inte alltid temperaturen i sig som är avgörande utan luftfuktigheten spelar också in. Hundar kan nämligen inte svalka sig själva genom att hässja när det är hög luftfuktighet. (http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00000307/01/KlartExjobb.pdf). När luftfuktigheten är över 80% så sker ingen avdunstning överhuvudtaget och redan vid en luftfuktighet på över 35% så minskar hässjningens effekt om lufttemperaturen är högre än kroppstemperaturen, vilket det utan problem kan bli en sommardag i solen. (Bruchim et al 2006, Heat stroke in dogs: a retrospective study of 54 cases ). Så därför kan det vara mer riskfyllt att fysträna hunden vid +8 grader och hög luftfuktighet än vid +15 grader och klar luft.

Anledningen till att jag oftast väljer något annat är dels pga djurskyddsskäl, jag vill inte riskera att få en överhettad hund vilket kan förstöra hunden men framförallt kan riskera dennes liv. Men det är även för att jag inte riktigt ser någon mening med det. Om det är så pass varmt eller fuktigt att jag måste korta ner rundan till 2-3 km, vad är då syftet med passet? Då blir det mer en fråga om att låta hunden/hundarna bränna energi än om att förbättra hundarnas fysik. Att bränna bort energi eller träna för att bibehålla den fysiska förmågan kan göras på andra sätt som inte riskeras hundens hälsa, som ex simning eller skitt (vilket är betydligt jobbigare än vad många tror).

Sen så bor vi ju i Sverige där det, förutom förra sommaren, faktiskt inte brukar vara långa perioder med hög värme att man inte kan låta hunden vila ett par veckor 😉

Draghund

Vindelälvsdraget 2019

21 mars, 2019 admin

Så var det över, Vindelälvsdraget 2019. När jag anmälde ett lag i mars 2018 så kändes vecka 11 – 2019 som ljusår bort men, som ni vet så har tiden en tendens till att springa iväg!

Ett tag trodde jag inte att det skulle bli något drag då resans första dag gick så där, för att uttrycka sig milt sagt. Det hela började med att bussen gled ner i diket när sambon skulle backa ut från gården… Sen var både grusvägen och stora vägen oplogad hela vägen ner till motorvägen. Mellan Örebro och Gävle tänds en varningslampa på bussen och den går ner i felsäkertläge vilket bland annat innebär att turbon inte fungerar = bussen går knappt i 70 km/h. I Gävle får jag tag i en felkodsavläsare, men efter en omstart av bussen så är felkoden borta (?) och vi kan köra vidare. Mellan Gävle och Sundsvall är det snöstorm och bitvis oplogat, fick sladd ett par gånger men som tur var så gick det rätt långsamt och jag kunde styra på rätt spår igen. Efter bron i Sundsvall var det stopp i över en timme då flertalet lastbilar inte kom uppför backarna där. Tuffade på norrut när köerna äntligen släppte men fick nog i Ö-vik då jag bara var allmänt less efter dagen, så där stannade vi över natten. Dag 2 på vår resa uppåt gick däremot mycket bättre 🙂

För er som inte känner till Vindelälvsdraget så är det en stafett där totalt 32 mil ska avverkas över tre dagar med 9-11 mil per lag och dag. Sträckorna varierar men ligger till största del mellan 9-14 km med några kortare och några längre sträckor. Ekipagen kan antingen bestå av en skidåkare med 1-2 hundar, kickspark 1-2 hundar eller släde 2-8 hundar. Alla tävlar i samma klass, oavsett stil, kön eller grupptillhörighet på hundar. Det innebär alltså att ett skidekipage med en riesen tävlar på samma villkor som ett 8-spann med A-hundar. Det här är alltså ingen tävling man vinner med riesens, schäfer, malle eller någon annan icke-draghundsras, här är det blandraser eller fågelhundar som gäller om man vill vinna.

