Planen för dagen var att backträna spannet medan Ebbe fick vänta i bilen. Efter att ha gjort lite ärenden nere i byn, bl.a. införskaffat en reflexväst till Nikki så att hon syns i snön, så åkte jag till den plats jag brukar utgå ifrån. Men där gick jag bet! Det senaste dygnet har det nämligen inte bara snöat utan även blåst kraftigt vilket har gjort att vägar och parkeringar drivit igen, och naturligtvis var inte ”min” parkering plogad. Att lasta ur hundar och tillbehör på en parkeringsficka vid stora vägen är inget alternativ för mig. Så jag åkte hem istället. Men, hundarna måste ju ändå få sitt och då skoterleden också drivit igen så innebar det att det inte blev något fartpass direkt. Så idag fick Ebbe springa med!

Planen var att låta Ebbe trava vid sidan, sen sitta i släden liten och eventuellt testa att springa med i spannet…. Ha!! att låta Ebbe springa lös bredvid spannet?! Hur tänkte jag då?! 😛 Uppenbarligen inte alls? Ebbe sprang visserligen bredvid spannet men fokuserade mer på att försöka hoppa över stamlinan och att attackera Timmie än att springa rakt fram. Timmie gjorde lite tafatta försök med att säga till honom och stannade flera gånger och tittade på mig. Jag skällde på Ebbe och berömde spannet om vartannat. Jag manade på och de gick igång vid flera tillfällen men sen fick Timmie nog, stannade, satte sig och tittade argt på mig.

– Skulle du jobba under de här arbetsförhållandena?! Om han inte biter mig i röven så biter han mig i skägget!! Nu går jag ut i strejk! Sen satt Timmie där och vägrade gå igen.

Så det var bara att släppa Neo och istället sela på Ebbe och sätta in honom i spannet bredvid Liam. Moahhahaaa! Nu jävlar är det bäst att du springer och mucka inte med farbror Liam för då sprutar blodet, lilla Ebbe… Men Ebbe muckade inte, han sprang i stället helt fokuserat som om han aldrig gjort annat! :O Körde nån km, med bromsen i, innan jag sedan stannade och berömde valp-aset som ofta växlar från att vara den största finne i röven jag nånsin sett till att vara helt fantastisk. Sen fick han springa lös igen, ”han borde ju vara trött nu” tänkte jag. Fel… Ebbe hade bara värmt upp!

Så, in med Neo i spannet och iväg igen. Och Ebbe började likadant igen, och även om han avbröt sitt antastande när jag röt åt honom så var han snabbt där igen. Och snart gick Timmie ut i strejk igen. Här börjar jag lessna rejält och min hjärna går för hög varv när den försöker hitta på både bra och obra lösningar på hur jag få Ebbe att förstå. En slangbella med nitade stenar var ett av de mer ”obra” alternativen 😉 Eftersom han inte lyssnade på mig så tog jag fram det tunga artilleriet, Liam fick flytta fram som ledarhund bredvid Nikki. No more mr nice-guy… Hehe..

Liam går som den lilla traktor han är och struntade högaktningsfullt i den jobbiga ormslyngeln som bet honom i skägget. Jag trodde att Liam skulle explodera, vilket var min tanke också, men det räckte faktiskt med ett par vanliga tillsägningar för att Ebbe skulle ge sig. Stannade spannet och lät Ebbe sitta i släden, vilket han gjorde med förvånadsvärt små protester, uppför backen så att det skulle bli lite tyngre för spannet. Ebbe satt i släden ett par km innan han sen fick gå bredvid och då hade han tydligen fattat galoppen och sprang hela tiden antingen framför spannet eller bredvid Liam. Bra Ebbe!! Han fick såklart massor av beröm!

Sista km fick Ebbe återigen ta Neos plats och springa i spannet ända hem och han jobbade så himla bra! Det var riktigt kul att se honom så fokuserad och så ivrig på att få komma iväg! Han satt fint i starten, trots en skällande Liam bredvid sig, och skakade av förväntan!

Ebbe blir 8 månader i mitten av februari och vid den här åldern hade både Nikki och Timmie kommit mycket längre i sin draghundsutbildning. Men jag har tyckt att Ebbe inte varit så mogen i varken huvudet eller kroppen förens nu så därför ligger han lite efter sina föregångare. Vi har ju inte bråttom utan det får ta den tid det tar men det underlättar min vardag väldigt mycket när jag kan köra eller iallefall ha med alla hundar ut på träning samtidigt 🙂