De senaste träningarna så har Ebbe lyckats förstöra både det ena och det andra. Fixlock, alltså de där små plasthakarna på nacklinan, ryker hej vilt, ett par pistolhakar har han lyckats knäcka och nu sist slet han sönder sin wp-sele. Fixlocken ska ju gå sönder vid för hård belastning och selen började bli sliten men kunde lätt lappas ihop så det ser jag inte som ett problem. Däremot att han nu lyckats göra sönder flera pistolhakar känns inte bra, det är som att vänta på att det ska hända något allvarligt. Så, därför tänkte jag testa de så kallade eskimåkulorna från Swedish Center Lines.  

Jag ska vara helt ärlig, jag var väldigt skeptisk. För det första, en liten kula. Hur fasiken ska den hålla? För det andra, hur många gånger kommer jag behöva att stanna för att de har lossnat? Men, jag visste folk som var nöjda och de var inte allt för dyra så jag tänkte ändå ge dem en chans.

Utvärdering efter dagens pass: Enkla att sätta dit på selen (jag köpte färdiga set med kula och snöre), enkla att sätta fästa in i linan, sitter som de ska även om någon hund får en slak lina men kanske roligast av allt så var Neo väldigt nöjd! Även om en pistolhake inte väger så mycket så väger den väldigt mycket mer än en eskimåkula och om pistolhaken kommer i pendling så blir lilla Neo lite störd av det. Eskimåkulan brydde han sig däremot inte alls om.

Så, jag får ställa mig i hyllningskören helt enkelt 😀

Dagens pass då. 13 km körda idag med Timmie, Nikki, Ebbe och Neo. Startade ut runt 08:15 och då hade vi runt 10 grader, molnigt och frisk, klar höstluft. Hundarna kändes väldigt pigga och tuffade på bra i traven. Fick lite bra backträning och avslutade de sista 2 km med fartintervaller, dvs stanna – starta igång – köra fort som satan ett par hundra meter – stanna och göra om. Väl hemma tog det inte långa stunden förens hundarna slutade flåsa och pulsen var som vanligt igen 🙂 Avslutade med lite löskörning i hundhagen och sedan skritt på löpbandet.

Efter en timmes skogspromenad så är alla hundarna rätt så nöjda 🙂