Idag kände jag den. Den där doften som gör att både kropp och knopp piggare. Man kan andas lättare och man kan tänka lättare.  En föraning om vad som kommer. Doften av höst.

Maximilian vaknade 06:20 och då visade termometern 14 kyliga grader utomhus. På med långbyxor och tjocktröja på både mig och Max för att mata och släppa ut hundarna innan Moa vaknade. Efter de här varma månaderna med nattemperaturer på 18-20 grader så var det en fröjd att gå ut och känna den klara luften i lungorna, näsan och mot huden.

Doften påminner mig om långa skogspromenader (där man inte dryper av svett efter 100 meter). Härliga cykelturer och träningspass med hundarna (där det inte gör något om man svettas efter 100 meter). De där träningspassen där man sitter på ATV’n i 4 plusgrader, halv storm och regn som kommer underifrån tänker vi inte på nu 😉

Ingen har ju kunnat missa att sommaren varit supervarm och tidigare år hade jag antingen fått gå upp supertidigt för att träna hundarna eller haft lite småpanik för att de varit otränade vid den här tidpunkten. Även om det varit varmt tidigare år så att dragträningen fått stå tillbaka så brukar hundarna ändå tränas genom bland annat löskörning och simdrag men inte i år. I år har de verkligen bara fått vara och vi har myst oss igenom sommaren eftersom vi ändå inte direkt ska tävla något i höst. Och medan jag läser hur många av mina träningsvänner börjar få lite träningspanik pga värmen så kan jag konstatera att det känns helt okej att inte flänga runt i höst.

Nikki och Liam, oktober 2016

 

I våras hade jag en förhoppning om att kunna köra lite canicross med Viggo under hösten men med ständig värk i fotlederna så känns det för tillfället väldigt avlägset. Förr har jag mest haft värk efter träning men det blir bara värre och numera kan jag vakna på nätterna och fundera på om det finns något youtube-klipp där man går igenom fot-amputation for dummies? (Släde går väl fint att köra med protes?). Så ja, vi får väl se om det blir något barn-race med Moa, annars kanske vi kommer ut på banan igen till vintern.

Men trots bristen på tävlingsmål så ser jag fram emot hösten och träningen tillsammans med hundarna. Det ska bli kul och se om Viggo har smällt något från vårens träningar och framförallt ska det bli roligt att börja köra in Billie och Birk. Även om det inte blir någon satsning så lär vi ändå sitta många timmar bakom hundrumporna och njuta av turen.

Redo för träning – Oktober 2015