Efter över 40 års vila var det så dags för Stockholm att återigen arrangera en officiell dragtävling – Eukanubadraget!

Team LillaLiam började resan redan igår då vi for söderut för att stanna över hos Sanna och Jocke med flock. Tidigt söndag morgon packade jag in hundar och husse i bilen och körde mot Stockholm. Varmt! Vi var på plats kl 8 och då var det runt 15 grader. Domaren tog det mycket kloka beslutet att korta ner banan, istället för 2 varv på den 2,8 km långa banan för hjulfordon så blev det bara ett varv! Förutom mina två skägg så var även våra vänner Linn och Loke med 🙂

Banan bestod mestadels av flis och bark, tjocka lager med bark! Säkert jätteskönt att springa i men lite vanskligt att både cykla och köra kickbike i. Jag startade strax efter 9 med Liam på cykel där vi var två i klassen. Liam var som vanligt i starten, högljud och överallt. Banan började med ett vägskäl där Mr Skäll hade lite ofokus och jag fick trycka på kommandot för att han skulle ta rätt väg. Arrangören hade valt att inte spärra av vägskäl eller sidospår vilket jag tycker är helt rätt, men det kanske är för att mina hundar är väldigt säkra på sina kommandon 😉  Liam jobbade på bättre än förväntat i värmen och köttade på bra även i uppförsbackarna. Det var nära att jag tappade balansen ett par gånger i det tjocka lagret med flis men lyckades styra upp det hela. In på sista km skymtade vi A-ekipaget som startade en minut före oss och energin tilltog! Vi körde in på tiden 8:22 med 3 minuter ner till tvåan och faktiskt 45 sekunder snabbare än A-ekipaget 😀

Idag hade jag med mig världens bästa handler, husse, som tillsammans med Linn såg till att mitt hundbyte gick bra! Strax efter att jag kom i mål med Liam så var det nämligen dags att köra kickbike med Timmie. Även om startfältet på tävlingen totalt sätt var lite klent (36 anmälda i Sveriges mest tättbefolkade område?) så var vi hela 8 ekipage i kickbike B! Riktigt kul!

Timmie är ju en dröm att starta med, eller att tävla med överlag. Han ligger stabilt och väntar på min nedräkning och när han får kommandot ”kör” så tar han i med sån kraft att han gräver sig ner i marken 😀 Gu så den hunden är underbar! Timmie kör fullt ös och jag har fullt upp med att hålla balansen men försöker kicka så gott det går. Banan är kuperad och jag är glad att jag först körde cykel med Liam så att jag placera mig lite bättre för kurvorna nu när jag kör Timmie. Timmie jobbar skitbra och det är bara i sista knycken i backarna som jag behöver springa, vilket suger i benen direkt och det känns som om jag ska dö, annars räcker med att kicka som en tok. Fliset tar slut efter lite över halva banan och underlaget blir istället grus/gräs/sand och det går betydligt fortare. Skymtar Per, som startat en minut före mig, i en uppförsbacke och Timmie tar i ännu mer! Omkörningen går huuuuur fint som helst, grabbarna ser inte ens varandra och nu är det inte långt kvar! Tar en 90 graders kurva jättebra men drygt 10 meter efter den kurvan är en nästan lika skarp kurva. Och där får jag ser på ett blåbär som jag måste kolla upp 😀 Och vurpar ganska redigt.. Skämt och sido, Jag fick inte riktigt till placeringen innan kurvan för att kunna skära igenom den och kör ut i terrängen, med en krasch som resultat naturligtvis. Timmie stannar, han funderar väl på va fan jag håller på med. Leta blåbär, NU?! Per kommer ifatt och frågar om det gick bra, kan man svara på tilltal så har det gått bra, innan han susar vidare. Upp igen, får trixa lite med styret innan det är okej att köra och Timmie sticker iväg. Fasiken, den där vurpan gjorde lite ont! Timmie fick jobba sista biten in i mål själv, mitt vänsterben känns helt sönderslaget pch jag står bara på kicken efter honom. Vi kommer snart ikapp Per och kör förbi igen och in i mål. Med ett blåslaget smalben, grymt fint blåmärke på andra benet, ont i händerna (tacksam för att jag hade handskar!) och något ont i bröstkorgen efter att ha fått styret välplacerat. Trots kraschen som jag skulle gissa kostade oss runt 15-20 sekunder innan jag fick ordning på allt så vann vi klassen med en minut tillgodo ner till tvåan! Vi var även över minuten snabbare än A-ekipaget 😀

Resultat för helgen:
Linn och Loke 3:a canicross
Timmie 1:a kickbike
Liam 1:a cykel

Sammanfattning av hundarna: Grymt nöjd med hundarnas prestation. De är inne i lågsäsong/vila och är dessutom inte vana vid värmen, så vad mer kan man begära?
Min egna prestation då? Jag har tre ord till mig själv, backträning, backträning, backträning!!

Nu är vi hemma på Näset igen och spanielsarna talar sitt tydliga språk, borta bra men hemma bäst!

Fler bilder finns i galleriet!