Har fått många frågor ang hur jag tänker kring och lägger upp draghundsträningen, och då speciellt hur jag förbereder Timmie för framtida träning och tävling. Iställer för att skriva samma svar i andras bloggar eller på forum så kommer här ett par rader, eller väldigt många rader, om hur jag tänker kring ämnet drag. Då det är barmarksdrag som vi sysslar med så är det främst detta som jag funderat kring.

För det första, på nätet finns det mesta men just träningsbloggar från draghundsfolk är det faktiskt ganska ont om vilket är väldigt tråkigt. Det finns ett par som jag ofta besöker för att få lite tankar och idéer men ännu har jag inte hittat någon blogg där det skrivs om hur man tränar sin hund som inte är av polarras. Nu har jag ju själv ingen polarhund men jag kan tänka mig att det inte krävs lika mycket motivation bakom träningen när man har en ras som är avlad sedan urminnes tider på just drag. De drar av sig själva redan från början medan man måste lära andra raser att dra då det inte är naturligt för dem.

Jag började med drag hösten 2008 och då körde jag drag för att det var kul och därför la jag inte upp träningen så noggrant. Vi körde bara och pga detta så blev utvecklingskurvan ganska så platt, vi hade kul men varken jag eller Liam utvecklades särskilt mycket. Våren 2010 satte jag upp ett mål och då la jag även upp en plan för hur jag skulle nå det målet.

Min träning av draget är inte så annorlunda än när jag tränar något annat. Jag tittar på hur hela momentet kommer att se ut på tävling (start, omkörning, bli omkörd, korsningar, möten, målgång, osv) samt vad som krävs av hunden (styrka, uthållighet, fart) och delar upp det för att träna på de olika sakerna separat för att sedan sätta ihop allt. Det är ju ingen som går in med en nybörjarhund i sökrutan och tränar raka skick, framslag, tom skick, rullmarkering, påvisning och återgång till stigen på samma gång. Nej, det delas upp. Ibland tränar man bara raka skick, ibland tränar man bara markeringar med lätta figgar och längre fram i träningen, när hunden är säker på alla del moment så sätter man ihop det! Innan man ens kommer till själva momenten så behöver man dock något annat, något som får ut hunden i sökrutan – motivation!

Foto: Ylwa Malmberg/Marlene Karlsson – www.snowstreams.se

Viljan att dra
Hur motiverar man en hund som kanske dels är lärd att inte dra i kopplet och som dels inte har draget i generna?Liam har alltid älskat att springa och han är en hund som gillar att arbeta fysiskt, därför var det inte särskilt svårt att få honom att dra. Jag började med att jogga med honom och fick jobba lite för att honom framför mig istället för att gå fot hela rundan (lyxproblem?). Efter ett par pass med massor av beröm när han sprang framför mig så visste han vad jag ville. Idag springer han varv efter varv i motionsspåret trots att vi är själva och att det inte finns något att jaga. Vad det är som driver honom vet jag inte men jag kan villigt erkänna att ni nog inte hittar en gladare människa på jorden än mig när Liam sprungit över milen och fortfarande ger järnet! Han har alltid fått beröm och bekräftelse när han dragit i selen och att göra något tillsammans med mig är jäkligt kul.

Med Neo var tanken inte att köra drag utan vi skulle syssla med annat. Han fick naturligtvis följa med ut när jag tränade Liam och en dag tog jag med selen och han fick helt enkelt testa att gå i tvåspann med Liam, vilket gick superbra! Neo fick sedan även han lära sig att dra genom att cani-crossa men dock med Liam som sällskap pga hans historia och dåvarande sinnesstämning, han behövde helt enkelt stöd av en annan hund som Liam.

Med Timmie hade jag en plan redan från början då han är köpt till att bli min draghund. Jag började ganska tidigt med att lägga in kommandoträning och startträning i vardagen för att få en hund som är trygg i de situationerna. Kommandoträningen gick helt enkelt till så att jag gick med hunden i koppel och sa vänster, höger, sakta samt öka under promenaderna när vi gjorde dessa saker. Om vi skulle svänga till höger så sa jag ”höger” och svängde till höger. Sen bekräftelse och beröm så att han visste att han gjorde rätt. Start-träningen gick till så att jag la en boll eller hans matskål en bit bort, höll i hunden för att sedan räkna ner – klara, färdiga, kör – för att sedan släppa Timmie. Allt eftersom han blev duktigare så ökade jag kriterierna för arbetet genom att tex öka tiden mellan orden, luras eller försöka provocera fram en tjuvstart, allt för att få en hund som verkligen verkligen lyssnar på mina kommandon även i en stimmig miljö.

