Att leva som brukshundsmaskot är ett tufft jobb, speciellt när man får agera stand-in då Liam har vilodag, men det innbär också att man får privilegiet att leva ett väldigt aktivt liv!

Helgen har gått i sökets och räddningenstecken där Neo har fått sin beskärda del av brukshundslivet! Började i lördags med skogssök där vi var tre tappra själar som trotsade den stränga kylan för att träna våra vovvar. Det var en hel del snö och massor av färska rådjursspår så Neos lilla nos slets mellan jakt och sök men han hittade sina figgar, höll rullen hela vägen in till matte trots att jag förflyttade mig längs stigen och han hade snygga påvis! Samtidigt som viltet nu störde sökträningen så är det riktigt kul att se hur han går igång på lukten, för han är ju trots allt en jakthund! Nu ska han ”bara” lära sig att det är ett privilegium att jaga och att det är något som man bara gör på signal från matte 😉

Lördagen var inte slut där utan på eftermiddagen åkte jag och Neo till ridhuset med Karin medan Liam var hemma och fick vilodag (ett antal fyspass den här veckan räcker gott å väl som aktivering för Mr Skägg) Väl där var ridhuset bokat för agilityträning för klubbens medlemmar och Neo fick en smak av de hinder som finns med på miljöbanedelen i IPO-R, vilket bland annat är en vippbråda, en tunnel och ett långhopp.  Men nej, jag har inte tänkt att han ska bli agilityhund som nästan alla frågar utan jakt- och sökhund (för visst var det väl en jaktcocker jag köpte och inte en agilitycocker? 😉 )

Idag var det dags för både Mr Skägg och Cockerrockern att få köra lite räddning och jag var väldigt glad över att dagens träning var förlagd inomhus då det var -24 när i anlände i Karlskoga. Det är kallt! Dessutom kunde vi ha hundarna inomhus vilket var väldigt uppskattat!!

Liam skötte sig riktigt bra med, hör å häpna, inga tomskall alls trots att vi var inomhus 😀 Det går åt rätt håll alltså! Lite hantering mitt i söket påverkade honom inte ett dugg och det var inte heller några problem att skälla i ett kolsvart rum ståendes mitt i en gallertrappa – duktigt Skägg! Däremot höll han på att mosa figge nr 1 när skivan som täckte lådan som figgen satt i inte höll när Liam hoppade upp, ooops!

Neo fick också ett rikigt sökpass med figgar som försvann i olika delar av byggnaden, i mörker och upp för gallertrappor. Han var riktigt duktig och hade en sån jäkla fart och härlig attityd att man inte kan annat än att le åt honom när han sticker ut på ett sök eller kommer med rullen i munnen och svansen likt en propeller! Han börjar dock få lite Liam tendenser med noll självbehärskning och det ständiga fullt ös medvetslös, att inte klorna rök när han flög upp för gallertrappan eller att han inte skadade sig när han dök ner i låda efter låda är helt otroligt. Men duktig, det var han verkligen!

Efter avklarat sökpass åkte grabbarna å jag vidare för att åka längdskidor längs ett skoterspår, vilket innebar att jag kunde ha Liam dragandes framför och Neo lös. Att Neo överlevde även detta är ett mysterium för de första kilometern försökte han kampa med min stav, käka upp mina skidor och attackera Liam (är det en pitbull jag köpt?!) allt medan Liam låg i galopp genom skogen. De sista kilometrarna började helgen kännas och Neo sprang sista biten hem i spåret bakom mina skidor 🙂

Och efter en tuff helg är det skönt att ha en mjuk storebror att vila sig mot