I helgen har det varit mycket jobb så därför har vovvarna bara fått gå i skogen, dvs fysvilat. De är ju lösa i skogen så visst rör de på sig ändå 🙂 är fortfarande förkyld och hes så att jag måste anstränga mig för att kunna prata i hyfsad ton på jobbet, vilket känns lite pissigt. Jag är inte van att inte träna så ja, det känns som om jag kan se hur musklerna försvinner på mig :O men så är det ju naturligtvis inte, det bara känns så. Bara febern kan försvinna så att jag iallefall kan styrketräna lite 🙂
Neo tar det här med fysvila på allvar!

Inget fys för hundarna i helgen alltså men efter jobbet idag så fick valparna varsitt lydnadspass på parkeringen och väl hemma fick alla (!) varsitt kort pass.

Nikki är ju så lagom rolig. Enligt henne är de nanosekunderna som det tar för mig att lyfta handen och ta apporten från hennes mun alldeles för långa så hennes apportering går till så att hon springer och hämtar apporten, vänder, springer mot mig och sen kastar apporten i knät på mig. Den här hunden kommer att ge mig ett par gråa hår i lydnaden…