Var ute på morgonpromenad när allt blev så där äckligt likt något som man redan har upplevt. Ljudet av snö som krasar under skorna samtidigt som nya flingor letar sig neråt, ett par minus grader och doften av björkved som brinner i en brasa  förflyttade mig någon helt annanstans för en stund.

Från det att jag var liten tills dess att jag var runt 13-14 så spenderade vi varje nyår, midsommar och ibland även påsk- och höstlov i farmor och farfars stuga i Orsa, Dalarna. Nu har jag inte varit där på en väldans massa år och jag saknar det nåt ofanligt! Att på vintern vakna till ljudet av brasan som spraka och farmors röst som säger att frukosten är klar eller att på sommaren bara kunna springa rakt ut ur huset till mina kompisar för att ta cyklarna till rädsjön för att fiska eller padla kanot.

En sommar hade vi även previliget att få gå in back-stage i björnparken där vi hälsade på björnungarna och fick klappa vargvalparna, som hund- och vargfräst 12 åring kan ni själva tänka er vilken lycka det var!

Farfar matar ekorren som sitter på andra sidan nedanför bordet

Jag och Alibaba (Alex) i Grönklitt under tidigt 90-tal.

Dalarna har verkligen en speciell plats i mitt hjärta, vart jag än varit i världen och Sverige så finns det inget underbara än att komma till de stora skogarna och röd/vita stugorna!  Att bara vara där ger mig ett lugn i själen som jag inte får någon annanstans, alla måsten försvinner och man kan bara vara. Total frihet och lugn.