Vet att jag är en av få som gillar det här men fasiken va gött att den äckliga värmen är över! 😀 Jag vill ha härliga höstdagar där man kan vara ute hur länge som helst utan att hundarna blir flåsiga för minsta lilla eller ta en värmande kopp thé på klubben medan man har paus i träningen – underbart!

Den här veckan har vi varit grymt effektiva måste jag säga. I tisdags avverkades varsitt spår till grabbarna, sökträning för Liam samt en härlig skogspromenad på mindre än två timmar. I går blev det istället 5 km CaniX samt en genomgång av appellydnaden innan grabbarna fick härja av sig på Frykens strand.

Idag väcktes jag utav en stor skäggig nos som puffade mig i ansiktet strax innan kl 8, kan man annat än att vakna på gott humör då? In med grabbar i bilen för att sedan åka ut i skogen, lägga spår, gå promenad, träna lydnad med både skägg och långöra. Avslutade med lite agilityträning för båda innan Liam fick gå sitt spår. Innan klockan hade blivit 11:30 hade jag även lämnat in cykeln på service (verkstadsnissen såg väldigt förbryllad ut över min draghundsantenn innan jag förklarade vad det var) samt storhandlat så nu är både frysen och kylen full. Ska hämta 16 kg färskfoder nästa vecka, undra vart jag ska få plats med det? Ja ja, ett senare problem..

Milkie hösten 2009

I helgen fick Neo alltså pröva på agility för första gången och efter två ”springa-till-godis-skål-medan-matte-springer-bredvid” så kunde långörat ta en kombination bestående utav 5 hopphinder och en tunnel.  Idag fick han pröva igen och långörat tar det mesta med ro. Naturbegåvning? Jag är fortfarande lite tveksam till att köra agility med honom efter att ha sett skräckexempel på tävlingar. Jaktcockrar som är helt rabiata i tält och slänger sig i burarna, gör utfall emot andra hundar, inte kan gå i koppel och det värsta av allt – de kan fasiken inte hålla truten stängd utan hundarna skriker konstant. Samma beteende har hundarna dessutom i jaktsammanhang, vilket på prov innebär att du kan åka hem i samma sekund som hunden gör utfall eller ger ifrån sig ljud.

Har kommit fram till att vi ska testa lite till och om det börjar likna de hundar som jag beskrivit ovan så lägger vi av. Dock tror jag inte att risken för det är så stor pga flera orsaker, Neo är inte stressad i sig själv utan tar det lugnt hemma (till skillnad från många andra jaktspaniels har jag märkt) och inte heller i arbete går han upp i stress utan behåller sin intensitet och fart samt kontakt mellan ben å hjärnceller. Dessutom får han sitt jaktbehov tillgodosett vilket bara det gör en stor skillnad på honom och även om jag inte kommit så långt i mitt hundägande/tränande så ser jag iallefall skillnad på stress och intensitet. Till skillnad från många andra så får jag inte gåshud utan ont i magen utav att se hundar som flänger runt på agilityplan medan ögonen ser ut att ploppa ur skallen för att sedan omrikta stressen och hugga efter sina egna ägare efter avslutat lopp. Agility ska gå fort men inte till bekostnad på koncentration, sammarbete och fokus, eller framför allt hundens hälsa!

Vi skyndar långsamt helt enkelt!