Nu har jag hållt på med draghundsport sedan 2010 och aldrig har jag haft en hund som skadat sig på träning eller tävling sånär som på nån klo som blivit lite sliten samt ett å annat påhopp från andra hundar. Men inga benbrott, inga stukningar, vrickningar eller liknande. Men, att gå på promenad – det är farligt, det är då mina hundar skadar sig. På vanliga skogspromenader har Timmie slagit av svansen och skurit upp trampdynor både en och två gånger. Ebbe har fått diverse skärsår på både öron, kropp och tassar varav det sistnämnda en gång utvecklades till en inflammation i ena tån. Och nu är det Timmies tur igen.

Igår efter våran vanliga morgonpromenad så märkte jag att Timmie haltade och efter att ha kollat igenom honom såg jag att hans ena tå inte riktigt såg ut som den skulle. Den var något längre och ”plattare” än övriga tår.

Suck.

Min första tanke var ledband/senor, och efter att ha messat med vänner som jobbar inom veterinärmedicin så fick jag samma hypotes från dem. Så idag bar det av till Ulvsby Smådjursklinik, dit jag alltid åker med mina jyckar. Naturligtvis var hältan helt borta när vi kom dit och det var en superglad Timmie som själv hoppade upp på undersökningsbordet för att hångla med veterinären…

(Som synes är tån i mitten av bilden längre än den bredvid och saknar dessutom ”knogen” som övriga tår har).

Efter röntgen och undersökning kunde veterinären och ortopeden konstatera att själva skelettet såg bra ut och att det då är någon form av skada på en eller flera senor. De var väldigt optimistiska och såg inga hinder för att han ska bli fullt återställd på 10 dagars antiinflammatoriskt vilket jag inte alls hade väntat mig, har bara hört om hundar som haft lång rehab-tid och oftast inte alls blivit helt återställda efter olika ligamentskador. Lite tur i oturen var tydligen att det är en av tårna som sitter i mitten av tassen och inte någon utav de yttre tårna som ska betyda mer för balansen. Om det inte skulle fixa sig efter de här 10 dagarna så är första alternativet att amputera tån men jag hoppas verkligen att vi ska slippa det. Veterinärerna på Ulvsby har alltid haft rätt när jag haft inne mina hundar där tidigare så jag litar på att de  har rätt även denna gång!

Så nu är det alltså 10 dagars medicinering och ett lugnt tempo som gäller för Timmie, en utmaning i sig. Enligt honom själv så är allt nu superbra och han ser själv inga hinder för att rejsa runt som en tok eller springa upp och ner i trappan.