Jag jobbar rätt så mycket, typ varje dag då Poolariumet har öppet varje dag och ja, det är ju bara jag som är placerad här så då är det inte så mycket att välja på. Det gör inte mig så mycket då jag hinner träna mig själv, hundarna och träffa husse ändå men just nu hade det varit gött att vara två här. De gånger jag behövt vara ledig så har jag fått ringa in extra personal om inte grabbarna på Poolariumet i Tandådalen kan ställa upp, vilket de gör så gott de kan! Packningen inför SM har påbörjat, utrustningen gås igenom och då allt var komplett när jag ställde in det i våras så borde allt finnas. Förhoppningsvis hittar jag någon som kan hjälpa med mig Poolariumet imon så att jag kan vara ledig för att just hinna med allt som ska fixas och ses över. Idag har jag tur och husse har tagit på sig att både serva bilen och lämna in skidor+medar på slipning och vallning, utan honom skulle det inte gå då jag kan inte vara på två ställen samtidigt.

Hundarnas vila går så där, då vi fortfarande hundovant-besök så måste de vara med mig på jobbet och det blir inte riktigt samma vila när de är här som hemma. Det springs i korridoren och barn skriker nästan konstant. För att få ytterligare saker på min ”att-göra-lista” så upptäckte jag i morse att något läckt i bilen, jag har noterat det tidigare men då tänkt att det varit smällt snö men när jag öppnade bilen idag och insåg att det fortfarande var i flytande form trots -19 så insåg jag att det där är inte vatten. Så det var bara till att riva ut allt i skåpet, lådor, linor, selar, bur och filtar för att inse att över nästan hela skåpsgolvet så ligger det ett lager med nån olja. Att tvätta och städa bilar är inte kul, att tvätta och städar bilar i -19 grader är inte roligt någonstans! Dessutom går det nästan inte att få rent då allt bara fryser. Vad det är för något är jag inte säker på men jag misstänker att det är smörjolja från cykeln som runnit när jag haft den nyservade cykeln ståendes i skåpet. Ja som om inte det vore nog så när jag väl städat lite och skulle åka till jobbet så hade dieselvärmaren dragit ur batteriet, igen, så var det bara att hämta startkablar och få igång Fården med hjälp av husses Åudi, som dessutom inte är brukbar längre då husse sprängde ännu ett bakdäck igår.

Jo då, det känns som att det fungerar bra just nu. Stress, stress, stress…

Men! Jag ser sjukt mycket fram emot att äntligen få stå på startlinjen. Känna energin från hundarna, känna spänningen i luften och räkna ner… Klara… färdiga…. kör!