Så, jag å grabbarna har alltså spenderat helgen runt Jönköping, närmare bestämt Bottnaryd där SWB-Jönköping har sin bana!

 

 

Jag hade bokat rum på ett vandrarhem via nätet och när vi äntligen kom fram, efter många mil på slingriga grusvägar, så visade det sig att vi skulle bo på en stor herrgård! Vi hade fått ett rum i den lilla herrgårdsbyggnaden och efter att ha räknat nycklarna som hängde på väggen så insåg jag att vi skulle bo i den gamla byggnaden från slutet av 1700-talet helt själva.. Som det betongbarn jag är så kände jag hur isoleringskänslorna och spökrädslan kom krypande och som blev värre när jag dessutom upptäckte att jag inte hade någon mobiltäckning och närmsta granne var tvärt över sjön..

 

 

Första natten var tyst, vääääldigt tyst, det var så man hörde hur väggarna pratade men inga övernaturliga fenomen inträffade och grabbarna sov som stockar i sina egna sängar, vi hade nämligen ett fyrbäddsrum 😉  Andra natten fick radion stå på så att jag slapp att lyssna efter ljud, själv sov jag som en stock den natten men jag fick höra att de som sov på hotellen i stan och polska hyttor hade haft det ljudligare, HV71 vann ju vilket resulterade i partaj.

 

 

Med två sjöar 50 m från huset så var Neo den lyckligaste hunden i universum, att han har vattenpassion är att ta i underkant, han är nämligen besatt av vatten och har simmat både morgon och kväll hela helgen. Liam tyckte att badpremiären får vänta och har istället bland annat skällt ut en extremt ond höbal som stod och stirrade på honom. Efter ett antal ”boff” som övergick till ”morr” för att sedan sluta i riktiga utskällningar fick Liam helt enkelt gå fram och se varför den stöddiga höbalen inte backade undan på hans varningar, jissa om han såg förvånad ut när han insåg att det bara var gräs invirat i plats 😉

 

 

Första tävlingsdagen gick över förväntan med Liam! Vårt problem är att han kan ha svårt att fokusera i vissa situationer (speciellt när det inte för honom finns någon naturlig självbelöning med i spelet som tex i räddningen) och gärna tar till ljud. På lördagen så var han både tyst och drog fokuserat trots att det var ny plats och fullt av folk samt nya (och tydligen väldigt söta, enligt Liam) hundar. Stannade när vi hade nåt vårt mål vilket var runt dryga 670 kg. Han var pigg och alert så han hade säkert orkat med ett par viktökningar till men jag ville inte komma i en situation där han började skälla eller helt enkelt inte drog.

 

På söndagen var han visserligen tyst men inte lika fokuserad. På lördagen var vi näst första klassen och på söndagen näst sista vilket gjorde att vi startade nån gång innan kl 15, att vara i den miljön, på tvådagars tävling och dessutom sova borta tog väl lite på krafterna.  Han drog visserligen fint men inte alls samma fokus och energi som på lördagen. Valde att stanna honom på dryga 760 kg då jag var nöjd med hans prestation 🙂

 

Liams wp-karriär har ju bara börjat så jag ser ingen anledning till att pressa honom så att jag får, enligt mig själv, felaktiga drag med skall, hopp eller kastande i selen. Han ska inte bara dra, han ska dra rätt också, med bra teknik så att skaderisken minimeras och inte lägga massa energi på ljud.

 

 

Neo, som varit münsterlander, wacktel och en brun mini-setter,  har fått vara maskot och mest bara social och miljötränas. Hittade ett superfint  halsband som var nedsatt från 299 kr till 50 kr som passar hans färg perfekt, så nu har han och Liam matchande halsband 🙂 Att bara vara med och få så mycket intryck tar på Neo och han somnade nästan innan han hunnit hoppa in i bilen, inte lätt att vara liten spaniel, men efter en stunds vila var han redo att möta världen igen!

 

 

Det var väldigt kul att få träffa både gamla och nya vänner, samt få ett ansikte till alla dom som man diskuterat med på nätet. Liam fick träffa några ifrån sin fan-club och ingen var nog lyckligare än honom när flera frivilligt ställde upp som ryggkliare och sittkuddar. Jag har visserligen inte så mycket att jämnföra med men jag tyckte att det var en väldigt trevlig tävling där allt flöt på bra och som nybörjare fick jag massor av hjälp och svar på, kanske något korkade, frågor utan att bli dömd som helt iq-befriad!

Att se hur mycket hundarna från Göteborg har utvecklats var också riktigt riktigt roligt, speciellt våra staffefavvosar Aaron och Bonny som båda gjorde matte stolt! Andra favoriter var Schäfern Öka vars motivation och vilja att ta sig framåt är läskig, och lilla Nixon som vars små kycklingben dolde starka och tuffa muskler! Josefins Hera visade vart skåpet skulle stå och att även små brudar kan dra tunga lass, mattes nervositet och ångest innan tävlingsstarten var totalt onödig. Vår klubbkamrat Gonzo gjorde husse tillags och drog sig även han till SM med tjusiga drag! För de läsare som inte är så insatta i sporten så går SM i Örebro den 28 augusti 🙂

 

 

 

Idag slappar grabbarna lite medan jag måste tillbaks till verkligheten och jobba lite, måste ju arbeta in lite pengar så att Neo kan få sig en egen sele! Sen måste tävlingskontot fyllas på igen så kanske syns vi i sommar på nån tävling?

 

Lite fler bilder finns naturligtvis i galleriet! Själv väntar jag med spänning på bilderna av Liam som Ray och Robert tog *blink, blink!*