Från dalahästar till mumintroll, och hem igen

I tisdags var det äntligen dags att börja resan från Dalarna till Finland för att hämta hem Timmies dotter Aco! Några som längtat efter den dagen ännu mer än jag är Håkan och Karin som är frökens fodervärdar. Redan förra sommaren när det blev klart att Timmie och Trixie skulle paras så fråga jag Håkan om han var intresserad och det var han, så väntan har varit lång!

Resan började med på tisdagmorgon där jag, Karin och Timmie tog oss från fjällen ner till Stockholm utan några större problem. Lite matning, rastning och mycket hundsnack gjorde att resan gick fort.

20130817-141159.jpg

 

Färjan över till Finland gick också helt problemfritt. Timmie fick lära sig att det är okej att kissa på däck, han som alltid fått bannor om han kissat på typ staket, hus osv. Men, nöden har ingen lag och när matte säger kissa och pekar på relingen så kissar man. Den där sandlådan som fanns till för hundarna vägrade han gå i, den var knappast rengjord nån gång detta året… Timmie fick vara med överallt på färjan och skötte sig som vanligt exemplariskt bland folk, hundar och ungar. Han blev fotograferad av ett helt gäng med japaner och omkramad av flertalet ryssar som glatt pekade på honom och sa ”riesenschnauzer”. Dock funderar man på hur folk egentligen tänker när de inte ens frågar utan bara går rätt fram och klappar honom, och tar förgivet att hunden är snäll. Tur att Timmie är typ världen bästa riesen!

20130817-141209.jpg

 

Väl i Finland ösregnade det och vi passade på att köra en omväg i Helsingfors, vet inte vad som hände men GPS:en stämde inte överens med verkligheten… Eller så körde vi fel? Nåväl, vi kom fram till Lea till slut iallefall! Hos Lea blev det massor av valpmys och det var så kul att se både mamma Trixie och mormor Roxy igen. Och matte Lea så klart 😉 Jag fastnade så för valpgrön, åh vad jag skulle velat ha med honom hem! Jag är inte det minsta valpsugen efter att ha levt med Nikki, aka terroristen, i 4 månader men åh. Valpgrön! Ful som stryk men vilken personlighet och vilken attityd! Till och med husse hade gillat honom. Förhoppningsvis gör han livet roligt och utmanande för sin kommande familj 😉

20130817-141219.jpg

20130817-141233.jpg

Efter lite guidening i området, mat och papperskrivning så for vi mot Helsingfors igen, med god tid på oss. Trodde vi.

 

Med drygt 50 minuter kvar till avgång kommer vi in i Helsingfors, staden med ett vägnät från helvetet. Enkelriktat, stopljus, stopljus och mera stopljus! Med 3,3 km till hamnen och 30 minuter på oss så tänkte vi att det här hinner vi lätt men icke då. Efter ett dussintal rödljus så tickade minutrarna på ganska bra och till slut gick det inte längre.

– Karin, om du ska hinna så får vi nog börja köra mot rött.
– Ser du några poliser?
– Nä. KÖR!

Med 4 minuter tillgodo kör vi på färjan efter att ha kört mot rött fler gånger än vad jag vågar berätta om här. Men, vi klarade det!

 20130817-141250.jpg

Färjan hem gick också väldigt smidigt. Aco kissade ute på däck tillsammans med farsan och i hytten gjorde hon alla toabestyr på tidningar. Duktig tös! Hon tog resan med ro och spatserade världsvant omkring på båten med svansen i topp, precis som det ska vara. Natten gick fint och efter lite förvirring ang vad klockan egentligen var så blev det dags för frukost. Där fick vi inte vara i fred utan fick flera gånger påhälsningar av hundälskande passagerare.

 

20130817-141405.jpg

Resan hem var äckligt lugn med en sovande Aco och Timmie. Ett stopp på Hööks hann vi med för lite shopping, och toalettbestyr för Aco.. Har nog aldrig sett nån plocka upp bajs så snabbt som Karin gjorde då 😀 Mer rastning, matning och tankning. 35 mil senare var vi hemma i Mora igen och Aco fick träffa sin lagkamrat Håkan som ska vara hennes lärare igenom livet.

20130817-141258.jpg

 

Jag brukar ha som regel att när man är på äventyr så behöver man inte tänka så himla mycket på vad man äter, det är oftast dessutom ganska så svårt att vara på resan fot och äta nyttigt. Nyttigt är allt annat än vad denna resa varit… Buffe på tisdagkväll på färjan, frukostbuffe på onsdagmorgon. Massa plockmat hos Lea, där var det visserligen sallad och kyckling men det dränkte jag med ost och dressing 😀 Tapas, chips och godis på färjan under onsdagskvällen. Bagette och croissant till frukost och sen Max till lunch. Ja, vi har väl inte gått hungriga iallefall 😉

 

Tack Karin för sällskapet och resan! Det var himla kul 😀

 

 

 

 

 

 

 

En reaktion på ”Från dalahästar till mumintroll, och hem igen”

  1. Tack själv, en resa man inte glömmer kan jag lov, på många sätt !! Kuuul vá dé…:):)

Kommentarer är stängda.