Go natt lilla liam

Min bästa vän sedan över 10 år fick förra veckan somna in och lämnar efter sig ett enormt stort hål i mitt hjärta. Efter att ha levt på övertid ett bra tag så blev det i torsdags dags för honom att vandra vidare och det känns som om en era tagit slut. Tomhet är det ord som bäst beskriver vad jag känner nu.

1340221375_resized

För er som inte känner till Liams sjukdomshistoria så fick han för ett par år sedan spondylos som vi sedan dess jobbat med för att hålla honom smärtfri ifrån. Till det hade han diabetes insipidus, artros i bogen och på senare tid även blåsljud på hjärtat samt knölar lite varstans på kroppen. Han har varit pigg  trots sina krämpor och levt livet som en glad, och skällande, pensionär de senaste åren. Men för ett par veckor sedan började Liam tappa päls, fler knölar uppstod och även om han var fortfarande pigg så förstod vi att det nu börjar närma sig slutet på vad jag tycker är ett värdigt hundliv. I torsdags morse möttes jag av en mycket trött Liam vars knöl på framtassen hade växt mycket vilket gjorde att han haltade kraftigt. Att ha problem med rygg och bäcken samtidigt som man haltar på frambenet gjorde att han knappt kunde gå. Även om jag förberett mig ett tag på att det började bli dags så var jag inte beredd på det den morgonen och synen av honom slog mig som ett knytnävsslag rätt i magen, min förr så starka och stolta hund hade förvandlats till en skugga av sitt forna jag.

– Det räcker nu.

25394910_10155429428939139_4225598302486954058_o

När jag skaffade Liam hade jag jättehöga mål för oss inom lydnad och spår, men det vart inte så mycket lydnad, och absolut inte så mycket spår. Istället blev det lite agility, en hel del räddningsträning och massor av fysträning i olika former. Liam var inte alltid en lätt hund, han hade många egna tankar och åsikter om hur saker och ting skulle göras, vilket inte alltid stämde överens med min åsikt vilket ni bland annat kan läsa om här. Han blev inte alls den tävlingshund jag hade tänkt mig och vi snubblade framför mållinjen många gånger i flera olika situationer men han gav mig så otroligt mycket ändå. Förutom att han lärt mig massor i ämnet hund så har han framförallt gett mig ett så himla rikt liv med många äventyr, givande samtal och möten samt massor av nya vänner. Eller egentligen kan man väl kunna säga att hela mitt liv, med sambo, ungar, övriga hundar, gård och den jag är idag är tack vare denna fantastiska och egensinnade hund. Hade jag aldrig köpt Liam så hade jag aldrig varit här.

11951828_10153261637044139_5913551064289074108_n
Under våra 10,5 år tillsammans så har det varit skratt, tårar och många gråa hår. Vi har åkt land och rike runt på träning, läger och tävlingar. Han har varit med i princip överallt och jag skulle gissa på att vi varit ifrån varandra sammanlagt 3-4 veckor under dessa år. Vi har varit väg på stora äventyr, små äventyr, spenderat massor av tid i skogen och han har dragit mig otaliga mil över fjäll och på skogsvägar. Han har fostrat otaliga valpar och guidat mina nuvarande hundar i både vardag och arbete. Han har visat mig draghundsportens härliga värld och krossat otaliga förutfattade meningar om att brukshundar inte kan, eller bör, syssla med draghundsport. Han har gjort avtryck hos massor av folk under vårt liv tillsammans, ibland på ett positivt sätt och ibland på ett negativt sätt men oavsett så kommer folk ihåg honom om de träffat honom. Tack vare sociala medier har han även gjort intryck hos folk som vi aldrig träffat och därför hänger det här hemma en otroligt vacker tavla på Liam som vi fått av en annan riesenägare bosatt i USA. Han hade en enorm personlighet och utstrålning, och han kunde säga mer än tusen ord med en enda blick eller gest. Han hade pondus och en värdighet som ingen av mina andra hundar kommer i närheten av och när det stormat i mitt liv så har han alltid funnits där, som en fast och trygg punkt att hålla sig i. Med hans stora huvud i mitt knä och hans nos buffandes på min hand, som krävde att jag kliade honom bakom örat, så kändes allt lite bättre.

1273431989_resized

Han kunde vara en riktigt pain-in-the-ass-hund men han var min pain-in-the-ass-hund <3

Tack för allt Liam.

1340436353_resized

Tack Jenny på Ulvsby Smådjursklinik som tog hand om oss i torsdags och som också behandlat Liam flertalet gånger under årens lopp.

7 reaktioner på ”Go natt lilla liam”

  1. Anna Carin
    Vilken fin och kärleksfull berättelse om din fantastiska Liam. Jag beklagar djupt din förlust men beundrar din styrka och inställning till när det är dags att ta farväl. Våra bästa vänner ska få avsluta sina liv medan det fortfarande är ett värdigt nu. Njut av dina minnen och minns din vän Liam med glädje?❤.
    Jag kommer för all tid att minnas bilden av dig och Liam genomföra ett fantastiskt lydnadspass på en fotbollsplan på MSB Sandö.
    Monica

  2. Skratt, tårar och gråa hårstrån = riesenliv. Du verkar ha varit en personlighet. Dags för någon av dina ”syskon” att kliva fram och ta täten och bli den kloka hunden i mattes flock.
    Spring nu fritt i riesenhimlen där man slipper sina hältor och krämpor – och hälsa till mina tre tjejer när nu träffar dem. Och Liam, inga oförskämdheter, de ä r tuffare än dig.

  3. Hej, jag har följt dig till och från i några år nu och jag förstår hur det är att mista sin bästa vän. Du har gett oss läsare en väldigt fin beskrivning på Liam och ditt hjärtas röst.
    Beklagar hans bortgång men kan ändå se honom stark och fin i din berättelse.
    Kram!
    Siv

  4. Så vackert och fint skrivit Anna!
    Nu har Liam ro i hundhimlen! ❤️
    Jag har som jag skrev bara träffat Liam en gång men jag kände så mycket för honom – upplevde honom så speciell!
    Förstår din tomhet i själen över att
    förlorat din kära vän!
    Vila i frid Liam ❤️

Kommentarer är stängda.