För att lära Timmie att dra så valde jag den långsamma vägen. Redan tidigt fick Timmie ha sele på sig för att korta sträckor gå framför mig och dra, utan någon belöning eller hare. För att få honom att bli en trygg hund och lära sig att dra, inte att springa efter någon annan eller till något, så använde jag mig bara av beröm. Som med all annan träning så började jag lätt där jag gick eller småjoggade bakom Timmie på plan mark under ett par hundra meter för att sedan öka längd, hastighet och belastning. Med Liam och Timmie har denna ”metod” fungerat alldeles utmärkt. Med Timmie gick jag dock över till att köra honom tillsammans med de andra hundarna lite för tidigt, innan han var helt säker och trygg, vilket gjorde att jag fick en hund som var beroende utav de andra hundarna i flocken för att göra ett riktigt bra jobb. Men efter att ha backat tillbaka till att cani-crossa bakom Timmie i ett par månader så blev han efter det en riktigt bra singelhund.

Varför inte låta hunden dra efter en hare eller springa mot en belöning? Flera har säkert fått bra draghundar av att träna så men vad jag funderar på är vad du lär hunden. Vill du lära hunden att springa efter något, vill du lära hunden att springa mot något eller vill du lära hunden att dra? Jag brukar ibland ta med mig en boll om jag kör en hund själv och kasta över huvudet på hunden när vi är klara eller låta husse agera hare men har mina hundar redan drag-beteendet klart, de kan redan dra och det är något som vi gör ytterst sällan. Att lite då och då lägga in en liten belöning i draget är inte fel i sig, men frågan är vad man vill lära sina hund.

Timmies syrra Trollet är ett konkret exempel på hur en hund kan dra utan att vara ett dugg medveten om vad hon gör. Trollet gick i mitt spann under Vindelälvsdraget. Hon är inkörd genom att jag helt enkelt satte in henne i spannet och körde henne tillsammans med grabbarna då jag inte hade tid att lära henne att först bli en singelhund innan hon blev en spannhund. Resultatet av den träningen var att hon drog på som en idiot i mitt spann, hon jagade efter Liam och Timmie i led och efter ekipagen före oss, men när hon kom hem till sin familj så ville hon inte alls dra. Trollet har inte lärt sig att dra, hon har lärt sig att jaga efter något där hon hade på sig en sele och hade motstånd.

 

För att träna starter, omkörningar eller möten så får man göra som man gör i annan träning, man arrangerar situationer för att få öva på dem! Har man en hund som inte markerar på höga figgar så tränar man extra på det, har man en hund som släpper i höger svängar så tränar man extra på det. Om hunden behöver öva på att köra om andra ekipage så får man arrangera sådana situationer. Lägg in pass i den övriga träningen där man tränar omkörningar, möten eller starter. Sånt behöver man faktiskt inte träna när man drar utan man kan ju ”köra om” ekipage på promenader.

Den fysiska biten
För Liam och Neo så varieras träningen väldigt mycket, allsidig träning är ju det bästa. Barmarksdrag innebär ju att hunden både ska springa fort och dra, något som vi får när vi kör på cykeln, alltså fullt ös medvetslös för både hund och förare.

Min tanke med att träna styrka och fart separat är att kvalitén på just det vi tränar under passet blir bättre. Om vi får riktigt bra kvalité på styrkepassen och riktigt bra kvalité på fartpassen så borde vi även få riktigt bra kvalité på dragpassen när vi sätter ihop det! På en vecka så kan grabbarna t.ex. få 2 styrkepass, 2 fartpass samt 1 dragpass. Jag tycker att det upplägget verkar fungera bra eftersom de gånger jag tävlat, eller kört dragpass, flera dagar i rad så har vi förbättrat tiden från dag 1 till dag 2 varje gång.

För att bygga muskler så får de olika sorters drag, där jag springer eller sitter på cykeln bakom dem (jag hjälper alltså inte till) eller att de drar kedjor. För att bygga mer muskler kan de få intervallträning i slalombacken eller sandgropen, antingen med eller utan kedjor lite beroende på vad vi gjort tidigare samt dagsform. För Liams del åker även klöjveväskan fram titt som tätt och packas efter önskat träningsmål. För att få uthålligheten i kombination med fart så får hundarna springa lösa medan jag kör fullt ös på cykeln. När det inte finns möjlighet till att ha hundarna lösa springer de naturligtvis kopplade vid min sida.

