Idag har släden fått lite kärlek 🙂 Jag passade på att försöka få lite sol på min vita kropp och har därför spenderat lite tid med att i iförd bikini skrapa bort färg och slipa släden! En win-win situation alltså. Husse hjälpte också till med slipandet och med svar på mina funderingar om hur jag ska gå vidare med gammel släden, ska jag behålla den i ”original” eller ska jag bygga om dem efter önskemål?

Efter att husse åkt tog jag med mig grabbarna ut på en joggingtur i värmen. 10 km avklarades på nästan precis 45 minuter 🙂 Hade sele på Liam och Neo men draghjälpen var minimal i värmen. Neo sprang en del i linan men drog inte nåt och Liam kopplades bara in i sista uppförsbacken för extra hjälp, vilket gjorde att backen togs i 15km/h vilket jag inte hade gjort utan min lilla buffel till hund! Väl hemma blev det ett kort BR-pass på 9 minuter, varmt även det.

Jag brukar få frågan vilken temperatur som jag har som övre gräns för hundarna när jag tränar. Det är ingen lätt fråga att svara på då tex luftfuktighet spelar stor roll, vilket är en grej som jag själv märker av. Igår sprang jag strax under 5 km på VasaStafetten och det kändes som om jag skulle dö. Det skrek i lungorna och jag hade svårt att andas ganska snart efter starten. Temperaturen låg då på runt 17,5 grader men med en förbannad luftfuktighet! När jag kom i mål var jag inte trött i benen, men lungorna värkte och till och med Husse hörde hur det skrek i dem vid varje andetag när jag sprang förbi honom in i växlingsområdet. Idag sprang jag 10 km i drygt 23 grader men i klar och lätt luft! Enkelt som en plätt och ingen pipleksak fanns längre i lungorna 🙂 Nu är jag trött i benen utan smärta i lungorna, precis som det ska vara!

Så, när sätter jag gränsen för hundarna? Det är olika, oftast så märks det redan på uppvärmningen om det är någon idé över huvudtaget att träna hundarna. Man ska ju inte bara träna för att träna utan man ska träna för att bli bättre. Är det för varmt för att dra så är ju simning ett utmärkt träningsalternativ!