Men även om man inte tänker vinna så kan man kan ju delta mest för att det är kul och för att hela spektaklet är en upplevelse i sig 🙂 I år var det dessutom en kraftansträngande upplevelse då någon där uppe dessutom fått för sig att fullkomligt dumpa ner ett par dm, på vissa ställen 50 cm, snö dagarna före tävlingen. Spårgruppen gjorde ett fantastiskt jobb med att få till spåret men de kan inte trolla utan spåret var ”rätt” tungkört. Men alla våra ekipage fick valuta för pengarna i både körtid och fysisk utmaning 😉

I år var första året som mitt ”kennel-lag” stod med på startlinjen och med mig fick jag fyra av mina valpar från A-kullen, Viggo, Maya, Abbe och Gizmo! En plats i laget på Vindelälvsdraget är nämligen en av sakerna som ingår när man köper valp från oss, dragnörd som man är så vill man ju så klart sporra valpköparna att köra hund! Eftersom vi ännu inte är tillräckligt många RG-ekipage så fick jag plocka in lite andra ekipage så förutom skägg och spaniels så fanns det även hoffar, bc’s, münsterlander, vorsteh, blandraser samt icke RG-skägg i laget!

Den här resan var tänkt som bra träning för mina unghundar, Billie, Birk och Viggo varpå det enbart var det sistnämnda som hade åldern inne för att köra. Billie och Birk har jag kört innan eller efter tävlingen för att få lite tävlingslika förhållanden vilket de fixade helt okej! Drivet i de där små hundarna är helt jä-la otroligt! Varje gång jag selar på dem och kör så kan jag inte sluta förundras över vart dessa små pansarvagnar får sin energi och kraft i från. Fantastiska hundar <3

Jag agerade markservice på tävlingens första dag, körde en sträcka dag 2 och två sträckor dag 3. Mitt gäng med hundar jobbade på som förväntat efter den träning de fått och skötte sig väldigt bra ute på spåret med omkörningar av både folk och fä. Jag blev riktigt imponerad av Viggo som verkligen visade att han har både huvudet och kroppen (trots att han just nu ser ut som något som mer liknar en giraff än en riesen) som krävs för att utföra ett bra dragarbete! När de övriga hundarna i spannet börjar bli trötta så lägger Viggo öronen bakåt, böjer ner huvudet och kör på ännu mer! Att springa i mål efter 13,5 km och dessutom göra det i galopp var inga problem för ynglingen <3

Resultatet då?
Jo laget kom sist, föga förvånande 😉 Men å andra sidan har vi, till skillnad från flertalet andra lag, inte brutit eller avstått någon sträcka samt haft alla hundar som varit med från start med oss in i mål och det är en prestation i sig 🙂 Alla ekipagen var nöjda med sin prestation och även om det kanske inte alltid gick så bra som man tänkt sig så har vi haft väldigt kul tillsammans!

För mig personligen så blev resultatet plats 25, 25 och 26 av 29. Känns helt okej med tanke på att vi nästan uteslutande kört mot draghundsraser och det faktum att jag stått på skidor kanske 6-7 gånger i vinter. Mest nöjd är jag som sagt med Viggo men även med min egna förmåga att läsa och köra mina hundar. Det diffade inte många minuter mellan vår faktiska tid ute på spåret och den tiden som jag räknat med att vi skulle köra på! Vidare har hela flocken skött sig oerhört bra på resan och under tävlingens gång, att åka så långt och dessutom bo i bussen i närmare en vecka kan vara påfrestande men de har tagit det hela med ro.

”Mina” övriga valpar gjorde också himla bra ifrån sig och alla förarna var nöjda med sina småskägg som inte ens fyllt 2 år. Det värmer ju så klart lite extra i hjärtat att se tredje generationen ”drag-riesen” ute på spåret och det bådar gott inför framtiden.

Nästa år hoppas jag kunna lura med mig några fler RG-ekipage så att vi blir ännu fler som kör! Om inte annat så är Billie och Birk körmyndiga då vilket jag verkligen ser fram emot. Kanske att det blir ett 4-spann med spaniels som står på startlinjen i Ammarnäs 2020?

Tack Karin, Håkan, Lena, Gunilla, Pentti, Helena, Helen, Henrik, Ann, Staffan och Erika för att ni ville vara med och köra med oss!

Foto: Vindelälvsdraget / Bonnie Wall