Fasiken va svårt det är alltså! Just nu känns det som om ”alla” har valpar eller väntar valp, så ja, det suger allt lite i valptarmen. Ras? nja, stor eller liten hund är väl frågan för aktuella raser eller rasbladningar (oh my fu*king god, hon skrev blandningar :O ) är ju redan neddiskuterade till ett antal som får plats på ena handen. Men oavsett vilken ras man tänkt sig så återstår frågan, vart ska man sluta leta efter fel?
Är en hund med milda hd/ad-fel i föräldrarnas kull ett stort problem? Går det överhuvudtaget att hitta kullar där ALLA är röntgade och ALLA är fria? Hur långt ska man gå där då, hur många led ska man kolla på. När det gäller höfter och armbågar så har vi ju det lite förspänt, det är bara att gå in och kolla på avelsdata så står det där, svart på vitt, iallefall på de svenska hundarna. Vad ska man då välja, en svensk kombination där det exempelvis förekommer nåt hd där och nåt ad där eller en utländskkombo där man famlar helt eller delvis i mörkret? En eller ett par måndags-exemplar finns ju i alla kullar, både mentalt och fysiskt, för ingen kull är ju helt jämn. De som säger annat borde sluta med avel, eller dra upp huvudet ur sanden.
Hur mycket är arv och hur mycket är miljö? Hur mycket påverkas den valp som bott i hundgård det första året av sitt liv jämnfört med den som vuxit upp i stan, gått kurser och träffat andra hundar och barn. Vilka utslag ger det på ett MH? Ibland kan jättebra bli jättefel och ibland kan skit bli hel rätt, förvirrande.
– vad är du för nån?
Sen kommer vi till allt det som det inte talas om. Som EP, demodex, ”dåliga magar”, svamp, hudproblem och PL. Sånt som inte registreras någonstans utan som man hoppas att ägarna själva berättar om och som man hoppas att uppfödarna inte hymlar med. Eller ja, PL reggas ju hos vissa raser men tex inte hos cockerspaniel trots att det är ett problem hos rasen men varför leta efter problem? Varför är det sånt tabu att vara stark och säga att ja, min hund är inte helt perfekt, det är en bra hund men kanske inte en bra avelshund. Varför är det så svårt? Även här är frågan hur mycket man ska avgränsa sig, om en individ i en kull har lätt allergi, dålig mage eller kloproblem, bör då hela kullen tas ur avel? Om två individer har det, om tre indivier då? En gång är ingen gång men två gånger kanske är alldeles nog. Hur arvsgången ser ut på just klor, hud och mage hade varit himla intressant att veta! Främst då det faktiskt är ett problem hos riesen.
Tänk vad mycket enklare avelsarbetet hade varit om folk bara hade varit ärliga! Tänk vad mycket bättre våra hundar hade mått och vilken smärta de sluppit gå igenom. Tänk om folk bara hade lite vett i huvudet och inte lät sin stolthet gå före allt, för tydligen är det något alldeles speciellt med just deras tik eller hane eftersom just den ska gå i aveln. Folk glömmer att med avel så kommer ett ansvar, ett stort ansvar till både valparna och valpköparna.
Jag har fått förfrågningar på både Liam och Timmie, och ja, även på Hoover och Neo har det kommit ett par. Kul men samtidigt, fasiken va läskigt :O Vilket ansvar jag har om jag skulle släppa nån av mina hanar! Även om jag tror på kombinationen så kan det ju bli totalt kaos och vem ska då hjälpa första gångsägaren som står där med sin första riesen, en hane på 40 kg som kommit in i könsmognaden å som tror sig vara härskare över herradömet? Nåt ansvar har ju uppfödaren för sina avkommor, även om det går käpprätt åt helvete och inte bara när det går bra.
För min egna del så önskar jag mig ett gäng med Timmies! Flera högbenta, slimmade, trevliga, arbetstokiga, avslappnade, brötiga, knäppa, tåliga, smarta och alldeles underbara Timmies med fria höfter, armbågar, starka tassar, tåliga klor och plåtmage.
Mitt kommande avgränsningsproblem gäller dock inte hundavel, utan Eu’s vattendirektiv och Sveriges översvämningshantering och problematiken kring detta. Nog så svårt, skillnanden är att om jag gör fel så blir det inga Aftonblads-rubriker där ord som mördarhundar ingår och jag behöver inte känna ånger när någon avlivar sin hund pga hudproblem.
Nog med dravel! Ut och mot ipo-spåren! :
Obs! Puppilutterna i inlägget har inget med texten att göra! Jag vill bara sukta lite efter valpnosar!
Ja, jisses! Nästa gång jag letar valp kommer bli ett rent helvete. För precis som du säger vart går gränsen för vad som är godtagbart och hur hittar jag den individen som uppfyller mina krav? Tur att det ligger en bra bit in i framtiden. 🙂
Intressant och viktigt inlägg. Som du läst i min blogg har jag ju just en Demodex-hund och detta även om jag vara noggran med val av gener. Det är verkligen en djungel och inte trodde jag väl att när jag köpte en labbe så skulle jag få en sjukdom som knappt finns på just den rasen, det är hopplöst!
