För er som inte har FB så kan jag ju rapportera att Skägget fick godkänt på sitt mentaltest idag.
Det finns dock godkänt och så finns det godkänt… Liam är ingen ängel utan har brister å fel även han så några rekordpoäng hade jag inte räknat med, men att han skulle hamna på 363 poäng var mycket sämre än vad jag trodde. Även om han fortfarande är samma hund och bla bla bla så är jag fortfarande besviken, dels för att jag inte lyssnade på min magkänsla men framför allt för att det känns som om hur mycket tid, träning och engagemang jag än lägger på diverse grejer med honom så når vi aldrig enda fram. Vi snubblar alltid på mållinjen eller så kommer det ett nedslag ifrån ett helt oväntat håll! Å andra sidan är väl kanske det en bedrift i sig, att inte lyckas med något till hundra procent. Inte riktigt vad jag behövde inför det stundande cert-provet i räddning då all motivation och engagemang är som bortblåst.
Skottet gick dock super, vilket känns jäääävligt gött, och skottet är väl tillsammans med det faktum att han tar sig an situationer med hög intensitet det enda som jag ser som positivt (tro mig, all hög intensitet är bra intensitet efter att ha släpat runt på en utställningscocker även om inte MT-protokollet sa det samma). Det finns säkert ett par bra saker till men det intresserar mig inte ens att titta på protokollet just nu.
Helgen i Årjäng var som vanligt trevlig (hallå eller, har det någonsin varit otrevligt där?). Dvärgschnauzern Jojo har valpar på 5 veckor och jag tror knappast att jag behöver berätta hur söta de var. Liam fick leka med Terje och Neo fick köra sök, båda fick ett pass framför cykeln och jag tog två dragpass med Jazzi så mina ben är rätt trötta efter helgen. Det var kul att iallefall träffa hälften utav Liams syskon, även om jag inte kan förstå att det ska vara så svårt att dra sin lilla rumpa och hundens till MH, MT eller veterinären för röntgen… Men men, det är ju bara min åsikt.
Vi gör som vi brukar, bryter ihop i ett par dagar å kommer igen. Om inte annat får mig på bättre humör så ser jag fram emot att få åka med herr å fru uppfödare till Riesen-VM till hösten 😀
Håller med om att du ska ta några dagars paus och sen fortsätta, jag tycker att ni är superduktiga! Och GRATTIS! 😀
På VM-et kommer troligen Liams kusin Ursus att vara med. Hans mamma är syster med Pascal.
Året efter tänkte jag o Thorax vara med! Nej jag bara skojade. Dit kommer vi nog aldrig.
Har ev planer att också åka dit och titta. Men jobbar ju på ett ställe där man tycker att jag måste befinna mig på mer än jag själv vill!
I know the feeling, men jeses va svårt det kan vara att fokusera på det positiva ibland…
Alice som aldrig kan ta sig över mållinjen på elitlydnaden tex, och Kata som springer runt runt i sökskogen och är mer lost än figgarna…
Btw… var det inte du som skrev ett anti-gnäll-blogg inlägg för någon/ra månad/er sedan? 😉
Jag tycker du ska fokusera på att skotten funkade, hur kul hade det varit om han hade dragit ihop drygt 500 men fallit på det, då hade du ju verkligen varit i ett hopplöst läge. Han är skottfast och godkänd, det är det viktigaste, Anna-Carin. Du vet ju själv att han är en fena på att jobba och dessutom en trevlig hund att umgås med. Det är det enda viktiga. Det finns hundar som korats högt som är riktiga jävla sågbockar i arbete, eller ännu värre – helt katastrofala att leva med i sociala sammanhang. Liam är en pärla, vad det står på pappret spelar ju ingen roll. Nu fokuserar ni mot certprovet – tänk att du faktiskt får chansen att göra om det! Kör hårt nu – ni kan 🙂
Instämmer helt med Jenny. Bry dig inte om poängen det är inte den som räknas när det är daxs för arbete. Konsentera dig på certprovet nu i stället.