Det blev ett par barmarkstävlingar ändå! Något som jag inte trodde när jag sist skrev i september då alla tävlingar ställdes in. På grund av jobb så fick vi iallefall till två tävlingar, en start i 4-spann i Borlänge samt en start i scooter 2-spann och en start i canicross i Karlstad.

Tävlingen i Borlänge var beläget i Mellsta, en bana som jag kört ett par gånger men för många år sedan. Bred, bitvis kuperad och fin, fint underlag för hundtassar. Det blev premiär för mitt springer-spaniel-spann med Nikki och Billie i led medan Birk och Penny fick agera wheeldogs och därmed alltså Pennys tävlingspremiär! Det är alltid spännande att testa unga hundar på tävling för även om de är genomtränade så är det en helt annan sak att harva runt själv i skogen och att sedan köra på träning. Det är plastband, åskådare runt om och ibland även i spåret, hundar i spåret och bredvid spåret, vägval, högtalare och annat spännande. Nikki med sina 8 år höjer inte på ögonbrynet för något utan kör på, Billie och Birk börjar också få tävlingsrutin och vet vad som förväntas av dem. För Penny så blev det en ny erfarenhet men då hon är coolheten själv så var det inte något som störde hennes fokus, inte ens när det låg ungar längs med avspärrningarna och hejade så eller när en hund som vi körde om bestämde sig för att försöka hälsa på oss. Så, en bra premiär för Penny alltså!



Tävlingen i Karlstad var, precis som tidigare, en mindre tävling men ack så trevlig. Jag körde Billie och Birk i scooter 2-spann och sprang med Viggo. Förutom lite förvirring i en 90-graders kurva huruvida vi verkligen skulle svänga rätt in i skogen eller inte så gick det väldigt bra och BoB körde den strax över 4 km långa banan på med ett snitt på 18,5 km/h, grymt nöjd med mina små springare! Viggo kämpade på bra, han är väldigt behaglig att springa med då han lärt sig att hon där bak inte är så snabb och om man springer för fort så börjar hon låta väldigt konstigt 😉 Så därför är det bra att springa lagom fort så att matte hänger med!
Hundarnas träning tuffar på. Springrarna körs tillsammans och ligger på distanser mellan 10-20 km medan Viggo numera är min canicross-kompis som släpar runt på mig medan Timmie och Neo springer lösa eller drar ungarna. Viggo får även springa lösa när springrarna körs för att han ska få lite vettig träning, att springa med mig ger honom inte så mycket, så att han ska kunna hoppa in som reserv utifall att nån spaniel blir skadad inför tävling.


Valparna då? De har fått ett par lös-spring-pass där de fått springa lösa ett par km medan jag joggat på. Mest för att de ska lära sig hur man ska bete sig när jag springer, dvs inte jaga mig eller bita mig, samt att få lite team-känsla. Att springa över stock och sten tillsammans skapar flock-feeling och är något kul som vi gör tillsammans, det är grunden för vår framtida träning! I veckan ska de dessutom få testa på att gå i sele för första gången här hemma. Annars går vi en grundkurs i specialsök vilken kan sammanfattas med att ytsöket går fint medans behållarsöket känns rätt onödigt enligt valparna, och jag får nog vackert erkänna att de tre små musketörerna är rätt bra på att spegla mina känslor 😉