Bra inlägg, goda tankar. Jag håller med. Tänk om alla som föder upp hundar inser vilket ansvar det är och hur vissa inte vågar vara självkritiska utan bara ”ska” avla på sin tik eller hane, som gått så bra på utställning, men som kanske besitter en hel del andra svaga sidor som kan vara förödande att föra vidare i avel.
Väldigt intressant och bra skrivet! Gått i dessa funderingar flera dagar, och det jobbigaste är väl att man inte kommer fram till något. Vart gränsen ska dras är otroligt svårt. Och som du säger, hur noga man än är så kan man ändå få en hund som har problem, fysiska som psykiska.
Att uppfödare hymmlar med sin ras och sina hundars problem är otroligt tråkigt och ett stort problem.
Som sagt; Otroligt intressant, och bra skrivet!
Vilket bra inlägg!!!
Bra inlägg! De e ett rent helvete om man får säga så. Ärligt då va de bla därför jag har valt att inte skaffa valp utan ta en vuxen hund. Då slipper man iaf vissa defekter/sjukdomar/mentalt m.m. Men de är verkligen svårt att hitta lämplig valp, så mycket som ska vara rätt! Och hur mycket man än hänger på avelsdata, ringer runt m.m. så finns de alltid en risk för att de blir fel. Men de är som med allt annat, för att man ska vinna något måste man satsa! 😀
mvh (:
Kloka funderingar. Ärlighet varar längst. Sedan kan det uppstår problem efteråt som man inte alltid kunde förutse. Som uppfödare har du ett ansvar. Alla hunduppfödare kommer förr eller senare få en valp med ngn ärftlig defekt.
Så måste man också våga. Tror du på dina hanar samt att valparna kan säljas till bra hem, våga pröva. Om du kan tänka dig en valp från kombinationen är det ett bra början. Jag har svårt att förstå de som föder upp kull på kull utan att behålla en enda valp. När jag tar valpar gör jag det för att jag själv vill ha hundar från kombinationen. Lånar jag ut hane kan jag tänka mig en valp men sedan är inte alltid detta möjligt. Det är en ganska bra tumregel. Tror du inte på kombinationen låt bli. (sedan gäller det förstås att kolla upp en massa annat med genetik och ärftlighet.)
I parklass måste det vara hane och tik. Du får låna ngn av dina ”dragtjejer” och pröva någon gång. Som sagt var jättekul. Det vore häftigt att se två svart stora riesen sidan vid sida. 🙂 Denna klass sällan på officiella utställningar. Vi har den ibland på SPHK och ibland dyker den upp på inofficiella.
Bra inlägg! Det är supersvårt att hitta en bra valp!
Bra inlägg! Har lite svårt att förstå att man ”chansar” när man sitter med fakta? Visst det kan komma skit hur som helst men har man letat och då menar jag verkligen letat, inte bara på SKK, workingdog utan googlat på delar av linjerna och försökt hitta privatpersoners hemsidor med släktingar till linjer man är intresserad av men inte hittat något och då väljer att köpa eller avla. Då har man i mina ögon chansat! Har man fakta och vet saker men trots allt väljer att köpa eller avla det är inte att chansa för mig. Det känns som att hoppa bungyjump med en sliten lina, jag vet att den kan brista man jag väljer ändå att hoppa?…. Men någonstans drar man ju gränsen själv men inte på bekostnad av andras lidande. Avel är ett stort ansvar och jag tycker det är bra att du känner som du gör! Jag blev så knäckt när jag fick höra att en avkomma från Gazze hade dött som unghund och visst jag kunde inte styra över att hunden fick en tumör i hjärna men fasiken vad tungt det var! Är nog egentligen för känslig och blödig för att hålla på med avel…..
Kanonbra inlägg! Jag slet mitt hår när jag letade valp innan min senaste kom. Och kommer med all säkerhet även att göra det nästa gång det är dags för en liten. Det är Inte lätt!
Suveränt inlägg! Att jag inte ”mörkade” Lillemans osteochondros var ett självklart val. Det är så skönt att kunna lufta sina frågor och faktiskt till och med få svar (om än utanför bloggen) från andra uppfödare. Stort! Sedan får jag hoppas att ärlighet varar längs, men det tror jag iofs att det gör :).
Super inlägg!!
Man blir ju galen av allt man måste hålla redan på i denna djungel av egenskaper, sjukdomar, tester, meriter m.m
Om inte människan skulle vara så stolt, girig, egocentrisk…så kanske vi skulle kunna gynna hundsläktet istället för att själpa det.
Men ju fler som kommer på det så kanske det finns en gnutta hopp 🙂
Sv: Ja, men förhoppningsvis inte efter op. Just nu så haltar han ibland, men inte så mkt som man skulle kunna tro.