Större delen av mitt vuxna liv har bestått av mantrat: det löser sig. Och det mesta gör det faktiskt det, löser sig alltså, om man är målinriktad och inte komplicerar till saker och ting. I tisdags var jag iväg till Karlstad på jobbintervju och åkte hem med en bra känsla, de skulle kolla upp lite referenser och vänta på att jag skulle skicka in lite kompletterande papper men redan idag ringde de tillbaka och erbjöd mig jobbet! 😀 Trots att jag inte är klar med min utbildning och trots att de ännu väntar på mina papper. Känns väldigt gött att det klart med jobb redan nu!
Jobbet är inom äldrevården och jag kommer kunna cykla till jobbet, gissa hur skönt det känns efter att större delen av året åkt 9 mil varje dag till jobbet? Det blir en del mil och diesel under de 8 månaderna per år som jag jobbat inom vården här uppe. Fick frågan på FB som kanske folk även här undrar, varför jag söker jobb inom vården när jag har X-antal högskolepoäng? Ja, jag har en hel jäkla massa högskolepoäng och fler lär det troligtvis bli då jag faktiskt tycker det är kul att studera intressanta ämnen. Men varför söker jag då inte jobb inom miljösektorn? Jo för att jag faktiskt inte tror att det passar mig. Om jag hade vetat det jag vet idag så hade jag troligtvis inte ens sökt till den linjen från första början utan istället sökt typ arbetsterapeut eller kanske till sjuksköterska. Det passar inte riktigt mig att jobba 7-16, måndag till fredag och jag trivs bättre på ett jobb där det jag gör betyder något för nån. Nej, jag räddar inte världen men för individen så kanske jag gör deras dag lite bättre 🙂 Och därför sökte jag till vården även i Karlstad. Sen har jag väl en plan att fortsätta att utbilda mig efter att jag är klar med min undersköterskeutbildning, rehabilitering och träning är jag ju väldigt intresserad utav och det finns säkert nån påbyggnadsutbildning inom det nånstans! Jag ångrar absolut inte att jag la några år av mitt liv på Universitetet i Karlstad för de åren gav mig såååå mycket mer än bara en utbildning! Det här känns iallefall jäkligt bra!
Förutom den glada nyheten så har jag idag kört valp/pensionärsteamet med släden. Timmie kalasade igår på något äckligt i skogen och har därför spenderat gårdagen och natten med att springa ut stup i kvarten. Han har förlorat en del vätska och även om han är pigg idag så fick han vara hemma. Han har fått köttvatten vilket han fått behålla och ikväll blir det torsk med ris och lite färskfoder för att magen ska komma igång lite försiktigt igen. VP-teamet då, jo då, det gick fint! Körde bara 4 km och Ebbe sprang första km och sista km, dvs 2 km totalt. Mellan det så gick han antingen bredvid Liam lös utan att vara allt för jobbig (!!!) eller satt i släden.
Med Liam i led så går det inte så fort så han blir knappast slutkörd av att jogga bredvid. Vi tränade på höger och vänster samt blev omkörda av ett gäng skotrar. Neo flippade ut totalt när de körde förbi och jag fick stå i flera minuter innan jag kunde hämta mig från skrattanfallet som Neos uttryck och skrik utlöste hos mig. Knäppa lilla hund! Tyvärr fick jag det inte på film, himla synd för Neos blick var obetalbar!
Nu vilar hela flocken gott 🙂 Timmie ska vila inför lördagens tävling i Mora. Ingen bra uppladdning med matförgiftning för hunden och en förkylning för matte men men, inget att göra åt saken. Om Timmie visar minsta tendens på att inte må bra så kommer han naturligtvis inte att starta på lördag, isf får Neo agera stand-in! Men som sagt, Timmie är pigg och kry nu men måste vätskas upp ordentligt och få i sig mat.
Om ni undrar vad det är för vit grej som hänger bakom Ebbe på filmen så har jag visst glömt att ta bort prislappen på hans nya sele. Den sele som han hade tidigare i veckan var för liten såg jag när jag körde sist och när jag ändå var i Karlstad så passade jag på att leta efter en ny till honom. Ebbe är snart 8 månader och i denna åldern fick även Timmie sin Dragråttan R-sele. Timmies var i storlek 7 och han använder den fortfarande. Ebbes är i storlek 5 (!!) och ja, om han fortfarande kan använda den när han är 3,5 år så har jag fått ännu en dvärghund! Ja, jag gillar mina små lätta riesenhanar men nån pygmé vill jag då inte ha. Tur att han är söt 🙂
Jag har sett er i senaste numret av Brukshunden – du och Timmie, alldeles leriga, är där 🙂
Har en fråga till dig som har jaktspaniels som du tränar i rätt fartfyllda sporter. Nu handlar min situation ifs om en wachtel men jag ser vissa likheter med jaktspringern och därför undrar om du har några tips – mitt problem handlar om hundens sprallighet. Det är en tik på 2 år som är överallt och ingenstans, hon hoppar och flyger, springer och hoppar igen – ytterst sällan går hon bara. Jag älskar denna hund då hon samtidigt är orädd, lekfull och nyfiken och mkt mkt lättlärd + matmotiverad. Hon är dessutom rätt duktig och gör kommandon blixtsnabbt, dock agerar hon på impuls och det är när hon är mitt uppe i en impulshandling så som t.ex. att börja springa när en bil susar förbi, som hon kommer på sig själv ”ups, så där vill människor inte att jag ska göra!” och så flyger hon igen till rätt positition vid min sida – något som jag inte har några problem med när jag bara går med henne men som stör mig oerhört mkt när jag samtidigt ska styra 2-4 andra hundar i en grupp.
Undrar bara hur du brukar göra för jag antar att det problemet dyker upp med en working springer tös också.
Hur får man alltså hunden att tona ner lite samtidigt som man behåller personligheten. Går det ens med de där ”överallt och ingenstans”? Är det bara att vänta ut och så förhoppningsvis blir hon lite bättre när hon blir typ 4-5 år?
Stort tack på förhand för all hjälp jag kan få.
Tänkte höra vad du tycker om zeroDC selen som fi införskaffade för ett tag sedan 🙂 funderar på en sådan till min hanhund som behöver stärka muskelaturen lite mera osv. 🙂
Va kul! Grattis till det nya jobbet!