Något som vi också gör ett par gånger i veckan är skritt-träning, nåt så kopiöst tråkigt men ack så nyttigt! Skritt-träning är just vad det låter, hunden går i skritt bland t.ex. blåbärsris eller högt gräs där hunden måste lyfta upp varje ben. Då byggs nämligen de viktiga ryggmusklerna! En muskeldel som ofta verkar glömmas bort!

Vad som icke är att förglömma, speciellt om man väljer att tävla i klasserna Canicross (springa med hunden), kickbike eller cykel, är förarens kondition och stryka! Är du själv likt en säck potatis så spelar det ingen roll om du har världens snabbaste hund, du kommer inte att vinna. Drag är en lag-sport där alla i spannet, oavsett hur stort eller litet det är, måste vara i top form för att kunna prestera därefter! En kedja är aldrig starkare än dess svagaste länk… (För spannet Lilla-Liam så är den svagaste länken matte! 😀 ) Med tanke på att det är ett mirakel att jag fick godkänt i Idrott under min skoltid så överlåter det till någon annan att skriva om den fysiska träningen för draghundsförare!

Träningsfrekvens
När vi började så körde jag 2-3 pass i veckan eftersom hundarnas kroppar behövde ett par dagar med vila mellan varje pass. Idag tränar vi mellan 3-6 pass i veckan, ibland blir det dubbla pass på en dag, tex först simning och sedan intervall i slalombacke eller först kedjedrag och sen springa bredvid cykeln. Muskler byggs ju i vila och därför är återhämtning väldigt viktigt. Har vi tränat ett par dagar i rad så blir det även ett par dagar i rad med enbart promenader och kanske lite lydnadsträning eller nåt. Jag tror att det är jätteviktigt för hundar att ibland bara få vara hundar, ha dagar där de bara får promenader utan massa aktivering. Där de får leka, springa, nosa, tugga och bara vara hund! De får en chans att rensa hjärnan samtidigt som jag tror att det höjer motivationen inför nästa träningpass.

No feet – no race!
Folk frågar ofta varför jag har sockar på Liam, anledningen är samma som rubriken – no feet, no race! Att springa med skavsår gör ont! Att springa med en sprucken trampdyna kan också göra ont. När det är barmark och vi kör på mjuka vägar, t.ex. bark, sand, barr så kör jag ”bartassa”. Kör vi grusväg eller på frusen mark så åker sockarna fram. Liam har en klo på varsin baktass som tar väldigt mycket stryk när underlaget är hårt och för att de inte ska slipas ända ner till pulpan så är det sockar som gäller. På vintern kan hård snö ge samma effekt. En skadad tass kan innebära veckor med träning- och tävlingsstopp, något som jag inte har tid med då jag inte har en hundpool på 20-30 hundar som många andra draghundsförare, därför tar jag det säkra före det osäkra.

Utfodring och vatten
Beroende på när jag tränar på dygnet så ser vatten och foderrutinerna olika ut. Oftast tränar vi direkt när vi gått upp på morgonen och då får de sin frukost efter träningspasset. Det brukar bli runt 30-45 minuter efter att vi avslutat den fysiska aktiviteten. Man bör fylla på med energi inom en timme efter avslutad aktivitet men vad man bör ha i åtanke är att vissa raser och individer har lätt för att få magsäcksvridning, något som kan bli livshotande väldigt snabbt!

Uppvärmning, nedvarvning, stretching och massage
Innan och efter träning så värmer jag upp/varvar ned hundarna ca 15 minuter, en ordentligt uppvärmd hund löper mindre risk att få sig en sträckning vilket kan kosta viktiga dagar eller veckor med träning. Efter avslutat pass är det stretching som gäller, ett ämne som de lärde tvistar om. Hjälper det eller skadar det? Vem som har rätt vet jag inte, jag vet bara att de gånger jag glömt att stretcha Liam så har han varit stel efteråt. Något som bör poängteras är dock att jag blivit visad hur jag ska göra. Nästan varje kväll, jag är inte mer än människa så det händer ibland att jag glömmer, så får de massage. När massagetäcket åker fram så lägger de sig själva där så jag gissar på att även de uppskattar våra mysstunder.

Detta är alltså mina tankar om draget, så rätt eller fel som det må vara! Alla hundar är individer och de saker som fungerat på mina grabbar kanske inte alls fungerar på någon annan hund. Hoppas att det gett svar på några utav de frågor jag fått och att ni vågar ge er ut och pröva drag mer era hundar! Testa och känn er för vad som fungerar just för er och eran hund.