I helgen började Timmie plötsligt gå orent och när jag släppte ut dem ur hundgården för att gå i skogen var han halt på det benet som han har ett skadat tåledband i. I tisdags var han helt haltfri men fick ändå träffa duktiga Sara som bland annat jobbar med laserbehandlingar för djur. Sara kände igenom Timmie, böjde, bände, klämde och vred utan att Timmie visade någon antydning till smärta eller obehag innan han fick behandling i tån. Han fick även behandling i ryggslutet där han var lite stel i två muskler men annars var han jättefin i kroppen och dessutom jämt musklad – phu!

Vad det är som gjorde att Timmie gick orent och var lite halt vet vi inte men det kan vara så enkelt att han trampat lite snett eller bara sträckt sig. I och med ligamentskadan i tån så är den tån lite ostabilare än övriga tår så kanske har den inte riktigt hängt med i steget eller kanske hamnat lite snett. Ja, teorierna är många. Sara förklarade även att det är på samma sätt som när vi trampat snett, har man en gång gjort det och därmed tänjt ut ligamentet så är det lätt gjort att man trampar snett igen. Att han var helt jämt musklad känns väldigt bra för om han varit ojämn så är det ett tecken på att han kompenserar vilket oftast innebär någon form av smärta, i hans fall skulle det troligtvis inneburit att tån inte var helt okej. Alltså var haltningen förhoppningsvis bara något tillfälligt och inte något bestående som han försökt att dölja.

Så, vad är nu planen? Jo, skor. För att skydda tån från att hamna fel kommer Timmie gå med sko på sig, då kan tån dessutom avlastas lite medan den nu repar sig från den smäll som den fått. Förhoppningsvis så räcker den lilla åtgärden för att Timmie ska slippa problem med tån, håll tummarna!