Idag fyller våra små B-barn hela 1 år! Tänk va tiden går fort 🙂 För ett år sedan visste jag inte om det skulle bli några levande valpar öht, jag visste inte ens om jag skulle ha någon springer alls faktiskt! Men vi hade tur i oturen och fick till slut behålla tre valpar och även Nikki. Om ni vill läsa om hur det gick till så går det att göra det här – B-kullen är här, När det skiter sig så är det alltid helg och Det mesta löser sig.

Jag hade inte planerat att behålla någon alls men funderade sedan på att behålla en, men på grund av olika omständigheter så slutade det med att två blev kvar. Billie och Birk är två riktiga virvelvindar och himla härliga hundar (opartisk bedömning) som liknar sin mamma Nikki i mångt å mycket. Jag kan helt ärligt säga att det är mer jobb att ha två springer-valpar samtidigt än vad det är att ha två riesenvalpar samtidigt. De är så otroligt, otroligt intensiva att det ibland känns som om de är 4 stycken istället för 2 😉 Men som tur är så är de snälla och gör, oftast, som man säger. De är på ett sätt väldigt enkla att ha medan de på andra sätt är väldigt krävande men nu börjar det faktiskt ordna upp sig på de flesta kanterna.

Deras bror Ymer har jag förmånen att få träffa lite då och då, och även han är en superhärlig hund (fortfarande helt opartiskt bedömning så klart). Han upplevs kanske som något lugnare än B o B men det är nog mest för att han har en helt fantastiskt matte som gjort ett betydligt bättre jobb med att lära honom att använda fler växlar än en, än vad jag gjort med mina 😉

Deras första år har, förutom själva födseln då, avverkats utan några större krusiduller. Birk drabbades av benhinneinflammation i våras under en riktig tillväxt-spurt men har sedan dess varit precis lika galen som tidigare. Alla tre har visat sig vara riktiga dragtokar som mer än gärna sliter framför cykeln, men även i kopplet till oss tvåbentas stora frustration 😉

Härnäst väntar röntgen och MH som redan är bokat till våren 🙂